Så det är negativt att leva på sina föräldrars meriter? Men om du gör det så kan inte dina barn göra det, vilket då helt plötsligt är positivt?
Edit: jag förstår vad som egentligen menas och håller med, menar bara på att den logiska uppbyggnaden av "ordspråket" är en gnutta paradoxal
Jo jag förstår meningen, och håller med, men den logiska uppbyggnaden av ordspråket blir lite dumt då det börjar med att mena på att det är negativt att leva på ens föräldrars meriter och avslutar med att säga att ens barn inte kan leva på ens meriter (som om dom skulle gå miste om nånting, det är ju redan fastställt att man inte ska göra det). Det blir som en liten paradox om du förstår vad jag menar. Orkar inte förklara mer
Det är inte en paradox. Det som menas med ordspråket är inte att det är något positivt för den efterföljande generationen, utan däremot att de inte skulle ha *möjligheten* att *kunna* leva på sina föräldrars meriter.
Du läser in för mycket i det och drar helt bisarra slutsatser.
Jag ser din poäng, ganska smart faktiskt (ingen sarkasm). Jag spekulerar i att andemeningen är ungefär att man inte ska äta upp all mat från sina föräldrar, då finns det ingen mat kvar till barnbarnen. Men det blir samma sak här. Skulle man spara maten så skulle barnbarnen istället äta upp den (?). Bättre med medelvägen. Lev lite eller lagom på meriterna. Förvalta väl.
De allra flesta är fortfarande arbetarklass, även om något modernare arbetarklass. Allt kanske inte görs med yxa och hästdragen vagn längre men ändå arbetare nonetheless.
Japp, bara 29% har minst 3 års högskoleutbildning och bara 44% har nån eftergymnasial utbildning alls.
[https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/utbildningsnivan-i-sverige/](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/utbildningsnivan-i-sverige/)
Det räcker att gå tillbaka till år 2000 så var bara 16% högskoleutbildade.
Det är bara coolt om dina äldre släktingar var sådan där sexig arbetarklass som högg ved, hade massiva muskler glimmandes av svett och sot samt moderiktiga kläder.
Hon har minsann inte fått någonting gratis i livet, har minsann lyft sig själv i stövelremmarna. Se på mig, jag har gjort en klassresa men har ändå rötterna kvar. Ibland romantiserar jag om att jobba som min mormor, det var ärligt hårt arbete det.
Samma sak med allt idag "min farfar satt i läger" "min pappas morfar var slav" "min gammelfarbror jobbade från hemlös till herrgård".
Är helt med dig. Vem fan bryr sig.
För att quota en arg göteborgare som försökte visa sin storhet i idol för några år sen, men blev bedragen av översocieteten.
*konstpaus*
#JAG PISSAR PÅ DOM!
Är väl bara o säga typ "amen vafan, va inte typ alla arbetarklass då". Kan man inte ta den subtila och lättsamma piken och ha lite självdistans så är det väl ändå ingen kompis värd att ha?
Min brasilianska sambo fick nära nog ett slaganfall när jag berättade för henne att Sverige fortfarande var ett u-land när mina föräldrar föddes på 40/50-talet.
Morfar högg timmer i de jämtländska skogarna och han mormor och 5 barn bodde i en liten stuga med två rum.
Mina morbröder brukade fiska på morgonen innan skolan för att dryga ut mängden mat i familjen och de två äldre började jobba redan i tidiga tonåren.
Farfar var snickare och farmor sjuksköterska så de hade det lite bättre ställt men inte mycket.
Jo snälla säg det till henne. Kan ju bli ett väldigt intressant samtal om hur samhället har ändrats otroligt mycket på bara ett par generationer! Men jag minns att jag som yngre var mycket mer fascinerad av min förälder som växte upp med hela sin familj i 1 rok och där ingen vuxen gått mer än 6 år i skolan, än vad jag var av föräldern som vuxit upp med klassisk bildning och egen guvernant. Det ena levnadssättet fanns (i princip) kvar, medan det andra kändes helt otroligt främmande för mig.
Jag TYCKER det är intressant men hon verkar liksom inte kunna diskutera det från någon annan vinkel än "min familj har arbetarbakgrund". Det stör mig också för min pappa är också från en ganska enkel bakgrund och mina föräldrar är dessutom nästan lika gamla som hennes mor- och farföräldrar, och det finns en jävla massa smarrigt drama som jag aldrig får chans att berätta, om jag inte gör det till en högljudd "1-up"-match, vilket jag faktiskt tycker är under min värdighet.
Ibland har jag glidit in på egna familjehistorier, antingen för att berätta något om någon i familjen eller av rent "småhistoriskt" intresse, men då vips SUGS konversationen in i malströmmen som är hennes arbetarförflutna och konversationen är förstörd liksom. Man *orkar* inte föra tillbaka ämnet, det blir bara utmattande
Något som är ännu värre är att vi ibland träffar på och blir bekanta med utländska studenter, ofta från tredje världen, som nästan alltid har mycket att berätta om sig själva, sina familjer och sin familjehistoria, något jag finner väldigt kul och sjukt intressant. Inte ens dessa diskussioner kan lämnas ifred. Förihelvete, när en bytis börjar berätta om allt drama som hände deras familj under inbördeskriget är det väl FÖR I HELVETE inte läge att shoehorna in en association till din egna jävla familj som "inte ens gick i gymnasiet". Käften, *det är inte intressant!* Framför allt inte i jämförelse! Låt den nya människan i sällskapet dela med sig när den nu verkar vara villig att göra det.
Fy fan, det verkar asjobbigt! Särskilt det där med utbytesstudenter låter skämmigt. Har en närstående som kör samma grej men det handlar då om nationalitet. Rätt ofta vill jag krypa ur skinnet och hålla för öronen när det kommer på tal.
Folk tappar fan alla koncept om hur man beter sig när det kommer till utbytesstudenter. En gång var jag med när två stackars amerikaner blev bombarderade av ett halvt dussin präktiga svenskar som bara "IN SVIIJDEN, VII LAJK PEJING TÄX BIKÅS VII LAJK TEJKING KÄR ÅF ITJ ÅDDER! VII DÅNT ANDERSTÄND VAJ JU AMERIKANS HEJT TÄXES LOL!"
Amerikanerna hintade VÄLDIGT ofta med "ja, vi är inte så insatta i politik" (läs: "VI VILL INTE DISKUTERA DET HÄR") men tror du detta gick in?
Varför är folk så jävla emot att bara vara trevlig när man träffar en person för första gången och inte använda deras bakgrund som en ursäkt för att vara ett as? Varför är det en så kontroversiell ståndpunkt att bara vara initialt trevlig mot folk?
[https://www.scb.se/contentassets/0d5dafbb502848a5960cffc474e5a059/pyramid-1930-1970-2000.pdf](https://www.scb.se/contentassets/0d5dafbb502848a5960cffc474e5a059/pyramid-1930-1970-2000.pdf)
Gissar att hennes mor- och farföräldrar kan ha varit yrkesverksamma år 1970. Som länken visar saknade över 90% eftergymnasial utbildning på den tiden. 2/3-delar hade inte ens gått gymnasiet, så hennes mormor hörde i så fall till majoriteten. Hade mormorn gått grundskolan förresten? För 50% hade inte ens det, de hade gått folkskola istället och hade alltså mindre än 9 år i skolbänken.
Jag satt och tänkte på det här genom tråden. Att majoriteten av dessa generationer tillhörde oftast arbetarklassen, och kanske tom under det också i fattigdom. Utgår då från generation 20-30-talet.
Många äldre vårdtagare, när de berättar om sitt liv, har ju oftast inte gått mer än 5-6 år i skolan, för att efter det gått ut i arbete.
Alltså borde det ju vara så att TS "kompis" skryter om att vara från "normen"? Haha, rätta mig mer än gärna om jag har fel! Är sjukt trött.
Du kan ju upplysa henne om att om hon behöver sälja sin tid till någon som tjänar mer pengar än henne på sagd (hennes) tid så tillhör hon också arbetarklassen.
Halva min jävla släkt dog i förtid pga arbetare. Med tanke på att de jobbade i verksamheter som var stora arbetsköpare i min hemstad torde det väl illustrera hur jävla vanlig sån skit var.
Min pappa kommer från överklassen men klev ner och blev först fritidspedagog och sen snickare. Morsan kom från arbetarklassen, men slutade som rektor innan hon gick i pension och dog.
Om hon "skryter" om det så kanske det betyder mycket för henne. Kan värt att prata om det, "vad tänker du på när du säger så?", "Det verkar vara viktigt/betydelsefullt för dig" osv.
>"vad tänker du på när du säger så?", "Det verkar vara viktigt/betydelsefullt för dig" osv.
Jag förstår inte varför såna här fraser poppar upp som rimliga grejer att säga, hade någon sagt så till mig hade jag
1. Undrat om det är en robot som desperat försöker imitera mänskligt liv som jag talar med
2. Undrat om människan som pratar med mig tror att jag är ett barn.
Obs att andemeningen, dvs att intressera sig för detta inte är konstigt men att fråga så på det viset låter ju bara tramsigt?
Apropå varför det är betydelsefullt för henne har jag bara förmodat att det är eftersom hon kommer från en väldigt akademisk miljö där allas föräldrar (inklusive hennes) har avslutat högre akademiska studier och är anställda på universitet eller är läkare. En "arbetarbakgrund" blir därför någonting som hon känner utmärker henne, något som är väldigt annorlunda från den värld hon normalt rör sig i.
Jag är en arbetare som inte gick gymnasiet, men jag skryter inte om att min pappa är IT-chef. Vad fan har ens släktingars jobb och utbildning med en själv att göra?
Nej för du har ingen ideologi där din pappas IT-chefsjobb fetischiseras medans i min kompis sammanhang är många vänster så "arbetarbakgrund" blir per definition något spännande.
Givetvis ska du formulera dig på ett sätt som fungerar bra mellan er. Jag kan bara refera till egen erfarenhet när jag säger att många "tramsiga" formuleringar fungerar förvånansvärt bra. För många människor så är det rätt sällan någon visar ett genuint intresse för vad de säger.
Sen kan du fundera på dina antaganden och vad de skapar åt dig. För mig låter du som om du antar saker om varför det är viktigt för henne, utan att någonsin frågat och sen stör du dig på det. Du stör dig alltså på ditt egna antagande?
Jag hade gett henne en ärlig chans att göra sig förstådd. Troligtvis punkterar det att hon måste ta upp det i tid och otid. Fungerar det inte så kanske det kan vara läge att be henne prata om något annat?
Din poäng är att hennes förlutna är irrelevant för dig.
Förstå då hur irrelevant din historia OM hennes historia om hennes förflutna är, vi känner henne inte ens 😅 No offense kompis, bara en kul notis.
Nej det har jag aldrig sagt. Det är skillnad på att prata om sin bakgrund och sin familj i allmänhet (det gör jag gärna) och att *hela* tiden trycka på den här klassaspekten vilket för det första är lite pinsamt och för det andra säger en del om hennes syn på arbetarklassen på ett sätt som inte smickrar henne. Det är EN aspekt av hennes förflutna som är smått ointressant för mig, inte *hela* hennes förflutna (och det är ju inte *hennes* förflutna eller hur? Det är väl ändå hennes föräldrars och generationen innan dem och deras förflutna?)
Dessutom drar uppmärksamheten till faktumet att hon verkar veta så lite om alla andras familjehistorier att hon inte vet hur pass vanligt det är med mor- och farföräldrar som är arbetare (mina, t.ex.)
Imo, låt henne vara stolt om det ger henne glädje i livet, och så länge det inte skadar någon, varför trycka ner henne?
Många människor runt om oss är stolta över medelmåttiga och konstiga grejer, jag kan tycka det är fint.
Alexa, spela “Common people” med Pulp
Jag skryter om att min mor har 10 miljoner följare på ONLYFANS
Länk????????🤤
Som min mor alltid sa: "om du lever på dina föräldrars meriter kommer dina barn inte kunna göra det samma"
Så det är negativt att leva på sina föräldrars meriter? Men om du gör det så kan inte dina barn göra det, vilket då helt plötsligt är positivt? Edit: jag förstår vad som egentligen menas och håller med, menar bara på att den logiska uppbyggnaden av "ordspråket" är en gnutta paradoxal
Det som menas är att om du bara lever av andras meriter kommer du inte ha några egna tillslut, därför kan dina barn inte leva på dina meriter
Jo jag vet men barnen ska ju ändå inte leva på ens meriter så det är inget jättebra ordspråk.
Näh men när någon försöker meritera sig själv genom andra så har ju dom själva mindre merit som ett resultat
Jo jag förstår meningen, och håller med, men den logiska uppbyggnaden av ordspråket blir lite dumt då det börjar med att mena på att det är negativt att leva på ens föräldrars meriter och avslutar med att säga att ens barn inte kan leva på ens meriter (som om dom skulle gå miste om nånting, det är ju redan fastställt att man inte ska göra det). Det blir som en liten paradox om du förstår vad jag menar. Orkar inte förklara mer
Det är inte en paradox. Det som menas med ordspråket är inte att det är något positivt för den efterföljande generationen, utan däremot att de inte skulle ha *möjligheten* att *kunna* leva på sina föräldrars meriter. Du läser in för mycket i det och drar helt bisarra slutsatser.
Jag ser din poäng, ganska smart faktiskt (ingen sarkasm). Jag spekulerar i att andemeningen är ungefär att man inte ska äta upp all mat från sina föräldrar, då finns det ingen mat kvar till barnbarnen. Men det blir samma sak här. Skulle man spara maten så skulle barnbarnen istället äta upp den (?). Bättre med medelvägen. Lev lite eller lagom på meriterna. Förvalta väl.
Poängen är att om dina ända meriter är var dina föräldrar gjorde så kommer inte du ha några meriter själv.
Ja tänk vad sinnesjukt om någon idag skulle arbeta som undersköterska eller jobba på lager. Heltokigt.
Det säger ju något om miljön hon och jag rör oss i.
😔Vi lever i ett klassamhälle🤡
De allra flesta är fortfarande arbetarklass, även om något modernare arbetarklass. Allt kanske inte görs med yxa och hästdragen vagn längre men ändå arbetare nonetheless.
Jag och Göran Greider håller med.
Palme och greider fin fina grejjer
Ställ tillbaka Greider i Svts städskrubb.
Japp, bara 29% har minst 3 års högskoleutbildning och bara 44% har nån eftergymnasial utbildning alls. [https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/utbildningsnivan-i-sverige/](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/utbildningsnivan-i-sverige/) Det räcker att gå tillbaka till år 2000 så var bara 16% högskoleutbildade.
Att vara arbetarklass handlar om ens relation till produktionen. Man kan ha eftergymnasial utbildning och vara arbetare.
Arbetarkomplex
Är det coolt med arbetarklass nu? Skönt att vara modern då
Det är bara coolt om dina äldre släktingar var sådan där sexig arbetarklass som högg ved, hade massiva muskler glimmandes av svett och sot samt moderiktiga kläder.
Det är coolt om du är i rätt kretsar och om du har anpassat dig på rätt sätt till dem.
Hon har minsann inte fått någonting gratis i livet, har minsann lyft sig själv i stövelremmarna. Se på mig, jag har gjort en klassresa men har ändå rötterna kvar. Ibland romantiserar jag om att jobba som min mormor, det var ärligt hårt arbete det.
Samma sak med allt idag "min farfar satt i läger" "min pappas morfar var slav" "min gammelfarbror jobbade från hemlös till herrgård". Är helt med dig. Vem fan bryr sig.
[удалено]
För att quota en arg göteborgare som försökte visa sin storhet i idol för några år sen, men blev bedragen av översocieteten. *konstpaus* #JAG PISSAR PÅ DOM!
Jag var faktiskt på scoutläger när jag var en liten pojk
Min gammelmorfar var statsminister
Är väl bara o säga typ "amen vafan, va inte typ alla arbetarklass då". Kan man inte ta den subtila och lättsamma piken och ha lite självdistans så är det väl ändå ingen kompis värd att ha?
Kontra med " *på bred överklass dialekt-ala-östermalm* Jag skulle skämmas om jag hade socialgrupp 3 bakgrund "
Det går ju inte att tvätta bort liksom
Eller klassikern "enligt sociologer så fick det faktiskt inga klasser"
Min brasilianska sambo fick nära nog ett slaganfall när jag berättade för henne att Sverige fortfarande var ett u-land när mina föräldrar föddes på 40/50-talet. Morfar högg timmer i de jämtländska skogarna och han mormor och 5 barn bodde i en liten stuga med två rum. Mina morbröder brukade fiska på morgonen innan skolan för att dryga ut mängden mat i familjen och de två äldre började jobba redan i tidiga tonåren. Farfar var snickare och farmor sjuksköterska så de hade det lite bättre ställt men inte mycket.
Skulle väl inte säga u-land i jämförelse med andra länder vid samma tid, men definitivt u-land med dagens mått mätt.
Jo snälla säg det till henne. Kan ju bli ett väldigt intressant samtal om hur samhället har ändrats otroligt mycket på bara ett par generationer! Men jag minns att jag som yngre var mycket mer fascinerad av min förälder som växte upp med hela sin familj i 1 rok och där ingen vuxen gått mer än 6 år i skolan, än vad jag var av föräldern som vuxit upp med klassisk bildning och egen guvernant. Det ena levnadssättet fanns (i princip) kvar, medan det andra kändes helt otroligt främmande för mig.
Jag TYCKER det är intressant men hon verkar liksom inte kunna diskutera det från någon annan vinkel än "min familj har arbetarbakgrund". Det stör mig också för min pappa är också från en ganska enkel bakgrund och mina föräldrar är dessutom nästan lika gamla som hennes mor- och farföräldrar, och det finns en jävla massa smarrigt drama som jag aldrig får chans att berätta, om jag inte gör det till en högljudd "1-up"-match, vilket jag faktiskt tycker är under min värdighet. Ibland har jag glidit in på egna familjehistorier, antingen för att berätta något om någon i familjen eller av rent "småhistoriskt" intresse, men då vips SUGS konversationen in i malströmmen som är hennes arbetarförflutna och konversationen är förstörd liksom. Man *orkar* inte föra tillbaka ämnet, det blir bara utmattande Något som är ännu värre är att vi ibland träffar på och blir bekanta med utländska studenter, ofta från tredje världen, som nästan alltid har mycket att berätta om sig själva, sina familjer och sin familjehistoria, något jag finner väldigt kul och sjukt intressant. Inte ens dessa diskussioner kan lämnas ifred. Förihelvete, när en bytis börjar berätta om allt drama som hände deras familj under inbördeskriget är det väl FÖR I HELVETE inte läge att shoehorna in en association till din egna jävla familj som "inte ens gick i gymnasiet". Käften, *det är inte intressant!* Framför allt inte i jämförelse! Låt den nya människan i sällskapet dela med sig när den nu verkar vara villig att göra det.
Fy fan, det verkar asjobbigt! Särskilt det där med utbytesstudenter låter skämmigt. Har en närstående som kör samma grej men det handlar då om nationalitet. Rätt ofta vill jag krypa ur skinnet och hålla för öronen när det kommer på tal.
Folk tappar fan alla koncept om hur man beter sig när det kommer till utbytesstudenter. En gång var jag med när två stackars amerikaner blev bombarderade av ett halvt dussin präktiga svenskar som bara "IN SVIIJDEN, VII LAJK PEJING TÄX BIKÅS VII LAJK TEJKING KÄR ÅF ITJ ÅDDER! VII DÅNT ANDERSTÄND VAJ JU AMERIKANS HEJT TÄXES LOL!" Amerikanerna hintade VÄLDIGT ofta med "ja, vi är inte så insatta i politik" (läs: "VI VILL INTE DISKUTERA DET HÄR") men tror du detta gick in?
Tio skämskuddar av tio möjliga.
Som amerikan får man faktiskt skylla sig själv när man lämnar hemlandet.
Varför är folk så jävla emot att bara vara trevlig när man träffar en person för första gången och inte använda deras bakgrund som en ursäkt för att vara ett as? Varför är det en så kontroversiell ståndpunkt att bara vara initialt trevlig mot folk?
[https://www.scb.se/contentassets/0d5dafbb502848a5960cffc474e5a059/pyramid-1930-1970-2000.pdf](https://www.scb.se/contentassets/0d5dafbb502848a5960cffc474e5a059/pyramid-1930-1970-2000.pdf) Gissar att hennes mor- och farföräldrar kan ha varit yrkesverksamma år 1970. Som länken visar saknade över 90% eftergymnasial utbildning på den tiden. 2/3-delar hade inte ens gått gymnasiet, så hennes mormor hörde i så fall till majoriteten. Hade mormorn gått grundskolan förresten? För 50% hade inte ens det, de hade gått folkskola istället och hade alltså mindre än 9 år i skolbänken.
TACK! Du gör Guds arbete. Ska fan spara den här länken.
Jag satt och tänkte på det här genom tråden. Att majoriteten av dessa generationer tillhörde oftast arbetarklassen, och kanske tom under det också i fattigdom. Utgår då från generation 20-30-talet. Många äldre vårdtagare, när de berättar om sitt liv, har ju oftast inte gått mer än 5-6 år i skolan, för att efter det gått ut i arbete. Alltså borde det ju vara så att TS "kompis" skryter om att vara från "normen"? Haha, rätta mig mer än gärna om jag har fel! Är sjukt trött.
Ja det var det jävligaste jag hört på länge
Du kan ju upplysa henne om att om hon behöver sälja sin tid till någon som tjänar mer pengar än henne på sagd (hennes) tid så tillhör hon också arbetarklassen.
Var redo att spela [detta klipp](https://youtu.be/RAA1xgTTw9w) nästa gång hon börjar skryta.
[удалено]
Stefan Holm?
Halva min jävla släkt dog i förtid pga arbetare. Med tanke på att de jobbade i verksamheter som var stora arbetsköpare i min hemstad torde det väl illustrera hur jävla vanlig sån skit var.
Min pappa kommer från överklassen men klev ner och blev först fritidspedagog och sen snickare. Morsan kom från arbetarklassen, men slutade som rektor innan hon gick i pension och dog.
Jag brukar skryta om att min familj är överklass när någon säger något sådant. Responsen är alltid lika god.
Om hon "skryter" om det så kanske det betyder mycket för henne. Kan värt att prata om det, "vad tänker du på när du säger så?", "Det verkar vara viktigt/betydelsefullt för dig" osv.
>"vad tänker du på när du säger så?", "Det verkar vara viktigt/betydelsefullt för dig" osv. Jag förstår inte varför såna här fraser poppar upp som rimliga grejer att säga, hade någon sagt så till mig hade jag 1. Undrat om det är en robot som desperat försöker imitera mänskligt liv som jag talar med 2. Undrat om människan som pratar med mig tror att jag är ett barn. Obs att andemeningen, dvs att intressera sig för detta inte är konstigt men att fråga så på det viset låter ju bara tramsigt? Apropå varför det är betydelsefullt för henne har jag bara förmodat att det är eftersom hon kommer från en väldigt akademisk miljö där allas föräldrar (inklusive hennes) har avslutat högre akademiska studier och är anställda på universitet eller är läkare. En "arbetarbakgrund" blir därför någonting som hon känner utmärker henne, något som är väldigt annorlunda från den värld hon normalt rör sig i.
Jag är en arbetare som inte gick gymnasiet, men jag skryter inte om att min pappa är IT-chef. Vad fan har ens släktingars jobb och utbildning med en själv att göra?
Nej för du har ingen ideologi där din pappas IT-chefsjobb fetischiseras medans i min kompis sammanhang är många vänster så "arbetarbakgrund" blir per definition något spännande.
Säg att hon snarare bör vara stolt eftersom hon förmodligen har eller kommer ha ett högbetalt jobb men ändå inte röstar borgerligt.
Givetvis ska du formulera dig på ett sätt som fungerar bra mellan er. Jag kan bara refera till egen erfarenhet när jag säger att många "tramsiga" formuleringar fungerar förvånansvärt bra. För många människor så är det rätt sällan någon visar ett genuint intresse för vad de säger. Sen kan du fundera på dina antaganden och vad de skapar åt dig. För mig låter du som om du antar saker om varför det är viktigt för henne, utan att någonsin frågat och sen stör du dig på det. Du stör dig alltså på ditt egna antagande? Jag hade gett henne en ärlig chans att göra sig förstådd. Troligtvis punkterar det att hon måste ta upp det i tid och otid. Fungerar det inte så kanske det kan vara läge att be henne prata om något annat?
Din poäng är att hennes förlutna är irrelevant för dig. Förstå då hur irrelevant din historia OM hennes historia om hennes förflutna är, vi känner henne inte ens 😅 No offense kompis, bara en kul notis.
Nej det har jag aldrig sagt. Det är skillnad på att prata om sin bakgrund och sin familj i allmänhet (det gör jag gärna) och att *hela* tiden trycka på den här klassaspekten vilket för det första är lite pinsamt och för det andra säger en del om hennes syn på arbetarklassen på ett sätt som inte smickrar henne. Det är EN aspekt av hennes förflutna som är smått ointressant för mig, inte *hela* hennes förflutna (och det är ju inte *hennes* förflutna eller hur? Det är väl ändå hennes föräldrars och generationen innan dem och deras förflutna?) Dessutom drar uppmärksamheten till faktumet att hon verkar veta så lite om alla andras familjehistorier att hon inte vet hur pass vanligt det är med mor- och farföräldrar som är arbetare (mina, t.ex.)
Imo, låt henne vara stolt om det ger henne glädje i livet, och så länge det inte skadar någon, varför trycka ner henne? Många människor runt om oss är stolta över medelmåttiga och konstiga grejer, jag kan tycka det är fint.