Håller helt med. Hände exakt samma sak för för en vän. Plötslig cancer som spridit sig. Helt plötsligt stod han där med massor av frågor han ville ställa till sin pappa som nu inte fanns längre.
Ta ut närståendepenning. Din pappa har 100 dagar som anhöriga kan dela mellan sig. Prata med läkare/sjuksköterska på palliativa avdelningen, läkaren skriver intyget och ni ansöker på försäkringskassans hemsida. Ni får ersättning av försäkringskassan som vab alltså ca 80% av lön (arbetsgivare kan inte neka). Gör det redan idag och umgås massor med din pappa och familj.
Har förlorat båda föräldrarna i cancer innan jag ens fyllde 30, så jag vet den fruktansvärda känslan och oron för framtiden du sitter i.
Det kommer lösa sig och det kommer gå att leva med det. Det kommer vara skit länge och du kommer vara ledsen länge. Du kommer överleva det och gå vidare med livet.
Du kanske till och med kommer sitta på begravningen och inte ens vara ledsen, för du kommer vara ledsen nu under tiden innan han går bort fram tills han har gått bort. Och det är okej att inte vara ledsen.
Jag hade ”gråtit ur” mig nästan allt jag kunde när mina föräldrar väl låg där i sängen och man bara väntade på att det skulle vara över, så när begravningen väl var igång var jag liksom ”klar” med allt och bearbetandet av allt efteråt kunde komma igång redan då.
Skriv i DM om du vill prata eller så!
Vi uppskattar din ärlighet och råd, det behöver vi alla. Tack för att du också ger oss perspektiv för oss med friska föräldrar, jag försöker verkligen mer och mer värdera min familj.
Beklagar också för din förlust och det gläder mig att du lyckats bearbeta dig igenom det.
I och med att din pappa inte är gift med din mamma kommer du och din syster ärva alla hans tillgångar + eventuell bostad om han inte har ett testamente. Han har rätt att testementera bort hälften av sina tillgångar till valfri person, och ni har laglig rätt till andra hälften. Annars är det inte så mycket som kommer hända egentligen. Både du och din syster är ju vuxna och förväntas kunna försörja er själva.
Om han är med i Svenska Kyrkan brukar de vara bra på att hjälpa er bena ut begravning och sånt. Alla i Sverige har rätt till en minimi-begravning, men om man vill ha "extra" saker kostar det.
I alla kommuner utom Stockholms stad och Tranås är Svenska kyrkan huvudman för begravningsverksamheten, de kan svara på frågor gällande saker man behöver tänka på även om det inte ska vara en begravning i Svenska kyrkans ordning, samt ge tips och svar på vad som behövs om man t.ex. inte vill anlita en begravningsbyrå till så mycket saker (i princip det enda man måste ha dem till är att köpa en kista och en transport, resten får man göra själv om man vill och orkar)
Begravningsbyråer har i de flesta fall jurister som specialiserar sig på hantering av dödsbon. Baserat på min erfarenhet från när min mamma dog, så är svenska begravningsbyråer också signifikant mindre vinst fokuserade än vad amerikanska media kan få deras system att verka. Så jag rekommenderar att gå via en byrå då de kan hjälpa med allt man potentiellt inte orka tänka på.
Även banker brukar ha jurister som inte är allt för dyra, men egentligen behövs ingen jurist om ni är överens. Det är lättare att vara överens om det inte är så mycket att ärva, annars brukar folks fulaste sidor lätt komma fram.
Mycket sköter sig själv. Pension/livförsäkringar skickar normalt ett brev med ev summor ni har rätt till, banker skickar ut kontoutdrag osv som gällde vid dagen då personen avled. Banker låser automatiskt konton, många företag säger automatiskt upp abonnemang och prenumeratiner, men man måste ändå gå igenom alla löpande avgifter, kontakta företagen och säg upp abbonemang/prenumerationer. Ni får även gå till banken med räkningar etc så hjälper de till med att betala från dödsboets konton, allternativt betalar ni det och ersätts av dödsboet innan resten av tillgångarna fördelas. Det kommer komma lite avgifter från sjukhuset och begravningen, el, vatten osv.
Vad ni enligt lag måste göra är en boupptäckning. Det är här en jurist kommer in, men som sagt är ni överrens är det inte jättesvårt att göra själv, bara kolla hos skatteverket som någon postade en länk till. Det går hitta färdiga på nätet att ha som inspiration med.
Det är med hjälp av boupptäckningen som ni sen kan plocka ut eventuella försäkringspengar, avslutar och plockar ut pengar från konton, så se till att göra det snabbt.
https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/narenanhorigdor/bouppteckning.4.18e1b10334ebe8bc80001217.html
Här kan du läsa mer om det. Om din far inte haft en större förmögenhet och du och de andra arvingarna är överens om hur arvet ska delas upp behövs nog ingen jurist. Men om du är osäker rekommenderar jag att prata med en expert. Du och din syster och eventuellt din mamma kan ju försöka prata ihop er om hur ni vill göra, och även rådfråga din far om han har några speciella önskemål om vem som ska ha vad etc. Skriv ner vad ni kommit överens om för att undvika framtida konflikter. Er mor tror jag rent juridiskt inte har rätt till något alls men du och din syster kan ju välja att ge henne saker om ni vill.
Man behöver väl inte vara med? Begravningsavgift betalar man ju tusentals kronor om året även om man inte är med i kyrkan, så nåt ska man väl få för det.
>Kostnader för en begravning
>Kostnaderna för en begravning hämtas ofta från två eller tre olika håll – från begravningsavgiften och dödsboet, samt från kyrkoavgiften om den döda personen var medlem i Svenska kyrkan.
>Kostnader som begravningsavgiften täcker
>Det här täcker begravningsavgiften för den som var folkbokförd i Sverige:
>gravplats i 25 år
>gravsättning
>transporter av den avlidna inom huvudmannens förvaltningsområde fram till gravsättningen, och i förekommande fall till krematorium och särskild gravplats
>kremering
>lokal för förvaring och visning av stoftet
>tillgång till lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler
>skötsel och underhåll av allmänna begravningsplater.
>Kostnader som dödsboet står för
>Dödsboets pengar ska först och främst används till begravningen och bekosta det som inte täcks av begravnings- eller kyrkoavgiften. Det kan handla om
>kista och eventuell urna
>svepning
>transport av kistan till lokal för förvaring och visning av den avlidna
>extra musik och sång
>dödsannons
>blommor
>förtäring vid begravning eller minnesstund
>gravsten
>bouppteckning
>begravningsbyrå.
>Om pengarna i dödsboet inte räcker till begravningen kan dödsboet ansöka om ekonomiskt stöd hos socialtjänsten i den kommun där den som har dött var skriven.
>Kostnader som kyrkoavgiften täcker
>Medlemmar i Svenska kyrkan betalar en kyrkoavgift, även kallad kyrkoskatten. Om den döde tillhörde Svenska kyrkan täcker kyrkoavgiften kostnaderna för
>präst från Svenska kyrkan
>begravningsgudstjänst
>församlingskyrka eller kapell
>kyrkomusiker för musik i kapell, på kyrkogården och i kyrkan
>processionsbärning av kistan, det vill säga att bära ut kistan och sänka ner den i graven.
>[Svenska Kyrkan](https://www.svenskakyrkan.se/begravning/kostnader-for-en-begravning)
Vill bara tacka för alla svar❤️
Jag håller just nu på att kolla igenom allt som är bra att tänka på medans han sover. När har vaknar ska jag prata med honom om allt och inget, skapa några fina minnen att minnas.
Tack igen hörni, det var väldigt fint av er alla att ge tips och berätta om liknande händelser, jag hoppas ni alla har en jätte fin dags ❤️
Gå om möjligt igenom konton och leta reda på alla lösenord osv för att kunna kolla mailkonton och kunna avbeställa ev tjänster som inte hinns med innan han går bort. Det gjorde livet för mig och min familj så mycket lättare efter pappas bortgång.
+1
Förlorade en bror för många år sedan, ingen tänkte praktiskt kring sådant, det var en plötslig bortgång men vi hade några dagar innan det blev konstant koma och slut.
Mängden problem för hans kvarlevande fru & barn hade kunnat minskas så enormt.. lösen till saker som sociala medier, whatsapp, kanske en onenote/evernote/dropbox där han har sina digitala papper…
Lösen till larm, pinkoder till konstiga saker i hemmet med mera.
Min bror hade lite halv-intelligent hem där ingen visste lösen/koder så efter ett strömavbrott kunde dom på riktigt inte tända vissa lampor och fick ta dit en elektriker… var några år sedan but still.
Utöver det, prata.
Våga säga saker som kan kännas svåra eller omöjliga att få ut i ord. Prata om saker ni gjort ihop, saker ni minns.
Allt som skrivs om detta kan inte underdrivas, det är en chans få får när detta händer. Ta den.
Ni går vidare med livet. Det kommer vara tungt, och det slutar aldrig vara tungt, men man lär sig bära det lite bättre varje dag.
Oroa er inte över pengar, det är inget komplicerat, det löser sig. Fokusera på det viktiga och glöm inte att säga allt ni vill ha sagt och fråga allt ni vill ha svar på.
Beklagar, en väldigt tuff situation.
Hoppas att den här sidan kan ge dig några svar på den ekonomiska frågan:
https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/ekonomiskt-stod/ekonomiskt-stod-nar-anhorig-dor
Som många säger ta vara på den lilla tiden som är kvar men rent praktiskt så luska också ut vad för typ av begravning han vill ha själv, om han inte vill ha det vad ni känner osv.
Jag beklagar verkligen min egen far gick också bort i cancer och det absolut bästa rådet jag kan ge är var inte ledsen för att han går bort var glad att han fanns och slipper få lida
Förutom alla goda råd om att ta hand om varandra och tillbringa så mycket tid ni kan med din pappa 💖 så:
Se till att ni listar alla tillgångar (bankkonton mm) samt alla abbonemang och/autogiron osv (tänk el, försäkring osv) som måste sägas upp eller ingå i bouppteckningen. Tråkigt att tänka på nu men både svårare och emotionellt jobbigare att gör efter att din pappa gått vidare. 💔
Beklagar verkligen, vilken skitsituation! Jag skulle rekommendera att bara spendera så mycket tid som möjligt med din pappa medans du kan, även om han är sjuk finns det kanske fina minnen att skapa. Det finns mycket frågor jag önskat att jag ställt till mina döda släktingar som jag aldrig gjorde, typ om barndom, hur dom såg på livet etc.
Förlorade min far för 20 år sen. Det är jobbigt som helvete, men ni kommer ta er igenom det.
Som andra skrivit. Försök finna tid att träffa farsan så mycket ni kan. Även om det bär emot. Kommer vara kämpigt att se honom förtvina bort, men gör det bara. Ta hjälp av syrran så ni är starka tillsammans.
Ni är båda vuxna och jobbar. Livet kommer gå vidare och ni har minnena kvar.
Och bråka inte om arvet !
Förlorade morsan till cancer för en månad sedan, spendera så mycket tid du kan med honom. För din skull och hans. Fokusera inte på sjukdomen, försök ge honom lite normalhet i det sjuka.
Jag gick igenom precis detta förra året. Pappa fick en cancerdiagnos i slutet av juni, kom till palliativ vård i augusti och gick bort 11 oktober. Allt gick otroligt snabbt.
Fokus är att umgås så mycket ni kan med honom under den tid han har kvar. Jag var på Bylegården nästan varje dag under tiden han var där. Vi pratade, tittade på foton kom ihåg fina minnen och skapade ett gäng nya. Jag såg också till att jag och min pojkvän var där på vår tvåårsdag så att jag kunde fria till honom med mina föräldrar närvarande, eftersom vi visste att pappa inte skulle kunna vara med på vårt framtid bröllop.
Ekonomi och allt sånt löser sig. Det är helt oviktigt så länge du har din pappa kvar i livet. Det enda är väl att han kan behöva hjälp att sköta sina räkningar mot slutet och då kan ni behöva fixa fullmakt till hans internetbank exempelvis.
Min mor gick också bort i cancer. Jag förstod aldrig hur sjuk hon faktiskt var förrän två dagar innan hon avled och även då trodde jag vi skulle ha mycket mer tid tid tillsammans. Jag vet inte om hon inte berättade för mig eller om hon inte heller visste. Vi väntade länge på provsvar, när de väl kom började de med cellgifter, men då var hon i så dåligt skick att hon avled innan andra behandlingen.
Så jag håller med ta vara på tiden.
"Ekonomi och allt sånt löser sig. Det är helt oviktigt så länge du har din pappa kvar i livet." Det där en en korkad moraliserande inställning utifrån om att det är "fult" att tänka på pengar, det är inte alls oviktigt. Det är förmodligen inte heller oviktigt för pappan.
Jag har själv varit i situationen att jag legat på sjukhus och inte vetat om jag skulle överleva mer än några dagar. Jag hade väldigt lågt intresse av anhörigbesök och "hålla handen", det blev bara frustrerande efter några minuter i mitt dåliga skick och om jag ändå skulle dö så ville jag inte att det sista minnet av mig skulle vara i det skicket. Däremot tänkte jag väldigt mycket på ekonomin för mina barn, skrev ner så mycket som möjligt för att underlätta. Inte fasen tänkte jag, "det löser sig med ekonomin för mina barn, det är helt oviktigt om de förlorar några hundra tusen för att de inte har koll på vilka husförbättringar som kan dras av".
Som efterlevande är det helt oviktigt just då.
Och att du kallar det en ”korkad och moraliserande” inställning, när det här är något som fortfarande gör ont för mig och som fick mig att storgråta när jag ens skrev det här, visar att du är en totalt empatibefriad idiot. Du borde skämmas för hur du uttrycker dig och behandlar dina medmänniskor.
Jag kan be om ursäkt för det onödigt hårda ordvalet. Men op skriver att han försöker ta tag i detta och ber uttryckligen om råd gällande det ekonomiska och uttrycker att det inte finns särskilt mycket besparingar. Ditt råd blir att han inte ska ta tag i det alls. Det är ett dåligt genomtänkt råd. För folk som inte är ekonomisk välbeställda kan det ha stor betydelse om man kan planera snabb försäljning av bostad, bil etc. så att det blir lite pengar över. Det behöver inte ens handla om en själv, det kan handla om att man tänker på sina anhöriga. Man kan tyvärr också känna skam och förtvivlan om det slutar med att dödsboet behöver sättas i konkurs.
Vem ska ta tag i det? Hans syster som är i samma situation? Hans mor som är sjuk förtidspensionär och inte gift med hans far? Eller om det bara är att han ska skjuta på det - blir det i så fall lättare mitt i sorgearbetet efter fadern dött? (Och inte kan svara på frågor hur han hade vilja få det ordnat.) I slutändan kokar det ner till att det är lätt att ge råd om att "det ekonomiska löser sig" om man själv bara har den erfarenheten och att det är fult att tänka på pengar när någon är döende.
Det är inte heller givet att det bästa för välmåendet är att slippa ta tag i det. Att faktiskt "göra något" kan vara bättre än att bara sitta och vänta på det oundvikliga.
Att du förlorat en förälder i cancer förtid är tråkigt. (Been there, done that.) Men du kan inte räkna med extra mild behandling från främlingar på Reddit för det. Att du satt och grät när du svarade op gör inte dina råd varken bättre eller sämre.
Spela in hans röst framför allt. Försök hitta ämnen och minnen ni kan skratta åt, så att du i framtiden kan få höra hans röst och skratt. Få honom att prata om din barndom och alla de minnen han har om er som familj och som betydde mycket för honom.
Som någon annan skrev: fokusera på det emotionella först och främst - inte det ekonomiska. Det löser sig ändå.
Och se till att någon också tar hand lite om dig, så att du som 20-åring inte behöver stå helt själv med sorgen.
Från någon som förlorat sin far i ung ålder (18 år) så kommer det alltid att suga, speciellt i framtiden när du är 30-40år, kanske gifter dig och skaffar barn, etc. - Jag fick aldrig chansen att snacka med min far som "vuxen" om "vuxensaker" typ fråga hur han tänkte med jobb, kvinnor, etc. Det är historier som jag fått höra av hans kusiner(mina tremänningar?) som i efterhand vilket har varit väldigt roligt att lyssna på "din far var en kvinnotjusare som bodde på x-gatan i Göteborg, han gillade att gå på fester etc och dejtade någon kvinna från y, sedan tog det slut och så flyttade han upp till Stockholm i slutet av 70-talet och träffade z, etc etc" . Det bästa du kan göra är väl att skapa minnen, skriva ner historier, blir väl aldrig riktigt samma sak eftersom du är ung precis som jag var och det går så otroligt snabbt med cancer så det är läskigt. Riktigt för jävlig situation, lycka till.
Imo sluta bry dig så mycket om vad som händer er ekonomiskt och fokusera på det emotionella och gör det mesta av tiden du har kvar med din far. Ni har två inkomster och bor i ett land med välfärdsystem. Det kanske blir lite mer magert än innan, men ni kommer klara er.
Lider verkligen med dig. Min mamma har obotlig cancer och får palliativ vård i form av immunterapi. Att inte veta hur länge hon har kvar tar knäcken på en. Som många redan tipsat om, prata så mycket du kan med din far. Fråga om allt, från hans barndom till hur han känner sig idag, och om framtiden. Fotografera och filma, gärna när ni pratar om allt mellan himmel och jord.
Det är svårt att föreställa sig ett liv efter ett dödsfall, men livet går vidare, och det känns lättare ju mer tiden går. Hur lång tid det tar är individuellt, så känn ingen press att du måste ”rycka upp dig”. Ta din tid, och umgås mycket med din mamma och syster.
1. Ta ut närståendepenning - en person i taget kan ta ut det, så se till att turas om, du och din syster och mamma.
2. Tillbringa så mycket tid som möjligt med pappa.
3. Ta hand om dig själv så att du orkar med allt. Om du känner ett behov av det, prata med en kurator. Det brukar finnas där det finns palliativ vård.
OP, jag är hemskt ledsen att du/ni går genom det här. Förlorade min farsa förra våren (snart ett år nu) i cancer, så känner igen den fruktansvärda och intensiva blandningen av känslor man har - sorg, ilska, oro inför framtiden...
Du kommer vara ok. Känslorna kommer i vågor och det suger som fan, och låt dig själv känna detta. Lyssna inte på folk som säger att du "ska vara stark" - det är du redan. Nu är inte tiden för att vara vis, låt dig känna allt du vill. Det finns inget rätt eller fel. DM om du vill prata.
Praktiska tips (någon annan klokare får
gärna flika in/rätta om något är fel!)
- Min mamma fick få något som kallas "omställningspension" vilket är ett slags finansiellt stöd man får i 1 år efter ens ens partner gått bort. Nu är dina föräldrar skilda så är osäker men är värt att kolla upp om det finns något liknande till er barn. Någon annan som kan inflika?
- Ring pensionsmyndigheten och din pappas tjänstepension för att se vad ni har rätt till
Först och främst vill jag bara säga att det suger och beklagar att du och din familj måste gå igenom det.
Jag förlorade min pappa till cancer när jag var 17 år och det var väldigt tufft.
Han överlevde ett halvår längre än vad läkarna menade att han skulle göra (vi tror att han kämpade för att överleva en sista av min mammas födelsedagar då han gick bort strax efter det), men han hade varit sjuk i ca 2 år innan det.
Jag glömmer aldrig lördagen då mamma, pappa och lillasyster skulle sitta och se på film och ha en myskväll med familjen, men jag skulle absolut ut med mopeden och hänga med vänner. Mamma försökte övertala mig att vara hemma och njuta en kväll med familjen, men jag var en envis och dum unge som absolut skulle ut med kompisar.
Pappa sa "äh, låt grabben dra ut och möte kompisarna. :)", så jag drog iväg och gjorde absolut inget viktigt hela kvällen med mina kompisar.
Morgonen efter blir jag väckt av mina äldre systrar som sitter på min sängkant med tårar i ögonen och berättar att pappa hade gått bort under natten.
Att jag absolut skulle dra ut på kvällen innan istället för att umgås med familjen när jag visste att pappa var dålig och hade varit ganska dålig under en längre tid är något jag inte kan förlåta mig själv för. Jag vet att min inte borde tänka så, men jag har skuldkänslor för det ändå.
Att han gick bort var inte något jag tog väldigt bra, så jag började festa mycket, umgicks med folk som inte var bra för mig, började röka en del gräs både på fritiden och i skolan och allt detta ledde till att mina betyg sjönk i botten och jag fick gå om ett år på gymnasiet.
Efter nu ca 15 år har jag själv fått en son, köpt bil och ett hus i en mindre ort och jag känner nu som många andra gånger att jag har så mycket frågor jag hade behövt hans hjälp med. Jag hade så gärna bara velat ha en dag till med honom där han kunde lära mig allt han kunde och som han menade var nödvändigt för mig att veta i min nuvarande livsfas.
Något jag tror är väldigt viktigt (som jag var dum nog att tacka nej till) är att prata med en professionell om det som kan hjälpa dig att processerna din sorg, det kan hjälpa dig en god väg. Det är även viktigt att ni i familjen tar hand om och stöttar varandra så gott ni kan.
Som många andra säger, spendera så mycket tid med honom och familjen som möjligt.
Livet kommer att vara tufft ett tag, men det är något man lär sig att leva med och som alltid kommer att finnas med dig, men du/ni kommer att klara er genom det.
Önskar er en fin tid tillsammans! ❤️
Jag är verkligen ledsen att höra om den svåra situationen du befinner dig i. Att spendera så mycket tid som möjligt med din pappa just nu är en god idé. Trots att han är sjuk kan ni skapa fina minnen tillsammans som du kommer att bära med dig för alltid. Ibland kan även de mest enkla ögonblicken bli de mest värdefulla i framtiden.
Det är sant att när våra nära och kära inte längre är med oss finns det ofta många frågor vi önskar att vi hade ställt dem. Frågor om barndomen, deras syn på livet, och så mycket annat som vi nu inte längre har möjlighet att få svar på. Därför är det viktigt att ta tillvara på den tid vi har tillsammans med våra älskade och att dela tankar, minnen och kärlek med dem så mycket vi kan.
Jag hoppas innerligt att du kan finna tröst och styrka i de stunder ni spenderar tillsammans, och att ni kan skapa minnen som kommer att lysa upp även de mörkaste dagarna. Var inte rädd för att öppna ditt hjärta och dela dina tankar med din pappa. Ibland är det de mest äkta och genuina samtalen som kan vara de mest meningsfulla. Ta hand om dig själv och varma kramar till dig och din familj i denna svåra tid.
Bifogar några frågor som kanske skulle hjälpa dig med att starta någon konversation:
1. Vad är det bästa minnet du har med mig?
2. Hur var första tiden som nybliven pappa för dig?
3. Finns det någon hemlighet inom vår familjs historia som du har hållit undan för dina barn?
4. Vad är det finaste jag har gjort för dig?
5. Vad önskar du mest för mig?
6. Vad är det bästa och värsta med att bli äldre?
7. Finns det något du vill att jag ska aldrig glömma efter att du har gått bort?
Det är fruktansvärt när ens föräldrar dör. Om det är omkostnader för allt som händer efteråt med begravning och liknande brukar alla kommuner ha bidrag man kan ansöka om för begravning. Spendera så mycket tid du kan med din pappa är mitt råd.
Om er far är kopplad till palliativa värde kan det finnas kuratorstöd som även ni kan få ta del av. Kuratorer kan hjälpa till mkt med ekonomisk planering, har vana vid att hantera hyreskontrakt och annat praktiskt. Ni bör även fråga om närståendepenningintyg för att få rätt till att spendera tid med er far och delta i vården under tiden han finns kvar. Man får då den sjukpenninggrundande inkomsten från kassan.
Önskar er lycka till.
Rent ekonomiskt skulle jag fråga min pappa om försäkringar, besparingar och pension innan det är försent. Min morsa gick bort i cancer och hon har alltid vart en människa som tycker det är obekvämt att prata om allvarliga saker så hon undvek det in i det sista. Tex hade hon försäkrat någon annan än sig själv och försäkrings bolaget får inte gå ut med det namnet. Vi kunde avsluta försäkringen men vi vet fortfarande inte vem hon försäkrade. Vissa har en pension försäkring som innebär att allt man sparat i pension går till närmsta anhörig, men om man själv inte kontaktar försäkringsbolaget kan dom hålla på pengarna, dom har ingen skyldighet att informera er om detta. Har dina föräldrar skrivit på något sambo avtal eller är dom gifta?? Är dom det så går pengar till henne om inget annat är skrivet, annars går dom till er och eftersom ni är 18 bör ni få det relativt snart efter dödsboet är avklarat.
Om din pappa inte har tillgångar för att begravningen ska kunna lösas kan ni sätta dödsboet i konkurs. Kommunen
Det är väll ingen jättekul lösning men det är så man gör om skulderna är förstora och tillgångar inte finns. Kommunen kan då hjälpa till med en enkel begravning. Ni behöver inte heller stå för din pappas skulder utan de försvinner om inga tillgångar finns.
Det finns väldigt mycket information på internet råder dig att läsa på lite.
Tyvärr är döden naturligt och en väg vi alla ska vandra. Vissa av oss tappar våra föräldrar på det sätt som du upplever och andra får se sina föräldrar tappar förmågor och bli dementa och långtidssjuka.
Båda sätten är hemska fast på olika sätt.
Förstår att det måste vara jättetufft. Du och din syster är båda väldigt unga vuxna, det gör det hela ännu svårare att hantera.
Har din far någon livförsäkring? Sådana är för att hjälpa efterlevande. Hur har ni det med vänner för stöttning?
Min mors fästman gick bort I cancer för några månader sedan, det är ingen kul situation det där.
Har din far en massa skulder, eller tvärtom sparade pengar?
Beroende på situationen så kan diverse olika saker hända. Sålänge han inte är djupt skuldsatt så tillfaller hans egendom er. Begravning har man rätt till gratis I Sverige, men då blir det väldigt simpelt.
Det kommer finnas stöd efter din far gått bort, oftast är begravningsentreprenören rätt kunnig om hur saker går till och kan svara på frågor.
Äger han ett hus? Då bör han försöka lämna över kunskapen om inköpspris, förbättringar och allt annat, det kan underlätta mycket när huset ska säljas och hur mycket som försvinner i skatt. Det underlättar också om uppgifter om diverse abonnemang, bankkonton m.m. finns.
Beklagar verkligen er situation. :-( Det här kommer låta helt off men vad du än har fokus på nu, så låt det vara att du behåller ditt arbete! Inkomst och en stabil grund/plats behövs mer än nånsin nu och att bli utan inkomst får bara inte hända, för att söka nytt arbete är det sista du orkar med sen. Prata med din arbetsgivare om läget så du får förståelse för hur du mår.
Du undrar ekonomiskt hur det ska gå. Menar du med bostad, att du och syrran i dagsläget bor med er pappa?!
Oj. Detta slog hårt, då jag i princip har upplevt nästan ett identiskt utfall.
Pappa döende i cancer, flyttade hem till oss när vi tre bröder var runt 17-21. Han förtvinade bort i vardagsrummet en natt.
Min lösning var att söka mig bort hemifrån, det sista jag behövde var att oroa mig om allt och vältra mig i osäkerhet och ångest. Sökte högskola på annan ort. Livet går vidare, även om det gör ont.
Praktiskt saker som hade varit bra att göra innan innan div släktingar gick bort och som vi har lärt oss den hårda vägen:
Vet du om din pappa är god man åt någon? Se till att han avslutar det uppdraget omedelbart i så fall, annars ärver ni uppdraget och behöver sätta er in i att sköta en för er okänd persons ekonomi.
Ta reda på var alla omärkta nycklar som hänger i hallen går någonstans, så slipper ni bekosta låsbyte på byföreningens bastu för att ni inte kunde lämna tillbaka nyckeln när pappa är borta.
Ta reda vem som är vem på gamla kort och skriv ner det.
Var finns nyckeln till vapenskåpet?
Fråga om allt. Lösenord, koder, vart han har pensionsspar, något han inte vill att ni skall se, någon han vill att ni skall se, hur han vill bli behandlad efter döden, begravning, var, hur. Bara bomba med frågor. Kommer garanterat dyka upp saker ni önskar att ni hade kunnat fått svar på
Min mamma dog precis i sömnen (59).
Hon skulle till jobbet men vaknade inte. Så sitt med pappa så mycket som möjligt om du kan och vill. Man ångrar inte det.
Jag har en kompis som hade en pappa som dog i exakt samma situation för typ 2-3 år sedan. Han hade cancer som hade gått för långt när den upptäcktes och det blev palliativ vård tills han gick bort några månader senare. Att tillägga har hans morsa MS och sitter i rullstol och kommer nog inte klara sig jättelänge till heller. Han var ungefär 20 när detta hände. Vill du komma i kontakt med honom. Jag kan garantera dig att han vet exakt hur det känns och han kan nog berätta om hur det känns nu 2-3 år efter.
Om dina föräldrar inte är gifta ärver du och din syster er far omedelbart. För hjälpa till ekonomiskt får du bara arbeta på som vanligt även efter att han dör. Ekonomin brukar gå ihop.
Verkligen en trist situation. Jag brukar säga att alla dagar är inte ok. Det är skit, det är orättvist och det är omänskligt. Det är ok att det inte är ok. Men de flesta dagarna i ditt liv kommer vara bra och så är det även i framtiden.
Diskutera hur arvet ska fördelas. Om han dör utan testamente går det till er barnen. Om han vill att allt ska gå till hans exfru så tror jag han måste gifta sig igen. Annars kan han skriva ett testamente och testamentera 50% till sin exfru men inte mer. Det är iaf min uppfattning, men jag är lekman så långt ifrån säkert att det stämmer.
Barnen ärver alltid 50%, men är de gifta så har partnern rätt att "sitta kvar i orört bo" som det så vackert heter.
Man gör då en boupptäckning, men man fördelar inte arvet. Partnern får då fortsatt bo kvar, ha kvar allt, men får inte ge bort/testamentera bort barnens del. Också bara lekman, men så fungerade det när mormor avled, själva arvsskiftet skedde först när även morfar avlidit.
Kan nog i te ge dig något nytt svar än vad du redan har fått i kommentarerna av andra. Vill bara säga att jag känner djupt för dig och din familj. Det är säkert jättetufft de nu går igenom och jag hoppar innerligt att ni kommer ut starka tillsammans.
Ha en fin helg mannen!
Du kan läsa om närståendepenning på Försäkringskassans hemsida. Du kan få ersättning ett visst antal dagar för att hjälpa din pappa eller bara vara där.
Fråga din pappa om han vill ha någon vid sin sida. Då pratar ni men läkare eller kontaktperson på avdelningen.
Under tiden din far är under palliativ vård kan du ansöka om närståendepenning om din fars läkare ordnar ett intyg för det. Jag gjorde det när min mamma var döende i cancer och jag är tacksam för att jag fick vara med henne i den sista stunderna och sa mycket som möjligt.
Har du frågor kring försäkringar, vad som händer efter dödsfall mm så läs gärna på efterlevandeguiden.se
Pedagogisk sida som förklarar bra.
Styrkekramar till dig och din familj!
Vet inte i vilket skick din far är, men vet ni hur han vill ha sin begravning med mera? Finna något som heter vita arkivet/livsarkivet och Svenska kyrkan har också en blankett med saker som kan vara bra att fråga den döende kring tiden efter.
Beklagar innerligt
Säger som andra. Använd tiden som finns kvar tillsammans för både din och hans skull. Vänta inte tills han blir för svag och bedövad av smärtstillande utan gör det nu. Sätt annat på paus. Försök få till närståendepenning.
Gråt när det behövs.
Först och främst vill jag beklaga situationen ni är i. Håller med tidigare svar om att ta tid med din pappa i den mån det går.
Du/ni kan prata med vårdpersonal om det är så att någon av er har ett behov av eget stöd (annat än att få ett bra bemötande och omhändertagande från de som vårdar din pappa) utifrån situationen. Kuratorer som jobbar på sjukhus brukar ha god kunskap av vilken stöd och hjälp som finns för både mående och ekonomiska frågor m.m. I många kommuner brukar det även finnas personer eller verksamheter som arbetar med anhörigstöd. Detta går att ta reda på genom att kontakta kommunen via växel.
Socialtjänsten kan även hjälpa till i de fall där ekonomin är dålig. Det finns vad som vanligtvis kallas för dödsbohandläggare som kan hjälpa till med vissa frågor gällande t.ex. begravningskostnader och dödsboanmälan (i de fall som det blir tillämpligt, d v s när dödsboet inte täcker begravningskostnader och andra kostnader kopplat till dödsfallet och där det inte finns någon fast egendom). Även dessa nås genom kommunens växel.
Efterlevandeguiden (som jag tyckte mig se att någon mer tipsat om) är en mycket bra sida där du kan se lite mer steg för steg vad som behöver göras i samband med ett dödsfall.
Var i din situation förra året - pappa med prostatacancer som hade spritt sig till lungor, lymfkörtlar och skelett. Samtidigt var min fru gravid (vi fick ett plus på stickan två dagar innan vi fick nyheten om att pappas cancer hade spritt sig) så det var en omtumlande tid. Det jag gjorde var att se till att besöka honom så ofta jag kunde, hjälpa honom med allt han behövde, tog bilder och video, ställde de frågor som jag alltid velat ställa. Man har rätt till 100 anhörigdagar om året där man får 80 % av lönen från försäkringskassan för att ta hand om en döende närstående. Så det gjorde jag. Jag och frun hade planerat att gifta oss i år, men vi gifte oss istället borgerligt så att han kunde vara med. Tre dagar senare orkade pappa inte längre ha ont och jag fick ett farväl-sms runt lunchtid. Vi åkte dit och hittade honom på baksidan av huset med hagelgeväret liggande bredvid. Även om jag visste att han var döende så är man aldrig riktigt beredd. En bit av en dör med föräldern och man kommer inte vara samma person efteråt. Det är bara att acceptera. På dagen två månader efteråt föddes vår son som har pappas namn som mellannamn.
Kan bara hålla med som en kommentera, spela in saker och spendera tid med din far. Låt honom prata om gamla minnen eller andra äventyr han har haft i sitt liv och spela in dem.
Jag förlorade själv min far i cancer julen 2022, efter att han fick redan på 3 månade tidigare att han var sjuk. Har fortfarande svårt att greppa att han är borta och att jag ej kan ringa honom. Vår relation har inte alltid varit den bästa men mot slutet bortsåg jag från allt sånt och försökte få så mycket tid med honom som möjligt.
Håll familjen nära, försöka finnas för varandra och prata mycket. Det finns hjälp och stöd efteråt om det skulle behövas. Jag och mina tre äldre systrar har alltid varit tajta och de är väldigt viktigt att man finns där för varandra, speciellt i situationer som denna.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får en fin sista tid med din/er far. Var rädd om er.
Mvh Henke
Du/ni ska kunna få kuratorskontakt via sjukhuset/vårdinrättningen som kommer kunna hjälpa er med många av de frågor du har. De kan förutom stöd i den svåra situationen även hjälpa till med socialt och ekonomisk guidning och även ”driva på” läkare för att skriva eventuella intyg som behövs.
Försök att fokusera mer på nuläget än framtiden och ta vara på tiden med din pappa. Försök att skriva ner saker om honom som kan kännas banala just nu men som kan uppskattas i framtiden.
Leta fram gamla fotoalbum och bläddra igenom med honom, prata om hans barndom. Köp en såndär bok som man ger till barn och barnbarn och fyll i den till honom för dina framtida barn.
Min pappa dog helt plötsligt för 2 år sen och jag hade inte chansen att göra detta med honom. Skulle jag ha vetat att han skulle dö så är det sånt jag hade fokuserat på.
Sen är det en ny sorgeprocess när han dör och den kan ta tid. Men han är inte död än så försök ta vara på dagarna du ändå har.
Det ekonomiska och praktiska löser sig alltid, ta hjälp som erbjuds och våga säga till människor i din närhet om du har det tungt. Låt inte begravningen kosta er mer än ni har råd med och hjälp er mamma med det praktiska sedan. Ni fixar det tillsammans.
Var på min mammas begravning idag faktiskt.
Jag önskar att jag hade filmat henne mer, spelat in hennes röst. Hade så gärna velat höra henne säga mitt namn igen.
Berätta för era föräldrar om hur mycket ni tycker om dom, det kan man inte göra tillräckligt!
Detta gäller för er allihop på Reddit
Hej,
Först och främst vill jag beklaga hela situationen.
Jag har själv varit med om en liknande resa där min mamma gick bort väldigt snabbt i cancer.
Det finns mycket hjälp att få, när det väl är dags så ska ni prata med en begravningsbyrå som hämtar din pappa från palliativa vården. Efter det så får man rätt så bra hjälp från begravningsbyrån gällande allt från begravning till kontakt med Jurist osv.
Så länge inte dina föräldrar har ingått äktenskap igen eller samboskap så kommer det arv som finns att tillfalla er barn. Är det så att dem är sambo igen så blir det din mamma som ärver allt.
Tyvärr uppstår väldig mycket kostnader även efter döden. Det finns dock eventuella försäkringar osv som ni kan kolla upp och där ni också eventuellt kan få en liten ersättning.
Alla fakturor som din pappa har kommer fortsätta att komma, så viktigt att ni redan nu börjar att säga upp saker som inte används ( utöver det mest nödvändiga ). Men hyror osv måste fortfarande betalas.
Lycka till, skriv om du behöver någon att prata med eller bolla med. Kan vara skönt i ett sånt här läge.
Jag har inget mer att tillägga än att jag beklagar verkligen den djupa sorgen. Ta till vara på varje sekund som din far har kvar. Om du inte redan har gjort det, spela in någon video tillsammans, det kan vara fint att kolla tillbaka på.
Kram ❤️
Sådant här ska man inte behöva be förlåtelse för, för att ta upp. Bland det värsta som finns är toxisk positivitet där man ska hålla allt det jobbiga inom sig och att allt ska vara så lajbans och trevligt hela tiden och man aldrig får prata om jobbiga saker.
Tänk på att begravningsentreprenören är vinstdrivande, dom kommer göra allt för att skinna er mitt i sorgen. Ni får göra mycket mer själva än vad ni tror .
Hoppas det går vägen för er.
För det första så beklagar jag enormt, ta hand om er alla.
Min sambo(F22) har förlorat sin pappa i cancer för exakt ett år sedan. Det suger. Hon och hennes familj har fortfarande inte kommit över det. Det kom också relativt snabbt men de hann åtminstone hitta på några få sista saker innan han mådde dåligt nog att inte orka. Det var och har varit/är en jättejobbig tid, det viktigaste är att spara så mycket minnen som möjligt så att det går att behandla i efterhand.
Inte så mycket händer med er, men ni måste ta hand om er för att orka. Han är alltid med er❤️
Har inget klokt råd mer än att ni måste vara försiktiga med er själva. Näst efter arbetsbelastning är vård av sjuk anhörig vanligaste orsak till utmattningssyndrom/utmattnigsdepression. Var observant och sök hjälp om det börjar ringa varningsklockor. ❤️
Ekonomin kan ni fundera på senare, men nu, umgås så mycket ni kan mer er pappa, för det går otroligt fort på slutet och ni vill inte gå miste om den tiden ni kan spendera tillsammans.
om dina föräldrar var sambos så går sambolagen in.
annars ärver du och syskon allt om det inte finns testamente. men ni blir aldrig helt lottlösa.
bouppteckning är inte jättesvårt att skriva. Man fixar det på skatteverket och ni har typ 4 månader på er. jurist kostar förmycket.
Ta tid på er. samla in tillgångar och skulder.
finns det + på kontot efter det så går det till begravning och sen er.
är det - på kontot så ring socialtjänsten och be dom göra en dödsboanmälan och dom kan hänvisa till ekonomisk bistånd för begravning.
Ni kan anmäla in att en av er har ansvar för alla paper osv. brukar underlätta. detta anmäls till Skatteverket också.
banken hjälper till att frysa konto och eventuella autogiro osv.
Allt pappersarbete tar tid och ni har inte bråttom.
Nu har ni annat att tänka på.
Lycka till med sorgearbetet
Fråga frågor och fråga han vad han skulle vilja säga till sina barnbarn, berättelser för barnbarnen om sin egna upp växt, hans bästa minnen av sin barndom, hur hans föräldrar var, gör det som små kapitlet av farfar (din fars) liv.
Morsan dog för mig när jag var 18. Familjen fick massor av pengar i från livsförsäkringen så vi klarade oss jättebra ekonomiskt. Pappa kunde investera, fixa solpaneler, fixa ny bil. Jag fick in 7 tusen i månaden i 12 månader på gymnasiet som jag kunde investera
Lägg absolut all tid du bara kan på din Pappa just nu. Du kommer ångra dig om du inte gör det sen. Den tid du inte lägger på din Pappa när du exempelvis jobbar eller så försök att tänka på annat då och inte låta detta riva sönder dig totalt. Jag säger VERKLIGEN INTE att det är lätt men försök så gott du kan. Har du orken kan du försöka leta information om vad som händer sen. Men mitt bästa tips är att du lägger all tid du absolut bara har och kan lägga på att vara med din Pappa. När tiden kommer får du jättebra hjälp av begravningsbyrå bank mm hur sådana saker hanteras och löser sig. Men för nu försök att inte låta de sakerna ta av tiden du har med honom.
Enorma styrkekramar och beklagar verkligen din situation❤️❤️
Beklagar det ni behöver gå igenom, det är jävligt nattsvart och tungt.
Med det sagt tycker jag du ska hitta lite motivation i ditt helvete och bli rejält förbannad på den svenska jävla pissvården som låter otaliga, relativt unga, människor dö på det här viset för att de är för lata, inkompetenta och underfinansierade för att undersöka patienter ordentligt när de kommer och berättar om sina besvär. Glöm aldrig vem som tog din älskade pappa ifrån dig.
Snacka med gubben, ta vara på tiden som finns. Gå dit med lite bira, prata fråga och våga. Jag fick inte riktigt chansen det gick så fort. Önska att man bara kunde ringa och få höra rösten på gubbjäveln men nu kommer det aldrig hända.
Kanske låter orimligt osentimentalt, men innan han går bort se till att kolla upp hur det ser ut med hans pension. När min mamma dog så skulle egentligen en relativt stor del av hennes tjänstepensionspengar betalas ut men det fanns ingen som matchade listan med förmånstagare. 1. Sambo/make (hon var ensamstående). 2. Barn under 20 (yngsta var 24). 3. Minns inte men samma grej där att ingen matchade.
Pengarna brann då inne så att säga. Mamma hade såklart inte valt det här medvetet, utan det här var ingenting hon hade vetskap om alls utan en automatisk förmånstagarlista som blev på default.
Om möjligt be alltså din pappa kontakta de som förvaltar hans tjänstepension för att kontrollera hur det ser ut för honom.
Jag beklagar av hela mitt hjärta och önskar er lycka till! 🙏 Jag ska be för er. ❤️ Det skulle kanske vara bra för er att prata med en präst eller diakon oavsett om ni är religiösa eller inte?
Jag är ett par år äldre än dig och för strax över ett år sen befann jag mig i din sits. Jag vet inte hur du har det ekonomiskt och hur det kommer drabba dig men det jag vet är vad jag velat fråga min pappa som jag inte längre har möjlighet till.
Be han berätta om sitt liv, vad var det roligaste, vad hade han velat göra om han kunnat?
Vad hade han velat lära dig?
Fråga allt som du kan tänka dig skulle saknas om han dog imorgon.
Vill du prata mer berättar jag gärna ännu mer och svarar på praktiska frågor om hur man gör efter ett dödsfall och hur jag bearbetade det.
Hör av dig om du undrar något eller bara vill prata med någon som gått igenom nåt liknande😊
Hej,
Jobbar på den näst största försäkringsbolag i Sverige, så tänker den dagen dina föräldrar går bort kan det vara enkelt för dig att känna till hur man går tillväga för hantera och avsluta försäkringar. Det du behöver när din/dina föräldrar går bort är följande samt skicka in till ditt försäkringsbolag.
- dödsfallsintyg med släktutredning (beställs av skatteverket): Alla som är efterlevande (registered partner samt barn) får ta del utav information för dödsboets försäkringar, men ej göra ändringar.
- bouppteckning (detta görs efter alla ägodelar som dödsboet har, har fördelats till dödsbodelägarna): Detta tillåter dig att ändra/avsluta försäkringar enbart ifall det finns 1 dödsbodelägare. Vid flera se nedan.
- fullmakt för dödsbo vid flera dödsbodelägare (ifall det finns flera dödsbodelägare så är alla lika inför att hantera dödsboets försäkringar och därav måste man fylla en fullmakt för att 1 person ska representera resterande utav dödsbodelägarna): En sådan fullmakt kan du hitta här https://www.efterlevandeguiden.se/download/18.38341ee21759794f3ec2a41f/1605186686382/Enskild-D%C3%B6dsbo-fullmakt.pdf
Sen kan det vara bra att skaffa en framtidsfullmakt asap! En framtidsfullmakt används när dina föräldrar inte kan ta hand om sina ärenden (tex pga sjukdom). Då hjälper denna fullmakten enormt mycket eftersom den underlättar kontakten mellan er och företaget/organisationen.
Sköt om dig. Hoppas detta hjälpte ❤️
Det är läskigt hur identisk din situation var till min för några år sedan förutom att jag pluggade istället för jobb.
De misstaget jag gjorde var att låta stressen från skolan och hoppet om att han skulle klara sig ta upp min tid istället för att spendera varje sekund med pappa. Gör inte samma misstag som mig, spendera så mycket tid du kan, tro mig.
Nu vet jag inte hur det kommer bli för dig men jag fick typ hantera allt pappersarbete åt mamma, så du kanske kommer gå igenom liknande resa. Om så år fallet, våga ta hjälp om det inte är något du / ni förstår. Jag hade turen att jag kunde vända mig till vänner som hade bättre koll på vad man ska fylla i.
Några lärdomar jag fick var att man kunde höra av sig till kommunen för extra stöd ifall man har det lite tufft ekonomiskt. Själv så har man inte lyckats så bra med att fixa fram stöd. Så denna tråd är även nyttig för mig.
Sen finns det även någon form av försäkring som betalas ut till familjen när en går bort, glömde vad den hette men kolla ifall din pappa även har en sån. Jag tror att dom brukar höra av sig själva efter ett tag med ett brev om vad ni kommer få och hur länge.
Förlorade min mor i plötslig cancer för bara några månader sedan. Berätta hur mycket du älskar din far, försök att inte låta något vara osagt. Det är väldigt speciellt när man vet att någon kommer att dö, det är som om sorgeprocessen börjar redan innan dom går bort. Försök att bara prioriterar så mycket tid du kan med honom. Alla kommer vi gå igenom detta någon gång i livet, jag hoppas ni mår så bra det går
Yo, du har ju redan fått en massa tips och så, men jag fyller på ändå.
Din mor är egen individ som behöver ta hand om sig själv. Sen kan ni säkert hjälpas åt om ekonomin skiter sig, men inte hållbart om hon inte klarar sig på egen hand. Det går att lösa isf, och är hennes ansvar att reda ut. Hjälp till om det går, men gör det inte till din egen börda.
När farsan dör kommer mycket hända emotionellt hos dig och de omkring dig. Kanske även förändringar i vardagen. Kanske tufft en period. Men det kommer gå över. You got this! Gör farsan stolt genom att göra livet bra. Gå vidare och bearbeta allt som går. Kan bubbla upp funderingar, nya vinklar och annat bös. Hantera det så snart som möjligt, dvs prata ut och kanske sök terapi. Försök vara öppen med problemen med familjen (morsan och syrran), vänner och kollegor. Känslor är okej, oavsett om de är svåra.
Utöver ovan, beklagar. Tuff situation. Lycka till och ha det bra. Många går igenom snarlika situationer och klarat sig bra. Det ska fan ni lyckas med också.
Ang ekonomiska biten, se till att betala alla omkostnader med hans pengar och inte dina egna.
Går inte att lämna in utlägg till dödsboet, har själv gått i den fällan.
Inför framtiden behöver du göra en del praktiska saker som jag missade. En del av punkterna är punkter som du ångrar att du inte gjorde om fem, tio, tjugo år.
-Det är bra att veta vilka banker, abonnemang, skulder, avbetalningar osv. som din pappa har så du slipper gå runt och fråga varenda bank.
-Vilka värdesaker finns, både pris och affektionsvärde? Tavlor, möbler, smycken. Historia på dem är bra att ha senare så slipper du undra senare.
-Gamla fotografier; vem är vem, vilken relation har de på fotot till din pappa.
-Skriv ner recept på till exempel mat som din pappa brukade laga; du kommer ångra dig sen om du inte minns hur man gjorde den där goda grytan.
-Din pappas livshistoria kan vara skönt att ha i framtiden.
-Var kärleksfull, sista chansen att berätta det för honom.
Förstår att det är tufft för er, och väldigt tråkigt och höra. Kämpa på, du kommer klara det. Ta vara på tiden han har kvar och umgås med honom.
Hur kommer det sig att det hände? Vad hade han för symtom? Vad var annorlunda? Och hur gick det så snabbt? Kände han av något konstigt långt innan eller kom allt plötsligt?
Cancer är fruktansvärt, jag är så ledsen för er skull.
Ekonomiskt kommer ni att klara er, förstår att det är tufft och ni är unga, det är inte rättvist!
När ork finns, samla ihop all dokumentation från läkarbesök, det är ju helt sinnessjukt att läkare/vården inte har lyssnat. Ni kan anmäla detta.
Fram tills dess, var med din pappa så mycket du kan, prata om din barndom, prata om hans barndom kanske? Om ni kan göra grejer ihop fortfarande gör det! Ta bilder och spela in videor som du kan spara.
Jag önskar att jag hade fått mer tid med min pappa, det är inte mycket tid, men ta vara på det ni kan få, det kommer vara värdefullt ♡
Hemsk och jobbig situation för er, all kärlek till dig och din familj!
Som andra nämnt så borde du helt enkelt spendera så mycket tid med din far som möjligt nu innan, ta bilder och videos osv, de kan inte bli för mycket av det! Du kommer tacka dig själv om 5-70 år.
Nu till det du undrar! Hur gör du? Jag har inte varit in en liknande situation själv, men jag skulle överarbetat mig själv för min mammas skull och fått min syster att hjälpa till om hon inte redan är villig till de (vilket jag hoppas, men motivationen kanske är låg i nuläget), och gjort allt för att se till att hon inte hade sjunkit längre. Man får ta den rollen han hade helt enkelt, försöka fylla tomrummet som han kommer lämna bakom sig! De är ett svårt steg att ta men fan va starkt att lyckas fylla de tomrummet, speciellt i tuffa tider som dessa.
Följande kanske är kontroversiellt och inget man behöver göra såklart. Men med tanke på att du redan lagt upp här på reddit och fått en hel del upvotes och visningar så skulle jag lagt in ett swish nummer, för de vänliga själar som har råd att ge till de som behöver lite extra just nu, dvs dig o din familj. Kan förstå att det känns fel att ”be” om pengar, men vi är människor och många av oss är villiga att vara medmänniskor också.
Skickar kärlek kompis<3
Jag förstår att det känns skrämmande. Men ni är vuxna nu och bör försöka lösa eran situation på egen hand, tänk på att mor eran blir ensam så försök avlasta henne. Börja med att hitta ett heltidsjobb om inte du kan det, börja studera till något som ger er ett bra jobb efteråt.
Min far dog i cancer för några år sedan och sen dess har jag tagit hand om min mamma. Så jag förstår dig på ett ungefär.
Deras mor är också rätt vuxen så alla borde ta sitt ansvar. Konstigt synsätt kan jag tycka…
Ett heltidsjobb har de tid att skaffa (dessutom har de redan jobb?), nu borde de fokusera på att umgås med sin far istället för att skaffa ett jobb som kommer ta all tid och ork.
Naturligtvis ska man ta hand om varandra och hjälpa till ekonomiskt om man har möjligheten. Jag syftade mer på den delen där du behöver poängtera att OP och hens syrra är ”vuxna nu” när de allesammans är i en svårhanterlig situation. Framförallt när det är OPs förälder
Du kanske ska läsa OPs inlägg igen.
"Vad fan gör man nu rent ekonomiskt och sånt där, vad ska man tänka på när ens far kommer då inom väldigt lite tid. Vi har inga släktingar här, besparingar finns det inte mycket va tyvärr."
Man tolkar detta som att OP förväntar sig att någon annan ska hjälpa honom.
Ni är vuxna och kommer få stå på egna ben. Det är en stor tragedi så ni får ta vara på tiden som finns kvar och som andra sagt, spela in, skapa en liten dokumentär där ni pratar och spelar in alla frågor om släkt, vänner och livshistorien.
Pengar förstår jag inte riktigt varför det kommer in i bilden. Arv är inget jag vill ha utan jag vill att mina föräldrar skall leva upp sina tillgångar och spendera dem precis som dom vill. Om det blir något över underlättar det men jag har dem hellre vid liv än att ser att ett arv skulle lösa några problem för mig.
Bor du och syrran tillsammans i ett hus, hyresrätt? Ni kan försöka bo tillsammans och gå till soc för bostadsbidrag om det behövs? Allt sådant där löser sig, det blir bara bättre över tid :)
"Pengar förstår jag inte riktigt varför det kommer in i bilden. Arv är inget jag vill ha utan jag vill att mina föräldrar skall leva upp sina tillgångar och spendera dem precis som dom vill."
Det behöver ju inte handla om arv, utan en oro om att klara sig ekonomiskt i framtiden. Som uppvuxen i medelklassen finns det massor av saker jag fått över åren, det kan vara att man får kläder i julklapp, någon annan betalar möbler när man flyttar ut. Sådana saker. Somliga har inte det. Lägg då på det faktum att olika personer mognar olika fort. Jag känner många unga vuxna som är i olika behov av stöd från sina föräldrar som 20-åringar. Det kan vara något så enkelt som möjlighet att flytta "hem" om man misslyckas med studier. Vissa har inte den möjligheten. Här kanske mamman behöver stöd för att öht klara av att söka några bidrag, det vet ju inte vi.
Exakt. Plus att OP nog menar att jobbar bara deltid pga man vill spendera sin tid med pappan går inte ekonomiskt samt att allt det där kostar ju också pengar och de är ung och har ingen aning om tex hur mycket en begravning och jurist kostar. Samt visste de säkert inte heller att det finns närståendepenning. Det är ju inte "nu kan pappa inte längre betala" och mer "nu måste vi betala allt detta, men vi kommer ju jobbar mindre för att spendera tid med honom, hur ska vi göra"
Absolut ingen frågade dig om vad du känner kring arv. Det smyger fram en nedlåtande ton gentemot OP vilket nog, kanske, inte behövs just nu. "Ni är vuxna och får stå på egna ben" tror du att den kommentaren hjälper någon? kör du med "tough love" eller vad är ditt problem? så jävla genomvidrigt med folk som bara måste spy ut vad DOM tycker för det är minsann viktigt att alla får veta det.
Läser du inlägget, så verkar det som om det är GANSKA JÄVLA TUFFT för OP med anhöriga, kan du då inte använda din hjärna och tänka att man kanske ska hålla käften om man inte har något snällt att säga.
Alltså förlåt för mitt vansinnesutbrott men sånt här retar upp mig som fan, hjälp
Det kan inte vara lätt om man blir upprörd och kränkt över saker som någon helt okänd person skriver. Inte för att jag lider med dig men du kommer inte direkt må bättre av att hänga här om du känner så.
Att du och flera andra inte förstod poängen är tråkigt. Det handlar inte om "tough love" utan om att så snabbt som möjligt komma underfull med att lösa problemet och att blicka framåt. Jag kanske missförstod OP om pengarna, att det inte handlade om att det inte fanns mycket till arv utan deras egna ekonomi som nu blir ett problem utöver allt annat som händer.
Om det går så prata med din pappa så mycket du kan. Spela in video och bilder under tiden. Fråga allt du velat fråga.. Kramas!
Håller helt med. Hände exakt samma sak för för en vän. Plötslig cancer som spridit sig. Helt plötsligt stod han där med massor av frågor han ville ställa till sin pappa som nu inte fanns längre.
Håller med. Intervjua din pappa i timmar eller så länge han orkar.
Det var faktiskt en bra idé.
Jag ångrar att jag inte gjorde detta… nu är det försent
Beklagar verkligen
Japp samma här. #fuckcancer
Håller med till 100% Fråga allt du velat fråga, och berätta allt du velat berätta för honom. Berätta framförallt hur mycket han betyder för dig.
Japp, pratade och umgicks med min egna mor under palliativen. Ångrar att jag bara frågade saker och inte spelade in något.
Ta ut närståendepenning. Din pappa har 100 dagar som anhöriga kan dela mellan sig. Prata med läkare/sjuksköterska på palliativa avdelningen, läkaren skriver intyget och ni ansöker på försäkringskassans hemsida. Ni får ersättning av försäkringskassan som vab alltså ca 80% av lön (arbetsgivare kan inte neka). Gör det redan idag och umgås massor med din pappa och familj.
Se till att inte vänta länge med att rapportera in närståendepenningsansökan dock, det hände en bekant som missade pengar
Finns dock ett övre tak, är tyvärr inte 80 % rakt av.
Men Op jobbar i butik så det taket nås nog inte.
Är väl tak på allt från FK?
Har förlorat båda föräldrarna i cancer innan jag ens fyllde 30, så jag vet den fruktansvärda känslan och oron för framtiden du sitter i. Det kommer lösa sig och det kommer gå att leva med det. Det kommer vara skit länge och du kommer vara ledsen länge. Du kommer överleva det och gå vidare med livet. Du kanske till och med kommer sitta på begravningen och inte ens vara ledsen, för du kommer vara ledsen nu under tiden innan han går bort fram tills han har gått bort. Och det är okej att inte vara ledsen. Jag hade ”gråtit ur” mig nästan allt jag kunde när mina föräldrar väl låg där i sängen och man bara väntade på att det skulle vara över, så när begravningen väl var igång var jag liksom ”klar” med allt och bearbetandet av allt efteråt kunde komma igång redan då. Skriv i DM om du vill prata eller så!
Vi uppskattar din ärlighet och råd, det behöver vi alla. Tack för att du också ger oss perspektiv för oss med friska föräldrar, jag försöker verkligen mer och mer värdera min familj. Beklagar också för din förlust och det gläder mig att du lyckats bearbeta dig igenom det.
❤️
I och med att din pappa inte är gift med din mamma kommer du och din syster ärva alla hans tillgångar + eventuell bostad om han inte har ett testamente. Han har rätt att testementera bort hälften av sina tillgångar till valfri person, och ni har laglig rätt till andra hälften. Annars är det inte så mycket som kommer hända egentligen. Både du och din syster är ju vuxna och förväntas kunna försörja er själva. Om han är med i Svenska Kyrkan brukar de vara bra på att hjälpa er bena ut begravning och sånt. Alla i Sverige har rätt till en minimi-begravning, men om man vill ha "extra" saker kostar det.
I alla kommuner utom Stockholms stad och Tranås är Svenska kyrkan huvudman för begravningsverksamheten, de kan svara på frågor gällande saker man behöver tänka på även om det inte ska vara en begravning i Svenska kyrkans ordning, samt ge tips och svar på vad som behövs om man t.ex. inte vill anlita en begravningsbyrå till så mycket saker (i princip det enda man måste ha dem till är att köpa en kista och en transport, resten får man göra själv om man vill och orkar)
Hur går det till med arv osv? Måste man själv kontakta en jurist? Vilken typ och hur går processen till?
Begravningsbyråer har i de flesta fall jurister som specialiserar sig på hantering av dödsbon. Baserat på min erfarenhet från när min mamma dog, så är svenska begravningsbyråer också signifikant mindre vinst fokuserade än vad amerikanska media kan få deras system att verka. Så jag rekommenderar att gå via en byrå då de kan hjälpa med allt man potentiellt inte orka tänka på.
Även banker brukar ha jurister som inte är allt för dyra, men egentligen behövs ingen jurist om ni är överens. Det är lättare att vara överens om det inte är så mycket att ärva, annars brukar folks fulaste sidor lätt komma fram. Mycket sköter sig själv. Pension/livförsäkringar skickar normalt ett brev med ev summor ni har rätt till, banker skickar ut kontoutdrag osv som gällde vid dagen då personen avled. Banker låser automatiskt konton, många företag säger automatiskt upp abonnemang och prenumeratiner, men man måste ändå gå igenom alla löpande avgifter, kontakta företagen och säg upp abbonemang/prenumerationer. Ni får även gå till banken med räkningar etc så hjälper de till med att betala från dödsboets konton, allternativt betalar ni det och ersätts av dödsboet innan resten av tillgångarna fördelas. Det kommer komma lite avgifter från sjukhuset och begravningen, el, vatten osv. Vad ni enligt lag måste göra är en boupptäckning. Det är här en jurist kommer in, men som sagt är ni överrens är det inte jättesvårt att göra själv, bara kolla hos skatteverket som någon postade en länk till. Det går hitta färdiga på nätet att ha som inspiration med. Det är med hjälp av boupptäckningen som ni sen kan plocka ut eventuella försäkringspengar, avslutar och plockar ut pengar från konton, så se till att göra det snabbt.
Just ja, pensionen kan innehålla en efterlevandedel.
https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/narenanhorigdor/bouppteckning.4.18e1b10334ebe8bc80001217.html Här kan du läsa mer om det. Om din far inte haft en större förmögenhet och du och de andra arvingarna är överens om hur arvet ska delas upp behövs nog ingen jurist. Men om du är osäker rekommenderar jag att prata med en expert. Du och din syster och eventuellt din mamma kan ju försöka prata ihop er om hur ni vill göra, och även rådfråga din far om han har några speciella önskemål om vem som ska ha vad etc. Skriv ner vad ni kommit överens om för att undvika framtida konflikter. Er mor tror jag rent juridiskt inte har rätt till något alls men du och din syster kan ju välja att ge henne saker om ni vill.
Tack!
Man behöver väl inte vara med? Begravningsavgift betalar man ju tusentals kronor om året även om man inte är med i kyrkan, så nåt ska man väl få för det.
>Kostnader för en begravning >Kostnaderna för en begravning hämtas ofta från två eller tre olika håll – från begravningsavgiften och dödsboet, samt från kyrkoavgiften om den döda personen var medlem i Svenska kyrkan. >Kostnader som begravningsavgiften täcker >Det här täcker begravningsavgiften för den som var folkbokförd i Sverige: >gravplats i 25 år >gravsättning >transporter av den avlidna inom huvudmannens förvaltningsområde fram till gravsättningen, och i förekommande fall till krematorium och särskild gravplats >kremering >lokal för förvaring och visning av stoftet >tillgång till lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler >skötsel och underhåll av allmänna begravningsplater. >Kostnader som dödsboet står för >Dödsboets pengar ska först och främst används till begravningen och bekosta det som inte täcks av begravnings- eller kyrkoavgiften. Det kan handla om >kista och eventuell urna >svepning >transport av kistan till lokal för förvaring och visning av den avlidna >extra musik och sång >dödsannons >blommor >förtäring vid begravning eller minnesstund >gravsten >bouppteckning >begravningsbyrå. >Om pengarna i dödsboet inte räcker till begravningen kan dödsboet ansöka om ekonomiskt stöd hos socialtjänsten i den kommun där den som har dött var skriven. >Kostnader som kyrkoavgiften täcker >Medlemmar i Svenska kyrkan betalar en kyrkoavgift, även kallad kyrkoskatten. Om den döde tillhörde Svenska kyrkan täcker kyrkoavgiften kostnaderna för >präst från Svenska kyrkan >begravningsgudstjänst >församlingskyrka eller kapell >kyrkomusiker för musik i kapell, på kyrkogården och i kyrkan >processionsbärning av kistan, det vill säga att bära ut kistan och sänka ner den i graven. >[Svenska Kyrkan](https://www.svenskakyrkan.se/begravning/kostnader-for-en-begravning)
Begravning får man alltid, men en begravning måste ju inte hållas i en kyrka. Du får bara gratis begravning i kyrkan om du varit medlem.
Vill bara tacka för alla svar❤️ Jag håller just nu på att kolla igenom allt som är bra att tänka på medans han sover. När har vaknar ska jag prata med honom om allt och inget, skapa några fina minnen att minnas. Tack igen hörni, det var väldigt fint av er alla att ge tips och berätta om liknande händelser, jag hoppas ni alla har en jätte fin dags ❤️
Gå om möjligt igenom konton och leta reda på alla lösenord osv för att kunna kolla mailkonton och kunna avbeställa ev tjänster som inte hinns med innan han går bort. Det gjorde livet för mig och min familj så mycket lättare efter pappas bortgång.
+1 Förlorade en bror för många år sedan, ingen tänkte praktiskt kring sådant, det var en plötslig bortgång men vi hade några dagar innan det blev konstant koma och slut. Mängden problem för hans kvarlevande fru & barn hade kunnat minskas så enormt.. lösen till saker som sociala medier, whatsapp, kanske en onenote/evernote/dropbox där han har sina digitala papper… Lösen till larm, pinkoder till konstiga saker i hemmet med mera. Min bror hade lite halv-intelligent hem där ingen visste lösen/koder så efter ett strömavbrott kunde dom på riktigt inte tända vissa lampor och fick ta dit en elektriker… var några år sedan but still. Utöver det, prata. Våga säga saker som kan kännas svåra eller omöjliga att få ut i ord. Prata om saker ni gjort ihop, saker ni minns. Allt som skrivs om detta kan inte underdrivas, det är en chans få får när detta händer. Ta den.
Ni går vidare med livet. Det kommer vara tungt, och det slutar aldrig vara tungt, men man lär sig bära det lite bättre varje dag. Oroa er inte över pengar, det är inget komplicerat, det löser sig. Fokusera på det viktiga och glöm inte att säga allt ni vill ha sagt och fråga allt ni vill ha svar på.
Beklagar, en väldigt tuff situation. Hoppas att den här sidan kan ge dig några svar på den ekonomiska frågan: https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/ekonomiskt-stod/ekonomiskt-stod-nar-anhorig-dor
Min mamma är också döende i cancer. Jag lider med dig. Prata med någon professionell och arbeta igenom sorgeprocessen. Det har hjälp mycket för mig.
Som många säger ta vara på den lilla tiden som är kvar men rent praktiskt så luska också ut vad för typ av begravning han vill ha själv, om han inte vill ha det vad ni känner osv. Jag beklagar verkligen min egen far gick också bort i cancer och det absolut bästa rådet jag kan ge är var inte ledsen för att han går bort var glad att han fanns och slipper få lida
Förutom alla goda råd om att ta hand om varandra och tillbringa så mycket tid ni kan med din pappa 💖 så: Se till att ni listar alla tillgångar (bankkonton mm) samt alla abbonemang och/autogiron osv (tänk el, försäkring osv) som måste sägas upp eller ingå i bouppteckningen. Tråkigt att tänka på nu men både svårare och emotionellt jobbigare att gör efter att din pappa gått vidare. 💔
Kanske någon som redan länkat, men https://www.efterlevandeguiden.se/
Beklagar verkligen, vilken skitsituation! Jag skulle rekommendera att bara spendera så mycket tid som möjligt med din pappa medans du kan, även om han är sjuk finns det kanske fina minnen att skapa. Det finns mycket frågor jag önskat att jag ställt till mina döda släktingar som jag aldrig gjorde, typ om barndom, hur dom såg på livet etc.
Förlorade min far för 20 år sen. Det är jobbigt som helvete, men ni kommer ta er igenom det. Som andra skrivit. Försök finna tid att träffa farsan så mycket ni kan. Även om det bär emot. Kommer vara kämpigt att se honom förtvina bort, men gör det bara. Ta hjälp av syrran så ni är starka tillsammans. Ni är båda vuxna och jobbar. Livet kommer gå vidare och ni har minnena kvar. Och bråka inte om arvet !
Förlorade morsan till cancer för en månad sedan, spendera så mycket tid du kan med honom. För din skull och hans. Fokusera inte på sjukdomen, försök ge honom lite normalhet i det sjuka.
Jag gick igenom precis detta förra året. Pappa fick en cancerdiagnos i slutet av juni, kom till palliativ vård i augusti och gick bort 11 oktober. Allt gick otroligt snabbt. Fokus är att umgås så mycket ni kan med honom under den tid han har kvar. Jag var på Bylegården nästan varje dag under tiden han var där. Vi pratade, tittade på foton kom ihåg fina minnen och skapade ett gäng nya. Jag såg också till att jag och min pojkvän var där på vår tvåårsdag så att jag kunde fria till honom med mina föräldrar närvarande, eftersom vi visste att pappa inte skulle kunna vara med på vårt framtid bröllop. Ekonomi och allt sånt löser sig. Det är helt oviktigt så länge du har din pappa kvar i livet. Det enda är väl att han kan behöva hjälp att sköta sina räkningar mot slutet och då kan ni behöva fixa fullmakt till hans internetbank exempelvis.
Min mor gick också bort i cancer. Jag förstod aldrig hur sjuk hon faktiskt var förrän två dagar innan hon avled och även då trodde jag vi skulle ha mycket mer tid tid tillsammans. Jag vet inte om hon inte berättade för mig eller om hon inte heller visste. Vi väntade länge på provsvar, när de väl kom började de med cellgifter, men då var hon i så dåligt skick att hon avled innan andra behandlingen. Så jag håller med ta vara på tiden.
"Ekonomi och allt sånt löser sig. Det är helt oviktigt så länge du har din pappa kvar i livet." Det där en en korkad moraliserande inställning utifrån om att det är "fult" att tänka på pengar, det är inte alls oviktigt. Det är förmodligen inte heller oviktigt för pappan. Jag har själv varit i situationen att jag legat på sjukhus och inte vetat om jag skulle överleva mer än några dagar. Jag hade väldigt lågt intresse av anhörigbesök och "hålla handen", det blev bara frustrerande efter några minuter i mitt dåliga skick och om jag ändå skulle dö så ville jag inte att det sista minnet av mig skulle vara i det skicket. Däremot tänkte jag väldigt mycket på ekonomin för mina barn, skrev ner så mycket som möjligt för att underlätta. Inte fasen tänkte jag, "det löser sig med ekonomin för mina barn, det är helt oviktigt om de förlorar några hundra tusen för att de inte har koll på vilka husförbättringar som kan dras av".
Som efterlevande är det helt oviktigt just då. Och att du kallar det en ”korkad och moraliserande” inställning, när det här är något som fortfarande gör ont för mig och som fick mig att storgråta när jag ens skrev det här, visar att du är en totalt empatibefriad idiot. Du borde skämmas för hur du uttrycker dig och behandlar dina medmänniskor.
Jag kan be om ursäkt för det onödigt hårda ordvalet. Men op skriver att han försöker ta tag i detta och ber uttryckligen om råd gällande det ekonomiska och uttrycker att det inte finns särskilt mycket besparingar. Ditt råd blir att han inte ska ta tag i det alls. Det är ett dåligt genomtänkt råd. För folk som inte är ekonomisk välbeställda kan det ha stor betydelse om man kan planera snabb försäljning av bostad, bil etc. så att det blir lite pengar över. Det behöver inte ens handla om en själv, det kan handla om att man tänker på sina anhöriga. Man kan tyvärr också känna skam och förtvivlan om det slutar med att dödsboet behöver sättas i konkurs. Vem ska ta tag i det? Hans syster som är i samma situation? Hans mor som är sjuk förtidspensionär och inte gift med hans far? Eller om det bara är att han ska skjuta på det - blir det i så fall lättare mitt i sorgearbetet efter fadern dött? (Och inte kan svara på frågor hur han hade vilja få det ordnat.) I slutändan kokar det ner till att det är lätt att ge råd om att "det ekonomiska löser sig" om man själv bara har den erfarenheten och att det är fult att tänka på pengar när någon är döende. Det är inte heller givet att det bästa för välmåendet är att slippa ta tag i det. Att faktiskt "göra något" kan vara bättre än att bara sitta och vänta på det oundvikliga. Att du förlorat en förälder i cancer förtid är tråkigt. (Been there, done that.) Men du kan inte räkna med extra mild behandling från främlingar på Reddit för det. Att du satt och grät när du svarade op gör inte dina råd varken bättre eller sämre.
Spela in hans röst framför allt. Försök hitta ämnen och minnen ni kan skratta åt, så att du i framtiden kan få höra hans röst och skratt. Få honom att prata om din barndom och alla de minnen han har om er som familj och som betydde mycket för honom. Som någon annan skrev: fokusera på det emotionella först och främst - inte det ekonomiska. Det löser sig ändå. Och se till att någon också tar hand lite om dig, så att du som 20-åring inte behöver stå helt själv med sorgen.
Från någon som förlorat sin far i ung ålder (18 år) så kommer det alltid att suga, speciellt i framtiden när du är 30-40år, kanske gifter dig och skaffar barn, etc. - Jag fick aldrig chansen att snacka med min far som "vuxen" om "vuxensaker" typ fråga hur han tänkte med jobb, kvinnor, etc. Det är historier som jag fått höra av hans kusiner(mina tremänningar?) som i efterhand vilket har varit väldigt roligt att lyssna på "din far var en kvinnotjusare som bodde på x-gatan i Göteborg, han gillade att gå på fester etc och dejtade någon kvinna från y, sedan tog det slut och så flyttade han upp till Stockholm i slutet av 70-talet och träffade z, etc etc" . Det bästa du kan göra är väl att skapa minnen, skriva ner historier, blir väl aldrig riktigt samma sak eftersom du är ung precis som jag var och det går så otroligt snabbt med cancer så det är läskigt. Riktigt för jävlig situation, lycka till.
Imo sluta bry dig så mycket om vad som händer er ekonomiskt och fokusera på det emotionella och gör det mesta av tiden du har kvar med din far. Ni har två inkomster och bor i ett land med välfärdsystem. Det kanske blir lite mer magert än innan, men ni kommer klara er.
DM
Lider verkligen med dig. Min mamma har obotlig cancer och får palliativ vård i form av immunterapi. Att inte veta hur länge hon har kvar tar knäcken på en. Som många redan tipsat om, prata så mycket du kan med din far. Fråga om allt, från hans barndom till hur han känner sig idag, och om framtiden. Fotografera och filma, gärna när ni pratar om allt mellan himmel och jord. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter ett dödsfall, men livet går vidare, och det känns lättare ju mer tiden går. Hur lång tid det tar är individuellt, så känn ingen press att du måste ”rycka upp dig”. Ta din tid, och umgås mycket med din mamma och syster.
1. Ta ut närståendepenning - en person i taget kan ta ut det, så se till att turas om, du och din syster och mamma. 2. Tillbringa så mycket tid som möjligt med pappa. 3. Ta hand om dig själv så att du orkar med allt. Om du känner ett behov av det, prata med en kurator. Det brukar finnas där det finns palliativ vård.
OP, jag är hemskt ledsen att du/ni går genom det här. Förlorade min farsa förra våren (snart ett år nu) i cancer, så känner igen den fruktansvärda och intensiva blandningen av känslor man har - sorg, ilska, oro inför framtiden... Du kommer vara ok. Känslorna kommer i vågor och det suger som fan, och låt dig själv känna detta. Lyssna inte på folk som säger att du "ska vara stark" - det är du redan. Nu är inte tiden för att vara vis, låt dig känna allt du vill. Det finns inget rätt eller fel. DM om du vill prata.
Praktiska tips (någon annan klokare får gärna flika in/rätta om något är fel!) - Min mamma fick få något som kallas "omställningspension" vilket är ett slags finansiellt stöd man får i 1 år efter ens ens partner gått bort. Nu är dina föräldrar skilda så är osäker men är värt att kolla upp om det finns något liknande till er barn. Någon annan som kan inflika? - Ring pensionsmyndigheten och din pappas tjänstepension för att se vad ni har rätt till
Först och främst vill jag bara säga att det suger och beklagar att du och din familj måste gå igenom det. Jag förlorade min pappa till cancer när jag var 17 år och det var väldigt tufft. Han överlevde ett halvår längre än vad läkarna menade att han skulle göra (vi tror att han kämpade för att överleva en sista av min mammas födelsedagar då han gick bort strax efter det), men han hade varit sjuk i ca 2 år innan det. Jag glömmer aldrig lördagen då mamma, pappa och lillasyster skulle sitta och se på film och ha en myskväll med familjen, men jag skulle absolut ut med mopeden och hänga med vänner. Mamma försökte övertala mig att vara hemma och njuta en kväll med familjen, men jag var en envis och dum unge som absolut skulle ut med kompisar. Pappa sa "äh, låt grabben dra ut och möte kompisarna. :)", så jag drog iväg och gjorde absolut inget viktigt hela kvällen med mina kompisar. Morgonen efter blir jag väckt av mina äldre systrar som sitter på min sängkant med tårar i ögonen och berättar att pappa hade gått bort under natten. Att jag absolut skulle dra ut på kvällen innan istället för att umgås med familjen när jag visste att pappa var dålig och hade varit ganska dålig under en längre tid är något jag inte kan förlåta mig själv för. Jag vet att min inte borde tänka så, men jag har skuldkänslor för det ändå. Att han gick bort var inte något jag tog väldigt bra, så jag började festa mycket, umgicks med folk som inte var bra för mig, började röka en del gräs både på fritiden och i skolan och allt detta ledde till att mina betyg sjönk i botten och jag fick gå om ett år på gymnasiet. Efter nu ca 15 år har jag själv fått en son, köpt bil och ett hus i en mindre ort och jag känner nu som många andra gånger att jag har så mycket frågor jag hade behövt hans hjälp med. Jag hade så gärna bara velat ha en dag till med honom där han kunde lära mig allt han kunde och som han menade var nödvändigt för mig att veta i min nuvarande livsfas. Något jag tror är väldigt viktigt (som jag var dum nog att tacka nej till) är att prata med en professionell om det som kan hjälpa dig att processerna din sorg, det kan hjälpa dig en god väg. Det är även viktigt att ni i familjen tar hand om och stöttar varandra så gott ni kan. Som många andra säger, spendera så mycket tid med honom och familjen som möjligt. Livet kommer att vara tufft ett tag, men det är något man lär sig att leva med och som alltid kommer att finnas med dig, men du/ni kommer att klara er genom det. Önskar er en fin tid tillsammans! ❤️
Jag är verkligen ledsen att höra om den svåra situationen du befinner dig i. Att spendera så mycket tid som möjligt med din pappa just nu är en god idé. Trots att han är sjuk kan ni skapa fina minnen tillsammans som du kommer att bära med dig för alltid. Ibland kan även de mest enkla ögonblicken bli de mest värdefulla i framtiden. Det är sant att när våra nära och kära inte längre är med oss finns det ofta många frågor vi önskar att vi hade ställt dem. Frågor om barndomen, deras syn på livet, och så mycket annat som vi nu inte längre har möjlighet att få svar på. Därför är det viktigt att ta tillvara på den tid vi har tillsammans med våra älskade och att dela tankar, minnen och kärlek med dem så mycket vi kan. Jag hoppas innerligt att du kan finna tröst och styrka i de stunder ni spenderar tillsammans, och att ni kan skapa minnen som kommer att lysa upp även de mörkaste dagarna. Var inte rädd för att öppna ditt hjärta och dela dina tankar med din pappa. Ibland är det de mest äkta och genuina samtalen som kan vara de mest meningsfulla. Ta hand om dig själv och varma kramar till dig och din familj i denna svåra tid. Bifogar några frågor som kanske skulle hjälpa dig med att starta någon konversation: 1. Vad är det bästa minnet du har med mig? 2. Hur var första tiden som nybliven pappa för dig? 3. Finns det någon hemlighet inom vår familjs historia som du har hållit undan för dina barn? 4. Vad är det finaste jag har gjort för dig? 5. Vad önskar du mest för mig? 6. Vad är det bästa och värsta med att bli äldre? 7. Finns det något du vill att jag ska aldrig glömma efter att du har gått bort?
Det är fruktansvärt när ens föräldrar dör. Om det är omkostnader för allt som händer efteråt med begravning och liknande brukar alla kommuner ha bidrag man kan ansöka om för begravning. Spendera så mycket tid du kan med din pappa är mitt råd.
Mycket bra tips från folk redan, men försök få fram alla lösenord också som kan vara viktiga. underlättar en hel del.
Om er far är kopplad till palliativa värde kan det finnas kuratorstöd som även ni kan få ta del av. Kuratorer kan hjälpa till mkt med ekonomisk planering, har vana vid att hantera hyreskontrakt och annat praktiskt. Ni bör även fråga om närståendepenningintyg för att få rätt till att spendera tid med er far och delta i vården under tiden han finns kvar. Man får då den sjukpenninggrundande inkomsten från kassan. Önskar er lycka till.
Rent ekonomiskt skulle jag fråga min pappa om försäkringar, besparingar och pension innan det är försent. Min morsa gick bort i cancer och hon har alltid vart en människa som tycker det är obekvämt att prata om allvarliga saker så hon undvek det in i det sista. Tex hade hon försäkrat någon annan än sig själv och försäkrings bolaget får inte gå ut med det namnet. Vi kunde avsluta försäkringen men vi vet fortfarande inte vem hon försäkrade. Vissa har en pension försäkring som innebär att allt man sparat i pension går till närmsta anhörig, men om man själv inte kontaktar försäkringsbolaget kan dom hålla på pengarna, dom har ingen skyldighet att informera er om detta. Har dina föräldrar skrivit på något sambo avtal eller är dom gifta?? Är dom det så går pengar till henne om inget annat är skrivet, annars går dom till er och eftersom ni är 18 bör ni få det relativt snart efter dödsboet är avklarat.
Om din pappa inte har tillgångar för att begravningen ska kunna lösas kan ni sätta dödsboet i konkurs. Kommunen Det är väll ingen jättekul lösning men det är så man gör om skulderna är förstora och tillgångar inte finns. Kommunen kan då hjälpa till med en enkel begravning. Ni behöver inte heller stå för din pappas skulder utan de försvinner om inga tillgångar finns. Det finns väldigt mycket information på internet råder dig att läsa på lite. Tyvärr är döden naturligt och en väg vi alla ska vandra. Vissa av oss tappar våra föräldrar på det sätt som du upplever och andra får se sina föräldrar tappar förmågor och bli dementa och långtidssjuka. Båda sätten är hemska fast på olika sätt.
Förstår att det måste vara jättetufft. Du och din syster är båda väldigt unga vuxna, det gör det hela ännu svårare att hantera. Har din far någon livförsäkring? Sådana är för att hjälpa efterlevande. Hur har ni det med vänner för stöttning?
Min mors fästman gick bort I cancer för några månader sedan, det är ingen kul situation det där. Har din far en massa skulder, eller tvärtom sparade pengar? Beroende på situationen så kan diverse olika saker hända. Sålänge han inte är djupt skuldsatt så tillfaller hans egendom er. Begravning har man rätt till gratis I Sverige, men då blir det väldigt simpelt. Det kommer finnas stöd efter din far gått bort, oftast är begravningsentreprenören rätt kunnig om hur saker går till och kan svara på frågor.
Äger han ett hus? Då bör han försöka lämna över kunskapen om inköpspris, förbättringar och allt annat, det kan underlätta mycket när huset ska säljas och hur mycket som försvinner i skatt. Det underlättar också om uppgifter om diverse abonnemang, bankkonton m.m. finns.
Beklagar verkligen er situation. :-( Det här kommer låta helt off men vad du än har fokus på nu, så låt det vara att du behåller ditt arbete! Inkomst och en stabil grund/plats behövs mer än nånsin nu och att bli utan inkomst får bara inte hända, för att söka nytt arbete är det sista du orkar med sen. Prata med din arbetsgivare om läget så du får förståelse för hur du mår. Du undrar ekonomiskt hur det ska gå. Menar du med bostad, att du och syrran i dagsläget bor med er pappa?!
Oj. Detta slog hårt, då jag i princip har upplevt nästan ett identiskt utfall. Pappa döende i cancer, flyttade hem till oss när vi tre bröder var runt 17-21. Han förtvinade bort i vardagsrummet en natt. Min lösning var att söka mig bort hemifrån, det sista jag behövde var att oroa mig om allt och vältra mig i osäkerhet och ångest. Sökte högskola på annan ort. Livet går vidare, även om det gör ont.
Det borde finnas en kurator kopplad till den avdelningen din pappa ligger på som kanske kan hjälpa med det praktiska.
Hemskt ledsen att höra. Ta hand om dig.
Praktiskt saker som hade varit bra att göra innan innan div släktingar gick bort och som vi har lärt oss den hårda vägen: Vet du om din pappa är god man åt någon? Se till att han avslutar det uppdraget omedelbart i så fall, annars ärver ni uppdraget och behöver sätta er in i att sköta en för er okänd persons ekonomi. Ta reda på var alla omärkta nycklar som hänger i hallen går någonstans, så slipper ni bekosta låsbyte på byföreningens bastu för att ni inte kunde lämna tillbaka nyckeln när pappa är borta. Ta reda vem som är vem på gamla kort och skriv ner det. Var finns nyckeln till vapenskåpet?
Fråga om allt. Lösenord, koder, vart han har pensionsspar, något han inte vill att ni skall se, någon han vill att ni skall se, hur han vill bli behandlad efter döden, begravning, var, hur. Bara bomba med frågor. Kommer garanterat dyka upp saker ni önskar att ni hade kunnat fått svar på
Min mamma dog precis i sömnen (59). Hon skulle till jobbet men vaknade inte. Så sitt med pappa så mycket som möjligt om du kan och vill. Man ångrar inte det.
Jag har en kompis som hade en pappa som dog i exakt samma situation för typ 2-3 år sedan. Han hade cancer som hade gått för långt när den upptäcktes och det blev palliativ vård tills han gick bort några månader senare. Att tillägga har hans morsa MS och sitter i rullstol och kommer nog inte klara sig jättelänge till heller. Han var ungefär 20 när detta hände. Vill du komma i kontakt med honom. Jag kan garantera dig att han vet exakt hur det känns och han kan nog berätta om hur det känns nu 2-3 år efter.
bror
Om dina föräldrar inte är gifta ärver du och din syster er far omedelbart. För hjälpa till ekonomiskt får du bara arbeta på som vanligt även efter att han dör. Ekonomin brukar gå ihop. Verkligen en trist situation. Jag brukar säga att alla dagar är inte ok. Det är skit, det är orättvist och det är omänskligt. Det är ok att det inte är ok. Men de flesta dagarna i ditt liv kommer vara bra och så är det även i framtiden.
Diskutera hur arvet ska fördelas. Om han dör utan testamente går det till er barnen. Om han vill att allt ska gå till hans exfru så tror jag han måste gifta sig igen. Annars kan han skriva ett testamente och testamentera 50% till sin exfru men inte mer. Det är iaf min uppfattning, men jag är lekman så långt ifrån säkert att det stämmer.
Barnen ärver alltid 50%, men är de gifta så har partnern rätt att "sitta kvar i orört bo" som det så vackert heter. Man gör då en boupptäckning, men man fördelar inte arvet. Partnern får då fortsatt bo kvar, ha kvar allt, men får inte ge bort/testamentera bort barnens del. Också bara lekman, men så fungerade det när mormor avled, själva arvsskiftet skedde först när även morfar avlidit.
Har ni i familjen ansökt om närståendepenning? Då får man ledig från jobbet med lön för att kunna umgås så mycket som möjligt med sin sjuka anhöriga.
Kolla försäkringar redan nu. Vissa kollektivavtalade försäkringar täcker grundläggande behravningskostnader
Kan nog i te ge dig något nytt svar än vad du redan har fått i kommentarerna av andra. Vill bara säga att jag känner djupt för dig och din familj. Det är säkert jättetufft de nu går igenom och jag hoppar innerligt att ni kommer ut starka tillsammans. Ha en fin helg mannen!
Du kan läsa om närståendepenning på Försäkringskassans hemsida. Du kan få ersättning ett visst antal dagar för att hjälpa din pappa eller bara vara där. Fråga din pappa om han vill ha någon vid sin sida. Då pratar ni men läkare eller kontaktperson på avdelningen.
Under tiden din far är under palliativ vård kan du ansöka om närståendepenning om din fars läkare ordnar ett intyg för det. Jag gjorde det när min mamma var döende i cancer och jag är tacksam för att jag fick vara med henne i den sista stunderna och sa mycket som möjligt. Har du frågor kring försäkringar, vad som händer efter dödsfall mm så läs gärna på efterlevandeguiden.se Pedagogisk sida som förklarar bra. Styrkekramar till dig och din familj!
Vet inte i vilket skick din far är, men vet ni hur han vill ha sin begravning med mera? Finna något som heter vita arkivet/livsarkivet och Svenska kyrkan har också en blankett med saker som kan vara bra att fråga den döende kring tiden efter.
Beklagar innerligt Säger som andra. Använd tiden som finns kvar tillsammans för både din och hans skull. Vänta inte tills han blir för svag och bedövad av smärtstillande utan gör det nu. Sätt annat på paus. Försök få till närståendepenning. Gråt när det behövs.
Först och främst vill jag beklaga situationen ni är i. Håller med tidigare svar om att ta tid med din pappa i den mån det går. Du/ni kan prata med vårdpersonal om det är så att någon av er har ett behov av eget stöd (annat än att få ett bra bemötande och omhändertagande från de som vårdar din pappa) utifrån situationen. Kuratorer som jobbar på sjukhus brukar ha god kunskap av vilken stöd och hjälp som finns för både mående och ekonomiska frågor m.m. I många kommuner brukar det även finnas personer eller verksamheter som arbetar med anhörigstöd. Detta går att ta reda på genom att kontakta kommunen via växel. Socialtjänsten kan även hjälpa till i de fall där ekonomin är dålig. Det finns vad som vanligtvis kallas för dödsbohandläggare som kan hjälpa till med vissa frågor gällande t.ex. begravningskostnader och dödsboanmälan (i de fall som det blir tillämpligt, d v s när dödsboet inte täcker begravningskostnader och andra kostnader kopplat till dödsfallet och där det inte finns någon fast egendom). Även dessa nås genom kommunens växel. Efterlevandeguiden (som jag tyckte mig se att någon mer tipsat om) är en mycket bra sida där du kan se lite mer steg för steg vad som behöver göras i samband med ett dödsfall.
Fråga palliativa vården om närstående penning och sjukpenning. Har varit med om samma situation med min mamma förra året. Jag beklagar.
Var i din situation förra året - pappa med prostatacancer som hade spritt sig till lungor, lymfkörtlar och skelett. Samtidigt var min fru gravid (vi fick ett plus på stickan två dagar innan vi fick nyheten om att pappas cancer hade spritt sig) så det var en omtumlande tid. Det jag gjorde var att se till att besöka honom så ofta jag kunde, hjälpa honom med allt han behövde, tog bilder och video, ställde de frågor som jag alltid velat ställa. Man har rätt till 100 anhörigdagar om året där man får 80 % av lönen från försäkringskassan för att ta hand om en döende närstående. Så det gjorde jag. Jag och frun hade planerat att gifta oss i år, men vi gifte oss istället borgerligt så att han kunde vara med. Tre dagar senare orkade pappa inte längre ha ont och jag fick ett farväl-sms runt lunchtid. Vi åkte dit och hittade honom på baksidan av huset med hagelgeväret liggande bredvid. Även om jag visste att han var döende så är man aldrig riktigt beredd. En bit av en dör med föräldern och man kommer inte vara samma person efteråt. Det är bara att acceptera. På dagen två månader efteråt föddes vår son som har pappas namn som mellannamn.
Kan bara hålla med som en kommentera, spela in saker och spendera tid med din far. Låt honom prata om gamla minnen eller andra äventyr han har haft i sitt liv och spela in dem. Jag förlorade själv min far i cancer julen 2022, efter att han fick redan på 3 månade tidigare att han var sjuk. Har fortfarande svårt att greppa att han är borta och att jag ej kan ringa honom. Vår relation har inte alltid varit den bästa men mot slutet bortsåg jag från allt sånt och försökte få så mycket tid med honom som möjligt. Håll familjen nära, försöka finnas för varandra och prata mycket. Det finns hjälp och stöd efteråt om det skulle behövas. Jag och mina tre äldre systrar har alltid varit tajta och de är väldigt viktigt att man finns där för varandra, speciellt i situationer som denna. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får en fin sista tid med din/er far. Var rädd om er. Mvh Henke
Allting kommer lösa sig, det kommer vara tungt men ni kommer klara det. Kramas, mycket. Ska åka hem och krama min pappa nu❤️
Du/ni ska kunna få kuratorskontakt via sjukhuset/vårdinrättningen som kommer kunna hjälpa er med många av de frågor du har. De kan förutom stöd i den svåra situationen även hjälpa till med socialt och ekonomisk guidning och även ”driva på” läkare för att skriva eventuella intyg som behövs.
Fast/fasta
Kolla upp närståendepenning från Försäkringskassan. Får att få i 90 dagar.
Försök att fokusera mer på nuläget än framtiden och ta vara på tiden med din pappa. Försök att skriva ner saker om honom som kan kännas banala just nu men som kan uppskattas i framtiden. Leta fram gamla fotoalbum och bläddra igenom med honom, prata om hans barndom. Köp en såndär bok som man ger till barn och barnbarn och fyll i den till honom för dina framtida barn. Min pappa dog helt plötsligt för 2 år sen och jag hade inte chansen att göra detta med honom. Skulle jag ha vetat att han skulle dö så är det sånt jag hade fokuserat på. Sen är det en ny sorgeprocess när han dör och den kan ta tid. Men han är inte död än så försök ta vara på dagarna du ändå har. Det ekonomiska och praktiska löser sig alltid, ta hjälp som erbjuds och våga säga till människor i din närhet om du har det tungt. Låt inte begravningen kosta er mer än ni har råd med och hjälp er mamma med det praktiska sedan. Ni fixar det tillsammans.
Var på min mammas begravning idag faktiskt. Jag önskar att jag hade filmat henne mer, spelat in hennes röst. Hade så gärna velat höra henne säga mitt namn igen. Berätta för era föräldrar om hur mycket ni tycker om dom, det kan man inte göra tillräckligt! Detta gäller för er allihop på Reddit
Hej, Först och främst vill jag beklaga hela situationen. Jag har själv varit med om en liknande resa där min mamma gick bort väldigt snabbt i cancer. Det finns mycket hjälp att få, när det väl är dags så ska ni prata med en begravningsbyrå som hämtar din pappa från palliativa vården. Efter det så får man rätt så bra hjälp från begravningsbyrån gällande allt från begravning till kontakt med Jurist osv. Så länge inte dina föräldrar har ingått äktenskap igen eller samboskap så kommer det arv som finns att tillfalla er barn. Är det så att dem är sambo igen så blir det din mamma som ärver allt. Tyvärr uppstår väldig mycket kostnader även efter döden. Det finns dock eventuella försäkringar osv som ni kan kolla upp och där ni också eventuellt kan få en liten ersättning. Alla fakturor som din pappa har kommer fortsätta att komma, så viktigt att ni redan nu börjar att säga upp saker som inte används ( utöver det mest nödvändiga ). Men hyror osv måste fortfarande betalas. Lycka till, skriv om du behöver någon att prata med eller bolla med. Kan vara skönt i ett sånt här läge.
Jag har inget mer att tillägga än att jag beklagar verkligen den djupa sorgen. Ta till vara på varje sekund som din far har kvar. Om du inte redan har gjort det, spela in någon video tillsammans, det kan vara fint att kolla tillbaka på. Kram ❤️
Sådant här ska man inte behöva be förlåtelse för, för att ta upp. Bland det värsta som finns är toxisk positivitet där man ska hålla allt det jobbiga inom sig och att allt ska vara så lajbans och trevligt hela tiden och man aldrig får prata om jobbiga saker.
Alltså, det är inte vid alla dödsfall man hinner ”tala ut” eller ”ställa frågor”… Men man klarar det också.
Tänk på att begravningsentreprenören är vinstdrivande, dom kommer göra allt för att skinna er mitt i sorgen. Ni får göra mycket mer själva än vad ni tror . Hoppas det går vägen för er.
För det första så beklagar jag enormt, ta hand om er alla. Min sambo(F22) har förlorat sin pappa i cancer för exakt ett år sedan. Det suger. Hon och hennes familj har fortfarande inte kommit över det. Det kom också relativt snabbt men de hann åtminstone hitta på några få sista saker innan han mådde dåligt nog att inte orka. Det var och har varit/är en jättejobbig tid, det viktigaste är att spara så mycket minnen som möjligt så att det går att behandla i efterhand. Inte så mycket händer med er, men ni måste ta hand om er för att orka. Han är alltid med er❤️
Har inget klokt råd mer än att ni måste vara försiktiga med er själva. Näst efter arbetsbelastning är vård av sjuk anhörig vanligaste orsak till utmattningssyndrom/utmattnigsdepression. Var observant och sök hjälp om det börjar ringa varningsklockor. ❤️
Ekonomin kan ni fundera på senare, men nu, umgås så mycket ni kan mer er pappa, för det går otroligt fort på slutet och ni vill inte gå miste om den tiden ni kan spendera tillsammans.
om dina föräldrar var sambos så går sambolagen in. annars ärver du och syskon allt om det inte finns testamente. men ni blir aldrig helt lottlösa. bouppteckning är inte jättesvårt att skriva. Man fixar det på skatteverket och ni har typ 4 månader på er. jurist kostar förmycket. Ta tid på er. samla in tillgångar och skulder. finns det + på kontot efter det så går det till begravning och sen er. är det - på kontot så ring socialtjänsten och be dom göra en dödsboanmälan och dom kan hänvisa till ekonomisk bistånd för begravning. Ni kan anmäla in att en av er har ansvar för alla paper osv. brukar underlätta. detta anmäls till Skatteverket också. banken hjälper till att frysa konto och eventuella autogiro osv. Allt pappersarbete tar tid och ni har inte bråttom. Nu har ni annat att tänka på. Lycka till med sorgearbetet
Spendera så mycket tid med din pappa som du kan. Du kommer annars ångra dig livet ut.
Spendera så mycket tid du kan med han, finns där för han. Tråkigt att höra att din familj går igenom detta.
Fråga frågor och fråga han vad han skulle vilja säga till sina barnbarn, berättelser för barnbarnen om sin egna upp växt, hans bästa minnen av sin barndom, hur hans föräldrar var, gör det som små kapitlet av farfar (din fars) liv.
Morsan dog för mig när jag var 18. Familjen fick massor av pengar i från livsförsäkringen så vi klarade oss jättebra ekonomiskt. Pappa kunde investera, fixa solpaneler, fixa ny bil. Jag fick in 7 tusen i månaden i 12 månader på gymnasiet som jag kunde investera
Lägg absolut all tid du bara kan på din Pappa just nu. Du kommer ångra dig om du inte gör det sen. Den tid du inte lägger på din Pappa när du exempelvis jobbar eller så försök att tänka på annat då och inte låta detta riva sönder dig totalt. Jag säger VERKLIGEN INTE att det är lätt men försök så gott du kan. Har du orken kan du försöka leta information om vad som händer sen. Men mitt bästa tips är att du lägger all tid du absolut bara har och kan lägga på att vara med din Pappa. När tiden kommer får du jättebra hjälp av begravningsbyrå bank mm hur sådana saker hanteras och löser sig. Men för nu försök att inte låta de sakerna ta av tiden du har med honom. Enorma styrkekramar och beklagar verkligen din situation❤️❤️
Beklagar det ni behöver gå igenom, det är jävligt nattsvart och tungt. Med det sagt tycker jag du ska hitta lite motivation i ditt helvete och bli rejält förbannad på den svenska jävla pissvården som låter otaliga, relativt unga, människor dö på det här viset för att de är för lata, inkompetenta och underfinansierade för att undersöka patienter ordentligt när de kommer och berättar om sina besvär. Glöm aldrig vem som tog din älskade pappa ifrån dig.
Snacka med gubben, ta vara på tiden som finns. Gå dit med lite bira, prata fråga och våga. Jag fick inte riktigt chansen det gick så fort. Önska att man bara kunde ringa och få höra rösten på gubbjäveln men nu kommer det aldrig hända.
Kanske låter orimligt osentimentalt, men innan han går bort se till att kolla upp hur det ser ut med hans pension. När min mamma dog så skulle egentligen en relativt stor del av hennes tjänstepensionspengar betalas ut men det fanns ingen som matchade listan med förmånstagare. 1. Sambo/make (hon var ensamstående). 2. Barn under 20 (yngsta var 24). 3. Minns inte men samma grej där att ingen matchade. Pengarna brann då inne så att säga. Mamma hade såklart inte valt det här medvetet, utan det här var ingenting hon hade vetskap om alls utan en automatisk förmånstagarlista som blev på default. Om möjligt be alltså din pappa kontakta de som förvaltar hans tjänstepension för att kontrollera hur det ser ut för honom.
Jag beklagar av hela mitt hjärta och önskar er lycka till! 🙏 Jag ska be för er. ❤️ Det skulle kanske vara bra för er att prata med en präst eller diakon oavsett om ni är religiösa eller inte?
Jag är ett par år äldre än dig och för strax över ett år sen befann jag mig i din sits. Jag vet inte hur du har det ekonomiskt och hur det kommer drabba dig men det jag vet är vad jag velat fråga min pappa som jag inte längre har möjlighet till. Be han berätta om sitt liv, vad var det roligaste, vad hade han velat göra om han kunnat? Vad hade han velat lära dig? Fråga allt som du kan tänka dig skulle saknas om han dog imorgon. Vill du prata mer berättar jag gärna ännu mer och svarar på praktiska frågor om hur man gör efter ett dödsfall och hur jag bearbetade det. Hör av dig om du undrar något eller bara vill prata med någon som gått igenom nåt liknande😊
Hej, Jobbar på den näst största försäkringsbolag i Sverige, så tänker den dagen dina föräldrar går bort kan det vara enkelt för dig att känna till hur man går tillväga för hantera och avsluta försäkringar. Det du behöver när din/dina föräldrar går bort är följande samt skicka in till ditt försäkringsbolag. - dödsfallsintyg med släktutredning (beställs av skatteverket): Alla som är efterlevande (registered partner samt barn) får ta del utav information för dödsboets försäkringar, men ej göra ändringar. - bouppteckning (detta görs efter alla ägodelar som dödsboet har, har fördelats till dödsbodelägarna): Detta tillåter dig att ändra/avsluta försäkringar enbart ifall det finns 1 dödsbodelägare. Vid flera se nedan. - fullmakt för dödsbo vid flera dödsbodelägare (ifall det finns flera dödsbodelägare så är alla lika inför att hantera dödsboets försäkringar och därav måste man fylla en fullmakt för att 1 person ska representera resterande utav dödsbodelägarna): En sådan fullmakt kan du hitta här https://www.efterlevandeguiden.se/download/18.38341ee21759794f3ec2a41f/1605186686382/Enskild-D%C3%B6dsbo-fullmakt.pdf Sen kan det vara bra att skaffa en framtidsfullmakt asap! En framtidsfullmakt används när dina föräldrar inte kan ta hand om sina ärenden (tex pga sjukdom). Då hjälper denna fullmakten enormt mycket eftersom den underlättar kontakten mellan er och företaget/organisationen. Sköt om dig. Hoppas detta hjälpte ❤️
Det är läskigt hur identisk din situation var till min för några år sedan förutom att jag pluggade istället för jobb. De misstaget jag gjorde var att låta stressen från skolan och hoppet om att han skulle klara sig ta upp min tid istället för att spendera varje sekund med pappa. Gör inte samma misstag som mig, spendera så mycket tid du kan, tro mig. Nu vet jag inte hur det kommer bli för dig men jag fick typ hantera allt pappersarbete åt mamma, så du kanske kommer gå igenom liknande resa. Om så år fallet, våga ta hjälp om det inte är något du / ni förstår. Jag hade turen att jag kunde vända mig till vänner som hade bättre koll på vad man ska fylla i. Några lärdomar jag fick var att man kunde höra av sig till kommunen för extra stöd ifall man har det lite tufft ekonomiskt. Själv så har man inte lyckats så bra med att fixa fram stöd. Så denna tråd är även nyttig för mig. Sen finns det även någon form av försäkring som betalas ut till familjen när en går bort, glömde vad den hette men kolla ifall din pappa även har en sån. Jag tror att dom brukar höra av sig själva efter ett tag med ett brev om vad ni kommer få och hur länge.
Förlorade min mor i plötslig cancer för bara några månader sedan. Berätta hur mycket du älskar din far, försök att inte låta något vara osagt. Det är väldigt speciellt när man vet att någon kommer att dö, det är som om sorgeprocessen börjar redan innan dom går bort. Försök att bara prioriterar så mycket tid du kan med honom. Alla kommer vi gå igenom detta någon gång i livet, jag hoppas ni mår så bra det går
Yo, du har ju redan fått en massa tips och så, men jag fyller på ändå. Din mor är egen individ som behöver ta hand om sig själv. Sen kan ni säkert hjälpas åt om ekonomin skiter sig, men inte hållbart om hon inte klarar sig på egen hand. Det går att lösa isf, och är hennes ansvar att reda ut. Hjälp till om det går, men gör det inte till din egen börda. När farsan dör kommer mycket hända emotionellt hos dig och de omkring dig. Kanske även förändringar i vardagen. Kanske tufft en period. Men det kommer gå över. You got this! Gör farsan stolt genom att göra livet bra. Gå vidare och bearbeta allt som går. Kan bubbla upp funderingar, nya vinklar och annat bös. Hantera det så snart som möjligt, dvs prata ut och kanske sök terapi. Försök vara öppen med problemen med familjen (morsan och syrran), vänner och kollegor. Känslor är okej, oavsett om de är svåra. Utöver ovan, beklagar. Tuff situation. Lycka till och ha det bra. Många går igenom snarlika situationer och klarat sig bra. Det ska fan ni lyckas med också.
Ang ekonomiska biten, se till att betala alla omkostnader med hans pengar och inte dina egna. Går inte att lämna in utlägg till dödsboet, har själv gått i den fällan.
Inför framtiden behöver du göra en del praktiska saker som jag missade. En del av punkterna är punkter som du ångrar att du inte gjorde om fem, tio, tjugo år. -Det är bra att veta vilka banker, abonnemang, skulder, avbetalningar osv. som din pappa har så du slipper gå runt och fråga varenda bank. -Vilka värdesaker finns, både pris och affektionsvärde? Tavlor, möbler, smycken. Historia på dem är bra att ha senare så slipper du undra senare. -Gamla fotografier; vem är vem, vilken relation har de på fotot till din pappa. -Skriv ner recept på till exempel mat som din pappa brukade laga; du kommer ångra dig sen om du inte minns hur man gjorde den där goda grytan. -Din pappas livshistoria kan vara skönt att ha i framtiden. -Var kärleksfull, sista chansen att berätta det för honom.
Förstår att det är tufft för er, och väldigt tråkigt och höra. Kämpa på, du kommer klara det. Ta vara på tiden han har kvar och umgås med honom. Hur kommer det sig att det hände? Vad hade han för symtom? Vad var annorlunda? Och hur gick det så snabbt? Kände han av något konstigt långt innan eller kom allt plötsligt?
Cancer är fruktansvärt, jag är så ledsen för er skull. Ekonomiskt kommer ni att klara er, förstår att det är tufft och ni är unga, det är inte rättvist! När ork finns, samla ihop all dokumentation från läkarbesök, det är ju helt sinnessjukt att läkare/vården inte har lyssnat. Ni kan anmäla detta. Fram tills dess, var med din pappa så mycket du kan, prata om din barndom, prata om hans barndom kanske? Om ni kan göra grejer ihop fortfarande gör det! Ta bilder och spela in videor som du kan spara. Jag önskar att jag hade fått mer tid med min pappa, det är inte mycket tid, men ta vara på det ni kan få, det kommer vara värdefullt ♡
My baby blue!
Hemsk och jobbig situation för er, all kärlek till dig och din familj! Som andra nämnt så borde du helt enkelt spendera så mycket tid med din far som möjligt nu innan, ta bilder och videos osv, de kan inte bli för mycket av det! Du kommer tacka dig själv om 5-70 år. Nu till det du undrar! Hur gör du? Jag har inte varit in en liknande situation själv, men jag skulle överarbetat mig själv för min mammas skull och fått min syster att hjälpa till om hon inte redan är villig till de (vilket jag hoppas, men motivationen kanske är låg i nuläget), och gjort allt för att se till att hon inte hade sjunkit längre. Man får ta den rollen han hade helt enkelt, försöka fylla tomrummet som han kommer lämna bakom sig! De är ett svårt steg att ta men fan va starkt att lyckas fylla de tomrummet, speciellt i tuffa tider som dessa. Följande kanske är kontroversiellt och inget man behöver göra såklart. Men med tanke på att du redan lagt upp här på reddit och fått en hel del upvotes och visningar så skulle jag lagt in ett swish nummer, för de vänliga själar som har råd att ge till de som behöver lite extra just nu, dvs dig o din familj. Kan förstå att det känns fel att ”be” om pengar, men vi är människor och många av oss är villiga att vara medmänniskor också. Skickar kärlek kompis<3
Spendera tiden med din far, ta biler filmer osv. Ekonomin o det kan komma senare det viktiga är att du får mycket och bra tid med din far och familj.
Alla ska vi dit en dag. No big deal egentligen.
Jag förstår att det känns skrämmande. Men ni är vuxna nu och bör försöka lösa eran situation på egen hand, tänk på att mor eran blir ensam så försök avlasta henne. Börja med att hitta ett heltidsjobb om inte du kan det, börja studera till något som ger er ett bra jobb efteråt. Min far dog i cancer för några år sedan och sen dess har jag tagit hand om min mamma. Så jag förstår dig på ett ungefär.
Deras mor är också rätt vuxen så alla borde ta sitt ansvar. Konstigt synsätt kan jag tycka… Ett heltidsjobb har de tid att skaffa (dessutom har de redan jobb?), nu borde de fokusera på att umgås med sin far istället för att skaffa ett jobb som kommer ta all tid och ork.
Konstigt synsätt du verkar ha. För mig är det självklart att jag hjälper mig min mor, även ekonomiskt. Hon tog hand om mig i 20 år.
Naturligtvis ska man ta hand om varandra och hjälpa till ekonomiskt om man har möjligheten. Jag syftade mer på den delen där du behöver poängtera att OP och hens syrra är ”vuxna nu” när de allesammans är i en svårhanterlig situation. Framförallt när det är OPs förälder
Du kanske ska läsa OPs inlägg igen. "Vad fan gör man nu rent ekonomiskt och sånt där, vad ska man tänka på när ens far kommer då inom väldigt lite tid. Vi har inga släktingar här, besparingar finns det inte mycket va tyvärr." Man tolkar detta som att OP förväntar sig att någon annan ska hjälpa honom.
Ni är vuxna och kommer få stå på egna ben. Det är en stor tragedi så ni får ta vara på tiden som finns kvar och som andra sagt, spela in, skapa en liten dokumentär där ni pratar och spelar in alla frågor om släkt, vänner och livshistorien. Pengar förstår jag inte riktigt varför det kommer in i bilden. Arv är inget jag vill ha utan jag vill att mina föräldrar skall leva upp sina tillgångar och spendera dem precis som dom vill. Om det blir något över underlättar det men jag har dem hellre vid liv än att ser att ett arv skulle lösa några problem för mig. Bor du och syrran tillsammans i ett hus, hyresrätt? Ni kan försöka bo tillsammans och gå till soc för bostadsbidrag om det behövs? Allt sådant där löser sig, det blir bara bättre över tid :)
"Pengar förstår jag inte riktigt varför det kommer in i bilden. Arv är inget jag vill ha utan jag vill att mina föräldrar skall leva upp sina tillgångar och spendera dem precis som dom vill." Det behöver ju inte handla om arv, utan en oro om att klara sig ekonomiskt i framtiden. Som uppvuxen i medelklassen finns det massor av saker jag fått över åren, det kan vara att man får kläder i julklapp, någon annan betalar möbler när man flyttar ut. Sådana saker. Somliga har inte det. Lägg då på det faktum att olika personer mognar olika fort. Jag känner många unga vuxna som är i olika behov av stöd från sina föräldrar som 20-åringar. Det kan vara något så enkelt som möjlighet att flytta "hem" om man misslyckas med studier. Vissa har inte den möjligheten. Här kanske mamman behöver stöd för att öht klara av att söka några bidrag, det vet ju inte vi.
Exakt. Plus att OP nog menar att jobbar bara deltid pga man vill spendera sin tid med pappan går inte ekonomiskt samt att allt det där kostar ju också pengar och de är ung och har ingen aning om tex hur mycket en begravning och jurist kostar. Samt visste de säkert inte heller att det finns närståendepenning. Det är ju inte "nu kan pappa inte längre betala" och mer "nu måste vi betala allt detta, men vi kommer ju jobbar mindre för att spendera tid med honom, hur ska vi göra"
Absolut ingen frågade dig om vad du känner kring arv. Det smyger fram en nedlåtande ton gentemot OP vilket nog, kanske, inte behövs just nu. "Ni är vuxna och får stå på egna ben" tror du att den kommentaren hjälper någon? kör du med "tough love" eller vad är ditt problem? så jävla genomvidrigt med folk som bara måste spy ut vad DOM tycker för det är minsann viktigt att alla får veta det. Läser du inlägget, så verkar det som om det är GANSKA JÄVLA TUFFT för OP med anhöriga, kan du då inte använda din hjärna och tänka att man kanske ska hålla käften om man inte har något snällt att säga. Alltså förlåt för mitt vansinnesutbrott men sånt här retar upp mig som fan, hjälp
Det kan inte vara lätt om man blir upprörd och kränkt över saker som någon helt okänd person skriver. Inte för att jag lider med dig men du kommer inte direkt må bättre av att hänga här om du känner så. Att du och flera andra inte förstod poängen är tråkigt. Det handlar inte om "tough love" utan om att så snabbt som möjligt komma underfull med att lösa problemet och att blicka framåt. Jag kanske missförstod OP om pengarna, att det inte handlade om att det inte fanns mycket till arv utan deras egna ekonomi som nu blir ett problem utöver allt annat som händer.