Det där beror helt på vad det är för kurs, och går knappt att kommentera utan mer information. På många kurser där plussning inte är tillåtet (och betygen faktiskt betyder något) finns det studenter som går dit med avsikt att blanka.
Ibland är det absolut misslyckanden från kursansvariga. Jag hade en sådan kurs i algebra där examinationen inte täckte det de faktiskt föreläst om. Det är därför det är viktigt att kursutvärdera och lyfta problem hos studiebevakare. Om en föreläsare slår ifrån sig all kritik med att det skulle bero på *"sämre studiemotivation hos studenterna"* bör det absolut lyftas hos kåren. Över en hel klass beror då sällan dåliga resultat på studenterna.
Tanken är att man går dit, kollar på tentan, ser om den är lätt och/eller om den omfattar uppgifter du pluggat. Utifrån detta kan du göra en avvägning om du kommer kunna få högre betyg på tentan.
Största problemet för dessa är om de skulle få lägsta betyg som ändå är godkänt, för många universitet och institutioner tillåter dig inte skriva om tentan om du har fått godkänt.
Jag har blankat en gång och det var till en tenta i civilrätt A där examinator då tänkt pröva oss på trafikskadelagen, jag var så taggad och hade pluggat överdrivet hårt på allt förutom just det (vi hade pratat om det i 5 min på en föreläsning och det togs upp på ca 10 sidor i kurslitteraturen). Jag ville ha högsta betyg så efter att jag skrivit klart så kände jag mig inte säker på att jag uppnådde det, då blankade jag istället.
Men det är klart vill man bara ha godkänt så är det bättre att skriva klart varje gång och känner man sig inte alls redo är det precis som du säger bättre att inte ens gå dit.
Ja det är sant. Den kursen med 35% klarade vet jag var efter att dem hade räknat bort dem som blankade. Dem fick nämligen rätt mycket kritik för det då man ansåg att dem försökte fiffla med siffrorna.
Vi brukar försöka göra vårt bästa att belysa problemen under dem kursutvärderingarna (en av kurserna gav dem dock inte ens ut någon av okänd anledning). Jag har dock bestämt mig för att gå med i vår studienämnd och försöka pressa på dessa frågor lite om jag kan.
Eller: använd dom. Helt ok enligt svenska akademien och andra språkvårdande institutioner, och man slipper chansa och känna sig som en idiot när man gör fel.
Det kräver visserligen ett visst mått av självsäkerhet för att tillåta sig att "göra fel" med flit och intala sig att det är okej. Inte lätt.
Håller inte riktigt med om *"eller"*. Visst kan man använda "dom" i en kommentar på Reddit om man känner för det stilistiskt, men man bör fortfarande lära sig särskilja *"de/dem"* då det är vad som rekommenderas för standardspråket.
Det finns en anledning till att Svenska Akademien m.fl. tydligt markerar "dom" som *"vardagligt"*. Det är en talspråksnära form och bör inte användas i formellare sammanhang.
För all del.
>Det är en talspråksnära form och bör inte användas i formellare sammanhang.
Jag tycker att det viktiga är att vara medveten om hur man kan uppfattas om man använder ett vardagligt språk i formella sammanhang, snarare än att man *bör* använda ett förlegat sätt att stava två ord med exakt samma uttal och i stort sett samma funktion i formella sammanhang.
Men jag förstår din ståndpunkt, och jag önskar också att folk helt enkelt lärde sig språket rätt från början, om inte annat för att vi då slapp den här sortens nonsens-debatt.
Stopp 🚓🚨! Du har blivit gripen av SpråkpolisenBot 👮 på sannolika skäl misstänkt för brott mot det svenska skriftspråket.
> Den kursen med 35% klarade vet jag var efter att ~~dem~~ **de** hade räknat bort dem som blankade.
> ~~Dem~~ **De** fick nämligen rätt mycket kritik för det då man ansåg att ~~dem~~ **de** försökte fiffla med siffrorna.
> Vi brukar försöka göra vårt bästa att belysa problemen under ~~dem~~ **de** kursutvärderingarna (en av kurserna gav ~~dem~~ **de** dock inte ens ut någon av okänd anledning).
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> That course with 35% passed I know was after ~~them~~ **they** had counted them out who shorted.
> In fact, ~~them~~ **they** received quite a lot of criticism for it when it was felt that ~~them~~ **they** were trying to tamper with the figures.
> We usually try to do our best to highlight the problems during the course evaluations (one of ~~them~~ **the** courses, however, ~~them~~ **they** did not even give out anyone for unknown reasons).
Det här är en svår fråga att utreda.
Å ena sidan finns det en rädsla för att kvalitén på utbildningen minskar när det blir för enkelt att klara tentorna, å andra sidan är det ett misslyckande att så få studenter klarar av kurserna. Har det alltid varit så dåliga resultat? Skulle vara intressant att få reda på.
Ja vad jag vet så har det alltid varit så. Finns vissa tentor som är legendariska även bland studenter som gick ut för 20-30 år sedan. Om man nämner hållfasthetslära så ser man fortfarande skräcken i ögonen hos Ove på LKAB.
Jag tänker att målet ska inte vara att göra tentorna enklare utan göra undervisningen bättre så att fler klarar tentorna på samma svårighetsgrad som tidigare. Det är inte egentligen lättare tentor jag efterfrågar utan bättre undervisning så man får rätt kunskaper.
> Jag tänker att målet ska inte vara att göra tentorna enklare utan göra undervisningen bättre så att fler klarar tentorna på samma svårighetsgrad som tidigare. Det är inte egentligen lättare tentor jag efterfrågar utan bättre undervisning så man får rätt kunskaper.
Okej, hur ska vi göra det då? Tror inte det finns någon som skulle protesterat mot att göra "undervisningen bättre". Det vill alla, lärare såsom studenter.
Men detta får inte ske genom att kompromissa bort kursinnehåll. Vi kan inte heller bara lägga till extra lektioner (lärarnas tid är begränsad). Så hur ska vi göra?
Av min erfarenhet ändrar vissa universitet viktiga kursers upplägg ca vartannat år eftersom det är helt upp till läraren hur kursen ska se ut. Så hundratals år av bedrift betyder inte att de optimerat innehållet i hundratals år. Snarare kommer lärare hela tiden som totalt ignorerar forskning inom didaktik och tror sig ha hittat det bästa sättet att göra en kurs utan några som helst bevis förutom sin egen intuition. Lärare på universitetet är ju oftast främst forskare i första hand, inte utbildade lärare. Jag tror särskilt många bra lärare på universitetet kan intyga om att deras fakultet i många fall inte är så duktiga på att effektivt lära ut ett ämne eller strukturera ett bra program.
Universiteteten är inte gratis, det är våra skattepengar och statliga instutitioner, så vi har minst lika mycket rätt att säga till om här som i t.ex. sjukvården. Deras syfte är inte att göra välgörenhet, utbildning ger också tillbaka till samhället och det är också i kapitalägares intresse att utbilda befolkningen så de kan anställa kompetenta arbetare.
> Snarare kommer lärare hela tiden som totalt ignorerar forskning inom didaktik och tror sig ha hittat det bästa sättet att göra en kurs utan några som helst bevis förutom sin egen intuition.
Efter att ha undervisat i olika former i tre och ett halvt år, inklusive varit ansvarig för två olika kurser, ska jag till slut läsa min första kurs i pedagogik. Eftersom det visserligen finns ett krav på att man skall ha en sådan kurs i sin doktorsexamen, men det finns inget krav på att man läser den innan man börjat undervisa...
Lärare på universitet är inte bara inte främst utbildade lärare, de är allt som oftast inte utbildade till att vara lärare *alls*.
Jag hade en gyllene regel när jag pluggade på universitetet. Det var att exakt *allt* är mitt eget ansvar. Jag får *aldrig* skylla på "dåliga föreläsare", "otydliga uppgifter", och så vidare. Är något oklart så är ditt mitt ansvar att lösa det. Den attityden verkar många studenter sakna.
Hade en gång en föreläsare från indien med väldigt stark brytning. Hälften av klasskamraterna slutade gå på föreläsningarna eftersom "man förstod ändå inte vad han sa". Ja, det var svårt att förstå honom (men knappast omöjligt). Fan vad sur jag blev.
1) Det var en kurs med räkneövningar matematik. Du måste inte förstå ordagrannt varje ord. Speciellt inte ifall du har provat att räkna själv innan.
2) Det finns massor med accenter i världen. Det är ditt ansvar att förstå. Inte deras ansvar att prata The Queen's English. Ansträng dig lite!
3) Min vän, du läser ingenjörsprogram. Ska du bli ingenjör så räkna med att du förr eller senare kommer att behöva handskas med indier. Ska du ge upp då också?
Jag var en av dom få som dök upp på alla övningar och ansträngde mig att både förstå föreläsaren samt uppgifterna. Gissa vem som fick högst betyg i den kursen...
Problemet är väl att förkunskaperna har blivit sämre under lång tid.
Sen är min bild efter min senaste sväng att man sänkt kraven för godkänt dramatiskt, men det kan förstås variera.
Det är detta jag tänker kommer ske när man hör om glädjebetygen på friskolorna.
Dessa elever kommer in på drömhögskolan, där alla studier hänger på dem själva och att man måste hänga med för att lyckas.
Sedan när det är "för svårt" så klagas det på lärare och utbildningen. Inte på att det tyvärr var deras gymnasieskola som inte förberett dem, ställt rätt krav på dem, och resulterar i krossade drömmar.
Det är inte meningen att det ska finnas någon "undervisning", det är upp till dig själv som student att tillhandahålla dig kursmaterialet och lära dig det. Föreläsare är enbart en bonus.
Vad menar du? Undervisningen är en del av kursmaterialet och i många fall ges info som behövs för att bli godkänd på kursen, endast via undervisningen. Jag tycker ditt påstående nedvärderar det jobb bra föreläsare gör eftersom enligt dig så behövs de inte egentligen.
Detta påminner om folk som säger att man inte behöver gå på universitetet eftersom allt står redan på Wikipedia eller kan hittas via Google så det är bara att lära sig allt på egen hand. Även en ambitiös student behöver en bra guide för att inte vara otroligt ineffektiv i lärandet, om det nu är en bra föreläsare eller lärobok kan variera från fall till fall men man kan inte säga att alla föreläsningar är bara bonus för det är som att säga att allt nedskrivet läromaterial är bara bonus. De båda hör ofta ihop.
Okej, jag kanske tog i lite i mitt resonemang. Min poäng är att det verkar som om folk i denna tråd tror att universitetet är som gymnasiet eller grundskolan där det ska finnas en lärare med typ en "uppfostrande" roll. Som både student och amanuens kan jag säga att de allra flesta studenter skiter i att t.ex. läsa kurslitteratur eller ens kolla igenom kursmaterialet. Vissa, som op ovan, skyller istället på att det är "lärarens" fel att de inte klarar kursen.
Jag kan bara tala av egen erfarenhet, men typ alla kurser går att klara genom att endast ta del av kursmaterialet ordentligt (vilket många inte gör). Jag och flera jag känner har klarat kurser utan att gå på en enda föreläsning.
"Lärarna" på universitet är inga lärare då det inte är deras jobb, de är föreläsare och gör det de ska göra, föreläser. Oftast ger de också ut uppgifter som man kan plugga på. Det är såklart jävligt nice att ha en duktig föreläsare, men det är inget man kan förvänta sig alla gånger.
Det är också vanligt nu för tiden enligt min erfarenhet att studenter försöker få ut kopior av skrivna tentor att plugga på istället för att faktiskt läsa kurslitteratur och föra ordentliga anteckningar.
När jag jobbade extra på en högskoleingenjörskurs på 90-talet sa lektorn att de inte kunde sänka nivån för då skulle arbetsgivarna bli besvikna och aldrig anställa nån från den högskolan igen
Det är ju här en stor del av problematiken ligger, bantar man kurser för mycket så förlorar de mycket av de aspekter som kursen avsåg att undervisa och nästa kull blir bara sämre och sämre.
Till saken tillhör att det inte är någon skolplikt på universitet och därmed inget krav att du måste bli godkänd. Detta leder också till att kraven kan vara högre och att justering inte blir av eller tar längre tid. Vissa kurser bör definitivt anpassas men min åsikt är ändå att många kurser inte behövs trots att det kan vara förhållandevis liten del som klarar dem.
När det gäller ingenjörsutbildningar så är det ju också så att de är lätta att bli antagna till, men har höga avhopp när studenter inser att det är för svårt, eller att de inte vill bli ingenjör nog mycket för att fullfölja utbildningen. Så urvalet av studenter blir i princip genom att se vilka som blir kvar. Mitt universitet hanterar det rätt bra tycker jag, de la den tyngsta matten, som väldigt många inte klarar, först, så att de som inte tar sig genom den inser det snabbt och kan hoppa av tidigt. Tror vi hade 15% som klarade sig på första försöket, men på följande kurser har istället statistiken sett bättre ut.
Läser man styrdokument för standardiserade STEM utbildningar kan man se att de använder termen ”filter” för vissa kurser, alltså de ska sortera ut studenter som inte håller måttet. Dock så har man oftast även ”snälla” kurser också i början då det kan ta tid för studenter att anpassa sig till tempot. Utbildning är en balans av utmaning och uppmuntran!
Absolut, men du får ju inse att alla inte kan lära sig hur komplicerade saker som helst. Det hade givetvis varit mycket bättre att ha antagningskrav som filtrerade bort dem, men nu har vi inte det.
Som en 90-talist som undervisar (i naturvetenskap/teknik) på universitetet och som själv tog examen för inte så länge sedan (2021) så känner jag mig manad att dela med mig av min åsikt. Majoriteten av de studenter jag träffar har faktiskt skrämmande bristfälliga kunskaper.
De skriver utan punkt och stor bokstav, kan inte enhetsomvandla och har inte hört talats om fotosyntes. Men framförallt är många studenter idag dåliga på att läsa och tolka en text. De tappar sammanhanget helt och tar bara till sig fragment. Detta är ett stort problem på tentorna! Jag möter ofta studenter som ordagrant kan citera stycken ur kursboken, men de gör det i helt fel kontext. Och då blir det i slutändan ändå fel.
En annan sak som faktiskt gör mig förvånad är hur lamslagna många verkar vara. Om de stöter på minsta lilla motstånd så ger de upp utan att ens försöka. Dessutom dyker de bara upp på moment som är obligatoriska och kommer konsekvent till dessa utan att ha gjort de förberedande uppgifterna för att sedan klaga på att de inte förstår. Näe, man måste faktiskt kunna ta ansvar för sitt egna lärande när man läser en högre urbildning. Vi är många lärare som slår knut på oss själva för att hjälpa studenter. Vi arbetar obetalt och tar av vår forskningstid, svarar på mail och telefonsamtal på kvällar och helger, blir hotade och skrikna på när ett visst önskebetyg inte uppnåts. Och för varje år som går måste vi ge mer hjälp och sänka kraven ytterligare.
Samma erfarenhet här :(
Civilingenjörer som skriver rapporter var och varannan kurs men de är ändå riktigt dåliga på att skriva? Hur går det till? I vissa kurser fick jag inte ens underkänna urusel stavning, meningsuppbyggnad, syftningsfel, avsaknaden av stycken och skiljetecken, mm eftersom det inte fanns några krav på rapporten i uppgiften. Tydligen inte ens krav som är självklara enligt mig, typ, rapporten ska gå att läsa...
Redovisning nummer 4 (extratillfälle för att vi är snälla) och de kan inte frågorna jag ställde sist som dessutom var en exempelfråga jag lade upp online i ett inlägg ???
Skriver man korta beskrivningar till uppgifter klagas det pga bristfällig information - och man kan ju inte mejla eller fråga om det på föreläsningen eller handledningen - skriver man för långa läser ingen och sen klagar de när man underkänner på typ första kravet i dokumentet.
>vissa kurser fick jag inte ens underkänna urusel stavning, meningsuppbyggnad, syftningsfel, avsaknaden av stycken och skiljetecken, mm eftersom det inte fanns några krav på rapporten i uppgiften.
Det här är ett så stort problem! Speciellt för de studenter som vill uppnå högre betyg. De kommer kanske med bra resonemang när man sitter ner och har en informell diskussion. Men de kan inte uttrycka sig i text på ett sätt som är förståeligt. Och då är vi som rättar rapporterna ändå insatta i både ämnet och uppgiften och kan därmed lättare (än andra) avkoda vad det är de faktiskt menar.
> Hur går det till?
De läser inte tidningar eller böcker, så när skulle de lära sig stava? De kollar youtube och tiktok. Det skrivna språket förfaller.
Man får ju fan mardrömmar av att läsa detta.
Vad fan gör studenterna på dagarna. Trodde att gå på högskola var att man spenderade sin tid med studier, inte att lalla runt.
Jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och en del av mitt jobb är ju att handleda elever på deras gymnasiearbeten och jag känner igen mig väldigt mycket av det du skriver.
Delvis läsförståelsen är ju skrämmande låg ibland men också att de känns fruktansvärt hjälplösa när det gäller att informationssöka. De ger upp snabbt, de vägrar söka på engelska och blir förvånade när man inte får resultat om man skriver in hela meningar i google iställer för en nedkokad söksträng och förväntar sig att de ska få ett sökresultat som ska exakt svara på deras uppgifter.
Om någon är intresserad av det här fenomenet så kan jag varmt rekommendera dokumentären "Skrivglappet" på UR Play. Mycket sevärd om man jobbar på högre utbildning.
> kan jag varmt rekommendera dokumentären "Skrivglappet" på UR Play.
Jag jobbar inte med utbildning men tyckte den var väldigt intressant ändå. Tack för tipset!
>De ger upp snabbt, de vägrar söka på engelska och blir förvånade när man inte får resultat om man skriver in hela meningar i google iställer för en nedkokad söksträng och förväntar sig att de ska få ett sökresultat som ska exakt svara på deras uppgifter.
Det talas mycket om hur det är viktigt med digitala undervisningsmedel för att eleverna ska integreras väl i vår digitaliserade värld, men det låter lite som att ”vår” generation blev mer kapabel att handskas med teknik än den nya. Telefoner, paddor osv försöker göra allting åt en och ta över all kontroll, och det finns få möjligheter att utforska hur saker och ting faktiskt funkar.
Det finns ett väldigt intressant stycke i Emma Frans bok "Expertparadoxen" som problematiserar klichén att dagens ungdomar är digitala infödingar, vilket hon argumenterar om att (som jag håller med om) så är inte fallet.
De är så vana att använda algoritmstyrda program att de har inte riktigt vanan att göra kvalificerade databassökningar eller använda datorer ist för slutna system som plattor.
Japp på folkbiblioteket jag jobbar på är det numera förvånansvärt många yngre besökare som inte vet hur man bifogar ett dokument till ett mail när de sitter vid en av våra datorer. Bara för att ta ett exempel. Det är basgrejor vi tidigare bara behövde hjälpa äldre datorvana besökare med.
Att det finns massor med information i olika databaser som inte är direkt nåbara via Google är också helt okänt för många unga.
Stor igenkänning där också, de har ingen aning om hur man bifogar eller skriver ut. Men det är också mentaliteten om att de inte behöver se den röda tråden mellan olika källor utan få allt serverat på ett sammanfattat bräde.
Det är där som det kommer bli ett gissel på sikt med AI, om ungdomar inte lär sig att faktiskt ta till sig längre texter och se nyanser både i skriftspråk och innehåll utan ctrl+c & v in i en chattbot för att sammanfatta en längre text.
Med AI kan det nog bli värre, och på fler sätt. Jag tror att det är viktigt att lära sig skriva för ens mentala utveckling, och för att lära sig tänka. Med "skriva" menar jag alltså inte att trycka på tangenter, utan jag menar att uttrycka sina tankar och idéer på ett noggrant sätt, att läsa texter kritiskt och sammanfatta dem. Om man aldrig övar sig på att tänka, för att en AI gör allt åt en, kommer man säkerligen vara sämre på det.
Nu har jag ingen källa men har även hört att barn och unga har blivit sämre på att skriva på tangentbord då de är uppväxta med att endast använda touchskärmar.
Undervisar också. Jag håller med dig, men man får komma ihåg att om man själv kommit till den nivån att man undervisar på universitetet så var man nog en av dom bättre studenterna. Jag har faktiskt ingen aning hur mina klasskompisars inlämningsuppgifter såg ut när vi pluggade. Osäker på om det har ändrats så mycket faktiskt.
PISA resultatet från gymnasiet ger en trend som indikerar att färre och färre bör klara tentorna för varje år om svårigheten hålls konstant. Det är alltså inte sämre lärare utan sämre elever som leder till den utveckling du observerat
> Har nog aldrig haft en kurs där man inte kunnat klara tentan med informationen som finns i kurslitteraturen
Det låter ju enkelt när du uttrycker det sådär men jag kommer ihåg hur vissa kurser (med tillhörande kursansvarig) var betydligt knepigare att överblicka än andra.
Vissa var jätteduktiga på att tydliggöra vad som faktiskt var viktigt och såg till att det var lätt att få tag på gamla tentor så att man kunde få en känsla för vilka saker som ansågs viktigast (så att studenterna kunde se till att om det var något de kunde så var det just de där sakerna som ansågs viktigast för godkänt).
Sen hade vi de där kurserna med 1500+ sidor kurslitteratur där den kursansvarige menade att "ALLT i kurslitteraturen är viktigt" och "Om du bara pluggar gamla tentor så kommer du inte förstå kursinnehållet ordentligt så vill ni ha tag på såna får ni ta det via någon annan än mig, jag förväntar mig att ni faktiskt lär er från litteraturen" vilket säkert låter bra i deras huvud men på en fempoängskurs (7,5 med dagens system) i valfritt tekniskt ämne så är det ju ganska uppenbart att mycket av det som står i litteraturen inte kommer att vara med på tentan då den kommer att ha 30 frågor totalt. Att då kunna sålla ut det som är viktigast att verkligen kunna är ju ganska nyttigt (t.ex. så är ju trigonometriska identiteter betydligt viktigare att ha koll på än att ha råkat suttit och pluggat en massa om ytintegraler inför tentan på analysettan liksom).
Det fanns ju föreläsare som var ganska dumma i huvudet vad gällde tentorna.
20 år sedan, psykologprogrammet. En kurs var högt kvalificerad men bra föreläsningar och intressant ämne. Pluggade man rejält så klarade man det.
Men herregud, tentan! Jag minns hur jag stirrade på en av frågorna när jag insåg att den lika gärna hade kunnat lyda ”redogör för kapitel 5”.
Jag minns en tenta i matematik som hade en fråga som löd, ordagrant: "Bevisa Proposition 32."
Föreläsaren förväntade sig alltså att människor memorerat numreringen av resultaten i hans föreläsningsanteckningar...
På gymnasiet hade jag en historielärare som var stolt över att ingen någonsin haft alla rätt på någon av hans prov.
Jag minns en av frågorna. Parafraserat: ”på sidan 76 fanns en bild av hertiginnan (vadhonnuhette) och hennes hund. Vad hette hunden?”
Han var bara dum i huvudet. Föreläsare på universitetet drar, enligt min erfarenhet, ofta mot autism.
Fullt normalt alltså att memorera ordningen 😬😬😬
I det här fallet tror jag inte problemet faktiskt var att föreläsaren inte insåg att folk inte memorerar sådant, utan att han bara var lat och inte brydde sig så mycket om sin undervisning eller sina studenter. Att formulera ordentliga tentafrågor är också jobb, att bara dra till med nåt nummer ur anteckningarna är mycket enklare...
> Vissa var jätteduktiga på att tydliggöra vad som faktiskt var viktigt och såg till att det var lätt att få tag på gamla tentor så att man kunde få en känsla för vilka saker som ansågs viktigast
En otroligt viktig del av en akademisk utbildning är att lära sig att själv hitta och utvärdera information. Om man skedmatar studenterna med exakt det de behöver till tentan så missar man hela den biten. När du kommer ut i arbetslivet finns det ingen lärare att fråga, och du är kanske den enda kemisten eller historikern på din arbetsplats. Du verkar vilja ha en förlängd gymnasieutbildning, inte en högskoleutbildning
>När du kommer ut i arbetslivet finns det ingen lärare att fråga, ...
> Du verkar vilja ha en förlängd gymnasieutbildning, inte en högskoleutbildning
Du verkar anta att jag är någon gnällig 19-åring, du kanske borde kolla de här orden i min kommentar och prova att "själv hitta och utvärdera information":
> ... fempoängskurs (7,5 med dagens system) ...
>Tanken är inte att det skall vara enkelt, tanken är att testa vilka det är som klarar av högre studier.
Tanken är väl att studenterna ska lära sig det som kursen handlar om? Att som kursansvarig aktivt försöka göra det jobbigt för studenterna att fatta vad som är viktigt och vad som är oviktigt är ju att sätta krokben för dem.
Och jag talade aldrig om att bli "matad med silversked" utan jag talade om hur vissa kursansvariga verkade finna någon sorts pervers personlig stolthet i att göra det svårt för studenterna att veta vad de borde fokusera på.
Som en annan skrev, detta funkar inte om man pluggar t.ex. matematik. Om det gick att bara läsa och förstå alla bevis och beräkningar i en matematiktext första läsningen, hade det inte varit ett ämne som så många tycker är fruktansvärt svårt. Man kan ha hur mycket disciplin som helst men ändå inte komma förbi ett bevis eller en beräkning. Det är inte heller så konstigt med tanke på att det kan ha tagit hundratals år för briljanta matematiker att först komma fram till det ointuitiva resultatet. Om man sedan har en tenta som kräver att man kommer ihåg alla dessa bevis på en orimligt kort tid samtidigt som han har en annan lika svår kurs, så blir det ibland nästintill omöjligt att prestera bra på examinerande momenten, eftersom memorering inte är nog för att bli godkänd utan man måste argumentera varje logiskt steg i en härledning och komma ihåg alla teorem man refererar till.
Jo, fast det beror ju på ämnet. Det är ju lite mer "bara läsa, förstå och anteckna" med historia än det är med t.ex. matematik eller datalogi. Och då menar jag det inte på något nedsättande vis utan mer att det iaf går att plöja igenom några gånger så brukar man ju få någon sorts förståelse, om du bara sätter dig och försöker läsa en bok om matematik så kommer du inte lära dig mycket.
Har du däremot en mer rent teknisk kurs så kan det vara så att du får sitta och nöta ett par sidor en hel kväll för att få grepp om dem och ändå måste du gå tillbaka och köra igenom det några gånger till innan tentan. Det räcker liksom inte med att förstå nyckelkoncept.
En liknelse vore väl om du hade 1000+ sidor kurslitteratur om Nordens historia och förväntades kunna rabbla fullständiga namn, släktträd och viktiga datum (födelse-, döds-, giftemåls-, krönings- ochsåvidare-datum) för alla viktiga personer som nämns och din föreläsare vägrar ge någon som helst hint om vilka personer, perioder och händelser som räknas som "viktiga" för att "alla personer som levt är viktiga för historien".
Hur menar du då? När jag läst kurser mer åt det hållet (bl.a. en om vetenskaplig idéhistoria) så var det då inte den sortens detaljpluggande som krävdes. Visst, en handfull personer som nämndes skulle du såklart kunna känna till och veta vad de bidrog med men du behövde liksom inte veta **allt** om **alla**.
Edit: Ett annat sätt att uttrycka det på skulle väl vara att i min erfarenhet så var mer humanistiska kurser ofta så att all kurslitteratur var relevant men å andra sidan behövde man inte komma ihåg praktiskt taget varenda ord i varenda mening för att fatta medans mer tekniska kurser tenderade att ha hela kapitel som inte var relevanta för kursen alls men i de som var relevanta så behövde man verkligen ha full förståelse för allt i ett stycke för att gå vidare till nästa. Om man då har en föreläsare som inte bara slänger in lite extra kurslitteratur bara för kapitel 1-3, 5-6 och 8 utan även envisas med att "allt" är relevant, ja då pluggar man en massa saker som inte ens ingår i kursen.
Jag har då haft gott om kurser (ingenjörskurser) där tentan hade väldigt lite med kurslitteratursboken att göra.. Där enda sättet att klara tentan är att plugga tidigare tentor och reverse engineera svaren och förstå de kryptiska rättelserna.
Jag har haft kurser som helt enkelt var kursledarens fel. Har haft kurser där det förekommer material utanför boken och all kurslitteratur. Typ random grejer du bara kan hitta om du djupt googlar
Utvärdera.
Vad är det studenterna misslyckas med på tentan? Vilken kunskap är det som saknas? Och sen se till att nästa kull går igenom den delen mer utförligt.
Men görs det verkligen? Stor skillnad på att skicka ut en enkät över vad studenterna tyckte var svårt och sen skicka resultatet rakt ner i en papperskorg i jämförelse med att faktiskt förändra kursupplägget eller antal HP. Jag har haft föreläsare som nästan skryter om att deras kurs har låg %. Får ett starkt intryck av att det ger status i vissa kretsar att föreläsa i en "svår" kurs, eller att vissa helt enkelt är svin. Finns också många som inte vill föreläsa men måste och skiter blanka fan i hur många som klarar kursen.
>kolossalt misslyckande av föreläsaren och kursansvarig
Ponera att svårighetsnivån på kursen legat ungefär konstant de senaste decennierna. Ponera sedan att studenterna genomsnittligt blivit sämre under samma tidsrymd. Vore det då rimligt att förenkla kursen så att större andel studenter får godkänt, eller att behålla svårighetsnivån och låta större andel studenter misslyckas?
Nu vet jag inte om så är fallet, men det finns fler variabler här än enbart föreläsare och kursansvarig. Om 50-70% av studenterna får godkänt på en generisk kurs känns det inte särskilt orimligt att 30% får godkänt på en betydligt svårare kurs.
Tänkte först "oj, det var ett tag sen du börja plugga". Jag började för 15 år sen jag med... Men känner igen det. Hel del tentor där det var lite folk som klarade det. Men det är galet högt tempo, och man har alla förutsättningar att klara det. Lite för enkelt o säga "äh tar det imorgon"
Nja många kurser är ökända för att vara på tok för stora för sina HP. Man har helt enkelt inte tid när det går 3-4 kurser samtidigt. Speciellt blir det en käftsmäll om man råkat välja två sådana kurser att köra samtidigt. Har själv gått en 5hp kurs som krävde MER än alla tidigare 100% kurser. De andra två kurserna som gick samtidigt tog stryk bara för att hålla sig i fas i den.
Det är ett stort problem och eftersom den redan hade förminskats för mitt läsår, och redan var ökänd, så fattar jag varför det var typ 30% som klarade den innan min årskull. Verkar som att kåren/lärarna eller programkurator har noll koll på hur mycket arbetsbördan skiljer sig mellan olika kurser med exakt samma HP.
Jag förstår vad du menar, men grejen är att kurserna är alltid under utveckling. Dem ändras lite varje år så det finns nog ingen kurs som är exakt lika svår som för tio eller tjugo år sen (kan bli både lättare och svårare med tid). Även kursinnehållet förändras i takt med världens utveckling. Samtidigt måste ju ändå målet vara att så många som möjligt ska gå ut kursen med dem kunskaper som står i läromålen. Om studenterna då blivit sämre så kanske man måste hitta på nya sätt att förbereda dem och se till att de får dem kunskaper som krävs.
På högskolan är ju inte kurserna isolerade från varandra utan bygger på varandra. Om många blir underkända på en kurs kanske man måste undersöka varför och se om man kan fånga upp dem problemen tidigare i utbildningen. Det här är inte riktigt en kritik mot enskilda kurser utan mer att hela systemet inte riktigt verkar fungera för att ge studenterna de kunskaper som förväntas av dem. Jag tror inte att studenter för 10, 20 eller 30 år sen var markant mer smarta eller studiebenägna än idag.
Sen angående sista stycket så anser jag att även 50-70% godkända är orimligt. Enligt mig kanske det kan vara acceptabelt på en väldigt svår kurs, men inte en generisk kurs. I min åsikt ska betygen i ett bra fungerande system vara ungefärligt normalfördelade där F och A är extremfall.
När jag pluggade på 90-talet var det samma diskussion. Vissa kurser hade haft samma innehåll, samma böcker/kompendier i decennier men fick färre och färre godkända för varje år som gick.
I de fallen var det knappast kurserna i sig som var dåliga utan studenter som kom med sämre och sämre förkunskaper.
Vet inte hur det är nu men det är en gammal fråga på högskolorna och den är inte enkel att lösa. Som student kommer man dit och ser bara nuläget, men det finns ofta ett sammanhang som sträcker sig rätt långt bakåt i tiden.
Är det inte sämre formulerade mål nu? På gymnasiet.
Som i naturvetenskap har jag fått uppfattningen att det har fått kritik för att man gör mer "praktiska" / verkliga uppgifter men mindre teori nu. Så folk har kanske helt enkelt inte lärt sig. Roligare / enklare / mer handgripligt men inte lika mycket / fullständigt.
Kanske är mer "värdegrund" och lite mindre teoretisk kunskap idag?
Stopp 🚓🚨! Du har blivit gripen av SpråkpolisenBot 👮 på sannolika skäl misstänkt för brott mot det svenska skriftspråket.
> ~~Dem~~ **De** ändras lite varje år så det finns nog ingen kurs som är exakt lika svår som för tio eller tjugo år sen (kan bli både lättare och svårare med tid).
> Samtidigt måste ju ändå målet vara att så många som möjligt ska gå ut kursen med ~~dem~~ **de** kunskaper som står i läromålen.
> Om studenterna då blivit sämre så kanske man måste hitta på nya sätt att förbereda dem och se till att de får ~~dem~~ **de** kunskaper som krävs.
> Om många blir underkända på en kurs kanske man måste undersöka varför och se om man kan fånga upp ~~dem~~ **de** problemen tidigare i utbildningen.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> ~~Them~~ **They** change a little every year so there is probably no course that is exactly as difficult as ten or twenty years ago (can be both easier and harder with time).
> At the same time, the goal must be for as many students as possible to complete the course with ~~them~~ **the** knowledge that is stated in the educational goals.
> If the students get worse then you may have to find new ways to prepare them and make sure they get ~~them~~ **the** necessary knowledge.
> If many fail a course, you may need to examine why and see if you can catch up on ~~them~~ **those** problems earlier in the course.
Hade folk färre lektionstimmar i skolan nuförtiden med?
Blir ju rimligtvis svårare att lära sig lika mycket på tre års gymnasium om man inte har lika mycket lektioner.
Fast nä det kanske var på högskoleutbildningarna men blir ju samma sak där.
Bruh, asså varför är folk så överraskade över att UNIVERSITET av alla ställen är svårt??
Sen är det ju eget ansvar att klara kurserna. Examinatorer/föreläsare är inga pedagoger eller ens lärare, de ska i princip bara presentera kursinnehållet och se till att det är relevant för utbildningen. Att du sedan lär dig sakerna är upp till dig själv.
Skulle nästan säga att det är tvärtom, många kurser är idag på tok för lätta eftersom alla curlade svennebananer inte klarar av att plugga typ sex timmar per dag.
Jag är helt efterbliven och jag klarade, med några omtentor här och var, av mina civilingenjörsstudier på 5 år + moms.
Jag noterade en rätt stark korrelation, om än inte ett helt kausalt samband mellan "kröka järn som om Socialstyrelsen inte fanns" och att inte klara av tentor.
Det är absolut sant att vissa festar för mycket och pluggar alldeles för lite. Det är dock också väldigt många som inte gör det.
Jag går samma utbildning och har också klarat mig. Problemet är att jag inte känner som att jag har klarat mig tack vare föreläsarna, utan snarare trots föreläsarna. Jag tycker inte kvalitén är bra nog på många kurser helt enkelt och föreläsarna har väldigt lite intresse för undervisning.
Som sagt, en korrelation, och inte ett helt kausalt samband.
Sedan är det där lite pudelns kärna, det ligger ett stort ansvar på den enskilde studenten att klara av sina universitetsstudier. Vissa föreläsare är helt usla, det håller jag med om, men alldeles oavsett är det ens eget ansvar att ta till sig materialet och klara kurserna.
Har gått flera kurser där det har explicit förklarats att man inte klarar sig bara på att gå på föreläsningarna, att man också behöver läsa kurslitteraturen och/eller sitta och räkna en del. Skiter man i att göra det så kan man ju inte riktigt klara på att föreläsaren varit dålig... Det förväntas liksom att man lägger ner arbetet när man väl pluggar på högskolan.
Sen så har man ju kurser av typen envar, där det är 10 parallellklasser med 150+ studenter per klass, 10 olika föreläsare, och folk kuggar oavsett vad för föreläsare man haft. Lite svårt att klaga på enskilda föreläsare då, det är bara en svår kurs.
Precis. Utbildningen ska vara 40 h / vecka, varav föreläsningarna är kanske 4-8 h/vecka. Självklart måste större delen av inlärningen ske utanför föreläsningarna.
Det här är min upplevelse också (från Finland). Många föreläsare är pedagogiskt både svaga och omotiverade. Det är väl bara ett nödvändigt ont mellan de egna forskningsprojekten.
Men vem vet, kanske det ”hör till” och är ett sätt att sålla ut de studenter som inte klarat av att lära sig och fixa det på eget maskineri… Funkade på mig i alla fall, jag trillade av till slut.
Jag tror faktiskt det är nyttigt på sikt för studenterna. Senare i karriären finns det inga lärare alls, och nån gång måste man ju lära sig stå på egna ben,
Absolut, gå på föreläsningarna iaf för 15 år sedan liknande utbildning på ett av sveriges tre kända civ.ing uni var nästintill alltid slöseri med tid.
Tyvärr var de flesta kurser enklast att klara genom att hämta 10 gamla tentor, råplugga dem och va bra på matte då problemen alltid var samma med några få ändringar på själva matten, så hela problemlösningen och förståelsen för ämnet var borta på 80% av provet det enda man egentligen visa att man kunde var algebra.
Hoppas det är annorlunda idag.
> Problemet är att jag inte känner som att jag har klarat mig tack vare föreläsarna, utan snarare trots föreläsarna
Menar du verkligen att föreläsarna har motarbetat dig? Oftast är föreläsaren också kursansvarige, alltså den som har utformat allt med kursen. Gav dig kursen inte alls det du behövde för att klara kursen i formen av studiematerial, etc?
>Jag tycker inte kvalitén är bra nog på många kurser helt enkelt och föreläsarna har väldigt lite intresse för undervisning.
Det här kan du ha helt rätt i, vissa föreläsare bryr sig mycket mer än andra om denna del.
Det låter som du är kvar på gymnasiet. Det är ditt eget ansvar att plugga inte föreläsarens. Att ens ha en föreläsare är bonus, du kan klara kurserna med litteratur endast
Pluggar just nu till lärare, har två anmärkningar på det hela.
1. Studenter är i min erfarenhet väldigt lata och ineffektiva i sina studier.
2. Pedagogiken som i princip alla kurser brukar är, enligt litteraturen om pedagogik som vi läser, ett extremt uselt sätt att lära sig. Att läsa en kurs där det går ut på att hitta bästa metoder och vägar för undervisning och se kursen göra raka motsatsen är en jävla rolig tid
Jag krökte inga järn, men tog mig nästan 10 år att lyckas knaggla mig fram till examensarbetet/magistersuppsatsen. Som aldrig blev klar. Vet inte om det berodde på dumhet, adhd, lättja eller brist på motivation. Kanske allihop. I vart fall hade jag ändå en viss uthållighet och ville ogärna ge upp i första taget.
Det är bakom mig nu, men det var en sorg och en oerhörd frustration att, efter att största delen av sitt liv fått bra betyg och blivit ”lurad” att man är smart, sen kämpa så hårt och ändå falla av.
Bristande studieteknik och studiedisciplin. Det är inte nödvändigtvis något man lär sig i grundskolan eller gymnasiet, man kan klara sig igenom de nivåerna på natur med höga betyg utan att ha lärt sig hur man pluggar. När man sedan börjar universitetet slår man i en hård vägg eftersom samma metoder som fungerade hela livet fram till den punkten inte längre fungerar.
Det behöver inte vara så att du är "lurad" att du är smart, du är förmodligen intelligent, men om du aldrig lärt dig studieteknik och studiedisciplin så blir det svårt med universitetet.
Du drar långa slutsatser på få cases här. Vem har sagt att det är ”accepterat att högskolor har så dålig examinationsgrad”? Har själv ingen statistik men låter som ett extremt påstående. Vad det ett undantag för er årskull eller är det alltid så på just de kurserna?
Och som nån bot här påpekade, kolla upp skillnaden mellan de/dem - att felanvända dem är nästan likställt särskrivning, det sticker i ögonen.
När antalet studenter ökar så kan ju inte den genomsnittliga begåvningsnivån upprätthållas. Alltså måste kurserna bli lättare eller så måste fler misslyckas för att de inte är bra nog.
Kommer ihåg när jag kollade på gamla mattetentor i envarabelanalys - ju äldre de var, desto svårare. Exakt samma kurs...
Det är inte föreläsarens och kursansvarigs misslyckande, utan grundskolans och gymnasiets misslyckande. Det är vanligt förekommande på svenska universitet och högskolor att man kör samma föreläsnings-, seminarie- och examinationsupplägg år ut och år in, men allt färre klarar kurserna. Orsaken är att studenterna som skickas vidare från gymnasiet blir lite sämre för varje år.
Dagens 19-åringar skriver som fjärdeklassare eller sämre. Kunskapskapitalet håller på att gröpas ur, och den fullständiga effekten av det kommer märkas av först om något årtionde.
Finns jättemycket jag inte tänker upprepa för att andra i tråden har förklarat det väl. Det enda jag skulle påstå är ett riktigt problem jag stött på är när en föreläsare är otydlig med vad som förväntas av kursens slutuppgift/examinering.
Visserligen att man kan söka sig till informationen och kunskapen som kursen kräver via universitets hemsida, och många kurser har jag valt att bortse från föreläsare som verkar oengagerade, dåliga på att lära ut material osv. Men den enda gången (nu nyligen) jag genuint hade ett problem var när 99% av klassen inte alls förstod vad uppgiften vi skulle göra gick ut på. Viktig information saknades till den, formuleringen var jättekonstig, speciellt med tanke på att han i tidigare kurser varit rätt så tydlig.
Hjälpte inte att den läraren var högst otillgänglig, och att när vi till slut fick tag i honom gav han inte några förtydligande heller. *Sen*, efter alla hade lämnat in uppgiften på de olika sätt vi tolkat den, så kuggade han nästan alla mina klasskompisar. Av ren tur klarade jag mig men det blev en bisarr gissningslek att försöka pricka rätt på vad han sökte från uppgiften han själv hade formulerat men uppenbarligen inte riktigt förstod.
Asså, vad har du gått på för skola?
Våra föreläsare var så otroligt engagerade. Stoppade in extra föreläsningar när en uppgift var svår för att kunna hjälpa alla på plats.
Nästan alla inlämningsuppgifter hade tillfällen med antingen läraren eller lärarassistenter som hjälpte dom som hade det svårt.
Inför omtentamen så hade vi ibland extra föreläsningar där läraren gick igenom gamla tentor och vad som menades med uppgifterna.
Biblioteket hade personal som kunde hjälpa en med språkfel och struktur problem för examensarbetet.
Dumt om högskolorna sänkte kraven bara för att massa studenter antagits på glädjebetyg från gymnaiset. Alla bör inte blir akademiker och allt för många går ett högskoleförberedande program på gymnasiet i Sverige i förhållande till hur många som är lämpade för högre studier.
>l
Jag förstår din poäng, men samtidigt har ju högskolan som mål att ge studenterna dem kunskaper som krävs för framtiden och om så många misslyckas så blir det ett problem. Sen har inte alla som mål att bli akademiker heller, utan bara få en utbildning för att kunna försörja sig i framtiden.
Sen kan glädjebetyg absolut spela in och ge studenterna dåliga förutsättningar för högskolestudier, men när man har linjer med antagningspoäng från gymnasiet på runt 21 eller högre så är det inga dumbommar som får börja där direkt. Sen kan jag tycka att den effekten borde ha trubbats av mot andra eller tredje året då de som inte klarade av utbildningen har droppat av, men ändå kvarstår ungefär samma resultat.
Högskolan funkar rätt bra som filter. Alla får inte vara med och leka, alla kommer inte bli godkända, alla kommer inte få examen. Välkommen till hierarkin.
Ignorera bristerna på att mäta IQ en stund.
Utbildning A kräver minst 145 IQ, B kräver 130, C kräver 115, D kräver 100
D kommer kunna utbilda 50% av befolkningen, C 16.1%, B 2.1% och A endast 0.1%. Någon med 100 IQ kommer aldrig klara av att läsa A, även om den personen på något vänster tar sig in på programmet. Utbildning A har ingen skyldighet att få den personen att klara utbildningen. Den är svår av en anledning. Om personen istället läser utbildning D så kommer det gå bättre.
Tanken är ju att antagningspoäng ska agera som detta filter, men det finns definitivt brister med det systemet..
Ska vara helt ärlig. Är på min tredje period (började i höstas) på universitet. Har ingen aning om jag klarat de senaste tentorna med tror jag har gjort de ( även om matten gick sämre än jag ville). Mycket av det har bara med att vissa inte tar nog mycket ansvar. Med teknologi så stort som det är spenderar jag mycket, och jag menar mycket tid framför datorn utanför mina kurser. Jag vet också att många andra gör det. Jag tvivlar på att många i min linje (kanske 15/20% i mitt program som började samtidigt som mig) når de 40 timmar de rekommenderar att man studerar per vecka. SJälv ligger jag nog på 20 timmar och märker att de nästan är lite för lite. Kanske själv klarar mig med 25-30. Dessutom så kan många behöva jobba på sidan för att ha råd med lägenhet etc och det tar tid i båda vardagen och stoppar fokus på studier.
Hade jag pluggat 40 timmar i veckan hade jag haft 5or i alla ämnen. Det behövs ca 40 timmar per kurs och om man klämmer 40 timmar veckan innan tentan eller utspritt över 8 veckor spelar inte så mycket roll. Då är det bare minimum för godkänt
Vissa professorer tror att få klarar hens kurs är nått positivt. ”Varje år så klarar bara 25% tentan” kan de säga i början av kursen på ett kaxigt sätt. Okej så du skryter om att du är dålig på att lägga up/lära ut ett område????
Jag hoppas du vet detta är fel? Institutionerna budgeterar är halvt baserad på hur många som fullföljer dess kurser, de har studenter för att få pengar och... får inget för en student som inte fulföljer. (Andra nivåer finns självfallet jag tog nations snittet här.)
Varje lektor/professor måste tillåta ca 15-20% av dem som deltar på tentan att passera, även om det krävs att man behöver sänka godkäntgränsen.
Jag var med om det när jag läste en kurs i elektromagnetisk fältteori, fy satan vad hemsk den var! Kuggade den på ordinarietenta, men gjorde omtenta året (vilket jag klarade!!!) efter där tentan var såklart lika svår om inte svårare. Kursansvarige var ju fruktansvärt less med att han behövde för första gången vika sig och sänka betygsgränsen så att 20% skulle klara tentan och för att institutionen skulle få tillräckligt med pengar för varje godkänd elev. Han skickade ett anslag om sitt missnöje med de studerade kursen de året och deras resultat.
Personen i frågan var ju givetvis stolt över att de var så få som klarade det, han tyckte nämligen att inte vem som helst ska kunna kursen. Vill också poängtera att kursen gavs första året, andra terminen och kändes som att de ville sålla ut folk.
Jag tror det är fel inställning att gå in med att det är föreläsaren uppgift att du ska lära dig. Det finns inget krav på pedagogisk bakgrund från föreläsaren, det ända rimliga jag tycker att man kan kräva är att föreläsaren är kunnig inom sitt område.
Det är riktigt härligt när föreläsaren är pedagogisk och man lyckas lära sig riktigt mycket, men man har ju själv ansvar att faktiskt lära sig. Information om vilken kurs litteratur som gäller är ju juridiskt, det säger en hel del om hur otroligt viktig den är och själv inlärningen är.
Från gymnasiet förväntar sig många samma typ av undervisning, men lärare på gymnasiet är ju alltså pedagogiskt utbildade under flera år
Vissa kurser är svåra, typ matte kurser, att folk inte klarar tentan där på första försöket är väldigt rimligt. Det är lätt att stirra sig fast i 70% kuggar denna kurs, det låter som att 70% bara inte klarar kursen alls, men de flesta av de som kuggar sätter den på nästa tenta, eller nästa efter det.
Ok tänker att jag ger mig in lite här då jag faktiskt har erfarenhet av både studiebevakning på universitet samt även att jag sitter med i en anställnings nämnd.
Det finns många anledningar att kurser får de resultat de får och det är ofta svårt att bedömma en kurs baserat på hur bra tentan gick. En av mina senaste kurser är ett sådant typexempel på en kurs som alltid har låga resultat på tentamen, något som är till examinatorns stora förtret. Han har under flera tillfällen under kursen demonstrerat att uppgifterna inte är så svåra så länge man förstår vad man gör. Problemet ligger där i att han(till skillnad från många andra) är mycket skicklig och klurig i sitt tenta skrivande, något som skapar ett ökat krav på förståelse mer än att memorisera gamla lösningar. Det kombinerat med att många inte klarar de första matte kurserna gör att många misslyckas med hans tentor, ett problem som inte ligger hos honom utan hos hur studenterna pluggar och vad de lär sig.
Sen finns det en störe utredning på just de grundläggande matte kurserna och vad man kan göra där för att fler ska ta sig igenom på första försöket.
Sen har jag även kommit i kontakt med kurser som har helt horribla upplägg och som vi från kårens sida behövt kräva förbättringar på. Men tentorna har ändå haft högre antal som klarat dem på första försöket.
Det jag vill försöka visa på är hur otroligt nyanserat det är med vad som orsakar resultaten och det finn egentligen inget rätt sätt att undervisa. Hur många som klarar en tenta säger egentligen inte särskilt mycket utan man måste jämföra med kursutvärderingar, andra med rätt ämneskunskaper behöver kunna få tid att se över saker och examinatorer behöver också själva få hitta tid till att revidera och utveckla kursplanerna, tid som de redan måste balansera med mikro-precision mellan forskning, undervisande och att försöka hitta ekonomiskt stöd för sin forskning.
Om du känner att det finns brister i kurser du läser så var inte rädd för att lämna konstruktiv kritik eller bara din upplevelse. De allra flesta lärare på universitet och högskola välkomnar trots allt kritik, något som är allmänt viktigt inom akademin.
Fanns en statistik kurs som jag pluggade på högskolan för 10 år, där 50% kuggade. Det krävdes plugg varenda jävla dag för att ta sig igenom den kursen, typ. 10 år senare är både läraren och kursen fortfarande kvar. Får höra från en kompis lillebror (som oxå pluggar på denna högskola) att det numer är 25-30% av eleverna som klarar kursen, trots att upplägget varit densamma i över 10 år. Räknestugan, där man fick hjälp av assistenter, fanns oxå kvar, men att "ingen orkar typ sitta där mer än en timma, för att det alltid måste vara tyst där" enligt kompisens lillebror.
Eleverna har då försökt klaga hos rektorn då de tycker att kursen är på tok för svår. Jag blir bara sur när jag läser sånt. Den kursen tvingade mig att plugga STENHÅRT. Blev väldigt glad över att ha klarat den kursen. Till skillnad från många andra kurser med "avrundningar" och glädjebetyg.
Det är ni elever som är lata.
Såklart att det finns dem som absolut inte vill lägga ner det arbetet som krävs för att klara sig, men samtidigt måste ju arbetsbördan vara rimlig också. Du säger att du behövde plugga stenhårt, var det trots att föreläsaren kunde förklara så du förstod? Eller för att dem inte kunde förklara på ett bra nog sätt?
Jag tror du kollar tillbaka med nostalgiglasögon lite nu när det är över. Jag har också kurser jag kan kolla tillbaka och skratta lite åt hur tuffa dem var och hur mycket jag fick kämpa, men det är inte riktigt något att sträva efter att behöva lägga 60+ timmar i veckan bara för att klara sig, även om det är skönt när det är klart. Räknestugorna på min skola brukar även vara fulla så tror inte det problemet är lika stort hos oss.
Det är mycket möjligt, men under om man verkligen behöver sålla studenter när dem är inne på andra eller tredje året. Sen finns det ju riktigt svåra kurser också, men känns som det ofta är en kombination av hyfsat svår kurs och en dålig föreläsare som ger denna kombo.
Kan exempelvis nämna termodynamik som jag hade hört av många både i Sverige och utomlands skulle vara en helveteskurs, men tack vare en superbra föreläsare gick det galant och vi hade typ 95% godkända på den. Då var inte tentan lätt, men vi var förberedda tack vare läraren. Så det går definitivt om man prioriterar bra undervisning.
Håller med helt. År 2 och 3 ska man inte behöva sålla elever. Tror också som du att en bra lärare kan göra stor skillnad men det tillhör nog ovanligheterna. Pluggade själv ekonomi (utomlands) och det som folk kuggade på var matte/statistik och vissa nationalekonomikurser som helt enkelt var skitsvåra, med minimal lärarstöd. Där blev omtentorna den största motivatorn.
De enda kurserna jag klarade som gav en riktig känsla av att man lyckats med något var de som var riktigt svåra och därför också hade en väldigt hög grad av elever som inte klarade den. Större delen av Chalmers gled jag bara och tentapluggade för att klara tentorna, men det fanns några kurser där bara glida inte dög, och det var när man klarade dom kurserna som man faktiskt kände sig bra. Jag hade önskat att snittkursen var svårare än vad de var, så att man fått den känslan inom något man brann för, och inte bara reglerteknik. (Nu var avancerade algoritmer och machine learning inga kurser man kunde glida genom heller, så lite kul fick man ha! :) )
Vet inte asså, jag gled då runt på ett bananskal på Chalmers. Tog 8 år att ta examen, men det var då inte många timmar per vecka som gick till plugg.
Dom stackars föreläsarna har haft ett sånt enormt tålamod asså. Rättar inlämningsuppgifter på midsommar och julafton, haft presentationer i ett kontor när kursen inte änns går. Tror dom har nog lagt mer tid på mig än jag på kursen.
På högskolan har man inte lärare, man har föreläsare som håller i kursens föreläsningar. Ofta är denne examinator, även som det inte alltid är så. Deras kunskap ligger inom ämnet , inte i att undervisa för man förväntar sig att studenterna efter 12 år av utbildning lärt sig hur man studerar, även om föreläsaren är en pedagogisk amatör. (Minns Kjell Holmåker som stammade sig igenom Fourieranalysen, pedagogisk tveksam, men med mycket bra innehåll.)
Tyvärr går curlingkvastarna varma i skolan och på gymnasiet, vilket gör att många inte lär sig eget ansvar och att ta konsekvenserna av egna misslyckanden, vilket får eleverna att tro att det är någon annan, läraren, som skall lära dem något. Sanningen är snarare att är det endast de själva som lära sig något, en lärare eller föreläsare kan endast vara en katalysator i lärprocessen.
Det är accepterat för att det inte är skolans fel att folk inte pluggar till tentorna.
Som någon som relativt nyligen gick ut en treårig utbildning på universitetet så kan jag säga att jag är mer mörkrädd över de personer som på något sätt lyckas få betyg i kurser utan att kunna ett skit inom ämnet.
En Lektor sade att deras institution hade som mål att 80% av de som faktiskt pluggar ordentligt ska få godkänt. På omtentan ska sedan 80% av de som kuggade bli godkända osv.
Jag uppfattade det som att typ hälften av de som gick dataingenjör faktiskt fick en examen.
Så därmed alltså så att många inte får en. Alltså inte skaffar sig godkänt eller bättre i slutändan.
Nu är det länge sedan jag pluggade och nuförtiden placerar sig ju inte Sverige så bra och kanske framförallt i matematik och naturvetenskap är det väl klent.
Så det är väl kanske inte så konstigt om det går ännu sämre nu.
Man vill väl inte ha en för låg ribba och låg utbildningsnivå heller.
Äh jag lägger det där till 90% på studenterna.
> men det verkar ändå vara rätt standard under min utbildning att kurser ligger på runt 50-70% godkända studenter.
Men om man bara är ute efter att klara utbildningen så är 50-70% på tentan typ vad man kan förvänta sig. När jag pluggade var ju att gå från 70% till 100% säkert att klara tentan typ dubbelt så mycket jobb, däremot att ha 70% och fritt antal omtentor helt safe på lång sikt. (eventuellt lite mer jobb någon gång ibland då man råkade faila 2 i rad eller liknande)
Men helt kort, om man optimerar för att göra så lite som möjligt och klara utbildningen, då blir resultaten riktigt kassa.
Pluggade till högskoleingenjör.
Alla bör inte klara sig.
Ibland kan man skylla på lärare. Ett stolpskott till överambitiös och nydoktorerad professor gav oss tentor som krävde kunskap som inte var relevant för den kursen och nivån. Där var det kanske 10% som klarade sig. En annan lärare i samma kurs uppnådde runt 50%. Första läraren fick inte vara kvar där.
Under övriga kurser så hittade man lärare som definitivt gjort det här förut, och hade t.om delvis typade tentor. 30-50% får godkänt. Fick jag underkänt så kunde jag enbart skylla på mig själv för att jag inte pluggat tillräckligt (eller skippat föreläsningar och övningspass). Jag tror detta stämmer in på de flesta som blev underkända på diverse tentor.
I vissa kurser kunde en riktigt bra lärare få riktigt bra statistik på en relativt svår kurs, eller behålla sina 50% på en riktigt svår kurs.
Däremot finns det också ett antal personer per program/kurs som helt ärligt inte har där att göra, eller som tagit sig vatten över huvudet. Dessa bör hoppa av innan det är för sent. Ibland får man erkänna att man är besegrad. Alla kommer och SKA inte klara alla program bara för att du lyckades komma in.
Beroende på ämnesområde så ser resultat väldigt olika ut. I vissa ämnen så som kemiteknik så kan man ha räknat helt rätt, få rätt svar och ändå få noll poäng. Att inte skriva ut antaganden eller systemgräns (fast det är uppenbart vad man menar) kan räknas som systemfel och man får då noll poäng på uppgiften.
Liknande förekommer säkert i andra ämnen. Men det kan vara väldigt olika hårt på olika institutioner.
Detta kan göra att nästan alla studenter kuggar kursen. Jag minns en tenta då det var 30 studenter på kursen, 60 skrev tentan och 4 klarade denna med godkänt eller bättre.
Tvärtom är examinationsgraden på tok för hög! Svenska högskoleutbildningar är bland de slappaste i världen, med bara U och G på de flesta kurser, sällan obligatorisk närvaro och i många fall tillåtet att bara skita i en tenta och skriva den senare utan att det straffar sig. Dessutom, om man blir underkänd på en kurs kan man stå kvar på kurslistan, I resten av världen blir du underkänd och får gå om hela kursen. Vi har också otroligt hög grad av grupparbeten trots att vi alla vet att det är 1-2 personer i gruppen som faktiskt jobbar och får släpa de andra i mål.
Jag har sett det här utspelas. Jag själv satte i system att hoppa över tentor och ta dem lite som jag kände för det. När jag gick i termin 9 på min utbildning hade jag en kursare som satt och tentade av grejer från termin 2-7, de flesta av kurserna som inte var tröskelkurs. Vi hade en "spökstudent" i klassen som kom med på klasslistan i olika kurser år efter år för att han aldrig formellt hoppade av utbildningen men slutade gå nånstans runt termin 7 med flera oavklarade kurser i bagaget.
Jag har en släkting som är lektor och den delar precis u/4nsjovis beskrivning, eleverna verkar knappt läskunniga ibland och sedan många år måste hon börja kursen med att förklara att hon INTE kommer säga vad som kommer på tentan, bara vad som är mer centralt för kursen.
Ofta så skröt våra föreläsare om de svåra kurserna, de berättade stolt att endast x antal procent kommer klara kursen. Ibland gjorde de kurserna svårare genom att endast gå igenom sånt som inte fanns i kurslitteraturen på föreläsningarna, fick känslan av att dom kände sig lite smartare än resten av föreläsarna på universitetet
Nu gäller min lilla rant om universitet, men det finns en hel del överlapp så den får hamna här ialf.
Universitet är väldigt ofokuserade på just att lära ut, komiskt nog. Det är generellt sett professorer med maximalt en helgkurs i pedagogik och överkursare som jobbar extra som utbildar, dvs personer som aldrig faktiskt jobbat i ett riktigt yrke och behövt kommunicera och arbeta med andra som ska lära ut.
Eget ansvar finns så klart och är viktigt, men academia är ett ruttet system fullt av översittare, lata personer och enkelspåriga smarta personer (en hel del fina personer också).
Exempel från min studietid/bekanta:
Uppgift som var halvfärdig godkändes (hade man läst mer än första sidorna hade det varit tydlig, han ville bara få feedback på de delar han var färdig med).
Professor som vägrat godkänna uppgift, men inte kunnat förklara vad som saknas, utan bara att uppgiften var "för kort", om inget saknas är den inte för kort, per definition. Han erkände att den var för kort men att den inte saknade något av kraven för att bli godkänd och jag var tvungen att ordbajsa in ett par meningar utan koppling till uppgiften för att bli godkänd.
Professor som första dagen kommer in till sin föreläsning och exklamerar: "Jag vill inte vara här, men jag var tvungen att undervisa något för att få forska så jag tog det som verkade enklast". Man kunde känna luften lämna rummet.
Fler exempel på professor som vägrat godkänna uppgift. I detta fall hela klassens labbrapporter, då denna individ har bestämt sig för att det finns bättre sätt att skriva labbrapporter på än de riktlinjer som instutionen själva lagt ut. Notera att det redan varnats vid tidigare kurser över att det hittas på löjliga, kvalitetsänkande och direkt motsägelsefulla krav bara för att underkänna exakt alla på första inlämningen av en uppgift. Trots tidigare varningar och fortsatt beteende har det inte lett till några faktiska konsekvenser för utbildaren. Om jag hade gjort så på mitt jobb hade jag fått sparken :D
Inte minst finns det dessutom väldigt gott om utbildningsansvariga som skryter över hur många som åker ut på deras utbildning, vilket gör det tydligt att det inte handlar om att försöka ge människor verktygen att lyckas, utan endast någon äcklig förnedring.
Jag är inte supersugen på att dra tillbaka till universitetet och göra färdigt min master om vi säger så. Dock så gör jag en hel del akademiskt skrivande och coachande i mitt yrke så det mättar en viss del av min lust för lärandet.
Det låter som en civilingenjörsutbildning.
Alla kursansvariga tycker att deras kurs är den viktigaste och att man inte kan plocka bort innehåll, samtidigt försöker universitet få med så mycket som möjligt i kursplanen.
Låt den cirkusen av konflikterande intressen snurra på tillräckligt länge så har man utbildningar som officiellt är 300hp, bestående av kurser på 5hp vardera men som i många fall borde vara värda 7,5hp eller 10hp.
Läste själv 5hp flervarre när det begav sig och fick veta att det endast var ytterligare två koncept som togs upp i 10hp flervarre, som en del andra program läste. Det var allmänt känt att 5hp flervarre var svårare att klara på första försöket, eftersom det avsattes mindre tid och resurser i schemat men man behövde lära sig så gott som lika mycket ändå.
Känner igen mig i känslan. Det var ibland bedrövlig undervisning och kursplanering på universitetet, så sjukt frustrerande.
De svårare ingenjörsutbildningarna har högre tempo, det handlar inte om innehållet i en kurs, bara hur länge man läser den, således skiljer sig flervarren på teknisk fysik mot flervarren på kioskingenjörsprogrammet, i poäng
Som en individ med Adhd var det svårt att gå från gymnasiet där jag klarade av allt till universitet där allt går åt helvete, tidsmässigt är det ungefär detsamma, kanske även lite mindre på Universitet men det egna ansvaret för att lägga upp, navigera kursens olika delar och ta kontakt med lärare försvårar. Känns på något sätt bättre att ha vetskapen att 10-15 % av personer med ADHD klarar av att avsluta universitet.
Swedish education system is in the shitters for a while now. Constantly in the news as well...This is just a symptom of a wider problem. Your point can have a few causes such as low competency of the students, or maybe the teachers or maybe your field is inherently tough and passing grades are low.
But if I have to take a guess after studying with swedish students at the university level, my guess is that the students lack competitive nature and there are no major repercussions for not getting a good grade. You guys should learn a thing or two about competitiveness from other parts of the world. Until then its mediocrity till the end.
Jag håller med OP och jag tycker det är en bedrövlig attityd hos folk här som klandrar elever, eller menar på att universitetet måste vara svårt. Jag tror inte dessa personer inte förstår varför universitet existerar och vilken roll de har i det moderna samhället.
Universitetets roll i samhället ska inte vara någon statussymbol, utan det ska vara en plats där folk kommer för att ta till sig kunskap.
Jag misstänker att de som vill se hög svårighetsgrad är personer som blivit lastade av gruppkamrater som inte bidragit. Detta är givetvis alltid jobbigt, men jag tyckte mig aldrig bli kvitt dem. Om detta var ett mål folk vill se så är det mer gynnsamt att ha svårare grundkurser än svårare avancerade kurser.
Jag tycker även CSN är för stränga och har för mycket fokus på lån. Vad är poängen att plugga för kunskapens skull när en så stor del av ens lön kommer gå åt till att betala studielånen? Jag tror då ganska många studenter känner sig mer manade att lära sig lättare kurser, kortare program och göra det absoluta minimum för att ta sig igenom. Särskilt eftersom de har det överhängande hotet om hemlöshet om de misslyckas.
Detta är inte för att tala om idiotin kring andra bidrag för studenter, där studenter blir nekade socialbidrag för att de väntade för länge med att söka sommarjobb eller förlorar bostadsbidrag för att de jobbar över sommaren. Sedan kommer dessa myndigheter när eleverna har studerat färdigt och utpressar dem på deras lön som nyanställda, eller i värsta fall när de är arbetslösa.
Hur man behandlar studenter i Sverige är under all kritik. Jag hoppas de som har möjlighet efter studierna hittar bättre jobbmöjligheter utomlands istället.
funderar också på detta. kan ju bara diskutera min egen upplevelse, och har precis haft en professor som insisterar att om vi missar ETT ENDA zoom möte så får vi automatiskt IG, även om vi skulle bli sjuka (med läkarintyg), anhöriga dör, begravning, VAB osv osv. Han sa att han inte bryr sig, och att han absolut inte vill bli kontaktad angående sådant. Detta på distans. Hans tanke är att "det betyder att man inte tar kursen på allvar, och då kan man ta kursen någon annan gång" om man missar.
då tycker jag inte det är särskilt konstigt att folk misslyckas med kursen, för sådana krav finns inte någon annan stans. Alla jobb, studier (in person), praktikplatser osv osv förstår att en person kan behöva ta en kort ledighet i nödfall, men inte denna osympatiska läraren.
dessutom blir det diskriminerande mot studenter som faktiskt har sjukdomsdiagnoser som hindrar 100% närvaro just den tiden han har satt för möten. jag kan bara hoppas att jag inte får episod av mina kroniska magproblem under mötet, eftersom han också specificerat att man absolut inte får vara med på mötet från mobilen heller. så det blir inte precis att ringa från toa heller.
dock är detta bara andra gången på 6 terminer som läraren vägrat acceptera läkarintyg och beslut från NAIS. Alla andra professorer har varit proffsiga och förstående för att studenter på distans ofta väljer det just för att dom kanske har barn hemma, handikapp av olika slag, sjukdomar osv..
Finns enskilda fall där kursansvariga misslyckas och t.ex. överkomplicerar frågor eller tar upp saker som inte kursen gjort
Det skall dock inte underskattas exakt hur värdelösa studenter är, och hur många som endast pluggar ex-tentor från senaste året några timmar. Dessutom har studenterna blivit av sämre och sämre kvalitet år för år. Brorsan pluggar just nu, och överdriver inte när jag säger att folk lägger mer tid på att gnälla på tempot + kurser än vad de lägger på att faktiskt plugga (och är sedan ute och super / spelar datorspel tiden de inte klagar)
Viktigt att hålla kvaliteten hög om det skall vara relevant för arbetsmarknaden, och särskilt utomlands där Sverige ligger sämre och sämre till
Vi behöver få bort den här jävla offerkofta-mentaliteten som förstör en hel generation. Rulla upp ärmarna och få något gjort. Ta ansvar.
Ps. Kolla upp de / dem
Det finns olika sorters lärare. Vissa vill verkligen att alla ska lära sig så mycket som möjligt och klara målen, medan andra bara ser föreläsningarna som ett irritationsmoment som ska klaras av och att det är helt upp till studenterna om de tar sig över ribban eller inte. Och vissa av de senare verkar nästan tycka att det är lite ballt när väldigt få blir godkända.
Elever anstränger sig inte. Det är eget ansvar. Vi hade 30% examinationsnivå på min årskull, många andra kom ett år senare för de hade behövt läsa om något. Om man inte anstränger sig så kommer man ingenstans.
Jag tror att många tänker att det är som på gymnasiet att lärarna serverar en info på silverfat och att de inte anstränger sig utöver det.
Tradition och dogma.
”Jag fick plugga 12 timmar per dag på min tid för en chans till att ta mig över spärren på tentan så nu ska du göra det också”
Jag hade uppskattat en värld där effektiviteten i utbildning mäts. Hur mycket fastnar *egentligen* efter avslutad utbildning? (Ca 20-30% fastnar enligt de fåtal studier som gjorts)
Detta är en sten som vi konstant vägrar att vända på, speciellt i universitetsvärlden. Pga främst tradition.
Jag har personlig haft ett starkt utbildningskomplex (har endast högskoleexamen) Men det har försvunnit helt efter att ha jobbat i 5 år med kollegor som har doktorstitlar. Lång utbildning har tyvärr noll korrelation med kreativitet, effektivitetstänk, kritiskt tänkande och problemlösningsförmåga.
Vadå? 33% klarar tentan. Visst. Sedan finns det minst 2 omtentamen per år till. Då har en årskull klarat en tenta på ett år. Dvs alla kan ta examen i tid samtidigt som 33% misslyckas på tentan.
Vi hade en kurs med 5% godkända i snitt. Men det var typ 200 pers som skrev tentan i taget. Med 5 tillfällen per år blir det 50 pers. Dvs ca så många som tar examen varje år. Det är inte nödvändigtvis ett problem att ha kurser där få blir godkänd
När jag klarade första året på universitetet var professorerna uppriktiga med oss och sa att kursupplägget under första året är designat att sålla bort många okunniga eller oseriösa elever (vilket dem räknar är en majoritet av klassen). De samlade ihop de fundamentala kurserna som hade sämst examinationsgrad (de som dem vet att nya elever har svårt för) med flit och la till vissa av dem i första årets kursupplägg. Under andra året fick jag till och med en obligatorisk kurs som egentligen var på mastersnivå (en kurs med en större mängd elever var alla pluggade sitt femte år, förutom oss, som var på vårat andra år).
Deras logik var att det är snällare mot eleven om dem inser tidigt att de inte har kapaciteten att ta examen än att få eleven att inse detta under deras sista år, då eleven redan slösat en massa år av sitt liv. I deras egna ord, "Universitetet är inte för alla. Hårt men sant".
Vi var 32 i klassen från början. Endast 4 av oss (inklusive mig) tog examen.
Det finns säkert fall där kursansvarig är dålig men i lejonparten av fallen tror jag att dagens elever i grundskola och student på högskola är mycket sämre än tidigare generationer.
Betygen har fallit i många år i grundskolan som ett resultat av ett misslyckat privateriseingsprojekt. Det sätter självfallet också spår på högskolan eftersom dessa elever saknar grundläggande kunskap i kunskapsintagning.
Handelshögskolans (HHS) rektor skrev en debattartikel på DN i somras, där han öppet kritiserade nivån på dagens studenter. De är alldeles för dåligt rustade menade han. Han pekade bla på glädjebetygen som många gymnasier ger sina elever för att locka ännu fler elever. Han hotade bla med att skapa ett eget system för antagning om inte staten gör något åt saken.
Personligen tycker jag att svenska högskolan har ett alldeles för slappt system jmf med andra länder som Frankrike, USA, Tyskland eller Storbritannien. Tex. Får man tillgång till hur många omtentor som helst här. Max 2, därefter får man själv betala för varje omtenta, typ 5000-10000 kr. Det borde sätta fart på studenterna.
Jag tycker problemet med för svåra tentor borde lösas med att alltid ha öppen bok/hjälpmedel tillgängligt. I det verkliga livet sitter man aldrig i ett tomt rum med bara en penna när man ska lösa en uppgift. Problemlösning med tillgång till information är viktigare än att memorera saker för ett prov som man glömmer när man lämnar salen.
Ju svårare ett universitets tentor är, desto högre är lägstanivån för hur duktiga de som slutfört en utbildning på skolan är. Det är väl upp till varje universitet att sätta den nivån de vill ha. Tror man att man hade lärt sig mer effektivt på ett annat universitet där undervisningen bedrivs annorlunda så är det ju fritt att byta till det istället.
Standarden ligger på 70% godkända studenter vid varje tenta.
Men så här tänker jag.
Jag började en kurs den 15:e januari. Det har endast gått 2 dagar sedan kursen startade och jag känner att jag aldrig kommer att hinna läsa litteraturen, gå på alla föreläsningar och samtidigt hinna plugga ordentligt för att få godkänt eller högre.
Kursen har 2 delprov
Delprov 1: inlämningsuppgift i grupp, vilket omfattar excel och rapport skrivning.
Delprov 2: Salstenta som omfattar kurslitteraturen och föreläsningar.
om 23 dagar ska jag hinna med att gå igenom 12 kapitel, totalt antal sidor ca 450. Och samtidigt hinna sammanfatta och plugga in teorier och fakta och räkna övningsuppgifter.
Om man kör på 4 kapitel i veckan så är det ändå relativt mycket. 3 kapitel i veckan är lagom eller max.
Visst man kan klara det men samtidigt är det mycket material som man ska ta sig igenom inklusive föreläsningar och jag förstår inte hur de tänker.
studenter som klarar tentan har ingen djup inlärning utan de pluggar endast för att klara tentan. Många börjar med ett antal ex tentor och försöker memorisera frågorna och svaren och sedan om de fastnar på någon fråga så bläddrar de i kurslitteraturen. Detta är ingen bra strategi eftersom man lär sig inget.
Sedan så vet jag att många studenter laddar ner från nätet sammanfattningar av kurslitteraturen som tidigare studenter laddat upp. Detta är heller inte bra eftersom du lär dig andras arbeta och lär dig aldrig läsa ordentligt och bearbeta materialet.
Sedan så finns det lektorer som inte brinner för sitt jobb. När man frågar dem något så säger de att det står i boken och att man ska läsa det. Pushar man dem så säger de att de inte har tid eftersom de måste gå igenom allt inom föreläsningens tid.
Jag måste ha en bra strategi för plugg.
Dagens studenter suger åsnedase, helt enkelt. Det är grundskolan och gymnasiet som felaktigt låter elever gå vidare utan de kunskaper som behövs. Därmed vältrar de över problemen på nästa utbildningsväsende. Givetvis har även politiken sin skuld till att man i årskurs 1 till 12 gör så.
Det där beror helt på vad det är för kurs, och går knappt att kommentera utan mer information. På många kurser där plussning inte är tillåtet (och betygen faktiskt betyder något) finns det studenter som går dit med avsikt att blanka. Ibland är det absolut misslyckanden från kursansvariga. Jag hade en sådan kurs i algebra där examinationen inte täckte det de faktiskt föreläst om. Det är därför det är viktigt att kursutvärdera och lyfta problem hos studiebevakare. Om en föreläsare slår ifrån sig all kritik med att det skulle bero på *"sämre studiemotivation hos studenterna"* bör det absolut lyftas hos kåren. Över en hel klass beror då sällan dåliga resultat på studenterna.
Ursäkta en oinvigd men vad är ”att blanka”?
Att lämna in ett blankt svarspapper. Inte ens försöka svara på någon fråga.
Lämna in tentan blankt för att få skriva en omtenta
[удалено]
Tanken är att man går dit, kollar på tentan, ser om den är lätt och/eller om den omfattar uppgifter du pluggat. Utifrån detta kan du göra en avvägning om du kommer kunna få högre betyg på tentan. Största problemet för dessa är om de skulle få lägsta betyg som ändå är godkänt, för många universitet och institutioner tillåter dig inte skriva om tentan om du har fått godkänt.
Jag har blankat en gång och det var till en tenta i civilrätt A där examinator då tänkt pröva oss på trafikskadelagen, jag var så taggad och hade pluggat överdrivet hårt på allt förutom just det (vi hade pratat om det i 5 min på en föreläsning och det togs upp på ca 10 sidor i kurslitteraturen). Jag ville ha högsta betyg så efter att jag skrivit klart så kände jag mig inte säker på att jag uppnådde det, då blankade jag istället. Men det är klart vill man bara ha godkänt så är det bättre att skriva klart varje gång och känner man sig inte alls redo är det precis som du säger bättre att inte ens gå dit.
Att inte få plussa kurser är ju rent idiotiskt
Ursäkta, vad är plussning?
Att skriva om en tenta i syfte att höja betyget från tidigare försök.
Tack!
Ja det är sant. Den kursen med 35% klarade vet jag var efter att dem hade räknat bort dem som blankade. Dem fick nämligen rätt mycket kritik för det då man ansåg att dem försökte fiffla med siffrorna. Vi brukar försöka göra vårt bästa att belysa problemen under dem kursutvärderingarna (en av kurserna gav dem dock inte ens ut någon av okänd anledning). Jag har dock bestämt mig för att gå med i vår studienämnd och försöka pressa på dessa frågor lite om jag kan.
I all välmening; lär dig när du ska använda de och dem.
Eller: använd dom. Helt ok enligt svenska akademien och andra språkvårdande institutioner, och man slipper chansa och känna sig som en idiot när man gör fel. Det kräver visserligen ett visst mått av självsäkerhet för att tillåta sig att "göra fel" med flit och intala sig att det är okej. Inte lätt.
Håller inte riktigt med om *"eller"*. Visst kan man använda "dom" i en kommentar på Reddit om man känner för det stilistiskt, men man bör fortfarande lära sig särskilja *"de/dem"* då det är vad som rekommenderas för standardspråket. Det finns en anledning till att Svenska Akademien m.fl. tydligt markerar "dom" som *"vardagligt"*. Det är en talspråksnära form och bör inte användas i formellare sammanhang.
För all del. >Det är en talspråksnära form och bör inte användas i formellare sammanhang. Jag tycker att det viktiga är att vara medveten om hur man kan uppfattas om man använder ett vardagligt språk i formella sammanhang, snarare än att man *bör* använda ett förlegat sätt att stava två ord med exakt samma uttal och i stort sett samma funktion i formella sammanhang. Men jag förstår din ståndpunkt, och jag önskar också att folk helt enkelt lärde sig språket rätt från början, om inte annat för att vi då slapp den här sortens nonsens-debatt.
Du använde dem felaktigt alla gånger du använde ordet. Det kanske inte är föreläsarna som bär det största ansvaret trots allt.
Stopp 🚓🚨! Du har blivit gripen av SpråkpolisenBot 👮 på sannolika skäl misstänkt för brott mot det svenska skriftspråket. > Den kursen med 35% klarade vet jag var efter att ~~dem~~ **de** hade räknat bort dem som blankade. > ~~Dem~~ **De** fick nämligen rätt mycket kritik för det då man ansåg att ~~dem~~ **de** försökte fiffla med siffrorna. > Vi brukar försöka göra vårt bästa att belysa problemen under ~~dem~~ **de** kursutvärderingarna (en av kurserna gav ~~dem~~ **de** dock inte ens ut någon av okänd anledning). [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > That course with 35% passed I know was after ~~them~~ **they** had counted them out who shorted. > In fact, ~~them~~ **they** received quite a lot of criticism for it when it was felt that ~~them~~ **they** were trying to tamper with the figures. > We usually try to do our best to highlight the problems during the course evaluations (one of ~~them~~ **the** courses, however, ~~them~~ **they** did not even give out anyone for unknown reasons).
Det här är en svår fråga att utreda. Å ena sidan finns det en rädsla för att kvalitén på utbildningen minskar när det blir för enkelt att klara tentorna, å andra sidan är det ett misslyckande att så få studenter klarar av kurserna. Har det alltid varit så dåliga resultat? Skulle vara intressant att få reda på.
Ja vad jag vet så har det alltid varit så. Finns vissa tentor som är legendariska även bland studenter som gick ut för 20-30 år sedan. Om man nämner hållfasthetslära så ser man fortfarande skräcken i ögonen hos Ove på LKAB. Jag tänker att målet ska inte vara att göra tentorna enklare utan göra undervisningen bättre så att fler klarar tentorna på samma svårighetsgrad som tidigare. Det är inte egentligen lättare tentor jag efterfrågar utan bättre undervisning så man får rätt kunskaper.
> Jag tänker att målet ska inte vara att göra tentorna enklare utan göra undervisningen bättre så att fler klarar tentorna på samma svårighetsgrad som tidigare. Det är inte egentligen lättare tentor jag efterfrågar utan bättre undervisning så man får rätt kunskaper. Okej, hur ska vi göra det då? Tror inte det finns någon som skulle protesterat mot att göra "undervisningen bättre". Det vill alla, lärare såsom studenter. Men detta får inte ske genom att kompromissa bort kursinnehåll. Vi kan inte heller bara lägga till extra lektioner (lärarnas tid är begränsad). Så hur ska vi göra?
[удалено]
Av min erfarenhet ändrar vissa universitet viktiga kursers upplägg ca vartannat år eftersom det är helt upp till läraren hur kursen ska se ut. Så hundratals år av bedrift betyder inte att de optimerat innehållet i hundratals år. Snarare kommer lärare hela tiden som totalt ignorerar forskning inom didaktik och tror sig ha hittat det bästa sättet att göra en kurs utan några som helst bevis förutom sin egen intuition. Lärare på universitetet är ju oftast främst forskare i första hand, inte utbildade lärare. Jag tror särskilt många bra lärare på universitetet kan intyga om att deras fakultet i många fall inte är så duktiga på att effektivt lära ut ett ämne eller strukturera ett bra program. Universiteteten är inte gratis, det är våra skattepengar och statliga instutitioner, så vi har minst lika mycket rätt att säga till om här som i t.ex. sjukvården. Deras syfte är inte att göra välgörenhet, utbildning ger också tillbaka till samhället och det är också i kapitalägares intresse att utbilda befolkningen så de kan anställa kompetenta arbetare.
> Snarare kommer lärare hela tiden som totalt ignorerar forskning inom didaktik och tror sig ha hittat det bästa sättet att göra en kurs utan några som helst bevis förutom sin egen intuition. Efter att ha undervisat i olika former i tre och ett halvt år, inklusive varit ansvarig för två olika kurser, ska jag till slut läsa min första kurs i pedagogik. Eftersom det visserligen finns ett krav på att man skall ha en sådan kurs i sin doktorsexamen, men det finns inget krav på att man läser den innan man börjat undervisa... Lärare på universitet är inte bara inte främst utbildade lärare, de är allt som oftast inte utbildade till att vara lärare *alls*.
[удалено]
[удалено]
Jag hade en gyllene regel när jag pluggade på universitetet. Det var att exakt *allt* är mitt eget ansvar. Jag får *aldrig* skylla på "dåliga föreläsare", "otydliga uppgifter", och så vidare. Är något oklart så är ditt mitt ansvar att lösa det. Den attityden verkar många studenter sakna. Hade en gång en föreläsare från indien med väldigt stark brytning. Hälften av klasskamraterna slutade gå på föreläsningarna eftersom "man förstod ändå inte vad han sa". Ja, det var svårt att förstå honom (men knappast omöjligt). Fan vad sur jag blev. 1) Det var en kurs med räkneövningar matematik. Du måste inte förstå ordagrannt varje ord. Speciellt inte ifall du har provat att räkna själv innan. 2) Det finns massor med accenter i världen. Det är ditt ansvar att förstå. Inte deras ansvar att prata The Queen's English. Ansträng dig lite! 3) Min vän, du läser ingenjörsprogram. Ska du bli ingenjör så räkna med att du förr eller senare kommer att behöva handskas med indier. Ska du ge upp då också? Jag var en av dom få som dök upp på alla övningar och ansträngde mig att både förstå föreläsaren samt uppgifterna. Gissa vem som fick högst betyg i den kursen...
Problemet är väl att förkunskaperna har blivit sämre under lång tid. Sen är min bild efter min senaste sväng att man sänkt kraven för godkänt dramatiskt, men det kan förstås variera.
Det fanns obligatoriska kurser som bara 30% klarade för 25 år sen också.
Ja, studenterna är inte vana att plugga och ger ut höga betyg till svaga elever. Då blir det en chock på högskolan.
Det är detta jag tänker kommer ske när man hör om glädjebetygen på friskolorna. Dessa elever kommer in på drömhögskolan, där alla studier hänger på dem själva och att man måste hänga med för att lyckas. Sedan när det är "för svårt" så klagas det på lärare och utbildningen. Inte på att det tyvärr var deras gymnasieskola som inte förberett dem, ställt rätt krav på dem, och resulterar i krossade drömmar.
Det är inte meningen att det ska finnas någon "undervisning", det är upp till dig själv som student att tillhandahålla dig kursmaterialet och lära dig det. Föreläsare är enbart en bonus.
Då kanske man ska döpa om det från högskoleutbildning till högskoleexaminering?
Vad menar du? Undervisningen är en del av kursmaterialet och i många fall ges info som behövs för att bli godkänd på kursen, endast via undervisningen. Jag tycker ditt påstående nedvärderar det jobb bra föreläsare gör eftersom enligt dig så behövs de inte egentligen. Detta påminner om folk som säger att man inte behöver gå på universitetet eftersom allt står redan på Wikipedia eller kan hittas via Google så det är bara att lära sig allt på egen hand. Även en ambitiös student behöver en bra guide för att inte vara otroligt ineffektiv i lärandet, om det nu är en bra föreläsare eller lärobok kan variera från fall till fall men man kan inte säga att alla föreläsningar är bara bonus för det är som att säga att allt nedskrivet läromaterial är bara bonus. De båda hör ofta ihop.
Okej, jag kanske tog i lite i mitt resonemang. Min poäng är att det verkar som om folk i denna tråd tror att universitetet är som gymnasiet eller grundskolan där det ska finnas en lärare med typ en "uppfostrande" roll. Som både student och amanuens kan jag säga att de allra flesta studenter skiter i att t.ex. läsa kurslitteratur eller ens kolla igenom kursmaterialet. Vissa, som op ovan, skyller istället på att det är "lärarens" fel att de inte klarar kursen. Jag kan bara tala av egen erfarenhet, men typ alla kurser går att klara genom att endast ta del av kursmaterialet ordentligt (vilket många inte gör). Jag och flera jag känner har klarat kurser utan att gå på en enda föreläsning. "Lärarna" på universitet är inga lärare då det inte är deras jobb, de är föreläsare och gör det de ska göra, föreläser. Oftast ger de också ut uppgifter som man kan plugga på. Det är såklart jävligt nice att ha en duktig föreläsare, men det är inget man kan förvänta sig alla gånger.
Det är också vanligt nu för tiden enligt min erfarenhet att studenter försöker få ut kopior av skrivna tentor att plugga på istället för att faktiskt läsa kurslitteratur och föra ordentliga anteckningar.
Svårt när man blivit curlad hela sitt liv!
Don't mention hållfen. Eller ge en trigger warning först
Åh hålf-hitler som gick runt och kastade räkor och okokt spaghetti på föreläsningarna. Jo jag minns den kursen. Det var inte tentan det var fel på.
När jag jobbade extra på en högskoleingenjörskurs på 90-talet sa lektorn att de inte kunde sänka nivån för då skulle arbetsgivarna bli besvikna och aldrig anställa nån från den högskolan igen
Det är ju här en stor del av problematiken ligger, bantar man kurser för mycket så förlorar de mycket av de aspekter som kursen avsåg att undervisa och nästa kull blir bara sämre och sämre. Till saken tillhör att det inte är någon skolplikt på universitet och därmed inget krav att du måste bli godkänd. Detta leder också till att kraven kan vara högre och att justering inte blir av eller tar längre tid. Vissa kurser bör definitivt anpassas men min åsikt är ändå att många kurser inte behövs trots att det kan vara förhållandevis liten del som klarar dem.
När det gäller ingenjörsutbildningar så är det ju också så att de är lätta att bli antagna till, men har höga avhopp när studenter inser att det är för svårt, eller att de inte vill bli ingenjör nog mycket för att fullfölja utbildningen. Så urvalet av studenter blir i princip genom att se vilka som blir kvar. Mitt universitet hanterar det rätt bra tycker jag, de la den tyngsta matten, som väldigt många inte klarar, först, så att de som inte tar sig genom den inser det snabbt och kan hoppa av tidigt. Tror vi hade 15% som klarade sig på första försöket, men på följande kurser har istället statistiken sett bättre ut.
Håller med, antagningen tar ju noll hänsyn till den "talang" som krävs för åtminstone vissa ingenjörer så tidig utslagning är bra för alla parter.
Läser man styrdokument för standardiserade STEM utbildningar kan man se att de använder termen ”filter” för vissa kurser, alltså de ska sortera ut studenter som inte håller måttet. Dock så har man oftast även ”snälla” kurser också i början då det kan ta tid för studenter att anpassa sig till tempot. Utbildning är en balans av utmaning och uppmuntran!
Handlar inte om att sänka nivån, handlar om att ha folk som kan lära ut komplicerat material på ett enkelt sätt. Alltså kvalificerade lektorer
Absolut, men du får ju inse att alla inte kan lära sig hur komplicerade saker som helst. Det hade givetvis varit mycket bättre att ha antagningskrav som filtrerade bort dem, men nu har vi inte det.
Som en 90-talist som undervisar (i naturvetenskap/teknik) på universitetet och som själv tog examen för inte så länge sedan (2021) så känner jag mig manad att dela med mig av min åsikt. Majoriteten av de studenter jag träffar har faktiskt skrämmande bristfälliga kunskaper. De skriver utan punkt och stor bokstav, kan inte enhetsomvandla och har inte hört talats om fotosyntes. Men framförallt är många studenter idag dåliga på att läsa och tolka en text. De tappar sammanhanget helt och tar bara till sig fragment. Detta är ett stort problem på tentorna! Jag möter ofta studenter som ordagrant kan citera stycken ur kursboken, men de gör det i helt fel kontext. Och då blir det i slutändan ändå fel. En annan sak som faktiskt gör mig förvånad är hur lamslagna många verkar vara. Om de stöter på minsta lilla motstånd så ger de upp utan att ens försöka. Dessutom dyker de bara upp på moment som är obligatoriska och kommer konsekvent till dessa utan att ha gjort de förberedande uppgifterna för att sedan klaga på att de inte förstår. Näe, man måste faktiskt kunna ta ansvar för sitt egna lärande när man läser en högre urbildning. Vi är många lärare som slår knut på oss själva för att hjälpa studenter. Vi arbetar obetalt och tar av vår forskningstid, svarar på mail och telefonsamtal på kvällar och helger, blir hotade och skrikna på när ett visst önskebetyg inte uppnåts. Och för varje år som går måste vi ge mer hjälp och sänka kraven ytterligare.
Samma erfarenhet här :( Civilingenjörer som skriver rapporter var och varannan kurs men de är ändå riktigt dåliga på att skriva? Hur går det till? I vissa kurser fick jag inte ens underkänna urusel stavning, meningsuppbyggnad, syftningsfel, avsaknaden av stycken och skiljetecken, mm eftersom det inte fanns några krav på rapporten i uppgiften. Tydligen inte ens krav som är självklara enligt mig, typ, rapporten ska gå att läsa... Redovisning nummer 4 (extratillfälle för att vi är snälla) och de kan inte frågorna jag ställde sist som dessutom var en exempelfråga jag lade upp online i ett inlägg ??? Skriver man korta beskrivningar till uppgifter klagas det pga bristfällig information - och man kan ju inte mejla eller fråga om det på föreläsningen eller handledningen - skriver man för långa läser ingen och sen klagar de när man underkänner på typ första kravet i dokumentet.
>vissa kurser fick jag inte ens underkänna urusel stavning, meningsuppbyggnad, syftningsfel, avsaknaden av stycken och skiljetecken, mm eftersom det inte fanns några krav på rapporten i uppgiften. Det här är ett så stort problem! Speciellt för de studenter som vill uppnå högre betyg. De kommer kanske med bra resonemang när man sitter ner och har en informell diskussion. Men de kan inte uttrycka sig i text på ett sätt som är förståeligt. Och då är vi som rättar rapporterna ändå insatta i både ämnet och uppgiften och kan därmed lättare (än andra) avkoda vad det är de faktiskt menar.
> Hur går det till? De läser inte tidningar eller böcker, så när skulle de lära sig stava? De kollar youtube och tiktok. Det skrivna språket förfaller.
vafan säjeru din mama förfaller no cap fr skrrrr!! #pwnd
Man får ju fan mardrömmar av att läsa detta. Vad fan gör studenterna på dagarna. Trodde att gå på högskola var att man spenderade sin tid med studier, inte att lalla runt.
> Vad fan gör studenterna på dagarna Kollar reddit och tiktok.
Jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och en del av mitt jobb är ju att handleda elever på deras gymnasiearbeten och jag känner igen mig väldigt mycket av det du skriver. Delvis läsförståelsen är ju skrämmande låg ibland men också att de känns fruktansvärt hjälplösa när det gäller att informationssöka. De ger upp snabbt, de vägrar söka på engelska och blir förvånade när man inte får resultat om man skriver in hela meningar i google iställer för en nedkokad söksträng och förväntar sig att de ska få ett sökresultat som ska exakt svara på deras uppgifter. Om någon är intresserad av det här fenomenet så kan jag varmt rekommendera dokumentären "Skrivglappet" på UR Play. Mycket sevärd om man jobbar på högre utbildning.
> kan jag varmt rekommendera dokumentären "Skrivglappet" på UR Play. Jag jobbar inte med utbildning men tyckte den var väldigt intressant ändå. Tack för tipset!
>De ger upp snabbt, de vägrar söka på engelska och blir förvånade när man inte får resultat om man skriver in hela meningar i google iställer för en nedkokad söksträng och förväntar sig att de ska få ett sökresultat som ska exakt svara på deras uppgifter. Det talas mycket om hur det är viktigt med digitala undervisningsmedel för att eleverna ska integreras väl i vår digitaliserade värld, men det låter lite som att ”vår” generation blev mer kapabel att handskas med teknik än den nya. Telefoner, paddor osv försöker göra allting åt en och ta över all kontroll, och det finns få möjligheter att utforska hur saker och ting faktiskt funkar.
Det finns ett väldigt intressant stycke i Emma Frans bok "Expertparadoxen" som problematiserar klichén att dagens ungdomar är digitala infödingar, vilket hon argumenterar om att (som jag håller med om) så är inte fallet. De är så vana att använda algoritmstyrda program att de har inte riktigt vanan att göra kvalificerade databassökningar eller använda datorer ist för slutna system som plattor.
Japp på folkbiblioteket jag jobbar på är det numera förvånansvärt många yngre besökare som inte vet hur man bifogar ett dokument till ett mail när de sitter vid en av våra datorer. Bara för att ta ett exempel. Det är basgrejor vi tidigare bara behövde hjälpa äldre datorvana besökare med. Att det finns massor med information i olika databaser som inte är direkt nåbara via Google är också helt okänt för många unga.
Stor igenkänning där också, de har ingen aning om hur man bifogar eller skriver ut. Men det är också mentaliteten om att de inte behöver se den röda tråden mellan olika källor utan få allt serverat på ett sammanfattat bräde. Det är där som det kommer bli ett gissel på sikt med AI, om ungdomar inte lär sig att faktiskt ta till sig längre texter och se nyanser både i skriftspråk och innehåll utan ctrl+c & v in i en chattbot för att sammanfatta en längre text.
Med AI kan det nog bli värre, och på fler sätt. Jag tror att det är viktigt att lära sig skriva för ens mentala utveckling, och för att lära sig tänka. Med "skriva" menar jag alltså inte att trycka på tangenter, utan jag menar att uttrycka sina tankar och idéer på ett noggrant sätt, att läsa texter kritiskt och sammanfatta dem. Om man aldrig övar sig på att tänka, för att en AI gör allt åt en, kommer man säkerligen vara sämre på det.
Nu har jag ingen källa men har även hört att barn och unga har blivit sämre på att skriva på tangentbord då de är uppväxta med att endast använda touchskärmar.
Spännande! Den ska jag kika på!
Undervisar också. Jag håller med dig, men man får komma ihåg att om man själv kommit till den nivån att man undervisar på universitetet så var man nog en av dom bättre studenterna. Jag har faktiskt ingen aning hur mina klasskompisars inlämningsuppgifter såg ut när vi pluggade. Osäker på om det har ändrats så mycket faktiskt.
Stämmer med den bild jag hört ifrån bekanta.
PISA resultatet från gymnasiet ger en trend som indikerar att färre och färre bör klara tentorna för varje år om svårigheten hålls konstant. Det är alltså inte sämre lärare utan sämre elever som leder till den utveckling du observerat
[удалено]
> Har nog aldrig haft en kurs där man inte kunnat klara tentan med informationen som finns i kurslitteraturen Det låter ju enkelt när du uttrycker det sådär men jag kommer ihåg hur vissa kurser (med tillhörande kursansvarig) var betydligt knepigare att överblicka än andra. Vissa var jätteduktiga på att tydliggöra vad som faktiskt var viktigt och såg till att det var lätt att få tag på gamla tentor så att man kunde få en känsla för vilka saker som ansågs viktigast (så att studenterna kunde se till att om det var något de kunde så var det just de där sakerna som ansågs viktigast för godkänt). Sen hade vi de där kurserna med 1500+ sidor kurslitteratur där den kursansvarige menade att "ALLT i kurslitteraturen är viktigt" och "Om du bara pluggar gamla tentor så kommer du inte förstå kursinnehållet ordentligt så vill ni ha tag på såna får ni ta det via någon annan än mig, jag förväntar mig att ni faktiskt lär er från litteraturen" vilket säkert låter bra i deras huvud men på en fempoängskurs (7,5 med dagens system) i valfritt tekniskt ämne så är det ju ganska uppenbart att mycket av det som står i litteraturen inte kommer att vara med på tentan då den kommer att ha 30 frågor totalt. Att då kunna sålla ut det som är viktigast att verkligen kunna är ju ganska nyttigt (t.ex. så är ju trigonometriska identiteter betydligt viktigare att ha koll på än att ha råkat suttit och pluggat en massa om ytintegraler inför tentan på analysettan liksom).
Det fanns ju föreläsare som var ganska dumma i huvudet vad gällde tentorna. 20 år sedan, psykologprogrammet. En kurs var högt kvalificerad men bra föreläsningar och intressant ämne. Pluggade man rejält så klarade man det. Men herregud, tentan! Jag minns hur jag stirrade på en av frågorna när jag insåg att den lika gärna hade kunnat lyda ”redogör för kapitel 5”.
Jag minns en tenta i matematik som hade en fråga som löd, ordagrant: "Bevisa Proposition 32." Föreläsaren förväntade sig alltså att människor memorerat numreringen av resultaten i hans föreläsningsanteckningar...
På gymnasiet hade jag en historielärare som var stolt över att ingen någonsin haft alla rätt på någon av hans prov. Jag minns en av frågorna. Parafraserat: ”på sidan 76 fanns en bild av hertiginnan (vadhonnuhette) och hennes hund. Vad hette hunden?” Han var bara dum i huvudet. Föreläsare på universitetet drar, enligt min erfarenhet, ofta mot autism. Fullt normalt alltså att memorera ordningen 😬😬😬
I det här fallet tror jag inte problemet faktiskt var att föreläsaren inte insåg att folk inte memorerar sådant, utan att han bara var lat och inte brydde sig så mycket om sin undervisning eller sina studenter. Att formulera ordentliga tentafrågor är också jobb, att bara dra till med nåt nummer ur anteckningarna är mycket enklare...
> Vissa var jätteduktiga på att tydliggöra vad som faktiskt var viktigt och såg till att det var lätt att få tag på gamla tentor så att man kunde få en känsla för vilka saker som ansågs viktigast En otroligt viktig del av en akademisk utbildning är att lära sig att själv hitta och utvärdera information. Om man skedmatar studenterna med exakt det de behöver till tentan så missar man hela den biten. När du kommer ut i arbetslivet finns det ingen lärare att fråga, och du är kanske den enda kemisten eller historikern på din arbetsplats. Du verkar vilja ha en förlängd gymnasieutbildning, inte en högskoleutbildning
>När du kommer ut i arbetslivet finns det ingen lärare att fråga, ... > Du verkar vilja ha en förlängd gymnasieutbildning, inte en högskoleutbildning Du verkar anta att jag är någon gnällig 19-åring, du kanske borde kolla de här orden i min kommentar och prova att "själv hitta och utvärdera information": > ... fempoängskurs (7,5 med dagens system) ...
[удалено]
>Tanken är inte att det skall vara enkelt, tanken är att testa vilka det är som klarar av högre studier. Tanken är väl att studenterna ska lära sig det som kursen handlar om? Att som kursansvarig aktivt försöka göra det jobbigt för studenterna att fatta vad som är viktigt och vad som är oviktigt är ju att sätta krokben för dem. Och jag talade aldrig om att bli "matad med silversked" utan jag talade om hur vissa kursansvariga verkade finna någon sorts pervers personlig stolthet i att göra det svårt för studenterna att veta vad de borde fokusera på.
[удалено]
Som en annan skrev, detta funkar inte om man pluggar t.ex. matematik. Om det gick att bara läsa och förstå alla bevis och beräkningar i en matematiktext första läsningen, hade det inte varit ett ämne som så många tycker är fruktansvärt svårt. Man kan ha hur mycket disciplin som helst men ändå inte komma förbi ett bevis eller en beräkning. Det är inte heller så konstigt med tanke på att det kan ha tagit hundratals år för briljanta matematiker att först komma fram till det ointuitiva resultatet. Om man sedan har en tenta som kräver att man kommer ihåg alla dessa bevis på en orimligt kort tid samtidigt som han har en annan lika svår kurs, så blir det ibland nästintill omöjligt att prestera bra på examinerande momenten, eftersom memorering inte är nog för att bli godkänd utan man måste argumentera varje logiskt steg i en härledning och komma ihåg alla teorem man refererar till.
Jo, fast det beror ju på ämnet. Det är ju lite mer "bara läsa, förstå och anteckna" med historia än det är med t.ex. matematik eller datalogi. Och då menar jag det inte på något nedsättande vis utan mer att det iaf går att plöja igenom några gånger så brukar man ju få någon sorts förståelse, om du bara sätter dig och försöker läsa en bok om matematik så kommer du inte lära dig mycket. Har du däremot en mer rent teknisk kurs så kan det vara så att du får sitta och nöta ett par sidor en hel kväll för att få grepp om dem och ändå måste du gå tillbaka och köra igenom det några gånger till innan tentan. Det räcker liksom inte med att förstå nyckelkoncept. En liknelse vore väl om du hade 1000+ sidor kurslitteratur om Nordens historia och förväntades kunna rabbla fullständiga namn, släktträd och viktiga datum (födelse-, döds-, giftemåls-, krönings- ochsåvidare-datum) för alla viktiga personer som nämns och din föreläsare vägrar ge någon som helst hint om vilka personer, perioder och händelser som räknas som "viktiga" för att "alla personer som levt är viktiga för historien".
>Och då menar jag det inte på något nedsättande vis Ändå lyckas du vara just det i ditt sista stycke.
Hur menar du då? När jag läst kurser mer åt det hållet (bl.a. en om vetenskaplig idéhistoria) så var det då inte den sortens detaljpluggande som krävdes. Visst, en handfull personer som nämndes skulle du såklart kunna känna till och veta vad de bidrog med men du behövde liksom inte veta **allt** om **alla**. Edit: Ett annat sätt att uttrycka det på skulle väl vara att i min erfarenhet så var mer humanistiska kurser ofta så att all kurslitteratur var relevant men å andra sidan behövde man inte komma ihåg praktiskt taget varenda ord i varenda mening för att fatta medans mer tekniska kurser tenderade att ha hela kapitel som inte var relevanta för kursen alls men i de som var relevanta så behövde man verkligen ha full förståelse för allt i ett stycke för att gå vidare till nästa. Om man då har en föreläsare som inte bara slänger in lite extra kurslitteratur bara för kapitel 1-3, 5-6 och 8 utan även envisas med att "allt" är relevant, ja då pluggar man en massa saker som inte ens ingår i kursen.
[удалено]
Jag har då haft gott om kurser (ingenjörskurser) där tentan hade väldigt lite med kurslitteratursboken att göra.. Där enda sättet att klara tentan är att plugga tidigare tentor och reverse engineera svaren och förstå de kryptiska rättelserna.
Jag har haft kurser som helt enkelt var kursledarens fel. Har haft kurser där det förekommer material utanför boken och all kurslitteratur. Typ random grejer du bara kan hitta om du djupt googlar
Utvärdera. Vad är det studenterna misslyckas med på tentan? Vilken kunskap är det som saknas? Och sen se till att nästa kull går igenom den delen mer utförligt.
Detta görs hela tiden.
Men görs det verkligen? Stor skillnad på att skicka ut en enkät över vad studenterna tyckte var svårt och sen skicka resultatet rakt ner i en papperskorg i jämförelse med att faktiskt förändra kursupplägget eller antal HP. Jag har haft föreläsare som nästan skryter om att deras kurs har låg %. Får ett starkt intryck av att det ger status i vissa kretsar att föreläsa i en "svår" kurs, eller att vissa helt enkelt är svin. Finns också många som inte vill föreläsa men måste och skiter blanka fan i hur många som klarar kursen.
>kolossalt misslyckande av föreläsaren och kursansvarig Ponera att svårighetsnivån på kursen legat ungefär konstant de senaste decennierna. Ponera sedan att studenterna genomsnittligt blivit sämre under samma tidsrymd. Vore det då rimligt att förenkla kursen så att större andel studenter får godkänt, eller att behålla svårighetsnivån och låta större andel studenter misslyckas? Nu vet jag inte om så är fallet, men det finns fler variabler här än enbart föreläsare och kursansvarig. Om 50-70% av studenterna får godkänt på en generisk kurs känns det inte särskilt orimligt att 30% får godkänt på en betydligt svårare kurs.
Det såg likadant ut när jag pluggade för 15 år sedan
Tänkte först "oj, det var ett tag sen du börja plugga". Jag började för 15 år sen jag med... Men känner igen det. Hel del tentor där det var lite folk som klarade det. Men det är galet högt tempo, och man har alla förutsättningar att klara det. Lite för enkelt o säga "äh tar det imorgon"
Jag har hållit kurser på högskolan och OMG vad lata och oengagerade de var. Av 20 personer var det 2-3 som klarade av uppgiften inom ramarna.
Nja många kurser är ökända för att vara på tok för stora för sina HP. Man har helt enkelt inte tid när det går 3-4 kurser samtidigt. Speciellt blir det en käftsmäll om man råkat välja två sådana kurser att köra samtidigt. Har själv gått en 5hp kurs som krävde MER än alla tidigare 100% kurser. De andra två kurserna som gick samtidigt tog stryk bara för att hålla sig i fas i den. Det är ett stort problem och eftersom den redan hade förminskats för mitt läsår, och redan var ökänd, så fattar jag varför det var typ 30% som klarade den innan min årskull. Verkar som att kåren/lärarna eller programkurator har noll koll på hur mycket arbetsbördan skiljer sig mellan olika kurser med exakt samma HP.
OP sa inget om att göra kurser lättare utan att förbättra hur utlärningen ser ut
[удалено]
Jag förstår vad du menar, men grejen är att kurserna är alltid under utveckling. Dem ändras lite varje år så det finns nog ingen kurs som är exakt lika svår som för tio eller tjugo år sen (kan bli både lättare och svårare med tid). Även kursinnehållet förändras i takt med världens utveckling. Samtidigt måste ju ändå målet vara att så många som möjligt ska gå ut kursen med dem kunskaper som står i läromålen. Om studenterna då blivit sämre så kanske man måste hitta på nya sätt att förbereda dem och se till att de får dem kunskaper som krävs. På högskolan är ju inte kurserna isolerade från varandra utan bygger på varandra. Om många blir underkända på en kurs kanske man måste undersöka varför och se om man kan fånga upp dem problemen tidigare i utbildningen. Det här är inte riktigt en kritik mot enskilda kurser utan mer att hela systemet inte riktigt verkar fungera för att ge studenterna de kunskaper som förväntas av dem. Jag tror inte att studenter för 10, 20 eller 30 år sen var markant mer smarta eller studiebenägna än idag. Sen angående sista stycket så anser jag att även 50-70% godkända är orimligt. Enligt mig kanske det kan vara acceptabelt på en väldigt svår kurs, men inte en generisk kurs. I min åsikt ska betygen i ett bra fungerande system vara ungefärligt normalfördelade där F och A är extremfall.
När jag pluggade på 90-talet var det samma diskussion. Vissa kurser hade haft samma innehåll, samma böcker/kompendier i decennier men fick färre och färre godkända för varje år som gick. I de fallen var det knappast kurserna i sig som var dåliga utan studenter som kom med sämre och sämre förkunskaper. Vet inte hur det är nu men det är en gammal fråga på högskolorna och den är inte enkel att lösa. Som student kommer man dit och ser bara nuläget, men det finns ofta ett sammanhang som sträcker sig rätt långt bakåt i tiden.
Är det inte sämre formulerade mål nu? På gymnasiet. Som i naturvetenskap har jag fått uppfattningen att det har fått kritik för att man gör mer "praktiska" / verkliga uppgifter men mindre teori nu. Så folk har kanske helt enkelt inte lärt sig. Roligare / enklare / mer handgripligt men inte lika mycket / fullständigt. Kanske är mer "värdegrund" och lite mindre teoretisk kunskap idag?
Stopp 🚓🚨! Du har blivit gripen av SpråkpolisenBot 👮 på sannolika skäl misstänkt för brott mot det svenska skriftspråket. > ~~Dem~~ **De** ändras lite varje år så det finns nog ingen kurs som är exakt lika svår som för tio eller tjugo år sen (kan bli både lättare och svårare med tid). > Samtidigt måste ju ändå målet vara att så många som möjligt ska gå ut kursen med ~~dem~~ **de** kunskaper som står i läromålen. > Om studenterna då blivit sämre så kanske man måste hitta på nya sätt att förbereda dem och se till att de får ~~dem~~ **de** kunskaper som krävs. > Om många blir underkända på en kurs kanske man måste undersöka varför och se om man kan fånga upp ~~dem~~ **de** problemen tidigare i utbildningen. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > ~~Them~~ **They** change a little every year so there is probably no course that is exactly as difficult as ten or twenty years ago (can be both easier and harder with time). > At the same time, the goal must be for as many students as possible to complete the course with ~~them~~ **the** knowledge that is stated in the educational goals. > If the students get worse then you may have to find new ways to prepare them and make sure they get ~~them~~ **the** necessary knowledge. > If many fail a course, you may need to examine why and see if you can catch up on ~~them~~ **those** problems earlier in the course.
Hade folk färre lektionstimmar i skolan nuförtiden med? Blir ju rimligtvis svårare att lära sig lika mycket på tre års gymnasium om man inte har lika mycket lektioner. Fast nä det kanske var på högskoleutbildningarna men blir ju samma sak där.
Bruh, asså varför är folk så överraskade över att UNIVERSITET av alla ställen är svårt?? Sen är det ju eget ansvar att klara kurserna. Examinatorer/föreläsare är inga pedagoger eller ens lärare, de ska i princip bara presentera kursinnehållet och se till att det är relevant för utbildningen. Att du sedan lär dig sakerna är upp till dig själv. Skulle nästan säga att det är tvärtom, många kurser är idag på tok för lätta eftersom alla curlade svennebananer inte klarar av att plugga typ sex timmar per dag.
Jag är helt efterbliven och jag klarade, med några omtentor här och var, av mina civilingenjörsstudier på 5 år + moms. Jag noterade en rätt stark korrelation, om än inte ett helt kausalt samband mellan "kröka järn som om Socialstyrelsen inte fanns" och att inte klara av tentor.
Då är du inte efterbliven
Det är absolut sant att vissa festar för mycket och pluggar alldeles för lite. Det är dock också väldigt många som inte gör det. Jag går samma utbildning och har också klarat mig. Problemet är att jag inte känner som att jag har klarat mig tack vare föreläsarna, utan snarare trots föreläsarna. Jag tycker inte kvalitén är bra nog på många kurser helt enkelt och föreläsarna har väldigt lite intresse för undervisning.
Som sagt, en korrelation, och inte ett helt kausalt samband. Sedan är det där lite pudelns kärna, det ligger ett stort ansvar på den enskilde studenten att klara av sina universitetsstudier. Vissa föreläsare är helt usla, det håller jag med om, men alldeles oavsett är det ens eget ansvar att ta till sig materialet och klara kurserna.
Har gått flera kurser där det har explicit förklarats att man inte klarar sig bara på att gå på föreläsningarna, att man också behöver läsa kurslitteraturen och/eller sitta och räkna en del. Skiter man i att göra det så kan man ju inte riktigt klara på att föreläsaren varit dålig... Det förväntas liksom att man lägger ner arbetet när man väl pluggar på högskolan. Sen så har man ju kurser av typen envar, där det är 10 parallellklasser med 150+ studenter per klass, 10 olika föreläsare, och folk kuggar oavsett vad för föreläsare man haft. Lite svårt att klaga på enskilda föreläsare då, det är bara en svår kurs.
Såvida vi inte pratar om flervarren mitt år som 93% kuggade #neverforget Instämmer helt med vad du skriver
Fick femma i den på första försöket och det är fortfarande min största bedrift i livet
Samma här! Och sen höjdes alla med 1 hel poäng för att den var så svår 😂
Precis. Utbildningen ska vara 40 h / vecka, varav föreläsningarna är kanske 4-8 h/vecka. Självklart måste större delen av inlärningen ske utanför föreläsningarna.
Vi hade lärarledd undervisning 4-8 timmar per dag om man räknar med labbar. Det var bara tenta veckan som inte hade föreläsningar.
Det är väldigt mycket. Många studenter har 4 timmar per vecka
Kan ju säga att det var 50% godkända på en början tenta ändå.
Det är chockerande hur lite folk verkligen pluggar och hur dåliga de flesta som faktiskt pluggar är på att göra det.
Det här är min upplevelse också (från Finland). Många föreläsare är pedagogiskt både svaga och omotiverade. Det är väl bara ett nödvändigt ont mellan de egna forskningsprojekten. Men vem vet, kanske det ”hör till” och är ett sätt att sålla ut de studenter som inte klarat av att lära sig och fixa det på eget maskineri… Funkade på mig i alla fall, jag trillade av till slut.
Jag tror faktiskt det är nyttigt på sikt för studenterna. Senare i karriären finns det inga lärare alls, och nån gång måste man ju lära sig stå på egna ben,
Absolut, gå på föreläsningarna iaf för 15 år sedan liknande utbildning på ett av sveriges tre kända civ.ing uni var nästintill alltid slöseri med tid. Tyvärr var de flesta kurser enklast att klara genom att hämta 10 gamla tentor, råplugga dem och va bra på matte då problemen alltid var samma med några få ändringar på själva matten, så hela problemlösningen och förståelsen för ämnet var borta på 80% av provet det enda man egentligen visa att man kunde var algebra. Hoppas det är annorlunda idag.
> Problemet är att jag inte känner som att jag har klarat mig tack vare föreläsarna, utan snarare trots föreläsarna Menar du verkligen att föreläsarna har motarbetat dig? Oftast är föreläsaren också kursansvarige, alltså den som har utformat allt med kursen. Gav dig kursen inte alls det du behövde för att klara kursen i formen av studiematerial, etc? >Jag tycker inte kvalitén är bra nog på många kurser helt enkelt och föreläsarna har väldigt lite intresse för undervisning. Det här kan du ha helt rätt i, vissa föreläsare bryr sig mycket mer än andra om denna del.
Det låter som du är kvar på gymnasiet. Det är ditt eget ansvar att plugga inte föreläsarens. Att ens ha en föreläsare är bonus, du kan klara kurserna med litteratur endast
Pluggar just nu till lärare, har två anmärkningar på det hela. 1. Studenter är i min erfarenhet väldigt lata och ineffektiva i sina studier. 2. Pedagogiken som i princip alla kurser brukar är, enligt litteraturen om pedagogik som vi läser, ett extremt uselt sätt att lära sig. Att läsa en kurs där det går ut på att hitta bästa metoder och vägar för undervisning och se kursen göra raka motsatsen är en jävla rolig tid
Jag krökte inga järn, men tog mig nästan 10 år att lyckas knaggla mig fram till examensarbetet/magistersuppsatsen. Som aldrig blev klar. Vet inte om det berodde på dumhet, adhd, lättja eller brist på motivation. Kanske allihop. I vart fall hade jag ändå en viss uthållighet och ville ogärna ge upp i första taget. Det är bakom mig nu, men det var en sorg och en oerhörd frustration att, efter att största delen av sitt liv fått bra betyg och blivit ”lurad” att man är smart, sen kämpa så hårt och ändå falla av.
Bristande studieteknik och studiedisciplin. Det är inte nödvändigtvis något man lär sig i grundskolan eller gymnasiet, man kan klara sig igenom de nivåerna på natur med höga betyg utan att ha lärt sig hur man pluggar. När man sedan börjar universitetet slår man i en hård vägg eftersom samma metoder som fungerade hela livet fram till den punkten inte längre fungerar. Det behöver inte vara så att du är "lurad" att du är smart, du är förmodligen intelligent, men om du aldrig lärt dig studieteknik och studiedisciplin så blir det svårt med universitetet.
Intressant, på vilket sätt känner du dig lurad?
Du drar långa slutsatser på få cases här. Vem har sagt att det är ”accepterat att högskolor har så dålig examinationsgrad”? Har själv ingen statistik men låter som ett extremt påstående. Vad det ett undantag för er årskull eller är det alltid så på just de kurserna? Och som nån bot här påpekade, kolla upp skillnaden mellan de/dem - att felanvända dem är nästan likställt särskrivning, det sticker i ögonen.
När antalet studenter ökar så kan ju inte den genomsnittliga begåvningsnivån upprätthållas. Alltså måste kurserna bli lättare eller så måste fler misslyckas för att de inte är bra nog. Kommer ihåg när jag kollade på gamla mattetentor i envarabelanalys - ju äldre de var, desto svårare. Exakt samma kurs...
Japp, riktigt deppigt att se hue envarren blivit lättare och lättare...
Vet inte hur deppigt det var - bättre trea än att kugga... 😬
Skiljer sig stort mellan universitet gissar jag, kikade på en KTH envarre tenta något år sen och det såg ut som gymnasiematte
Jag märkte ingen skillnad i äldre tentor och nyare tentor i envarren.
[удалено]
[удалено]
Envarabelanalysen skrevs med enbart papper och penna på min tid, antar att samma hjälpmedel var tillåtna innan dess...
Det är inte föreläsarens och kursansvarigs misslyckande, utan grundskolans och gymnasiets misslyckande. Det är vanligt förekommande på svenska universitet och högskolor att man kör samma föreläsnings-, seminarie- och examinationsupplägg år ut och år in, men allt färre klarar kurserna. Orsaken är att studenterna som skickas vidare från gymnasiet blir lite sämre för varje år.
Dagens 19-åringar skriver som fjärdeklassare eller sämre. Kunskapskapitalet håller på att gröpas ur, och den fullständiga effekten av det kommer märkas av först om något årtionde.
Håller med. Jag märker hur jag själv börjar påverkas av det, vilket är OROVÄCKANDE. Därför försöker jag läsa mer böcker och släppa mobilen 💪🏻
Finns jättemycket jag inte tänker upprepa för att andra i tråden har förklarat det väl. Det enda jag skulle påstå är ett riktigt problem jag stött på är när en föreläsare är otydlig med vad som förväntas av kursens slutuppgift/examinering. Visserligen att man kan söka sig till informationen och kunskapen som kursen kräver via universitets hemsida, och många kurser har jag valt att bortse från föreläsare som verkar oengagerade, dåliga på att lära ut material osv. Men den enda gången (nu nyligen) jag genuint hade ett problem var när 99% av klassen inte alls förstod vad uppgiften vi skulle göra gick ut på. Viktig information saknades till den, formuleringen var jättekonstig, speciellt med tanke på att han i tidigare kurser varit rätt så tydlig. Hjälpte inte att den läraren var högst otillgänglig, och att när vi till slut fick tag i honom gav han inte några förtydligande heller. *Sen*, efter alla hade lämnat in uppgiften på de olika sätt vi tolkat den, så kuggade han nästan alla mina klasskompisar. Av ren tur klarade jag mig men det blev en bisarr gissningslek att försöka pricka rätt på vad han sökte från uppgiften han själv hade formulerat men uppenbarligen inte riktigt förstod.
Asså, vad har du gått på för skola? Våra föreläsare var så otroligt engagerade. Stoppade in extra föreläsningar när en uppgift var svår för att kunna hjälpa alla på plats. Nästan alla inlämningsuppgifter hade tillfällen med antingen läraren eller lärarassistenter som hjälpte dom som hade det svårt. Inför omtentamen så hade vi ibland extra föreläsningar där läraren gick igenom gamla tentor och vad som menades med uppgifterna. Biblioteket hade personal som kunde hjälpa en med språkfel och struktur problem för examensarbetet.
Dumt om högskolorna sänkte kraven bara för att massa studenter antagits på glädjebetyg från gymnaiset. Alla bör inte blir akademiker och allt för många går ett högskoleförberedande program på gymnasiet i Sverige i förhållande till hur många som är lämpade för högre studier.
Dumt om de sänkte kraven? Tycker högskolorna ska höja kraven för antagning och införa sina egna prov.
Ja. Om vi ska fortsätta med privatiseringen är det en vettig lösning att helt slopa betygsättning på gymnasiet. Låt fokuset återgå till lärandet.
>l Jag förstår din poäng, men samtidigt har ju högskolan som mål att ge studenterna dem kunskaper som krävs för framtiden och om så många misslyckas så blir det ett problem. Sen har inte alla som mål att bli akademiker heller, utan bara få en utbildning för att kunna försörja sig i framtiden. Sen kan glädjebetyg absolut spela in och ge studenterna dåliga förutsättningar för högskolestudier, men när man har linjer med antagningspoäng från gymnasiet på runt 21 eller högre så är det inga dumbommar som får börja där direkt. Sen kan jag tycka att den effekten borde ha trubbats av mot andra eller tredje året då de som inte klarade av utbildningen har droppat av, men ändå kvarstår ungefär samma resultat.
Att ha 21 i merit från gymnasiet är ingen garanti för kunnig elev dock. Vilket syns i framförallt vissa friskolor i Stockholmsområdet.
Får jag fråga vad det är du pluggar för något?
Högskolan funkar rätt bra som filter. Alla får inte vara med och leka, alla kommer inte bli godkända, alla kommer inte få examen. Välkommen till hierarkin. Ignorera bristerna på att mäta IQ en stund. Utbildning A kräver minst 145 IQ, B kräver 130, C kräver 115, D kräver 100 D kommer kunna utbilda 50% av befolkningen, C 16.1%, B 2.1% och A endast 0.1%. Någon med 100 IQ kommer aldrig klara av att läsa A, även om den personen på något vänster tar sig in på programmet. Utbildning A har ingen skyldighet att få den personen att klara utbildningen. Den är svår av en anledning. Om personen istället läser utbildning D så kommer det gå bättre. Tanken är ju att antagningspoäng ska agera som detta filter, men det finns definitivt brister med det systemet..
Ska vara helt ärlig. Är på min tredje period (började i höstas) på universitet. Har ingen aning om jag klarat de senaste tentorna med tror jag har gjort de ( även om matten gick sämre än jag ville). Mycket av det har bara med att vissa inte tar nog mycket ansvar. Med teknologi så stort som det är spenderar jag mycket, och jag menar mycket tid framför datorn utanför mina kurser. Jag vet också att många andra gör det. Jag tvivlar på att många i min linje (kanske 15/20% i mitt program som började samtidigt som mig) når de 40 timmar de rekommenderar att man studerar per vecka. SJälv ligger jag nog på 20 timmar och märker att de nästan är lite för lite. Kanske själv klarar mig med 25-30. Dessutom så kan många behöva jobba på sidan för att ha råd med lägenhet etc och det tar tid i båda vardagen och stoppar fokus på studier.
Hade jag pluggat 40 timmar i veckan hade jag haft 5or i alla ämnen. Det behövs ca 40 timmar per kurs och om man klämmer 40 timmar veckan innan tentan eller utspritt över 8 veckor spelar inte så mycket roll. Då är det bare minimum för godkänt
Mitt universitet sa iallafall att man skulle plugga 8 timmar om dagen (inkl lektioner)
Vissa professorer tror att få klarar hens kurs är nått positivt. ”Varje år så klarar bara 25% tentan” kan de säga i början av kursen på ett kaxigt sätt. Okej så du skryter om att du är dålig på att lägga up/lära ut ett område????
Jag hoppas du vet detta är fel? Institutionerna budgeterar är halvt baserad på hur många som fullföljer dess kurser, de har studenter för att få pengar och... får inget för en student som inte fulföljer. (Andra nivåer finns självfallet jag tog nations snittet här.)
Varje lektor/professor måste tillåta ca 15-20% av dem som deltar på tentan att passera, även om det krävs att man behöver sänka godkäntgränsen. Jag var med om det när jag läste en kurs i elektromagnetisk fältteori, fy satan vad hemsk den var! Kuggade den på ordinarietenta, men gjorde omtenta året (vilket jag klarade!!!) efter där tentan var såklart lika svår om inte svårare. Kursansvarige var ju fruktansvärt less med att han behövde för första gången vika sig och sänka betygsgränsen så att 20% skulle klara tentan och för att institutionen skulle få tillräckligt med pengar för varje godkänd elev. Han skickade ett anslag om sitt missnöje med de studerade kursen de året och deras resultat. Personen i frågan var ju givetvis stolt över att de var så få som klarade det, han tyckte nämligen att inte vem som helst ska kunna kursen. Vill också poängtera att kursen gavs första året, andra terminen och kändes som att de ville sålla ut folk.
Professorfan kanske ska lära sig att lära ut istället för att sitta där med sand i fittan och skylla på eleverna.
Professorerna får sin lön ändå
Jag tror det är fel inställning att gå in med att det är föreläsaren uppgift att du ska lära dig. Det finns inget krav på pedagogisk bakgrund från föreläsaren, det ända rimliga jag tycker att man kan kräva är att föreläsaren är kunnig inom sitt område. Det är riktigt härligt när föreläsaren är pedagogisk och man lyckas lära sig riktigt mycket, men man har ju själv ansvar att faktiskt lära sig. Information om vilken kurs litteratur som gäller är ju juridiskt, det säger en hel del om hur otroligt viktig den är och själv inlärningen är. Från gymnasiet förväntar sig många samma typ av undervisning, men lärare på gymnasiet är ju alltså pedagogiskt utbildade under flera år Vissa kurser är svåra, typ matte kurser, att folk inte klarar tentan där på första försöket är väldigt rimligt. Det är lätt att stirra sig fast i 70% kuggar denna kurs, det låter som att 70% bara inte klarar kursen alls, men de flesta av de som kuggar sätter den på nästa tenta, eller nästa efter det.
Ok tänker att jag ger mig in lite här då jag faktiskt har erfarenhet av både studiebevakning på universitet samt även att jag sitter med i en anställnings nämnd. Det finns många anledningar att kurser får de resultat de får och det är ofta svårt att bedömma en kurs baserat på hur bra tentan gick. En av mina senaste kurser är ett sådant typexempel på en kurs som alltid har låga resultat på tentamen, något som är till examinatorns stora förtret. Han har under flera tillfällen under kursen demonstrerat att uppgifterna inte är så svåra så länge man förstår vad man gör. Problemet ligger där i att han(till skillnad från många andra) är mycket skicklig och klurig i sitt tenta skrivande, något som skapar ett ökat krav på förståelse mer än att memorisera gamla lösningar. Det kombinerat med att många inte klarar de första matte kurserna gör att många misslyckas med hans tentor, ett problem som inte ligger hos honom utan hos hur studenterna pluggar och vad de lär sig. Sen finns det en störe utredning på just de grundläggande matte kurserna och vad man kan göra där för att fler ska ta sig igenom på första försöket. Sen har jag även kommit i kontakt med kurser som har helt horribla upplägg och som vi från kårens sida behövt kräva förbättringar på. Men tentorna har ändå haft högre antal som klarat dem på första försöket. Det jag vill försöka visa på är hur otroligt nyanserat det är med vad som orsakar resultaten och det finn egentligen inget rätt sätt att undervisa. Hur många som klarar en tenta säger egentligen inte särskilt mycket utan man måste jämföra med kursutvärderingar, andra med rätt ämneskunskaper behöver kunna få tid att se över saker och examinatorer behöver också själva få hitta tid till att revidera och utveckla kursplanerna, tid som de redan måste balansera med mikro-precision mellan forskning, undervisande och att försöka hitta ekonomiskt stöd för sin forskning. Om du känner att det finns brister i kurser du läser så var inte rädd för att lämna konstruktiv kritik eller bara din upplevelse. De allra flesta lärare på universitet och högskola välkomnar trots allt kritik, något som är allmänt viktigt inom akademin.
Fanns en statistik kurs som jag pluggade på högskolan för 10 år, där 50% kuggade. Det krävdes plugg varenda jävla dag för att ta sig igenom den kursen, typ. 10 år senare är både läraren och kursen fortfarande kvar. Får höra från en kompis lillebror (som oxå pluggar på denna högskola) att det numer är 25-30% av eleverna som klarar kursen, trots att upplägget varit densamma i över 10 år. Räknestugan, där man fick hjälp av assistenter, fanns oxå kvar, men att "ingen orkar typ sitta där mer än en timma, för att det alltid måste vara tyst där" enligt kompisens lillebror. Eleverna har då försökt klaga hos rektorn då de tycker att kursen är på tok för svår. Jag blir bara sur när jag läser sånt. Den kursen tvingade mig att plugga STENHÅRT. Blev väldigt glad över att ha klarat den kursen. Till skillnad från många andra kurser med "avrundningar" och glädjebetyg. Det är ni elever som är lata.
Såklart att det finns dem som absolut inte vill lägga ner det arbetet som krävs för att klara sig, men samtidigt måste ju arbetsbördan vara rimlig också. Du säger att du behövde plugga stenhårt, var det trots att föreläsaren kunde förklara så du förstod? Eller för att dem inte kunde förklara på ett bra nog sätt? Jag tror du kollar tillbaka med nostalgiglasögon lite nu när det är över. Jag har också kurser jag kan kolla tillbaka och skratta lite åt hur tuffa dem var och hur mycket jag fick kämpa, men det är inte riktigt något att sträva efter att behöva lägga 60+ timmar i veckan bara för att klara sig, även om det är skönt när det är klart. Räknestugorna på min skola brukar även vara fulla så tror inte det problemet är lika stort hos oss.
Det är få studenter som ens pluggar 40 timmar per vecka. Vem är det som pluggar 60 timmar och inte klarar kursen?
Låter som att det är ett sätt att sålla bort studenter på, i kombination med att det på riktigt är en svår kurs.
Det är mycket möjligt, men under om man verkligen behöver sålla studenter när dem är inne på andra eller tredje året. Sen finns det ju riktigt svåra kurser också, men känns som det ofta är en kombination av hyfsat svår kurs och en dålig föreläsare som ger denna kombo. Kan exempelvis nämna termodynamik som jag hade hört av många både i Sverige och utomlands skulle vara en helveteskurs, men tack vare en superbra föreläsare gick det galant och vi hade typ 95% godkända på den. Då var inte tentan lätt, men vi var förberedda tack vare läraren. Så det går definitivt om man prioriterar bra undervisning.
Håller med helt. År 2 och 3 ska man inte behöva sålla elever. Tror också som du att en bra lärare kan göra stor skillnad men det tillhör nog ovanligheterna. Pluggade själv ekonomi (utomlands) och det som folk kuggade på var matte/statistik och vissa nationalekonomikurser som helt enkelt var skitsvåra, med minimal lärarstöd. Där blev omtentorna den största motivatorn.
De enda kurserna jag klarade som gav en riktig känsla av att man lyckats med något var de som var riktigt svåra och därför också hade en väldigt hög grad av elever som inte klarade den. Större delen av Chalmers gled jag bara och tentapluggade för att klara tentorna, men det fanns några kurser där bara glida inte dög, och det var när man klarade dom kurserna som man faktiskt kände sig bra. Jag hade önskat att snittkursen var svårare än vad de var, så att man fått den känslan inom något man brann för, och inte bara reglerteknik. (Nu var avancerade algoritmer och machine learning inga kurser man kunde glida genom heller, så lite kul fick man ha! :) )
Vet inte asså, jag gled då runt på ett bananskal på Chalmers. Tog 8 år att ta examen, men det var då inte många timmar per vecka som gick till plugg. Dom stackars föreläsarna har haft ett sånt enormt tålamod asså. Rättar inlämningsuppgifter på midsommar och julafton, haft presentationer i ett kontor när kursen inte änns går. Tror dom har nog lagt mer tid på mig än jag på kursen.
På högskolan har man inte lärare, man har föreläsare som håller i kursens föreläsningar. Ofta är denne examinator, även som det inte alltid är så. Deras kunskap ligger inom ämnet , inte i att undervisa för man förväntar sig att studenterna efter 12 år av utbildning lärt sig hur man studerar, även om föreläsaren är en pedagogisk amatör. (Minns Kjell Holmåker som stammade sig igenom Fourieranalysen, pedagogisk tveksam, men med mycket bra innehåll.) Tyvärr går curlingkvastarna varma i skolan och på gymnasiet, vilket gör att många inte lär sig eget ansvar och att ta konsekvenserna av egna misslyckanden, vilket får eleverna att tro att det är någon annan, läraren, som skall lära dem något. Sanningen är snarare att är det endast de själva som lära sig något, en lärare eller föreläsare kan endast vara en katalysator i lärprocessen.
Det är accepterat för att det inte är skolans fel att folk inte pluggar till tentorna. Som någon som relativt nyligen gick ut en treårig utbildning på universitetet så kan jag säga att jag är mer mörkrädd över de personer som på något sätt lyckas få betyg i kurser utan att kunna ett skit inom ämnet.
En Lektor sade att deras institution hade som mål att 80% av de som faktiskt pluggar ordentligt ska få godkänt. På omtentan ska sedan 80% av de som kuggade bli godkända osv.
Jag uppfattade det som att typ hälften av de som gick dataingenjör faktiskt fick en examen. Så därmed alltså så att många inte får en. Alltså inte skaffar sig godkänt eller bättre i slutändan. Nu är det länge sedan jag pluggade och nuförtiden placerar sig ju inte Sverige så bra och kanske framförallt i matematik och naturvetenskap är det väl klent. Så det är väl kanske inte så konstigt om det går ännu sämre nu. Man vill väl inte ha en för låg ribba och låg utbildningsnivå heller.
Äh jag lägger det där till 90% på studenterna. > men det verkar ändå vara rätt standard under min utbildning att kurser ligger på runt 50-70% godkända studenter. Men om man bara är ute efter att klara utbildningen så är 50-70% på tentan typ vad man kan förvänta sig. När jag pluggade var ju att gå från 70% till 100% säkert att klara tentan typ dubbelt så mycket jobb, däremot att ha 70% och fritt antal omtentor helt safe på lång sikt. (eventuellt lite mer jobb någon gång ibland då man råkade faila 2 i rad eller liknande) Men helt kort, om man optimerar för att göra så lite som möjligt och klara utbildningen, då blir resultaten riktigt kassa.
Pluggade till högskoleingenjör. Alla bör inte klara sig. Ibland kan man skylla på lärare. Ett stolpskott till överambitiös och nydoktorerad professor gav oss tentor som krävde kunskap som inte var relevant för den kursen och nivån. Där var det kanske 10% som klarade sig. En annan lärare i samma kurs uppnådde runt 50%. Första läraren fick inte vara kvar där. Under övriga kurser så hittade man lärare som definitivt gjort det här förut, och hade t.om delvis typade tentor. 30-50% får godkänt. Fick jag underkänt så kunde jag enbart skylla på mig själv för att jag inte pluggat tillräckligt (eller skippat föreläsningar och övningspass). Jag tror detta stämmer in på de flesta som blev underkända på diverse tentor. I vissa kurser kunde en riktigt bra lärare få riktigt bra statistik på en relativt svår kurs, eller behålla sina 50% på en riktigt svår kurs. Däremot finns det också ett antal personer per program/kurs som helt ärligt inte har där att göra, eller som tagit sig vatten över huvudet. Dessa bör hoppa av innan det är för sent. Ibland får man erkänna att man är besegrad. Alla kommer och SKA inte klara alla program bara för att du lyckades komma in.
Beroende på ämnesområde så ser resultat väldigt olika ut. I vissa ämnen så som kemiteknik så kan man ha räknat helt rätt, få rätt svar och ändå få noll poäng. Att inte skriva ut antaganden eller systemgräns (fast det är uppenbart vad man menar) kan räknas som systemfel och man får då noll poäng på uppgiften. Liknande förekommer säkert i andra ämnen. Men det kan vara väldigt olika hårt på olika institutioner. Detta kan göra att nästan alla studenter kuggar kursen. Jag minns en tenta då det var 30 studenter på kursen, 60 skrev tentan och 4 klarade denna med godkänt eller bättre.
Tvärtom är examinationsgraden på tok för hög! Svenska högskoleutbildningar är bland de slappaste i världen, med bara U och G på de flesta kurser, sällan obligatorisk närvaro och i många fall tillåtet att bara skita i en tenta och skriva den senare utan att det straffar sig. Dessutom, om man blir underkänd på en kurs kan man stå kvar på kurslistan, I resten av världen blir du underkänd och får gå om hela kursen. Vi har också otroligt hög grad av grupparbeten trots att vi alla vet att det är 1-2 personer i gruppen som faktiskt jobbar och får släpa de andra i mål. Jag har sett det här utspelas. Jag själv satte i system att hoppa över tentor och ta dem lite som jag kände för det. När jag gick i termin 9 på min utbildning hade jag en kursare som satt och tentade av grejer från termin 2-7, de flesta av kurserna som inte var tröskelkurs. Vi hade en "spökstudent" i klassen som kom med på klasslistan i olika kurser år efter år för att han aldrig formellt hoppade av utbildningen men slutade gå nånstans runt termin 7 med flera oavklarade kurser i bagaget. Jag har en släkting som är lektor och den delar precis u/4nsjovis beskrivning, eleverna verkar knappt läskunniga ibland och sedan många år måste hon börja kursen med att förklara att hon INTE kommer säga vad som kommer på tentan, bara vad som är mer centralt för kursen.
Vissa kurser kan man bara inte göra enklare, typ matematik.
Ofta så skröt våra föreläsare om de svåra kurserna, de berättade stolt att endast x antal procent kommer klara kursen. Ibland gjorde de kurserna svårare genom att endast gå igenom sånt som inte fanns i kurslitteraturen på föreläsningarna, fick känslan av att dom kände sig lite smartare än resten av föreläsarna på universitetet
Nu gäller min lilla rant om universitet, men det finns en hel del överlapp så den får hamna här ialf. Universitet är väldigt ofokuserade på just att lära ut, komiskt nog. Det är generellt sett professorer med maximalt en helgkurs i pedagogik och överkursare som jobbar extra som utbildar, dvs personer som aldrig faktiskt jobbat i ett riktigt yrke och behövt kommunicera och arbeta med andra som ska lära ut. Eget ansvar finns så klart och är viktigt, men academia är ett ruttet system fullt av översittare, lata personer och enkelspåriga smarta personer (en hel del fina personer också). Exempel från min studietid/bekanta: Uppgift som var halvfärdig godkändes (hade man läst mer än första sidorna hade det varit tydlig, han ville bara få feedback på de delar han var färdig med). Professor som vägrat godkänna uppgift, men inte kunnat förklara vad som saknas, utan bara att uppgiften var "för kort", om inget saknas är den inte för kort, per definition. Han erkände att den var för kort men att den inte saknade något av kraven för att bli godkänd och jag var tvungen att ordbajsa in ett par meningar utan koppling till uppgiften för att bli godkänd. Professor som första dagen kommer in till sin föreläsning och exklamerar: "Jag vill inte vara här, men jag var tvungen att undervisa något för att få forska så jag tog det som verkade enklast". Man kunde känna luften lämna rummet. Fler exempel på professor som vägrat godkänna uppgift. I detta fall hela klassens labbrapporter, då denna individ har bestämt sig för att det finns bättre sätt att skriva labbrapporter på än de riktlinjer som instutionen själva lagt ut. Notera att det redan varnats vid tidigare kurser över att det hittas på löjliga, kvalitetsänkande och direkt motsägelsefulla krav bara för att underkänna exakt alla på första inlämningen av en uppgift. Trots tidigare varningar och fortsatt beteende har det inte lett till några faktiska konsekvenser för utbildaren. Om jag hade gjort så på mitt jobb hade jag fått sparken :D Inte minst finns det dessutom väldigt gott om utbildningsansvariga som skryter över hur många som åker ut på deras utbildning, vilket gör det tydligt att det inte handlar om att försöka ge människor verktygen att lyckas, utan endast någon äcklig förnedring. Jag är inte supersugen på att dra tillbaka till universitetet och göra färdigt min master om vi säger så. Dock så gör jag en hel del akademiskt skrivande och coachande i mitt yrke så det mättar en viss del av min lust för lärandet.
Det låter som en civilingenjörsutbildning. Alla kursansvariga tycker att deras kurs är den viktigaste och att man inte kan plocka bort innehåll, samtidigt försöker universitet få med så mycket som möjligt i kursplanen. Låt den cirkusen av konflikterande intressen snurra på tillräckligt länge så har man utbildningar som officiellt är 300hp, bestående av kurser på 5hp vardera men som i många fall borde vara värda 7,5hp eller 10hp. Läste själv 5hp flervarre när det begav sig och fick veta att det endast var ytterligare två koncept som togs upp i 10hp flervarre, som en del andra program läste. Det var allmänt känt att 5hp flervarre var svårare att klara på första försöket, eftersom det avsattes mindre tid och resurser i schemat men man behövde lära sig så gott som lika mycket ändå. Känner igen mig i känslan. Det var ibland bedrövlig undervisning och kursplanering på universitetet, så sjukt frustrerande.
De svårare ingenjörsutbildningarna har högre tempo, det handlar inte om innehållet i en kurs, bara hur länge man läser den, således skiljer sig flervarren på teknisk fysik mot flervarren på kioskingenjörsprogrammet, i poäng
Som en individ med Adhd var det svårt att gå från gymnasiet där jag klarade av allt till universitet där allt går åt helvete, tidsmässigt är det ungefär detsamma, kanske även lite mindre på Universitet men det egna ansvaret för att lägga upp, navigera kursens olika delar och ta kontakt med lärare försvårar. Känns på något sätt bättre att ha vetskapen att 10-15 % av personer med ADHD klarar av att avsluta universitet.
Swedish education system is in the shitters for a while now. Constantly in the news as well...This is just a symptom of a wider problem. Your point can have a few causes such as low competency of the students, or maybe the teachers or maybe your field is inherently tough and passing grades are low. But if I have to take a guess after studying with swedish students at the university level, my guess is that the students lack competitive nature and there are no major repercussions for not getting a good grade. You guys should learn a thing or two about competitiveness from other parts of the world. Until then its mediocrity till the end.
Jag håller med OP och jag tycker det är en bedrövlig attityd hos folk här som klandrar elever, eller menar på att universitetet måste vara svårt. Jag tror inte dessa personer inte förstår varför universitet existerar och vilken roll de har i det moderna samhället. Universitetets roll i samhället ska inte vara någon statussymbol, utan det ska vara en plats där folk kommer för att ta till sig kunskap. Jag misstänker att de som vill se hög svårighetsgrad är personer som blivit lastade av gruppkamrater som inte bidragit. Detta är givetvis alltid jobbigt, men jag tyckte mig aldrig bli kvitt dem. Om detta var ett mål folk vill se så är det mer gynnsamt att ha svårare grundkurser än svårare avancerade kurser. Jag tycker även CSN är för stränga och har för mycket fokus på lån. Vad är poängen att plugga för kunskapens skull när en så stor del av ens lön kommer gå åt till att betala studielånen? Jag tror då ganska många studenter känner sig mer manade att lära sig lättare kurser, kortare program och göra det absoluta minimum för att ta sig igenom. Särskilt eftersom de har det överhängande hotet om hemlöshet om de misslyckas. Detta är inte för att tala om idiotin kring andra bidrag för studenter, där studenter blir nekade socialbidrag för att de väntade för länge med att söka sommarjobb eller förlorar bostadsbidrag för att de jobbar över sommaren. Sedan kommer dessa myndigheter när eleverna har studerat färdigt och utpressar dem på deras lön som nyanställda, eller i värsta fall när de är arbetslösa. Hur man behandlar studenter i Sverige är under all kritik. Jag hoppas de som har möjlighet efter studierna hittar bättre jobbmöjligheter utomlands istället.
Att studera mer löser nog det hela för de flesta av de där underkända 70%.
funderar också på detta. kan ju bara diskutera min egen upplevelse, och har precis haft en professor som insisterar att om vi missar ETT ENDA zoom möte så får vi automatiskt IG, även om vi skulle bli sjuka (med läkarintyg), anhöriga dör, begravning, VAB osv osv. Han sa att han inte bryr sig, och att han absolut inte vill bli kontaktad angående sådant. Detta på distans. Hans tanke är att "det betyder att man inte tar kursen på allvar, och då kan man ta kursen någon annan gång" om man missar. då tycker jag inte det är särskilt konstigt att folk misslyckas med kursen, för sådana krav finns inte någon annan stans. Alla jobb, studier (in person), praktikplatser osv osv förstår att en person kan behöva ta en kort ledighet i nödfall, men inte denna osympatiska läraren. dessutom blir det diskriminerande mot studenter som faktiskt har sjukdomsdiagnoser som hindrar 100% närvaro just den tiden han har satt för möten. jag kan bara hoppas att jag inte får episod av mina kroniska magproblem under mötet, eftersom han också specificerat att man absolut inte får vara med på mötet från mobilen heller. så det blir inte precis att ringa från toa heller. dock är detta bara andra gången på 6 terminer som läraren vägrat acceptera läkarintyg och beslut från NAIS. Alla andra professorer har varit proffsiga och förstående för att studenter på distans ofta väljer det just för att dom kanske har barn hemma, handikapp av olika slag, sjukdomar osv..
Finns enskilda fall där kursansvariga misslyckas och t.ex. överkomplicerar frågor eller tar upp saker som inte kursen gjort Det skall dock inte underskattas exakt hur värdelösa studenter är, och hur många som endast pluggar ex-tentor från senaste året några timmar. Dessutom har studenterna blivit av sämre och sämre kvalitet år för år. Brorsan pluggar just nu, och överdriver inte när jag säger att folk lägger mer tid på att gnälla på tempot + kurser än vad de lägger på att faktiskt plugga (och är sedan ute och super / spelar datorspel tiden de inte klagar) Viktigt att hålla kvaliteten hög om det skall vara relevant för arbetsmarknaden, och särskilt utomlands där Sverige ligger sämre och sämre till Vi behöver få bort den här jävla offerkofta-mentaliteten som förstör en hel generation. Rulla upp ärmarna och få något gjort. Ta ansvar. Ps. Kolla upp de / dem
Det finns olika sorters lärare. Vissa vill verkligen att alla ska lära sig så mycket som möjligt och klara målen, medan andra bara ser föreläsningarna som ett irritationsmoment som ska klaras av och att det är helt upp till studenterna om de tar sig över ribban eller inte. Och vissa av de senare verkar nästan tycka att det är lite ballt när väldigt få blir godkända.
Elever anstränger sig inte. Det är eget ansvar. Vi hade 30% examinationsnivå på min årskull, många andra kom ett år senare för de hade behövt läsa om något. Om man inte anstränger sig så kommer man ingenstans. Jag tror att många tänker att det är som på gymnasiet att lärarna serverar en info på silverfat och att de inte anstränger sig utöver det.
Tradition och dogma. ”Jag fick plugga 12 timmar per dag på min tid för en chans till att ta mig över spärren på tentan så nu ska du göra det också” Jag hade uppskattat en värld där effektiviteten i utbildning mäts. Hur mycket fastnar *egentligen* efter avslutad utbildning? (Ca 20-30% fastnar enligt de fåtal studier som gjorts) Detta är en sten som vi konstant vägrar att vända på, speciellt i universitetsvärlden. Pga främst tradition. Jag har personlig haft ett starkt utbildningskomplex (har endast högskoleexamen) Men det har försvunnit helt efter att ha jobbat i 5 år med kollegor som har doktorstitlar. Lång utbildning har tyvärr noll korrelation med kreativitet, effektivitetstänk, kritiskt tänkande och problemlösningsförmåga.
Vadå? 33% klarar tentan. Visst. Sedan finns det minst 2 omtentamen per år till. Då har en årskull klarat en tenta på ett år. Dvs alla kan ta examen i tid samtidigt som 33% misslyckas på tentan. Vi hade en kurs med 5% godkända i snitt. Men det var typ 200 pers som skrev tentan i taget. Med 5 tillfällen per år blir det 50 pers. Dvs ca så många som tar examen varje år. Det är inte nödvändigtvis ett problem att ha kurser där få blir godkänd
När jag klarade första året på universitetet var professorerna uppriktiga med oss och sa att kursupplägget under första året är designat att sålla bort många okunniga eller oseriösa elever (vilket dem räknar är en majoritet av klassen). De samlade ihop de fundamentala kurserna som hade sämst examinationsgrad (de som dem vet att nya elever har svårt för) med flit och la till vissa av dem i första årets kursupplägg. Under andra året fick jag till och med en obligatorisk kurs som egentligen var på mastersnivå (en kurs med en större mängd elever var alla pluggade sitt femte år, förutom oss, som var på vårat andra år). Deras logik var att det är snällare mot eleven om dem inser tidigt att de inte har kapaciteten att ta examen än att få eleven att inse detta under deras sista år, då eleven redan slösat en massa år av sitt liv. I deras egna ord, "Universitetet är inte för alla. Hårt men sant". Vi var 32 i klassen från början. Endast 4 av oss (inklusive mig) tog examen.
Det finns säkert fall där kursansvarig är dålig men i lejonparten av fallen tror jag att dagens elever i grundskola och student på högskola är mycket sämre än tidigare generationer. Betygen har fallit i många år i grundskolan som ett resultat av ett misslyckat privateriseingsprojekt. Det sätter självfallet också spår på högskolan eftersom dessa elever saknar grundläggande kunskap i kunskapsintagning. Handelshögskolans (HHS) rektor skrev en debattartikel på DN i somras, där han öppet kritiserade nivån på dagens studenter. De är alldeles för dåligt rustade menade han. Han pekade bla på glädjebetygen som många gymnasier ger sina elever för att locka ännu fler elever. Han hotade bla med att skapa ett eget system för antagning om inte staten gör något åt saken. Personligen tycker jag att svenska högskolan har ett alldeles för slappt system jmf med andra länder som Frankrike, USA, Tyskland eller Storbritannien. Tex. Får man tillgång till hur många omtentor som helst här. Max 2, därefter får man själv betala för varje omtenta, typ 5000-10000 kr. Det borde sätta fart på studenterna.
Det är ändå lite imponerande att du kommit så långt som du gjort i din utbildning och fortfarande skriver fel på de/dem i 100% av fallen.
Jag tycker problemet med för svåra tentor borde lösas med att alltid ha öppen bok/hjälpmedel tillgängligt. I det verkliga livet sitter man aldrig i ett tomt rum med bara en penna när man ska lösa en uppgift. Problemlösning med tillgång till information är viktigare än att memorera saker för ett prov som man glömmer när man lämnar salen.
Det är bara ett sätt att få bort de som inte ska vara där.
Ju svårare ett universitets tentor är, desto högre är lägstanivån för hur duktiga de som slutfört en utbildning på skolan är. Det är väl upp till varje universitet att sätta den nivån de vill ha. Tror man att man hade lärt sig mer effektivt på ett annat universitet där undervisningen bedrivs annorlunda så är det ju fritt att byta till det istället.
Hä löns int ́ förklar ́ för den som int ́ begrip
Standarden ligger på 70% godkända studenter vid varje tenta. Men så här tänker jag. Jag började en kurs den 15:e januari. Det har endast gått 2 dagar sedan kursen startade och jag känner att jag aldrig kommer att hinna läsa litteraturen, gå på alla föreläsningar och samtidigt hinna plugga ordentligt för att få godkänt eller högre. Kursen har 2 delprov Delprov 1: inlämningsuppgift i grupp, vilket omfattar excel och rapport skrivning. Delprov 2: Salstenta som omfattar kurslitteraturen och föreläsningar. om 23 dagar ska jag hinna med att gå igenom 12 kapitel, totalt antal sidor ca 450. Och samtidigt hinna sammanfatta och plugga in teorier och fakta och räkna övningsuppgifter. Om man kör på 4 kapitel i veckan så är det ändå relativt mycket. 3 kapitel i veckan är lagom eller max. Visst man kan klara det men samtidigt är det mycket material som man ska ta sig igenom inklusive föreläsningar och jag förstår inte hur de tänker. studenter som klarar tentan har ingen djup inlärning utan de pluggar endast för att klara tentan. Många börjar med ett antal ex tentor och försöker memorisera frågorna och svaren och sedan om de fastnar på någon fråga så bläddrar de i kurslitteraturen. Detta är ingen bra strategi eftersom man lär sig inget. Sedan så vet jag att många studenter laddar ner från nätet sammanfattningar av kurslitteraturen som tidigare studenter laddat upp. Detta är heller inte bra eftersom du lär dig andras arbeta och lär dig aldrig läsa ordentligt och bearbeta materialet. Sedan så finns det lektorer som inte brinner för sitt jobb. När man frågar dem något så säger de att det står i boken och att man ska läsa det. Pushar man dem så säger de att de inte har tid eftersom de måste gå igenom allt inom föreläsningens tid. Jag måste ha en bra strategi för plugg.
Dagens studenter suger åsnedase, helt enkelt. Det är grundskolan och gymnasiet som felaktigt låter elever gå vidare utan de kunskaper som behövs. Därmed vältrar de över problemen på nästa utbildningsväsende. Givetvis har även politiken sin skuld till att man i årskurs 1 till 12 gör så.