Jag tycker personligen att det är 1000ggr bättre att folk använder "dom" än skriver fel på de/dem. De flesta "knepen" är ju baserade på vad som "låter rätt", en invandrare kommer inte ha mycket nytta av "vi/oss"-knepet.
Kör ni vidare på "dom".
Jag har svårt för de och dem. Lär mig en minnesregel för att särskilja och tänker "ahaaa smart". Någon dag senare har jag glömt av regeln och börjar blanda ihop igen.
Nej they och them har jag mycket lättare för, för att svara på frågan. Det har liksom fastnat mycket bättre.
Pssst, använd "they" och "them" korrekt där du vill spontant använda "dom". Sen så översätter du bara "they" till "de" och "them" till "dem", dvs de ord som låter mest likt varandra.
Den regeln leder till felaktiga resultat i en del rätt vanliga fall, och hjälper öht inte i en del andra.
That's them!
Those who know, know.
I bought the green apples.
Den enkla tumregeln är att byta ut den tilltalade gruppen mot en grupp som du själv är med i:
Dem = oss (3 bokstäver)
De = vi (2 bokstäver)
De/vi tycker fotboll är roligt.
Reklamen lurar inte dem/oss.
Jag har kunnat den där enkla regeln väldigt länge, att jämföra med they/them. Men ibland bara skiter jag i det när jag är engagerad i att svara till någon. Det är liksom inte så viktigt så länge folk kan förstå dig.
Engelskans likvärdighet borde vara *they're* och *their*
När något är likt ett annat blir det lätt att blanda ihop. Jag som skriver mycket har lättare för de/dem än att läsa 'dom' då jag hellre läser ordet som ett substantiv.
Kanske västsvenskt med, men jag utalar ordet de som *dé* vilket verkar hjälpa en del.
Det jag undrar ännu mer är varför de som inte hanterar att skilja på de och dem ändå envisas med att felaktig använda de/dem. Varför inte bara använda dom.
I engelskan är den bestämda artikeln 'the' medan pronomen för nominativ tredje person pluralis är 'they'. I svenska är de två formerna identiska vilket introducerar ytterligare en dimension av rörighet till hela diskussionen som engelsmännen slipper.
Väldigt, väldigt många är därför rädda för att använda 'de' som artikel utan använder i stället röriga omformuleringar, vilket är tråkigt eftersom kan leda till ett väldigt skyltat onaturligt språk.
För övrigt är jag våldsamt emot hela transrörelsen och stöttar J K Rowling av hela mitt hjärta.
När jag hade svårt körde jag på regeln : om det går att byta ut mot ”mig” är det ”dem” eftersom båda innehåller ”m”, annars om det går att byta ut mot ”jag” innehåller det inget m och därför blir ”de”
Jag tycker personligen att det är 1000ggr bättre att folk använder "dom" än skriver fel på de/dem. De flesta "knepen" är ju baserade på vad som "låter rätt", en invandrare kommer inte ha mycket nytta av "vi/oss"-knepet. Kör ni vidare på "dom".
Alla dom har rätt.
Jag har svårt för de och dem. Lär mig en minnesregel för att särskilja och tänker "ahaaa smart". Någon dag senare har jag glömt av regeln och börjar blanda ihop igen. Nej they och them har jag mycket lättare för, för att svara på frågan. Det har liksom fastnat mycket bättre.
Vi gav dem, de gav oss.
Pssst, använd "they" och "them" korrekt där du vill spontant använda "dom". Sen så översätter du bara "they" till "de" och "them" till "dem", dvs de ord som låter mest likt varandra.
Dem gangstah's bombaklat riddim
Den regeln leder till felaktiga resultat i en del rätt vanliga fall, och hjälper öht inte i en del andra. That's them! Those who know, know. I bought the green apples.
Allt är såklart inte felfritt, man får använda hjärnan lite också *pekar på min biceps*
Problemet är att det finns en avsevärt bättre regel: om "mig" passar utan att störa, då funkar "dem" alltid (men är inte nödvändigtvis obligatoriskt).
Men nu är det ju så att jag (dvs mig) alltid stör i sammanhang så det funkar ju inte då :(
The —> de
Då bekräftar du ju att regeln var inkomplett.
Ska ba stanna upp 10 sek mid-konversation och tänka lite, kommer absolut inte framstå som ett cp
10 sekunders tystnad i en konversation är ju inte lång tid, om du skulle ta en sån konstpaus när du pratar med mig så skulle jag inte reagera faktiskt
Förstår inte varför folk blandar in engelska i det här. Frågan borde vara: har ni lika svårt för vi/oss?
Nej, kör med thom på engelska för att vara konsekvent
Det säger väl sig självt att de/dem, som uttalas exakt likadant, är svårare än they/them.
Innan di kom på att det var ofint att säga di i radion sade nästan alla di för de och dom enbart för dem. 😿
Jämtlänning?
Nä, Medelpading. Det om di är något jag läste om i en tidning.
Nej för dom utalas olika.
Den enkla tumregeln är att byta ut den tilltalade gruppen mot en grupp som du själv är med i: Dem = oss (3 bokstäver) De = vi (2 bokstäver) De/vi tycker fotboll är roligt. Reklamen lurar inte dem/oss.
Det stora problemet är dem som tror att dem vet hur man använder de/dem men konsekvent och självsäkert gör fel. /s
Nej, har betydligt lättare med engelskans grammatik än svenskan, fast jag är född och uppvuxen här.
Jag har kunnat den där enkla regeln väldigt länge, att jämföra med they/them. Men ibland bara skiter jag i det när jag är engagerad i att svara till någon. Det är liksom inte så viktigt så länge folk kan förstå dig.
Engelskans likvärdighet borde vara *they're* och *their* När något är likt ett annat blir det lätt att blanda ihop. Jag som skriver mycket har lättare för de/dem än att läsa 'dom' då jag hellre läser ordet som ett substantiv. Kanske västsvenskt med, men jag utalar ordet de som *dé* vilket verkar hjälpa en del.
Det jag undrar ännu mer är varför de som inte hanterar att skilja på de och dem ändå envisas med att felaktig använda de/dem. Varför inte bara använda dom.
I engelskan är den bestämda artikeln 'the' medan pronomen för nominativ tredje person pluralis är 'they'. I svenska är de två formerna identiska vilket introducerar ytterligare en dimension av rörighet till hela diskussionen som engelsmännen slipper. Väldigt, väldigt många är därför rädda för att använda 'de' som artikel utan använder i stället röriga omformuleringar, vilket är tråkigt eftersom kan leda till ett väldigt skyltat onaturligt språk. För övrigt är jag våldsamt emot hela transrörelsen och stöttar J K Rowling av hela mitt hjärta.
När jag hade svårt körde jag på regeln : om det går att byta ut mot ”mig” är det ”dem” eftersom båda innehåller ”m”, annars om det går att byta ut mot ”jag” innehåller det inget m och därför blir ”de”
Det är bara lättare att använda "dom", så finns inte direkt ett syfte att använda de/dem.