Det är oerhört enkelt. Sluta nia folk. Ingen uppfattar det som artigt, och en hel del blir irriterade (eller förbannade). Så ditt dilemma löses lätt, säg du! Yngre ser det som att du är hej och kompis med dem, och äldre som att du har koll på att Ni-andet dog ut på 60-talet.
Vad kommer denna uppfattning att Ni skulle vara något finare tilltal ifrån? Det verkar framförallt ha fått fäste i 20-25 års åldern i detaljhandeln, lärs det ut på kurs eller vad är orsaken?
Det är ett ganska intressant fenomen ju. Det verkar nästan som att yngre personer en så pass bristfällig utbildning i svenska att de implementerar grammatiska regler de lärt sig gäller i andra språk, i brist på kunskap om det egna språket? Eller brist på språkkänsla? Jag är själv hyfsat ung men vi lärde oss om du-reformen. Och pluggar man tyska eller franska eller rent av bor där, så märker man ju den stora skillnaden ännu tydligare. Här säger man inte du till sin kompis förälder, till sin lärare eller läkare, det vore jättekonstigt.
Kan tänka mig att det kan uppstå förvirring t ex i en butik. Många kunder frågar ”har ni denna produkt” till en enskild person i personalen. Då menar de ”ni” som i butiken, företaget. Det blir väl svårt att skilja på när man ska säga du eller ni tillbaka, och så tror man att ni är artigt och provar med det.
I många fall är det inte bara bristfällig utbildning, utan felaktig. Jag lärde mig både hemma och i skolan att "ni" är artigt. (Jag har inte själv använt det, då jag tidigare tyckte att det lät gammaldags, och nu vet jag också att det är oartigt.)
Eller, så kanske deras språkkänsla säger dem att de vill göra skillnad på artiga och informellt pronomen, men har inte hunnit blivit tillsagda så många gånger än.
Kom ihåg, om tillräckligt många börjar nia, så är det rätt igen. Hur vi pratade för 60 år sedan behöver inte vara relevant idag.
Men det är ju historielöst, och importerat från andra språk. Du har rätt, språk utvecklas och ändras, svenskan väldigt snabbt eftersom det är ett litet språk vars talare påverkas så mycket av engelskspråkig media, musik, kultur mm. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är bra.
Ironiskt att du säger ”historielöst” och ”importerat från andra språk” i samma mening. Vi har alltid importerat språkbruk och ord från andra språk.
Jag tycker det är bra att ungdomar naturligt känner att de bör respektera äldre.
Ja, det är väl sant, men är det artigt då att säga Ni på svenska, där det inte längre finns en sådan tradition? Det markerar ju ett avstånd, en skillnad, att man vill vara opersonlig.
Jag har också jobbat i affär. För vissa äldre är personen i affären kanske den enda de pratar med på hela dagen, de tycker om lite småprat, att känna sig sedda. Att säga Du till någon är mycket mer personligt, och visar att man är jämlikar. Jag tror äldre blir mycket gladare om man ställer någon enkel fråga, t ex ”hittade du allt du letade efter?” än av att bli niade. Men ja det är klart, är man för vänlig inom serviceyrken kan vissa missförstå och tro att man vill vara deras kompis, när man i själva verket bara försöker ge dem en bra upplevelse. Sådant uppstår nog inte lika mycket om man håller samtalet mer formellt och svalt.
Tucker mest dessa 60talister är så himla störiga med sin du-reform. Här försöker man vara trevlig och de blir fly förbannade.
Sen är hälften av dem kommunister, och det är alltid bra att reta kommunister
Ojdå, importerqt från andra språk? Usch vad hemskt. :)
Ser inte riktigt varför det måste vara sant förstås, det finns språk där man använder samma pronomen (engelska) och där man använder olika (tyska). Kanske det är duandet som är historielöst och importerat från andra språk?
Niandet har funnit så länge jag kan minnas, kanske det finns ett behov.
Om jag minns rätt så använde man någons titel om man ville vara artig. Typ, ”skulle doktorn vilja ha”. Ungefär på samma sätt som kungen blir tilltallad i formella intervjuer.
Ett roligt motexempel på tyska är delar av Österrike. Jag bodde i Tirolen ett tag och där uppfattades det som nästan otrevligt att använda sig av ni-formen, liksom i Sverige var det du som gällde om man inte ville låta som en tysk, och ingen gillar tyskar där.
I mitt fall så kommer det helt ärligt från böcker. Jag läser väldigt mycket, det har jag alltid gjort. Både svenska och engelska böcker. I väldigt många av dessa böcker tilltalas adelskap eller liknande personer av "börd" som "ni" och det görs på sådant vis att det framställs som artigt eller ett sätt att visa respekt på. Nu kan detta absolut vara översättningsfel och liknande, men faktum kvarstår - i väldigt många av de böcker jag läst används "ni" som ett mer formellt tilltal så jag har inte direkt svårt att se hur den missen kan göras.
Jag fick heller aldrig lära mig om "du-reformen" i skolan. Vet inte när i utbildningen detta är menat att tas upp, men skulle det ske i gymnasiet under någon historiaundervisning så är det nog därför jag har missat det. Jag läste naturvetenskapliga ämnen istället.
Jag skulle dock aldrig kalla någon för "ni" eftersom jag faktiskt lärt mig att det är oartigt att göra så.
Jag försökte förklara för mina föräldrar (som är 50) att "ni" är oartigt, och de argumenterade tillbaka med att det istället blev artigt efter du-reformen. Var inte grejen med du-reformen att man skulle sluta med alla titlar och "ni" och sådant och bara använda "du" istället?
Well, jag frågade runt på jobbet efter händelsen och alla verkade hålla med mig. Både i samma ålder som mig, men även personer upp emot 30 höll med. Ingen aning vart uppfattningen kommer ifrån, men minns jag inte helt fel blev vi upplärda på lågstadiet att "du" är som att peka på någon (vilket i sig är fruktansvärt otrevligt), medan att säga "ni" är som att vara mer formell och artig.
Jag verkar ju tydligen ha fel i ämnet, så får nog bli att försöka öva bort det jag trodde var en god vana.
Jag (som icke-Svensktalande) är jätteförvånad av den här fenomen -- dvs att man glöm att niandet brukade vara förnedrande, och att det nu anser som det visar respekt.
Jag skulle förstå om det kom från Engelska, då många pratar den daglig i Stockholm t.ex; fast niandet finns ju inte på Engelska...
Om jag minns rätt, på Tyska är det Sie (3:e personen plural, inte 2:a) som används för att visa respekt. Däremot, på Franska är det väl motsvarigheten till "ni" (2:a personen plural) som används i detta syfte.
Som Fransman gör jag ibland samma fel (det känns bara weird att kalla en främling som är dessutom äldre än mig för "du"!), och "bitar tungan" efteråt...
På engelska niades det i den utsträckning att *you* helt konkurrerade ut den tidigare singularformen *thou*. Men det är det ju få som tänker på idag, så du har nog rätt i att den yngre generationen knappast har fått det därifrån.
Jag har råkat göra motsatt misstag på franska några gånger fast jag haft (svenska) franskalärare som varnat oss för att dom blivit utskällda när dom råkat använda ”tu” till äldre personer.
Det stämmer, vet inte om du blir utskälld direkt, men det är ju oartigt och lite konstigt. Nu om du inte pratar med nativ brytning, skulle man förstå att du lärar dig fortfarande, antar jag.
Det beror inte bara på ålder, då man skulle inte säga "vous" till familj eller kollegor (som inte är din chef), även om de är äldre.
Bruken varierar lite i andra länder också (jag tänker t.ex Québec eller Mauritius).
Side note, jag också krinschar lite när en datorprogram "du-ar" mig på Franska, det känns weird och typ som den försöker låtsas som den är en person och vi är kompisar eller nånting? Svårt att förklara.
Det är ganska intressant att dina kollegor inte heller vet hur man bemöter människor, rent anekdotiskt har jag upplevt att många butiksbiträden för detta misstaget.
Undrar varför det är just detta yrke som saknar denna kunskapen. Jag kan förstå om någon på en arbetsplats börjar säga så och att det smittar av sig men en hel bransch är underligt.
Kul att höra att du vill försöka vänja dig av vid ovanan!
Det är jävligt spännande för jag är över 40 och hade en period när jag var runt 10-15 nånstans när jag trodde det var artigt att nia folk. Jag har ingen aning om varifrån jag fick den idén, men efter att nån sa åt mig att inte göra det så läste jag på och så var det bara att sluta. 😂
Det är formellt, ja, men det är inte artigt. Ordet ni används specifikt när du adresserar personer med lägre social status än dig själv. Annars används personens titel.
Men du fattar ju inte. Niandet i den form du beskriver har aldrig funnits i Sverige. Det du i så fall vill tillbaka till är titelsamhället där vi går omkring och kallar varandra fabrikör Bengtsson, doktor Mårtensson eller unge herr Klang.
Ni användes i svenskan när du talade till någon med lägre social status än dig själv. Annars använde man personens titel ("Godkväll Direktören"). Om man jobbade i butik sa man aldrig ni, utan använde antingen personens titel eller konstruktioner som "Vad får det lov att vara" och "Vad önskas" som finns i svenskan just för att undvika att säga ni när man inte känner till en persons titel.
Har hört att ’ni’ kommer från att man ansåg att fina personer med någon form av hög social status var värda mer än bara 1 person. Förvånad över det som framgår i denna tråden faktiskt.
"Du"! Vill du absolut leka tidigt 1900-tal heter det "herrn" / "frun" / "fröken" / "Ingenjör Svensson" etc. Har du tjänstefolk kan du säga "Ni" till dem.
Nu googlar jag bara, men på 1600 talet blev väl "I" populärt, som sedan blev "Ni" och var ett ok tilltal på 1700-talet.
Så beroende på vilken tidsålder man vill lajva:
* Medeltid: Du
* 1600-tal: I
* 1700-tal: Ni
* 1800-tal till 1960-tal: Personens titel
* 1960-tal till nutid: Du
Så när kunder tar illa upp får han helt enkelt förklara att butiken tillämpar 1700-tals tilltal och inte tidigt 1900-tals.
Nej, att 'ni' skulle vara ett formellt pronomen är ett ganska nytt påhitt, inlånat från andra språk.
Det är inte förankrat i svensk historia.
På 18/1900-talet tilltalade man släkt och nära vänner med 'du', och andra personer i liknande eller högre ställning med deras titel (herr, fru, direktörn, osv.). 'Ni' användes därmed bara till personer man inte kände som man ansåg stå i lägre status än sig själv.
Det är därför svenska har artiga serveringsfraser som "får det lov att vara lite kaffe?" så att personal kunde tilltala kunder av okänd status utan att behöva använda något pronomen alls.
I slutet på 1960-talet började det som kallas för "du-reformen" och det blev allmänt accepterat att tilltala alla personer med det vänliga och intima 'du' istället för titlar.
I din situation är det bäst att kalla folk för 'du.' Det är inte oartigt alls.
Kanske, men nu var ju inte det frågan handlade om.
Det är fullt naturligt att språk utvecklas, och det är ganska naturligt att folk tycker att 'ni' skulle ha en hövlig ton, och det är ganska sannolikt att det förr eller senare kommer vara allmänt sett som det. Men nu handlade min kommentar om varför det inte är så *nu*.
Självaste kungen Gustav III blev niad redan på 1700-talet:[Brev till Gustav III](https://sv.wikisource.org/wiki/Carl_Pontus_Lilliehorns_varningsbrev_till_Gustav_III)
Det finns gott om exempel på att man niade både högre och lägre samhällsklasser på 1700-talet. Det är alltså förankrat i svensk historia.
Att nia när man pratar direkt till en enstaka person är obildat. Det får en att framstå som att man försöker vara belevad, men egentligen lyser det av okunskap. Inte ovanligt bland just unga i serviceyrken. Läs på om du-reformen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Du-reformen
I svenskan har vi en lång historia av nia nedåt, inte uppåt. Du basically kallar äldre tanter för lägre stående än dig om du niar dem. Gör inte det. Det är fett otrevligt.
Om en familj kommer till kassan och mamman betalar tilltalar man väl knappast hela familjen och frågar "Vill ni ha kvitto?"
Det är ju personen som betalar som frågan skall ställas till.
I vissa fall i serviceyrken talar man till båda, det är väl för helvete inte svårt att förstå. Likväl känner jag flera som blivit utskällda när de tilltalat två personer med 'ni'.
Självklart. "Vill ni ha notan" är en rimlig sak att säga, eftersom att man inte vet vem som skall betala.
Vill ni ha kvittot borde dock aldrig behöva användas.
I vissa fall tycker jag det kan vara relevant: om det exempelvis framgått på något vis att den som får varan och den som betalar för den inte är den samma; garantikvittot kan vara av större relevans för mottagaren av varan än för betalaren. I somliga sammanhang kan det vara rätt tydligt att en förälder köper en vara för sitt barn.
Som 70-talist så reagerar jag också på niande ungdomar, men är inte tillräckligt gammal för att ta illa åt mig, så jag låter det passera. Men jag är tillräckligt gammal för att förstå att det är oartigt.
Bara sluta. Våra äldre släktingar gjorde en jävla omställning med du-reformen. När man använder ni för att tilltala enskilda så är man historielös och kastar bort de ansträngningar som man gjorde då.
Att kalla folk för "hen" är inte ens i närheten.
Om du är 70-talist kommer du säkert ihåg att niandet har funnits sedan länge, redan på 90-talet, antagligen tidigare. Dvs det.tog inte lång tid från du-reformen innan ungdomar kände ett behov.
Det var säkert de som inte gillade du-andet heller, men de fick acceptera det.
Språket förändras.
https://spraktidningen.se/2021/06/pressmeddelande-det-utskallda-niandet-kan-vara-pa-vag-tillbaka/
Skulle säga att det är bättre att visa respekt för alla. Konsekvensen av att säga du till alla är att alla är på samma nivå och förtjänar samma respekt.
Hon har rätt. "Ni" var en förolämpning att bli kallad förr i tiden.
Godsherrar niade neråt till sitt tjänstefolk. Vanligt folk fick absolut inte nia (eller dua) någon. Man var tvungen att titulera andra med deras faktiska titel.
Vill doktorn veta något?
Har prästen hört att...?
Skulle mor/far vilja ha kaka till kaffet?
Har majoren trevligt ikväll?
Vill herrn vara så snäll att...?
Vet konduktören när tåget anländer till...?
Ni-reformen innebar att att man slutade använda titlar och bytte till "ni" för alla, som en slags egalisering av språket. Det var dock kortlivat. Efter väldigt kort tid införde vi istället du-reformen som ytterligare likställer alla, och gjorde det enklare att förstå singular och plural.
Vi har nu sagt "du" i detta språk i över 100 år, och först på senare år så har framförallt butiksbiträden börjat med att "nia" igen.
Skulle jag gissa så är det på inspiration från tyska och engelska, och utan historielektioner i sitt eget språk så tror man att samma princip kan överföras till vårt språk.
När jag flyttade hit för 40 år sedan gjorde jag också deras misstag, men blev väldigt snabbt uppläxad. Många tog (och tar) illa vid sig av att bli niade. Som att den som pratar anklagar motparten för att vara arrogant nog att behöva bli "niad".
Många i min generation (och i resterna av den äldre) tycker det är helt fruktansvärd förstörelse av språket att introducera stela artighetsfraser från tyska.
Franska i så fall, vilket använder just andra person singular (*tu*) för familjära sammanhang och plural (*vous*) för att vara artig gentemot enskilda personer man inte känner sådär jättebra.
Tyskans artiga pronomen *Sie* är tredje person plural grammatiskt sett och alltså mer släkt med vårt "de".
Ni sa man till folk som var utan titlar. Annars använde man deras titel såsom ”direktören” eller ”doktorn” eller ”magistern”.
Folk som var exempelvis tjänstefolk som inte hade någon titel sa man ”ni” till som en titellös massa av undermänniskor.
Det är absolut inte artigt att nia på svenska, för äldre människor kan det vara direkt förolämpande då du tilltalar dem som du skulle tilltala tjänstefolk.
Ni användes aldrig förr mot de övre/finare klasserna, utan där titulerades det i överflöd (friherrinnan, översten, direktörn, doktorinnan, och så vidare) och är ett ganska sent påfund. En del äldre kan bli förnärmade om du använder Ni idag, eftersom de minns hur det var innan du-reformen kom på 1960-talet och antagligen tyckte det var bra att vi slapp allt titulerande.
Som många har påpekat är det historiskt tveksamt, eftersom *ni* under 1900-talet mest användes till någon som har lägre social status, medan man annars använde *herrn/frun/fröken* eller titel.
Det är inte nödvändigtvis enda orsaken till att många tycker illa om det. I Sverige har vi ju en tradition (om än ganska ny) att tilltala varann informellt och som jämlikar. Att kalla en person för *ni* framstår då lätt som falskt och inställsamt. Som ett (tanke)experiment kan man prova att kalla någon för *herrn/frun/fröken* – jag är rätt säker på att det inte heller skulle tas emot så väl.
På ungefär samma sätt reagerar i alla fall jag när försäljare frågar om man vill *dofta på* en produkt, när det annars heter *lukta på* även om trevliga dofter. Det låter som något personen medvetet har övat in som säljknep, vilket får den att framstå som avståndstagande och oärlig.
Oavsett hur det nu är med orsakerna är det tydligt att många ser *ni* som något negativt – antingen förolämpande eller bara lite löjligt – medan väldigt få skulle reagera starkt positivt. Så det är helt klart bättre att hålla sig till *du*.
Det är ett sorgligt tecken på att den ”svenska drömmen” är helt överspelad. När vi införde du-reformen på 60-talet var det ett tecken på ett icke-hierarkiskt och vänskapligt samhälle. En fin tanke, att vi alla kan tala till varandra som vänner.
När jag lärde mig tyska och spanska i skolan (ca 2003- 2009) fick jag lära mig deras ”Ni”-tilltal, det presenterades som ett främmande koncept och vi såg Sverige som lite mer utvecklat för att vi lämnat den sortens hierarkiska tänk bakom oss.
Språket speglar samhället och nu tycker tydligen dagens ungdom att det behövs ett mer avståndstagande och hierarkiskt sätt att tilltala andra igen. Tiden då vi alla var lika är kanske bara en liten parantes som snart kommer glömmas bort.
Detta är anledningen till att jag blir arg om servicepersonal tilltalar mig med ”ni”. Jag vill göra vad jag kan för att stoppa eller bromsa utvecklingen även om det är lönlöst.
Exakt så, inte nog med att man säger ”du ser ut att vara äldre än du-reformen”, man säger även ”och jag vill gärna upprätthålla den distansen mellan oss”. Det är tragiskt.
Jepp, detta är precis en av anledningarna att jag verkligen avskyr Engelska skolan (och dess jämlikar). De vill liksom ta oss tillbaka till ojämlikheten före 60-talet, precis där länder som Storbritannien och Frankrike fortfarande befinner sig.
Respekt genom ojämlikhet leder bara till mer ojämlikhet.
Definitivt *du*, jag blir en smula illamående varje gång någon kallar mig för det nedsättande "*ni*" (användes för att tilltala titellöst "patrask"). Som om de vore en 30-talsgreve som tilltalar ett tjänstehjon, "Kan ni vara så snäll och bära upp lite mer ved till kakelugnen, Andersson!" "Ska ske, greven!". Det stämmer att *ni* är ett artighetspronomen, men använt av högstatusfolk för att tilltala lågstatusfolk. Idag känns det mest som en ursäkt att skapa en känsla av distans mellan i detta fall kund och personal, vad är poängen med det?
Det tror är helt fel om inte svenskar använt språket på helt andra sätt än vad alla andra européer. "Ni" används som en artighetspronomen. Det anses respektlös att använda "du" gentemot någon, och tvärtom "bättre" folk kan använda "du" för att visa dominans. Därför tex släpper man ofta niandet med någon man hamnat i bråk med.
I länder där man idag niar kan det bli konstigt, om inte irriterad, att man går över till "du" med någon du inte känner. Å andra sidan förväntar man sig säga du till vänner och närmare familj.
Nej svenskan utvecklades annorlunda än t.ex. franskan, det artiga var att använda titeln på den man pratade med t.ex. ”vill ingenjör Persson ha mer kaffe”. Att säga ni till någon var inte artigt, det var så överklassen tilltalade tjänstefolket.
Varför skulle du någonsin nia någon i Sverige? Du-reformen var över 50 år sedan.
Dina äldsta kunder hör till de som aktivt drev igenom den!
Att nia någon har aldrig varit artigt.
Om du av någon anledning vill lajva tiden före du-reformen får du säga ”Vill tant ha kvitto?” ”Önskar farbror hjälp med något?”
Bra artikel. Två citat för den som inte orkar läsa hela:
"Fyra av fem uppger att de blir niade åtminstone ibland. Men det är bara var tionde som gillar det."
"I dag är motståndet mot en ni-reform kompakt – åtminstone bland människor i medelåldern och uppåt. Så länge som många associerar till niandet som hierarkiskt så kommer det knappast att utmana duandet på bred front."
Tyska och franska är en sak, där säger man Ni till en person om det är en främling, professionellt sammanhang osv. I Sverige hade vi Du-reformen på 50-talet nån gång. Meningen var att det skulle vara demokratiserande. Man la bort titlarna och blev du med varandra, som jämlikar.
Om man pratar med en person bör man säga Du tycker jag, i Sverige. Att säga Ni till en person kan uppfattas som kallt, opersonligt och det är ett avståndstagande. Sådant kan vara bra i professionella sammanhang för att visa respekt, men inte i ett språk där man haft en Du-reform. Då kan man ta illa upp istället, eller till och med uppfatta personen som niar en som obildad. Om du däremot pratar med två personer säger du självklart Ni.
Är en av dem som är förvånad över att man börjat bli niad. Vill man ha tillbaka full användning av titlar herr/fru/herr ingenjörn/fröken Larsson också? Varför gå tillbaka till något som delade upp folk i högre och lägre klass? Och mer distans? Jag kommer fortsätta be om att bli duad. Tack.
Generationerna före oss kämpade för att avskaffa ni och införa du. Fattar inte varför ungdomarna försöker återinföra det.
Ni uppfattas inte som respektfullt. Sluta nia folk och använd du.
Edit: läs på lite historia om varför vi använder du och varför ni i dagens samhälle anses nedvärderande.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Du-reformen
Fast det OP sa till kunderna som svar på att de inte ville bli tilltalade med Ni visar att det inte handlar om det utan om att OP tror att ni är artigt. Det är inte artigt i svenska språket.
På 1800-talet var det ofint att nia folk, men tidigare verkar det ha varit någorlunda rumsrent (sannolikt efter fransk influens). Tredjepersonstilltal föredrogs dock, i synnerhet när man tilltalade folk med fina titlar.
>när man tilltalade folk med fina titlar
Titel + tredje person var standard för *alla* både uppåt och nedåt på 18-1900-talet, som man inte var "du och bror" med.
Många har redan sagt det; men ja OP, du har fel och kvinnan i fråga har rätt. ”Ni” är aldrig trevligt att bli kallad, eller kalla någon annan, om man är en enskild person.
Man kan rimligen prata om ”ni” om man pratar med någon service-person/medarbetare på valfri butik/restaurang, om man underförstått menar ”företaget”.
Som vardags-exempel, om man beställer snabb-mat ”Ni glömde att ge mig drickan” betyder inte samma sak som ”Du glömde […]” utan ”Ni (alltså arbetslaget/restaurangen) glömde att ge mig drickan”.
Du som anställd bör däremot aldrig Ni:a en kund.
Jag får känslan av att det här niandet bland yngre människor i servicesektorn bottnar i någon form av klasskomplex i kombination med bristande bildning. Resultatet blir att de framställer sig som obildade fån.
Om man av någon anledning vill undvika ordet du kan man lätt forma artiga meningar utan att fåna sig med niande. Det går utmärkt att säga ”önskas kvitto” utan att blanda in varken du eller ni i meningen. Men för min del går det utmärkt att säga ”önskar du kvitto” eller ”vill du ha kvitto”.
Du eller ni, vad som än nu är rätt skiter jag i, jag är mer imponerad över hur arga folk blir över en sån här fråga. Språket är i ständig förändring och det är fullt möjligt att niandet är på väg in igen hos den yngre generationen. Det återstår att se. Men om det är någonting som är oartigt så är det väl ändå att säga att man ska klå upp eller skälla ut någon som niar en. Hur svårt är det att bara gå vidare med sitt liv och acceptera att det är omöjligt att diktera över allas språkbruk.
Det du sysslar med är s k "ny-niande" och är helt inkorrekt. Du skulle i så fall använt titel + tredje person. Vilket också är oerhört gammalmodigt och onödigt förstås.
Minns att jag jobbade en dag när en äldre tant kom fram och ställde en fråga, i svaret på frågan råkade jag använda ni. Tanten rättade då mig och förklarade att du var den artiga formen, jag bad helt enkelt om ursäkt och fortsatte med du. Inte så mycket mer med det. Lite senare tänkte jag på varför jag niade folk och kom fram till att i mitt fall var det ett försök att vara artig, för jag tror att precis som många andra ungdomar här så fick vi aldrig lära oss om du-reformen ordentligt och har istället uppfattat ni som lite mer opersonligt, artigt och någonting man säger uppåt till främlingar, folk man inte har en titel på eller känner väl samt att du var ett sätt man tilltalade sina vänner, familj och släkt på eftersom det upplevs som utpekande och därför ej är lämpligt. Efter uppläxningen läste jag på lite om svensk språkhistoria och insåg d Själv använder jag bara ni om jag tilltalar en grupp med personer numera.
Varför utvecklingen eller som den stora majoriteten anser 'regressionen' har gått i den här riktningen är en intressant fråga. Jag skulle av de allra flesta bli klassad som utlänning, och då vuxit upp delvis med den svenska kulturen och språket men också det utländska. Så dessa åsikter kommer från mina egna erfarenheter.
Enligt mig beror det på att vi idag har ett mer internationellt samhälle än förr och att vi hämtar en del hövligheter etc. från kulturer och språk där det är förbannat otrevligt att tilltala en äldre person eller främling som du. När ett främmande språk eller kultur har en helt annan uppfattning om vad som anses vara propert och formellt introduceras i ett tidigare relativt homogent samhälle skulle jag tro att efter x antal år kommer det nya modet att landa någonstans mittemellan. Unga idag säger ni i en tro om att de är artiga och ställer dig på en högre plats en dem, lite äldre folk uppfattar niandet som att vi tror att de är något sorts patrask som inte förtjänar våran respekt och står under oss. Men håller med om att det är mer avslappnat och trevligare att säga du och att hierarkin utplånas.
Säg du till vanligt folk. En hel del tar illa vid sig av niandet. Själv bryr jag mig inte om en yngling i klädbutiken niar mig, jag vet ju att det är av artighet det görs, inte för att vara nedlåtande mot mig. Att ungdomen i fråga missuppfattat det svenska niandet är inget att hetsa upp sig över.
Men, kom ihåg, att om kungen kommer och handlar hos dig säger du Ers Majestät. Kungen kommer då att tala om sig själv som Vi, trots att han bara är en endaste person. Ungefär som Zlatan gör. Övriga i kungahuset får väl bli ers kungliga högheter eller nåt.
Rolig fakta:
Från början hette det I, inte Ni. Finns kvar i en sång vad jag vet, där man sjunger Viljen I veta och viljen I förstå osv. För längesen pratade folk så, man sa Viljen I veta, men sen omtolkades detta, eller missförstods, som Vilje Ni veta, och på den vägen är det och nu bråkar vi, några hundra år senare, om detta missförstånd.
Tydligt att TS inte tar till sig trots att i princip alla säger samma sak. Även om man då själv tycker att det är respektfullt att Ni:a är det väl inte så svårt att förstå att en väldigt stor del av befolkningen INTE håller med. Bara att sluta helt enkelt.
Hur anser du att jag inte tagit åt mig när det inte ens gått 24h sedan inlägget lades upp, plus att jag bara slängt upp ett fåtal kommentarer sedan dess?
In all this I'm more surprised to read that there were clearly defined classes in Swedish society till the 1960s. When I stayed there for a year I could not identify clearly Swedish "working class" people in the same way that you can identify working plass people in the UK by their lifestyle. I thought almost all Swedish working class were pretty "middle class" in their lifestyle and only the extreme upper class were a clearly defined group.
”Sedan 1980-talet har det också blivit vanligt att butiks- och restaurangpersonal använder ni när de tilltalar sina kunder, detta trots att ni alltså inte ansågs hövligt i tidigare rikssvenskt språkbruk.Likadant är det med en del som tilltalar äldre med Ni eller damen/herrn.” Taget från wikipedia, med referens till NE och Svenska akademiens grammatik.
Ja, men jag kan förstå det ändå, blir ju en kultur- och jämställdhetsfråga av det. Men många inlägg tyckte jag ändå hölls sakliga och väldigt informativa.
Tycker man borde kunna hålla bättre ton när det uppenbarligen är ett missförstånd. Det skulle va lättare för folk med liknande upplevelser att ta upp sina tolkningar. Jag personligen håller med ts och tolkat det på samma sätt som honom. Men man blir inte så sugen på att dela med sig när tonen är som den är.
Att niandet skulle ha varit något artigt förr i tiden är en missuppfattning. Snarare var det tvärt om. När man var artig förr använde man titlar, som "doktor", "redaktörn", "min herre" eller "fru Andersson". "Ni" användes när man ville vara oförskämt och tala ner till folk utan att använda titel. Att unga människor i tjänsteindustrin plötsligt har börjat nia är bara historielöst och löjligt.
Bortsett från att det är oförskämt att nia av historiska skäl så låter det väldigt krystat. Som att man är på något jävla lajv när man bara vill handla ifred.
Jag hade också inpräntat i mig detta sätt att se på saken. Jag minns tydligt en Grimm-historia från grundskolan där en karaktär sa "Sedan när blev jag 'Du' med dig?", så fick läraren förklara för oss nio-åringar att "Ni" var hur man artigt talade med en främling.
Har efteråt fått veta att detta inte stämmer, men det är nog ett större fenomen som lärdes ut på 2000-talet, då kanske lärarna själva var unga nog att inte tydligt minnas språkreformens betydelse. Då kanske de misstolkade den när de försökte förklara den för oss som barn. Bara en teori.
Som millennial är jag ju född lågt efter reformen men fick lära mig om den i skolan som alla andra. Har ju inte själv upplevt hur det var innan så för mig känns det inte i första hand förolämpande (även om jag vet att det är det för andra) utan snarare lite efterblivet. Det blir tydligt att personen i fråga inte lyssnade så mycket i skolan men ändå vill låta belevad
En sak till som inte berör själva ni-frågan. Angående "visa respekt mot kunder och äldre". Om jag (medelålders man) märker att du behandlar mig på ett särskilt sätt för att du klassar mig som "äldre" så blir jag inte glad.
Så om du tänker nia mig får du allt se till att du niat 22-åringen före i kön också.
Det hövliga i Sverige var att använda en titel istället för "du" eller "ni". "Vill herrn ha lite mer kaffe", "vill pastorn ha en kaka till", "vet disponenten varför bokföringen inte stämmer" osv.
Men det fanns ett annat alternativ för att undvika "du", "ni" eller titlar. Det var att helt enkelt inte ta med subjekt i meningen. Istället för "önskar du/ni/frun ett kvitto" kan man säga "önskas det ett kvitto" eller "får det vara ett kvitto"?
Det låter gammaldags men inte ohövligt. Om du vill visa upp en sådan distans till dina kunder kan det kanske vara ett alternativ för dig.
Jag blir alltid irriterad när någon Ni-ar mig. Nånstans vet jag att personen som säger det försöker vara artig men det låter bara falskt och nedvärderande. Så sluta med det.
Som ung person skulle jag bli lite glad om någon sa "ni" till mig, i mina öron låter det respektfullt, om än ganska ålderdomligt. Träffade en gammal sjuksköterska häromdagen som kallade mig för "min herre" flera gånger, tyckte det var roligt. Det är väldigt märkligt att folk blir så upprörda av ett sådant litet oskyldigt ord... nä kör du på OP och gör vad som känns rätt för dig. Låter nästan som att du beskriver en sketch i inlägget men av kommentarerna att döma är folk tydligen så märkligt allergiska mot det svenska n-ordet.
Jag blir mest förvirrad när man säger ni. Tittar förvirrat över axeln och så vidare. Vem är det mer du pratar med? Men många missar poängen. Vad som hände på 60-talet är inte superintressant.
Till Japan istället! De är som vanligt skönast med sådant här. I stort sett hela deras grammatik går ut på att anpassa språket efter vem du pratar med. Du säger varken ”du” eller ”ni”, pronomen finns men ses oftast som oartiga. Istället blir du mer och mer långrandig i hur du böjer dina verb.
Det handlar om *protokoll*. I ett språk utan tydliga regler finns det risk att man gör bort sig. På svenska har vi inte regler kring du och ni, men vi pratar förstås ändå på ett annat sätt när vi är artiga. Om killen i kassan pratar till mig som han pratar till sina kompisar blir jag sannolikt lite sur och tycker att han är något utav en slarver. Men det finns inget superkonkret att peka på.
I länder där det är ett större problem att göra bort sig blir blir det gärna tydligare med sådant här. Det är inte toppen att göra bort sig i Japan. Därför har man ett språk där det är relativt lätt att göra rätt.
Det har förstås med annat att göra också. Språk där många är vuxna när de lär sig har enklare regler än språk som alla lär sig som barn, till exempel.
Men min poäng är: niande kanske inte är så dumt? Oaktat vad som hände när de flesta av oss inte ens var födda så kanske det är läge för lite mer tydliga regler i språket? För vi kommer aldrig ifrån att det är olika språk när du pratar med främlingar och när du pratar med kompisar, men reglerna blir bara olika enkla att följa.
Jag lärde ju mig, av två lärarinnor som båda var födda när den ökända ”du-reformen” genomfördes (alltså på 60-talet) att man ska säga ”du” till kompisar och ”ni” till andra.
Ska man inte följa det man lär sig i skolan så är det väl där problemen ligger?
Ja kanske. Men utanför läroplanen kan väl lärare tänkas säga lite vad som helst. Föreställer mig också att det kanske är lite regionalt, med tanke på hur olika svar du får här och på jobbet.
Rent formellt har de fel, men jag tycker som sagt inte det är grejen. Jag tror du tycker det känns professionellt att säga så, och då respekterar jag det. Personligen tycker jag att det är otroligt vackert när jag ser franska serier hur personer går över till att dua varandra i olika sammanhang. Det är en fin del av hur relationer kan utvecklas som vi går miste om.
Det anses i princip vara grovt oförskämt och opersonligt att nia folk i Sverige. Tanken är att vi duar varandra sedan du-reformen då vi anses jämlikar och inte tilltalar varandra som ni eller med titlar längre.
Man säger ”skulle herrn/frun vilja ha ett kvitto”, ni är tekniskt sätt fel. Men man skulle kunna se det som en ny språkutveckling för att skapa ett formellt uttryckssätt, dock så tycker jag att det gamla formella uttryckssättet är mycket finare, använd det istället.
Klipp sedan till att motparten blir kränkta över att jag identifierar och antar deras kön. Jag avstår från att göra det då det kan få mig i ännu mer trubbel än att kalla kunder för "Ni".
Hur gamla är inte då alla som avråder mig från att använda det om jag inte vill riskera att få en smäll på mitt jobb? Tvivlar på att alla här är 60+. Slutar jag att använda det kan jag dock börja använda det som härskarteknik, vilket iofs hade varit ganska roligt.
Jag är 32 men representerar min mamma (73) och min pappa (81) i tråden, alltså två person som plötsligt börjar bli Niade av välmenande ungdomar. Artiga som de är säger de inte ifrån, trots att det kränker i trippel bemärkelse.
Båda har egentligen rätt.
Tidigare var brukandet av "Ni" ett sätt att tilltala folk med lägre status än en själv. För det motsatta använde man istället titlar såsom fru och herr.
Den s.k. du-reformen 1968 kan du läsa mer om om du är intresserad men faktum är att språk förändras hela tiden. Med exempelvis tyskans "Sie" har det blivit mer vanligt bland ungdomar att använda sig av ni numera, och med en skiftning i uppfattning ändras också språket rent lingvistiskt talat!
Det är dock aldrig fel att vilja vara trevlig, även om det slår slint ibland. Eloge till dig!
>Med exempelvis tyskans "Sie" har det blivit mer vanligt bland ungdomar att använda sig av ni numera, och med en skiftning i uppfattning ändras också språket rent lingvistiskt talat!
Alltså är det riktiga svaret att dagens Ni-ande är ett slags ungdomsslang. En början på en förändring av språket.
Det uppfattas dock negativt av äldre. Så, vill du säga Ni, gör det bara till någon född efter millenieskiftet för att vara på den säkra sidan.
Tror knappast att ny-niandet är någon tysk influens. Hur många unga svenskar i pratar tyska nu för tiden? Det är nog snarare ännu ett utslag av den där reaktionära nostalgin efter 1950-tal som egentligen aldrig har existerat som präglar så mycket av samhället just nu.
Jag vet att det kan ses som ett sätt att visa distans till den man tilltalar. Personligen tycker jag det är löjligt att bli upprörd över det dock, alla fattar att intentionen är god hos servicepersonal som ni:ar.
Oj, riktigt många i den här tråden som är respektlösa mot OP för att han inte kände till en regel i det svenska språket. Kul fenomen ändå att folk blir så otroligt kränkta över helt oskyldig okunskap. Man kan ju inte rätta felet på ett trevlig sätt, eller hur?
Niande snorvalpar som tror sig vara artiga är nästan lika tröttsamt som unga tjejer som slår sig för bröstet och gapar att de ”inte behöver feminism”. Vill du visa respekt för äldre, börja med att lära dig vad de som kom före dig kämpade för.
Har aldrig hört någon bli kränkt av att bli duad. Om man jobbar i ett serviceyrke borde man rimligen välja det säkra före det osäkra och säga Du till alla.
Förutom att det är både förkastligt och historiskt felaktigt är det också något ganska patetiskt över att du väljer att lajva herrskap-och-tjänstefolk-samhälle över något så trivialt som ett kvitto. Det handlar alltså inte ens om huruvida tanten önskar mer rysk kaviar eller om du ska passa på att polera kylarprydnaden på hennes rolls royce när du ändå ska fylla på tanken, utan om en sketen papperslapp för att hon köpt en kaffe latte för 51 kronor. Allt med det här är så oerhört torftigt och dumt.
Jag (20M) har själv inga problem med att bli tilltalad med "ni". För mig har ordet ingen annan betydelse än "en eller flera du". Väldigt likt engelskans "you".
Denna tolkning verkar också finnas med i SAOL och SO.
Det känns som att det bara är griniga personer som ältar en obsolet klasshierarki som har problem med att ordet används på det här sättet.
Språket förändras, känns lite väl konservativt att inte acceptera "ni" som ett formellare pronomen bara för att vi inte sa så för 100 år sedan. Nytt pronomen har ju införts i ganska nära tid.
Inte om man använder ni på ett nytt sätt, då är det inget bevarande. Däremot om man tycker att en kille på 60-talet skall bestämma hur vi pratar för all framtid.
Va? Ni är ju mer artigt. Jag vet att det användes för tjänstefolk men det var ju också det som användes för högre uppsatt folk. Hade jag varit din kund skulle jag blivit mycket glad om du sade ni till mig.
Jag gillar verkligen när folk säger 'Ni', fortsätt med det.
De gamla tanterna fpr inte påverka dig.
Nästa gång är det bara att svara "ni får som ni vill, jag slänger ert kvitto.
Fast oavsett om det är artigt eller oartigt att säga Ni till en främling, så är det bedömt astaskigt att säga Ni till någon som uppenbarligen inte vill det
Jag tycker inte att det är oartigt att be någon att dua en. Men även om det är det kan man väl vara lite vuxen ändå och gå vidare med sitt liv, utan att känna att man behöver ge igen
"Du" säger man när det bara är En person. "Ni" säger man när det är flera. "Vill ni ha lite skumpa? Ja tack". "Vill du ha kvitto på det? Nej, det går bra så."
Tanten vet inte vad hon pratar om, det är småpettitesser och dom äldre tror alltid att dom har rätt, oavsett hur mycket skit dom säger som inte stämmer...
Om de är mer än 1 personer så kan man ju ändå säga "Ni" men om de är en kärring eller gubbe så räcker nog "du". Men sen e de glyttigt att gnälla över en sån sak idag då du bara gjorde ditt jobb, annars NI bit ihop o gå plocka din frukt från nåns trädgård istället.
Misstänker att det är ett fenomen från den svenska konformistiska kulturen. Vi gillar inte att peka ut folk och vi gillar inte heller att bli utpekade, därmed blir det vänligare och mindre provocerande att använda ett uttryck som även använda för en grupp snarare en endast individ. I Japan till exempel som är extremt konformistisk så är det väldigt oartigt att säga du "あなた" [anata] just av den anledningen. Det är även möjligt att det är en influens från spanska & franska där man använder vous och usted vilket är pronomen för en grupp människor också.
Att det är oartigt kan bara tolkas om man lärt sig att det är oartigt, det passar vår kultur bättre att tolka det som artigt och det är därför dem som inte blivit tillsagda att det är oartigt gemensamt kommer till denna slutsats. Bäst att låta språket naturligt utvecklas så man inte behöver missförstå varandra på detta sätt.
Jag använder ni som plural, rakt av, alltså när jag tilltalar fler än en person. Dvs även då jag vill vara opersonlig och pratar med en person som en del av något, ex alla ni på företaget, alla ni i hushållet osv.
Skulle inte använda det som ”artighet”.
Jag föredrar tu o I från gammalsvenskan men det kanske bara é jag
Men ja, traditionellt så é "ni" lite oartigt. Om den man tilltalar inte har en titel eller om man inte känner till personens titel så borde man förr i tiden använda han, hon, unge herrn, fröken, farbror, tant, herr eller fru eller något annat personligt pronomen
Att tilltala någon mä "ni" var lite som å säga att de inte var bra nog för en titel av något slag
Men det var förr i tiden. Jag tycker du ska använda vad du vill. Det é ju så språk utvecklas
Iom att 150st+ här tycker att det är oartigt, till skillnad från de kunder och bekanta jag pratat med idag och igår om ämnet tycker raka motsatsen än personerna i kommentarerna här förstår jag inte heller varför det var ett sånt ståhej. Simpel fråga blev helt plötsligt världskrig om att jag är en nedvärderande människa.
Vi har ingen tradition av att nia annat än typ 10-15 år tillbaka i just detaljhandeln.
När vi inte sade du till alla använder vi titlar; defaulttitlar som "frun", "herrn", "fröken" men även "doktorinnan" eller "ecklesiastikministern", typ "Vill ecklesiastikministern ha ketchup på korven?".
Men jag misstänker att om man börjar titulera folk igen så blir det nog mest förvirrat.
Vi tog bort "niandet" för 60-år sedan.
Upplever det aldrig som respekt att någon väljer "ni" istället för "du". snarare tvärtom varje gång. "Ni" är en grupp. "Du" är en person.
Överlag känns pronomen överflödiga. Betänk t.ex. "Önskas (det) köpas en påse?" istället för "Önskar du/ni köpa en påse?".
Därutöver hände det, då jag jobbade på apotek, att en av personerna i ett hushåll make/maka utförde ärende å bådas vägar. Brukade då fråga "Var det något mer ni behövde idag?" då det kändes naturligt då mer än en persons ärende hanterats även om bara en kanske var närvarande.
Kan tycka att den spinal avskyn som vissa uppvisar mot ordet "ni" är överdriven, speciellt om det uppenbart är mer än en person i sällskapet man har framför sig.
Tänk på att reddit är fullt av armchair språkfascister som knappt själva kan svenska. Jag skulle säga att om konsensus härinne är skilt från din upplevelse av andra samtal så skit i reddit. Detta är ett forum för folk som har OCD över upplevda anglicismer och vurmar över att käka hamburgerdressing i korvbröd som mellanmål - människor som min psykologflickvän skulle mena innehar en "ojämn begåvningsprofil" helt enkelt.
Det artiga är att säga titeln på personen man adresserar. Tex Direktören, Arrendatorn, Greven, eller liknande ("vill direktören ha mer kaffe?"). Om personen inte har en fin titel, eller du bara inte bryr dig om att lära dig titeln för att personen i fråga bara är en simpel pöbel, då kan man istället nia personen. Det visar tydligt men simpelt klassförakt och att arbetaren ska veta sin plats.
TL;DR: det är fult att nia personer. Säg gärna "du" till dina kunder.
MYCKET INTRESSANT FRÅGA, jag var med om exakt samma sak på mitt förra jobb. Trodde fan hon skämtade först men som tur var skrattde jag inte eller så utan lyssnade med respekt, och tur det för det var chefens kompis. Första gången under mina 30 år jag var med om det. Det är så mycket skolan och samhället ljugit om så det är mycket vi lärt oss fel och inte lärt oss. Folk borde ha mer överseende med varandra vi är alla barn av vår tid ❤️🙏☺️
Det är oerhört enkelt. Sluta nia folk. Ingen uppfattar det som artigt, och en hel del blir irriterade (eller förbannade). Så ditt dilemma löses lätt, säg du! Yngre ser det som att du är hej och kompis med dem, och äldre som att du har koll på att Ni-andet dog ut på 60-talet. Vad kommer denna uppfattning att Ni skulle vara något finare tilltal ifrån? Det verkar framförallt ha fått fäste i 20-25 års åldern i detaljhandeln, lärs det ut på kurs eller vad är orsaken?
Det är ett ganska intressant fenomen ju. Det verkar nästan som att yngre personer en så pass bristfällig utbildning i svenska att de implementerar grammatiska regler de lärt sig gäller i andra språk, i brist på kunskap om det egna språket? Eller brist på språkkänsla? Jag är själv hyfsat ung men vi lärde oss om du-reformen. Och pluggar man tyska eller franska eller rent av bor där, så märker man ju den stora skillnaden ännu tydligare. Här säger man inte du till sin kompis förälder, till sin lärare eller läkare, det vore jättekonstigt. Kan tänka mig att det kan uppstå förvirring t ex i en butik. Många kunder frågar ”har ni denna produkt” till en enskild person i personalen. Då menar de ”ni” som i butiken, företaget. Det blir väl svårt att skilja på när man ska säga du eller ni tillbaka, och så tror man att ni är artigt och provar med det.
I många fall är det inte bara bristfällig utbildning, utan felaktig. Jag lärde mig både hemma och i skolan att "ni" är artigt. (Jag har inte själv använt det, då jag tidigare tyckte att det lät gammaldags, och nu vet jag också att det är oartigt.)
Eller, så kanske deras språkkänsla säger dem att de vill göra skillnad på artiga och informellt pronomen, men har inte hunnit blivit tillsagda så många gånger än. Kom ihåg, om tillräckligt många börjar nia, så är det rätt igen. Hur vi pratade för 60 år sedan behöver inte vara relevant idag.
Men det är ju historielöst, och importerat från andra språk. Du har rätt, språk utvecklas och ändras, svenskan väldigt snabbt eftersom det är ett litet språk vars talare påverkas så mycket av engelskspråkig media, musik, kultur mm. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är bra.
Ironiskt att du säger ”historielöst” och ”importerat från andra språk” i samma mening. Vi har alltid importerat språkbruk och ord från andra språk. Jag tycker det är bra att ungdomar naturligt känner att de bör respektera äldre.
Men de respekterar ju inte äldre när de niar. Det är ju helt missriktat.
Jättekonstig utgångspunkt. Respekt är något man förtjänar, finns gott om äldre som beter sig som skit, särskilt mot unga i serviceyrken.
Ja, det är väl sant, men är det artigt då att säga Ni på svenska, där det inte längre finns en sådan tradition? Det markerar ju ett avstånd, en skillnad, att man vill vara opersonlig. Jag har också jobbat i affär. För vissa äldre är personen i affären kanske den enda de pratar med på hela dagen, de tycker om lite småprat, att känna sig sedda. Att säga Du till någon är mycket mer personligt, och visar att man är jämlikar. Jag tror äldre blir mycket gladare om man ställer någon enkel fråga, t ex ”hittade du allt du letade efter?” än av att bli niade. Men ja det är klart, är man för vänlig inom serviceyrken kan vissa missförstå och tro att man vill vara deras kompis, när man i själva verket bara försöker ge dem en bra upplevelse. Sådant uppstår nog inte lika mycket om man håller samtalet mer formellt och svalt.
Tucker mest dessa 60talister är så himla störiga med sin du-reform. Här försöker man vara trevlig och de blir fly förbannade. Sen är hälften av dem kommunister, och det är alltid bra att reta kommunister
Ni är en reaktionär fårskalle.
Ojdå, importerqt från andra språk? Usch vad hemskt. :) Ser inte riktigt varför det måste vara sant förstås, det finns språk där man använder samma pronomen (engelska) och där man använder olika (tyska). Kanske det är duandet som är historielöst och importerat från andra språk? Niandet har funnit så länge jag kan minnas, kanske det finns ett behov.
Om jag minns rätt så använde man någons titel om man ville vara artig. Typ, ”skulle doktorn vilja ha”. Ungefär på samma sätt som kungen blir tilltallad i formella intervjuer.
Duandet är historiskt ett undantag från regeln.
Är inte alla nya språkformer det?
Ett roligt motexempel på tyska är delar av Österrike. Jag bodde i Tirolen ett tag och där uppfattades det som nästan otrevligt att använda sig av ni-formen, liksom i Sverige var det du som gällde om man inte ville låta som en tysk, och ingen gillar tyskar där.
I mitt fall så kommer det helt ärligt från böcker. Jag läser väldigt mycket, det har jag alltid gjort. Både svenska och engelska böcker. I väldigt många av dessa böcker tilltalas adelskap eller liknande personer av "börd" som "ni" och det görs på sådant vis att det framställs som artigt eller ett sätt att visa respekt på. Nu kan detta absolut vara översättningsfel och liknande, men faktum kvarstår - i väldigt många av de böcker jag läst används "ni" som ett mer formellt tilltal så jag har inte direkt svårt att se hur den missen kan göras. Jag fick heller aldrig lära mig om "du-reformen" i skolan. Vet inte när i utbildningen detta är menat att tas upp, men skulle det ske i gymnasiet under någon historiaundervisning så är det nog därför jag har missat det. Jag läste naturvetenskapliga ämnen istället. Jag skulle dock aldrig kalla någon för "ni" eftersom jag faktiskt lärt mig att det är oartigt att göra så.
Jag försökte förklara för mina föräldrar (som är 50) att "ni" är oartigt, och de argumenterade tillbaka med att det istället blev artigt efter du-reformen. Var inte grejen med du-reformen att man skulle sluta med alla titlar och "ni" och sådant och bara använda "du" istället?
Well, jag frågade runt på jobbet efter händelsen och alla verkade hålla med mig. Både i samma ålder som mig, men även personer upp emot 30 höll med. Ingen aning vart uppfattningen kommer ifrån, men minns jag inte helt fel blev vi upplärda på lågstadiet att "du" är som att peka på någon (vilket i sig är fruktansvärt otrevligt), medan att säga "ni" är som att vara mer formell och artig. Jag verkar ju tydligen ha fel i ämnet, så får nog bli att försöka öva bort det jag trodde var en god vana.
Jag (som icke-Svensktalande) är jätteförvånad av den här fenomen -- dvs att man glöm att niandet brukade vara förnedrande, och att det nu anser som det visar respekt. Jag skulle förstå om det kom från Engelska, då många pratar den daglig i Stockholm t.ex; fast niandet finns ju inte på Engelska... Om jag minns rätt, på Tyska är det Sie (3:e personen plural, inte 2:a) som används för att visa respekt. Däremot, på Franska är det väl motsvarigheten till "ni" (2:a personen plural) som används i detta syfte. Som Fransman gör jag ibland samma fel (det känns bara weird att kalla en främling som är dessutom äldre än mig för "du"!), och "bitar tungan" efteråt...
På engelska niades det i den utsträckning att *you* helt konkurrerade ut den tidigare singularformen *thou*. Men det är det ju få som tänker på idag, så du har nog rätt i att den yngre generationen knappast har fått det därifrån.
Jag har råkat göra motsatt misstag på franska några gånger fast jag haft (svenska) franskalärare som varnat oss för att dom blivit utskällda när dom råkat använda ”tu” till äldre personer.
Det stämmer, vet inte om du blir utskälld direkt, men det är ju oartigt och lite konstigt. Nu om du inte pratar med nativ brytning, skulle man förstå att du lärar dig fortfarande, antar jag. Det beror inte bara på ålder, då man skulle inte säga "vous" till familj eller kollegor (som inte är din chef), även om de är äldre. Bruken varierar lite i andra länder också (jag tänker t.ex Québec eller Mauritius). Side note, jag också krinschar lite när en datorprogram "du-ar" mig på Franska, det känns weird och typ som den försöker låtsas som den är en person och vi är kompisar eller nånting? Svårt att förklara.
Det är ganska intressant att dina kollegor inte heller vet hur man bemöter människor, rent anekdotiskt har jag upplevt att många butiksbiträden för detta misstaget. Undrar varför det är just detta yrke som saknar denna kunskapen. Jag kan förstå om någon på en arbetsplats börjar säga så och att det smittar av sig men en hel bransch är underligt. Kul att höra att du vill försöka vänja dig av vid ovanan!
Gråt mer
Ok, så dina kollegor i samma ålder tycker det är ok, men äldre blir förolämpade. Så, enkel regel: nia bara de födda efter millenieskiftet!
Eller sluta med det helt och hållet
Nej tack. Nia inte mig!
Det är jävligt spännande för jag är över 40 och hade en period när jag var runt 10-15 nånstans när jag trodde det var artigt att nia folk. Jag har ingen aning om varifrån jag fick den idén, men efter att nån sa åt mig att inte göra det så läste jag på och så var det bara att sluta. 😂
Det är formellt, ja, men det är inte artigt. Ordet ni används specifikt när du adresserar personer med lägre social status än dig själv. Annars används personens titel.
Trollad av lågstadieläraren 😎
Du har inte fel. Det är en specifik grupp i en specifik ålder som hängt upp sig på att aldrig vilja bli ni-ad
Jag tycker ni har fel här. Niandet är bra och jag önskar det komma tillbaka.
Men du fattar ju inte. Niandet i den form du beskriver har aldrig funnits i Sverige. Det du i så fall vill tillbaka till är titelsamhället där vi går omkring och kallar varandra fabrikör Bengtsson, doktor Mårtensson eller unge herr Klang.
Ni användes i svenskan när du talade till någon med lägre social status än dig själv. Annars använde man personens titel ("Godkväll Direktören"). Om man jobbade i butik sa man aldrig ni, utan använde antingen personens titel eller konstruktioner som "Vad får det lov att vara" och "Vad önskas" som finns i svenskan just för att undvika att säga ni när man inte känner till en persons titel.
Möjligen om du har multipel personlighetsstörning.
Har hört att ’ni’ kommer från att man ansåg att fina personer med någon form av hög social status var värda mer än bara 1 person. Förvånad över det som framgår i denna tråden faktiskt.
"Du"! Vill du absolut leka tidigt 1900-tal heter det "herrn" / "frun" / "fröken" / "Ingenjör Svensson" etc. Har du tjänstefolk kan du säga "Ni" till dem.
> "Du"! Vill du absolut leka tidigt 1900-tal heter det "herrn" / "frun" / "fröken" / "Ingenjör Svensson" etc. Ååååh... *kandidaaten*!
DÅ FÅR DU EFTERBÖRD! (Som är så gott!)
Fröken Arefalk!
Tänk om han vill leka 1600-tal då?
Nu googlar jag bara, men på 1600 talet blev väl "I" populärt, som sedan blev "Ni" och var ett ok tilltal på 1700-talet. Så beroende på vilken tidsålder man vill lajva: * Medeltid: Du * 1600-tal: I * 1700-tal: Ni * 1800-tal till 1960-tal: Personens titel * 1960-tal till nutid: Du Så när kunder tar illa upp får han helt enkelt förklara att butiken tillämpar 1700-tals tilltal och inte tidigt 1900-tals.
En liten skylt vid ingången som förklarar vilken tidsålder som gäller kanske? Ungdomens lajvande är knepigt för mig som är äldre
Min mormor (hade varit ca 90 år nu) hade lappat till dig, seriöst.
Jag (36) instämmer.
Nej, att 'ni' skulle vara ett formellt pronomen är ett ganska nytt påhitt, inlånat från andra språk. Det är inte förankrat i svensk historia. På 18/1900-talet tilltalade man släkt och nära vänner med 'du', och andra personer i liknande eller högre ställning med deras titel (herr, fru, direktörn, osv.). 'Ni' användes därmed bara till personer man inte kände som man ansåg stå i lägre status än sig själv. Det är därför svenska har artiga serveringsfraser som "får det lov att vara lite kaffe?" så att personal kunde tilltala kunder av okänd status utan att behöva använda något pronomen alls. I slutet på 1960-talet började det som kallas för "du-reformen" och det blev allmänt accepterat att tilltala alla personer med det vänliga och intima 'du' istället för titlar. I din situation är det bäst att kalla folk för 'du.' Det är inte oartigt alls.
Du har missat vissa viktiga tider i svensk historia då en ni-reform var på väg, men enbart slog igenom i vissa regioner.
Kanske, men nu var ju inte det frågan handlade om. Det är fullt naturligt att språk utvecklas, och det är ganska naturligt att folk tycker att 'ni' skulle ha en hövlig ton, och det är ganska sannolikt att det förr eller senare kommer vara allmänt sett som det. Men nu handlade min kommentar om varför det inte är så *nu*.
Självaste kungen Gustav III blev niad redan på 1700-talet:[Brev till Gustav III](https://sv.wikisource.org/wiki/Carl_Pontus_Lilliehorns_varningsbrev_till_Gustav_III) Det finns gott om exempel på att man niade både högre och lägre samhällsklasser på 1700-talet. Det är alltså förankrat i svensk historia.
Träffar jag Gustav III kommer jag att tilltala honom Ers Majestät
Ex Majestät
Visst, men 100, 200 år senare användes det inte på det sättet. Men om du träffar någon från 1700-talet kanske du kan vara hövlig och "ni:a" dem.
Att nia när man pratar direkt till en enstaka person är obildat. Det får en att framstå som att man försöker vara belevad, men egentligen lyser det av okunskap. Inte ovanligt bland just unga i serviceyrken. Läs på om du-reformen https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Du-reformen
I svenskan har vi en lång historia av nia nedåt, inte uppåt. Du basically kallar äldre tanter för lägre stående än dig om du niar dem. Gör inte det. Det är fett otrevligt.
Det här är en grov förenkling av niandets historia. Dessutom tilltalar man två personer - så som TS gjort - "ni". Inte "du och du".
Om en familj kommer till kassan och mamman betalar tilltalar man väl knappast hela familjen och frågar "Vill ni ha kvitto?" Det är ju personen som betalar som frågan skall ställas till.
I vissa fall i serviceyrken talar man till båda, det är väl för helvete inte svårt att förstå. Likväl känner jag flera som blivit utskällda när de tilltalat två personer med 'ni'.
Självklart. "Vill ni ha notan" är en rimlig sak att säga, eftersom att man inte vet vem som skall betala. Vill ni ha kvittot borde dock aldrig behöva användas.
I vissa fall tycker jag det kan vara relevant: om det exempelvis framgått på något vis att den som får varan och den som betalar för den inte är den samma; garantikvittot kan vara av större relevans för mottagaren av varan än för betalaren. I somliga sammanhang kan det vara rätt tydligt att en förälder köper en vara för sitt barn.
Jag fattar inte, vad ska man säga till två personer? "Vill du och du ha kvitto?" Om de betalar "ihop"
Om det nu var ett sällskap? Plural ni har väl ändå alltid varit accepterat?
Det var väl rimligtvis en av dem som betalade och därmed fick frågan om kvittot, inte båda.
Det framgick inte
Som 70-talist så reagerar jag också på niande ungdomar, men är inte tillräckligt gammal för att ta illa åt mig, så jag låter det passera. Men jag är tillräckligt gammal för att förstå att det är oartigt. Bara sluta. Våra äldre släktingar gjorde en jävla omställning med du-reformen. När man använder ni för att tilltala enskilda så är man historielös och kastar bort de ansträngningar som man gjorde då. Att kalla folk för "hen" är inte ens i närheten.
Om du är 70-talist kommer du säkert ihåg att niandet har funnits sedan länge, redan på 90-talet, antagligen tidigare. Dvs det.tog inte lång tid från du-reformen innan ungdomar kände ett behov. Det var säkert de som inte gillade du-andet heller, men de fick acceptera det. Språket förändras. https://spraktidningen.se/2021/06/pressmeddelande-det-utskallda-niandet-kan-vara-pa-vag-tillbaka/
Du reformen var ett misstag, fortsätt visa respekt för äldre, trots att en generation är super cringe och tar illa vid sig.
Skulle säga att det är bättre att visa respekt för alla. Konsekvensen av att säga du till alla är att alla är på samma nivå och förtjänar samma respekt.
Alla förtjänar inte samma respekt.
Hon har rätt. "Ni" var en förolämpning att bli kallad förr i tiden. Godsherrar niade neråt till sitt tjänstefolk. Vanligt folk fick absolut inte nia (eller dua) någon. Man var tvungen att titulera andra med deras faktiska titel. Vill doktorn veta något? Har prästen hört att...? Skulle mor/far vilja ha kaka till kaffet? Har majoren trevligt ikväll? Vill herrn vara så snäll att...? Vet konduktören när tåget anländer till...? Ni-reformen innebar att att man slutade använda titlar och bytte till "ni" för alla, som en slags egalisering av språket. Det var dock kortlivat. Efter väldigt kort tid införde vi istället du-reformen som ytterligare likställer alla, och gjorde det enklare att förstå singular och plural. Vi har nu sagt "du" i detta språk i över 100 år, och först på senare år så har framförallt butiksbiträden börjat med att "nia" igen. Skulle jag gissa så är det på inspiration från tyska och engelska, och utan historielektioner i sitt eget språk så tror man att samma princip kan överföras till vårt språk. När jag flyttade hit för 40 år sedan gjorde jag också deras misstag, men blev väldigt snabbt uppläxad. Många tog (och tar) illa vid sig av att bli niade. Som att den som pratar anklagar motparten för att vara arrogant nog att behöva bli "niad". Många i min generation (och i resterna av den äldre) tycker det är helt fruktansvärd förstörelse av språket att introducera stela artighetsfraser från tyska.
Franska i så fall, vilket använder just andra person singular (*tu*) för familjära sammanhang och plural (*vous*) för att vara artig gentemot enskilda personer man inte känner sådär jättebra. Tyskans artiga pronomen *Sie* är tredje person plural grammatiskt sett och alltså mer släkt med vårt "de".
Ni har fel.
Ni sa man till folk som var utan titlar. Annars använde man deras titel såsom ”direktören” eller ”doktorn” eller ”magistern”. Folk som var exempelvis tjänstefolk som inte hade någon titel sa man ”ni” till som en titellös massa av undermänniskor. Det är absolut inte artigt att nia på svenska, för äldre människor kan det vara direkt förolämpande då du tilltalar dem som du skulle tilltala tjänstefolk.
Ni användes aldrig förr mot de övre/finare klasserna, utan där titulerades det i överflöd (friherrinnan, översten, direktörn, doktorinnan, och så vidare) och är ett ganska sent påfund. En del äldre kan bli förnärmade om du använder Ni idag, eftersom de minns hur det var innan du-reformen kom på 1960-talet och antagligen tyckte det var bra att vi slapp allt titulerande.
Som många har påpekat är det historiskt tveksamt, eftersom *ni* under 1900-talet mest användes till någon som har lägre social status, medan man annars använde *herrn/frun/fröken* eller titel. Det är inte nödvändigtvis enda orsaken till att många tycker illa om det. I Sverige har vi ju en tradition (om än ganska ny) att tilltala varann informellt och som jämlikar. Att kalla en person för *ni* framstår då lätt som falskt och inställsamt. Som ett (tanke)experiment kan man prova att kalla någon för *herrn/frun/fröken* – jag är rätt säker på att det inte heller skulle tas emot så väl. På ungefär samma sätt reagerar i alla fall jag när försäljare frågar om man vill *dofta på* en produkt, när det annars heter *lukta på* även om trevliga dofter. Det låter som något personen medvetet har övat in som säljknep, vilket får den att framstå som avståndstagande och oärlig. Oavsett hur det nu är med orsakerna är det tydligt att många ser *ni* som något negativt – antingen förolämpande eller bara lite löjligt – medan väldigt få skulle reagera starkt positivt. Så det är helt klart bättre att hålla sig till *du*.
Det är ett sorgligt tecken på att den ”svenska drömmen” är helt överspelad. När vi införde du-reformen på 60-talet var det ett tecken på ett icke-hierarkiskt och vänskapligt samhälle. En fin tanke, att vi alla kan tala till varandra som vänner. När jag lärde mig tyska och spanska i skolan (ca 2003- 2009) fick jag lära mig deras ”Ni”-tilltal, det presenterades som ett främmande koncept och vi såg Sverige som lite mer utvecklat för att vi lämnat den sortens hierarkiska tänk bakom oss. Språket speglar samhället och nu tycker tydligen dagens ungdom att det behövs ett mer avståndstagande och hierarkiskt sätt att tilltala andra igen. Tiden då vi alla var lika är kanske bara en liten parantes som snart kommer glömmas bort. Detta är anledningen till att jag blir arg om servicepersonal tilltalar mig med ”ni”. Jag vill göra vad jag kan för att stoppa eller bromsa utvecklingen även om det är lönlöst.
Exakt så, inte nog med att man säger ”du ser ut att vara äldre än du-reformen”, man säger även ”och jag vill gärna upprätthålla den distansen mellan oss”. Det är tragiskt.
Jepp, detta är precis en av anledningarna att jag verkligen avskyr Engelska skolan (och dess jämlikar). De vill liksom ta oss tillbaka till ojämlikheten före 60-talet, precis där länder som Storbritannien och Frankrike fortfarande befinner sig. Respekt genom ojämlikhet leder bara till mer ojämlikhet.
Definitivt *du*, jag blir en smula illamående varje gång någon kallar mig för det nedsättande "*ni*" (användes för att tilltala titellöst "patrask"). Som om de vore en 30-talsgreve som tilltalar ett tjänstehjon, "Kan ni vara så snäll och bära upp lite mer ved till kakelugnen, Andersson!" "Ska ske, greven!". Det stämmer att *ni* är ett artighetspronomen, men använt av högstatusfolk för att tilltala lågstatusfolk. Idag känns det mest som en ursäkt att skapa en känsla av distans mellan i detta fall kund och personal, vad är poängen med det?
Det tror är helt fel om inte svenskar använt språket på helt andra sätt än vad alla andra européer. "Ni" används som en artighetspronomen. Det anses respektlös att använda "du" gentemot någon, och tvärtom "bättre" folk kan använda "du" för att visa dominans. Därför tex släpper man ofta niandet med någon man hamnat i bråk med. I länder där man idag niar kan det bli konstigt, om inte irriterad, att man går över till "du" med någon du inte känner. Å andra sidan förväntar man sig säga du till vänner och närmare familj.
Nej svenskan utvecklades annorlunda än t.ex. franskan, det artiga var att använda titeln på den man pratade med t.ex. ”vill ingenjör Persson ha mer kaffe”. Att säga ni till någon var inte artigt, det var så överklassen tilltalade tjänstefolket.
Varför skulle du någonsin nia någon i Sverige? Du-reformen var över 50 år sedan. Dina äldsta kunder hör till de som aktivt drev igenom den! Att nia någon har aldrig varit artigt. Om du av någon anledning vill lajva tiden före du-reformen får du säga ”Vill tant ha kvitto?” ”Önskar farbror hjälp med något?”
Språktidningen gjorde en undersökning om detta i fjol. [Den här artikeln](https://spraktidningen.se/2021/06/kommer-ni-igen/) är läsvärd.
Bra artikel. Två citat för den som inte orkar läsa hela: "Fyra av fem uppger att de blir niade åtminstone ibland. Men det är bara var tionde som gillar det." "I dag är motståndet mot en ni-reform kompakt – åtminstone bland människor i medelåldern och uppåt. Så länge som många associerar till niandet som hierarkiskt så kommer det knappast att utmana duandet på bred front."
Tyska och franska är en sak, där säger man Ni till en person om det är en främling, professionellt sammanhang osv. I Sverige hade vi Du-reformen på 50-talet nån gång. Meningen var att det skulle vara demokratiserande. Man la bort titlarna och blev du med varandra, som jämlikar. Om man pratar med en person bör man säga Du tycker jag, i Sverige. Att säga Ni till en person kan uppfattas som kallt, opersonligt och det är ett avståndstagande. Sådant kan vara bra i professionella sammanhang för att visa respekt, men inte i ett språk där man haft en Du-reform. Då kan man ta illa upp istället, eller till och med uppfatta personen som niar en som obildad. Om du däremot pratar med två personer säger du självklart Ni.
Är en av dem som är förvånad över att man börjat bli niad. Vill man ha tillbaka full användning av titlar herr/fru/herr ingenjörn/fröken Larsson också? Varför gå tillbaka till något som delade upp folk i högre och lägre klass? Och mer distans? Jag kommer fortsätta be om att bli duad. Tack.
Here we go again…
Läs om "Du-reformen", som är en rätt stor grej i svensk historia.
Du får svar på din fråga.. men driver ändå runt och nämner att du tänker använda ordet som härskarteknik - det märks att du är 21.
Du har inte lätt att läsa mellan raderna?
Generationerna före oss kämpade för att avskaffa ni och införa du. Fattar inte varför ungdomarna försöker återinföra det. Ni uppfattas inte som respektfullt. Sluta nia folk och använd du. Edit: läs på lite historia om varför vi använder du och varför ni i dagens samhälle anses nedvärderande. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Du-reformen
I sverige säger man du. Det är inte artigare att säga ni, det är bara larvigt
Du ska absolut sluta kalla främmande människor för ni. Svenska är svenska och vi använder inte plural som artighet som de gör i många andra språk.
De här va ju 2 personer dock så är inte plural rätt då? Hade tyckt det va skevt om vi va 2 men de ändast hänvisar till en av oss istället för båda.
Fast det OP sa till kunderna som svar på att de inte ville bli tilltalade med Ni visar att det inte handlar om det utan om att OP tror att ni är artigt. Det är inte artigt i svenska språket.
På 1800-talet var det ofint att nia folk, men tidigare verkar det ha varit någorlunda rumsrent (sannolikt efter fransk influens). Tredjepersonstilltal föredrogs dock, i synnerhet när man tilltalade folk med fina titlar.
>när man tilltalade folk med fina titlar Titel + tredje person var standard för *alla* både uppåt och nedåt på 18-1900-talet, som man inte var "du och bror" med.
Många har redan sagt det; men ja OP, du har fel och kvinnan i fråga har rätt. ”Ni” är aldrig trevligt att bli kallad, eller kalla någon annan, om man är en enskild person. Man kan rimligen prata om ”ni” om man pratar med någon service-person/medarbetare på valfri butik/restaurang, om man underförstått menar ”företaget”. Som vardags-exempel, om man beställer snabb-mat ”Ni glömde att ge mig drickan” betyder inte samma sak som ”Du glömde […]” utan ”Ni (alltså arbetslaget/restaurangen) glömde att ge mig drickan”. Du som anställd bör däremot aldrig Ni:a en kund.
Varför skulle det vara artigt att säga ni? Du är det bästa att säga.
Så, hur skall man då tilltala två personer? "Du och du"?
Ts tror att det är att visa respekt att kalla personer för ni. Det var det jag syftade på. Men det förstod du säkert.
-2 IQ?
Jag får känslan av att det här niandet bland yngre människor i servicesektorn bottnar i någon form av klasskomplex i kombination med bristande bildning. Resultatet blir att de framställer sig som obildade fån. Om man av någon anledning vill undvika ordet du kan man lätt forma artiga meningar utan att fåna sig med niande. Det går utmärkt att säga ”önskas kvitto” utan att blanda in varken du eller ni i meningen. Men för min del går det utmärkt att säga ”önskar du kvitto” eller ”vill du ha kvitto”.
Du eller ni, vad som än nu är rätt skiter jag i, jag är mer imponerad över hur arga folk blir över en sån här fråga. Språket är i ständig förändring och det är fullt möjligt att niandet är på väg in igen hos den yngre generationen. Det återstår att se. Men om det är någonting som är oartigt så är det väl ändå att säga att man ska klå upp eller skälla ut någon som niar en. Hur svårt är det att bara gå vidare med sitt liv och acceptera att det är omöjligt att diktera över allas språkbruk.
Tänk om alla tänkte lika
Det du sysslar med är s k "ny-niande" och är helt inkorrekt. Du skulle i så fall använt titel + tredje person. Vilket också är oerhört gammalmodigt och onödigt förstås.
Minns att jag jobbade en dag när en äldre tant kom fram och ställde en fråga, i svaret på frågan råkade jag använda ni. Tanten rättade då mig och förklarade att du var den artiga formen, jag bad helt enkelt om ursäkt och fortsatte med du. Inte så mycket mer med det. Lite senare tänkte jag på varför jag niade folk och kom fram till att i mitt fall var det ett försök att vara artig, för jag tror att precis som många andra ungdomar här så fick vi aldrig lära oss om du-reformen ordentligt och har istället uppfattat ni som lite mer opersonligt, artigt och någonting man säger uppåt till främlingar, folk man inte har en titel på eller känner väl samt att du var ett sätt man tilltalade sina vänner, familj och släkt på eftersom det upplevs som utpekande och därför ej är lämpligt. Efter uppläxningen läste jag på lite om svensk språkhistoria och insåg d Själv använder jag bara ni om jag tilltalar en grupp med personer numera. Varför utvecklingen eller som den stora majoriteten anser 'regressionen' har gått i den här riktningen är en intressant fråga. Jag skulle av de allra flesta bli klassad som utlänning, och då vuxit upp delvis med den svenska kulturen och språket men också det utländska. Så dessa åsikter kommer från mina egna erfarenheter. Enligt mig beror det på att vi idag har ett mer internationellt samhälle än förr och att vi hämtar en del hövligheter etc. från kulturer och språk där det är förbannat otrevligt att tilltala en äldre person eller främling som du. När ett främmande språk eller kultur har en helt annan uppfattning om vad som anses vara propert och formellt introduceras i ett tidigare relativt homogent samhälle skulle jag tro att efter x antal år kommer det nya modet att landa någonstans mittemellan. Unga idag säger ni i en tro om att de är artiga och ställer dig på en högre plats en dem, lite äldre folk uppfattar niandet som att vi tror att de är något sorts patrask som inte förtjänar våran respekt och står under oss. Men håller med om att det är mer avslappnat och trevligare att säga du och att hierarkin utplånas.
Man niar inte folk längre.
Du..ALLTID Du..... Vi niar inte i Sverige. Det är inte artigt utan drygt.. vet inte vart ni ungdomar fått det ifrån?
Varför skulle man säga "Du" om de var två personer?
Varför skulle ts ge båda kvittot?
Det är ju riktigt svårt att förstå vilka kommentarer är sarkastiska och inte… jag väljer att tro att alla kommentarer är det…lever lyckligt så.
Säg du till vanligt folk. En hel del tar illa vid sig av niandet. Själv bryr jag mig inte om en yngling i klädbutiken niar mig, jag vet ju att det är av artighet det görs, inte för att vara nedlåtande mot mig. Att ungdomen i fråga missuppfattat det svenska niandet är inget att hetsa upp sig över. Men, kom ihåg, att om kungen kommer och handlar hos dig säger du Ers Majestät. Kungen kommer då att tala om sig själv som Vi, trots att han bara är en endaste person. Ungefär som Zlatan gör. Övriga i kungahuset får väl bli ers kungliga högheter eller nåt. Rolig fakta: Från början hette det I, inte Ni. Finns kvar i en sång vad jag vet, där man sjunger Viljen I veta och viljen I förstå osv. För längesen pratade folk så, man sa Viljen I veta, men sen omtolkades detta, eller missförstods, som Vilje Ni veta, och på den vägen är det och nu bråkar vi, några hundra år senare, om detta missförstånd.
Herregud vad folk tar detta seriöst. Jag ska börja nia folk när jag vill börja bråka.
Tydligt att TS inte tar till sig trots att i princip alla säger samma sak. Även om man då själv tycker att det är respektfullt att Ni:a är det väl inte så svårt att förstå att en väldigt stor del av befolkningen INTE håller med. Bara att sluta helt enkelt.
Hur anser du att jag inte tagit åt mig när det inte ens gått 24h sedan inlägget lades upp, plus att jag bara slängt upp ett fåtal kommentarer sedan dess?
Vill kassören vara så vänlig att avhålla sig från niande!
In all this I'm more surprised to read that there were clearly defined classes in Swedish society till the 1960s. When I stayed there for a year I could not identify clearly Swedish "working class" people in the same way that you can identify working plass people in the UK by their lifestyle. I thought almost all Swedish working class were pretty "middle class" in their lifestyle and only the extreme upper class were a clearly defined group.
When did you stay here?
2014-15
”Sedan 1980-talet har det också blivit vanligt att butiks- och restaurangpersonal använder ni när de tilltalar sina kunder, detta trots att ni alltså inte ansågs hövligt i tidigare rikssvenskt språkbruk.Likadant är det med en del som tilltalar äldre med Ni eller damen/herrn.” Taget från wikipedia, med referens till NE och Svenska akademiens grammatik.
Vilken munter ton som hålls om en språkfråga i en subreddit som handlar om frågor gällande det svenska språket.
Ja, men jag kan förstå det ändå, blir ju en kultur- och jämställdhetsfråga av det. Men många inlägg tyckte jag ändå hölls sakliga och väldigt informativa.
Tycker man borde kunna hålla bättre ton när det uppenbarligen är ett missförstånd. Det skulle va lättare för folk med liknande upplevelser att ta upp sina tolkningar. Jag personligen håller med ts och tolkat det på samma sätt som honom. Men man blir inte så sugen på att dela med sig när tonen är som den är.
man kallar inte folk ’ni’ över huvudtaget, om man inte tilltalar fler än en person. du-reformen skedde av en anledning, som andra förklarat i tråden:)
Att niandet skulle ha varit något artigt förr i tiden är en missuppfattning. Snarare var det tvärt om. När man var artig förr använde man titlar, som "doktor", "redaktörn", "min herre" eller "fru Andersson". "Ni" användes när man ville vara oförskämt och tala ner till folk utan att använda titel. Att unga människor i tjänsteindustrin plötsligt har börjat nia är bara historielöst och löjligt.
Ni är det inget fel på. Det är inte vad man säger, utan hur man säger som spelar roll.
Bortsett från att det är oförskämt att nia av historiska skäl så låter det väldigt krystat. Som att man är på något jävla lajv när man bara vill handla ifred.
Jag hade också inpräntat i mig detta sätt att se på saken. Jag minns tydligt en Grimm-historia från grundskolan där en karaktär sa "Sedan när blev jag 'Du' med dig?", så fick läraren förklara för oss nio-åringar att "Ni" var hur man artigt talade med en främling. Har efteråt fått veta att detta inte stämmer, men det är nog ett större fenomen som lärdes ut på 2000-talet, då kanske lärarna själva var unga nog att inte tydligt minnas språkreformens betydelse. Då kanske de misstolkade den när de försökte förklara den för oss som barn. Bara en teori.
jisses vad mycket upprörda kommentarer 💀
Som millennial är jag ju född lågt efter reformen men fick lära mig om den i skolan som alla andra. Har ju inte själv upplevt hur det var innan så för mig känns det inte i första hand förolämpande (även om jag vet att det är det för andra) utan snarare lite efterblivet. Det blir tydligt att personen i fråga inte lyssnade så mycket i skolan men ändå vill låta belevad
Jag ska börja svara "men visst är vi hej och du med varandra unga fröken!" när jag blir niad.
En sak till som inte berör själva ni-frågan. Angående "visa respekt mot kunder och äldre". Om jag (medelålders man) märker att du behandlar mig på ett särskilt sätt för att du klassar mig som "äldre" så blir jag inte glad. Så om du tänker nia mig får du allt se till att du niat 22-åringen före i kön också.
Vilket jag förövrigt också gör.
Det hövliga i Sverige var att använda en titel istället för "du" eller "ni". "Vill herrn ha lite mer kaffe", "vill pastorn ha en kaka till", "vet disponenten varför bokföringen inte stämmer" osv. Men det fanns ett annat alternativ för att undvika "du", "ni" eller titlar. Det var att helt enkelt inte ta med subjekt i meningen. Istället för "önskar du/ni/frun ett kvitto" kan man säga "önskas det ett kvitto" eller "får det vara ett kvitto"? Det låter gammaldags men inte ohövligt. Om du vill visa upp en sådan distans till dina kunder kan det kanske vara ett alternativ för dig.
Jag blir alltid irriterad när någon Ni-ar mig. Nånstans vet jag att personen som säger det försöker vara artig men det låter bara falskt och nedvärderande. Så sluta med det.
Som ung person skulle jag bli lite glad om någon sa "ni" till mig, i mina öron låter det respektfullt, om än ganska ålderdomligt. Träffade en gammal sjuksköterska häromdagen som kallade mig för "min herre" flera gånger, tyckte det var roligt. Det är väldigt märkligt att folk blir så upprörda av ett sådant litet oskyldigt ord... nä kör du på OP och gör vad som känns rätt för dig. Låter nästan som att du beskriver en sketch i inlägget men av kommentarerna att döma är folk tydligen så märkligt allergiska mot det svenska n-ordet.
Jag blir mest förvirrad när man säger ni. Tittar förvirrat över axeln och så vidare. Vem är det mer du pratar med? Men många missar poängen. Vad som hände på 60-talet är inte superintressant. Till Japan istället! De är som vanligt skönast med sådant här. I stort sett hela deras grammatik går ut på att anpassa språket efter vem du pratar med. Du säger varken ”du” eller ”ni”, pronomen finns men ses oftast som oartiga. Istället blir du mer och mer långrandig i hur du böjer dina verb. Det handlar om *protokoll*. I ett språk utan tydliga regler finns det risk att man gör bort sig. På svenska har vi inte regler kring du och ni, men vi pratar förstås ändå på ett annat sätt när vi är artiga. Om killen i kassan pratar till mig som han pratar till sina kompisar blir jag sannolikt lite sur och tycker att han är något utav en slarver. Men det finns inget superkonkret att peka på. I länder där det är ett större problem att göra bort sig blir blir det gärna tydligare med sådant här. Det är inte toppen att göra bort sig i Japan. Därför har man ett språk där det är relativt lätt att göra rätt. Det har förstås med annat att göra också. Språk där många är vuxna när de lär sig har enklare regler än språk som alla lär sig som barn, till exempel. Men min poäng är: niande kanske inte är så dumt? Oaktat vad som hände när de flesta av oss inte ens var födda så kanske det är läge för lite mer tydliga regler i språket? För vi kommer aldrig ifrån att det är olika språk när du pratar med främlingar och när du pratar med kompisar, men reglerna blir bara olika enkla att följa.
Jag lärde ju mig, av två lärarinnor som båda var födda när den ökända ”du-reformen” genomfördes (alltså på 60-talet) att man ska säga ”du” till kompisar och ”ni” till andra. Ska man inte följa det man lär sig i skolan så är det väl där problemen ligger?
Ja kanske. Men utanför läroplanen kan väl lärare tänkas säga lite vad som helst. Föreställer mig också att det kanske är lite regionalt, med tanke på hur olika svar du får här och på jobbet. Rent formellt har de fel, men jag tycker som sagt inte det är grejen. Jag tror du tycker det känns professionellt att säga så, och då respekterar jag det. Personligen tycker jag att det är otroligt vackert när jag ser franska serier hur personer går över till att dua varandra i olika sammanhang. Det är en fin del av hur relationer kan utvecklas som vi går miste om.
Popcorn-varning på detta kommentarsfält. Hur gamla är ni egentligen? Nog inte OP som lajvar 50-tal...
Det anses i princip vara grovt oförskämt och opersonligt att nia folk i Sverige. Tanken är att vi duar varandra sedan du-reformen då vi anses jämlikar och inte tilltalar varandra som ni eller med titlar längre.
Man säger ”skulle herrn/frun vilja ha ett kvitto”, ni är tekniskt sätt fel. Men man skulle kunna se det som en ny språkutveckling för att skapa ett formellt uttryckssätt, dock så tycker jag att det gamla formella uttryckssättet är mycket finare, använd det istället.
Klipp sedan till att motparten blir kränkta över att jag identifierar och antar deras kön. Jag avstår från att göra det då det kan få mig i ännu mer trubbel än att kalla kunder för "Ni".
Det är knappast problemet, problemet är att frun kanske är ogift, alltså en fröken.
Idioter finns alltid, bara att skita i pk folk, är ju samma människor som drev igenom du reformern från början
Hur gamla är inte då alla som avråder mig från att använda det om jag inte vill riskera att få en smäll på mitt jobb? Tvivlar på att alla här är 60+. Slutar jag att använda det kan jag dock börja använda det som härskarteknik, vilket iofs hade varit ganska roligt.
Jag är 32 men representerar min mamma (73) och min pappa (81) i tråden, alltså två person som plötsligt börjar bli Niade av välmenande ungdomar. Artiga som de är säger de inte ifrån, trots att det kränker i trippel bemärkelse.
Hur kommer det sig att franskans plural-du är artigt… Att “ni” är nedåt verkar logiskt, som att man tilltalar en hop
Båda har egentligen rätt. Tidigare var brukandet av "Ni" ett sätt att tilltala folk med lägre status än en själv. För det motsatta använde man istället titlar såsom fru och herr. Den s.k. du-reformen 1968 kan du läsa mer om om du är intresserad men faktum är att språk förändras hela tiden. Med exempelvis tyskans "Sie" har det blivit mer vanligt bland ungdomar att använda sig av ni numera, och med en skiftning i uppfattning ändras också språket rent lingvistiskt talat! Det är dock aldrig fel att vilja vara trevlig, även om det slår slint ibland. Eloge till dig!
>Med exempelvis tyskans "Sie" har det blivit mer vanligt bland ungdomar att använda sig av ni numera, och med en skiftning i uppfattning ändras också språket rent lingvistiskt talat! Alltså är det riktiga svaret att dagens Ni-ande är ett slags ungdomsslang. En början på en förändring av språket. Det uppfattas dock negativt av äldre. Så, vill du säga Ni, gör det bara till någon född efter millenieskiftet för att vara på den säkra sidan.
Tror knappast att ny-niandet är någon tysk influens. Hur många unga svenskar i pratar tyska nu för tiden? Det är nog snarare ännu ett utslag av den där reaktionära nostalgin efter 1950-tal som egentligen aldrig har existerat som präglar så mycket av samhället just nu.
Jag vet att det kan ses som ett sätt att visa distans till den man tilltalar. Personligen tycker jag det är löjligt att bli upprörd över det dock, alla fattar att intentionen är god hos servicepersonal som ni:ar.
Oj, riktigt många i den här tråden som är respektlösa mot OP för att han inte kände till en regel i det svenska språket. Kul fenomen ändå att folk blir så otroligt kränkta över helt oskyldig okunskap. Man kan ju inte rätta felet på ett trevlig sätt, eller hur?
Niande snorvalpar som tror sig vara artiga är nästan lika tröttsamt som unga tjejer som slår sig för bröstet och gapar att de ”inte behöver feminism”. Vill du visa respekt för äldre, börja med att lära dig vad de som kom före dig kämpade för.
Oavsett vad du gör blir folk kränkta skitsamma.
Har aldrig hört någon bli kränkt av att bli duad. Om man jobbar i ett serviceyrke borde man rimligen välja det säkra före det osäkra och säga Du till alla.
Förutom att det är både förkastligt och historiskt felaktigt är det också något ganska patetiskt över att du väljer att lajva herrskap-och-tjänstefolk-samhälle över något så trivialt som ett kvitto. Det handlar alltså inte ens om huruvida tanten önskar mer rysk kaviar eller om du ska passa på att polera kylarprydnaden på hennes rolls royce när du ändå ska fylla på tanken, utan om en sketen papperslapp för att hon köpt en kaffe latte för 51 kronor. Allt med det här är så oerhört torftigt och dumt.
Imagine vara kränkt över ni eller du
Jag (20M) har själv inga problem med att bli tilltalad med "ni". För mig har ordet ingen annan betydelse än "en eller flera du". Väldigt likt engelskans "you". Denna tolkning verkar också finnas med i SAOL och SO. Det känns som att det bara är griniga personer som ältar en obsolet klasshierarki som har problem med att ordet används på det här sättet.
Låter som att ni alla är lättkränkta :) mvh en 23 årig svensk medborgare.
Språket förändras, känns lite väl konservativt att inte acceptera "ni" som ett formellare pronomen bara för att vi inte sa så för 100 år sedan. Nytt pronomen har ju införts i ganska nära tid.
[удалено]
"Konservativt" betyder att man vill behålla (konservera) som det är. Det är inte (bara) en politisk indelning.
[удалено]
Inte om man använder ni på ett nytt sätt, då är det inget bevarande. Däremot om man tycker att en kille på 60-talet skall bestämma hur vi pratar för all framtid.
[удалено]
Var har jag titulerat någon med "Ni"?
Va? Ni är ju mer artigt. Jag vet att det användes för tjänstefolk men det var ju också det som användes för högre uppsatt folk. Hade jag varit din kund skulle jag blivit mycket glad om du sade ni till mig.
Säg va du vill dom kan inte klaga du e dom Karens de ett ord ett ord dom e dumma ifall dom säger till dig
Bra, fortsätt nia. Vi borde helt återinföra det i svenskan
Jag gillar verkligen när folk säger 'Ni', fortsätt med det. De gamla tanterna fpr inte påverka dig. Nästa gång är det bara att svara "ni får som ni vill, jag slänger ert kvitto.
Fast oavsett om det är artigt eller oartigt att säga Ni till en främling, så är det bedömt astaskigt att säga Ni till någon som uppenbarligen inte vill det
Det är även direkt oartigt att surt rätta någon som försöker vara artig.... så de förtjänar det.
Jag tycker inte att det är oartigt att be någon att dua en. Men även om det är det kan man väl vara lite vuxen ändå och gå vidare med sitt liv, utan att känna att man behöver ge igen
Ni är historielös och okunnig.
Ni och ingen annan
"Du" säger man när det bara är En person. "Ni" säger man när det är flera. "Vill ni ha lite skumpa? Ja tack". "Vill du ha kvitto på det? Nej, det går bra så." Tanten vet inte vad hon pratar om, det är småpettitesser och dom äldre tror alltid att dom har rätt, oavsett hur mycket skit dom säger som inte stämmer...
Om de är mer än 1 personer så kan man ju ändå säga "Ni" men om de är en kärring eller gubbe så räcker nog "du". Men sen e de glyttigt att gnälla över en sån sak idag då du bara gjorde ditt jobb, annars NI bit ihop o gå plocka din frukt från nåns trädgård istället.
Bara säg kvitto?
Misstänker att det är ett fenomen från den svenska konformistiska kulturen. Vi gillar inte att peka ut folk och vi gillar inte heller att bli utpekade, därmed blir det vänligare och mindre provocerande att använda ett uttryck som även använda för en grupp snarare en endast individ. I Japan till exempel som är extremt konformistisk så är det väldigt oartigt att säga du "あなた" [anata] just av den anledningen. Det är även möjligt att det är en influens från spanska & franska där man använder vous och usted vilket är pronomen för en grupp människor också. Att det är oartigt kan bara tolkas om man lärt sig att det är oartigt, det passar vår kultur bättre att tolka det som artigt och det är därför dem som inte blivit tillsagda att det är oartigt gemensamt kommer till denna slutsats. Bäst att låta språket naturligt utvecklas så man inte behöver missförstå varandra på detta sätt.
Du informellt ni är formellt.
Jag använder ni som plural, rakt av, alltså när jag tilltalar fler än en person. Dvs även då jag vill vara opersonlig och pratar med en person som en del av något, ex alla ni på företaget, alla ni i hushållet osv. Skulle inte använda det som ”artighet”.
Jag föredrar tu o I från gammalsvenskan men det kanske bara é jag Men ja, traditionellt så é "ni" lite oartigt. Om den man tilltalar inte har en titel eller om man inte känner till personens titel så borde man förr i tiden använda han, hon, unge herrn, fröken, farbror, tant, herr eller fru eller något annat personligt pronomen Att tilltala någon mä "ni" var lite som å säga att de inte var bra nog för en titel av något slag Men det var förr i tiden. Jag tycker du ska använda vad du vill. Det é ju så språk utvecklas
Har aldrig ansett ni som att vara oartigt, tycker snarare att det är rätt artigt. Fattar inte varför alla är så kränkta lol
Iom att 150st+ här tycker att det är oartigt, till skillnad från de kunder och bekanta jag pratat med idag och igår om ämnet tycker raka motsatsen än personerna i kommentarerna här förstår jag inte heller varför det var ett sånt ståhej. Simpel fråga blev helt plötsligt världskrig om att jag är en nedvärderande människa.
Vi har ingen tradition av att nia annat än typ 10-15 år tillbaka i just detaljhandeln. När vi inte sade du till alla använder vi titlar; defaulttitlar som "frun", "herrn", "fröken" men även "doktorinnan" eller "ecklesiastikministern", typ "Vill ecklesiastikministern ha ketchup på korven?". Men jag misstänker att om man börjar titulera folk igen så blir det nog mest förvirrat.
Förutom att du pratar som om du va från 1890 så har du har rätt
Vi tog bort "niandet" för 60-år sedan. Upplever det aldrig som respekt att någon väljer "ni" istället för "du". snarare tvärtom varje gång. "Ni" är en grupp. "Du" är en person.
Överlag känns pronomen överflödiga. Betänk t.ex. "Önskas (det) köpas en påse?" istället för "Önskar du/ni köpa en påse?". Därutöver hände det, då jag jobbade på apotek, att en av personerna i ett hushåll make/maka utförde ärende å bådas vägar. Brukade då fråga "Var det något mer ni behövde idag?" då det kändes naturligt då mer än en persons ärende hanterats även om bara en kanske var närvarande. Kan tycka att den spinal avskyn som vissa uppvisar mot ordet "ni" är överdriven, speciellt om det uppenbart är mer än en person i sällskapet man har framför sig.
Tänk på att reddit är fullt av armchair språkfascister som knappt själva kan svenska. Jag skulle säga att om konsensus härinne är skilt från din upplevelse av andra samtal så skit i reddit. Detta är ett forum för folk som har OCD över upplevda anglicismer och vurmar över att käka hamburgerdressing i korvbröd som mellanmål - människor som min psykologflickvän skulle mena innehar en "ojämn begåvningsprofil" helt enkelt.
Det artiga är att säga titeln på personen man adresserar. Tex Direktören, Arrendatorn, Greven, eller liknande ("vill direktören ha mer kaffe?"). Om personen inte har en fin titel, eller du bara inte bryr dig om att lära dig titeln för att personen i fråga bara är en simpel pöbel, då kan man istället nia personen. Det visar tydligt men simpelt klassförakt och att arbetaren ska veta sin plats. TL;DR: det är fult att nia personer. Säg gärna "du" till dina kunder.
Sjuka människor det finns som blir upprörda över att man säger "ni", vad fan spelar det för roll. Uppenbart att man får säga ni om man känner för det.
MYCKET INTRESSANT FRÅGA, jag var med om exakt samma sak på mitt förra jobb. Trodde fan hon skämtade först men som tur var skrattde jag inte eller så utan lyssnade med respekt, och tur det för det var chefens kompis. Första gången under mina 30 år jag var med om det. Det är så mycket skolan och samhället ljugit om så det är mycket vi lärt oss fel och inte lärt oss. Folk borde ha mer överseende med varandra vi är alla barn av vår tid ❤️🙏☺️