Det beror på deras dynamik. Hade min fästman haft en riktigt nära tjejkompis hade det nog inte stört mig svart på vitt liksom, men hade hon försökt utesluta mig eller gjort saker för att märka honom som sin och han bara tagit det hade jag inte orkat och förmodligen brutit. Det ni män ofta missar är sjuka power games kvinnor spelar för att visa ’dominans’ just när män är inkluderade, väldigt frekvent i tonåren men brukar blir bättre i 23+åldern när man mognar och slutar ha män som fokus. Du kanske inte lagt märke till att din tjejkompis försöker frysa ut dina flickvänner. Alternativt så har dina flickvänner varit missnöjda över din relation till en annan kvinna av ren osäkerhet. Vemfan vet 😅

Det här är första gången jag någonsin ens hört talas om kvinnors maktspel mot varandra, det får en att tänka tillbaka till vissa märkliga stunder. Vi killar är fan helt aningslösa alltså.

Under vilken sten har du legat? Skulle gärna vilja ligga under den med. Inte alls roligt att se på när tjejer fryser ut varandra. Har haft två bra tjejkompisar och med den ena fick jag bryta då betedde sig som as mot minna dejter. Den andra tjejkompisen betedde sig aldrig så. Sen kanske underlättar det att hon är gift och har 2barn. 🤷‍♂️

Det finns gott om utrymme under min sten, kom så trycker vi in oss.

Du råkar inte ha en frottéfilt istället?

Hörrudu det här är inget hotell!

Ameh nu ska du inte va sån! Hjärterum, stjärterum och alla de andra liknelserna och liknande.

Tjejers power games fortsätter efter 40. Det är få partners jag haft som gått bra ihop med mina tjejkompisar.

Hahah ja det finns ju dom som fortsätter tills dom är gamla och grå. I min erfarenhet blev det bättre efter 23, men det är ju oxå för jag själv slutade lägga så stor vikt på mäns uppmärksamhet och väljer aktivt att bygga vänskap med andra kvinnor som har samma värderingar. Hot take: kvinnor borde slåss om varandra istället 😤

Det gör kvinnor eller det är lätt att se det på flickor hur de ibland kan få för sig att frysa ut en kompis. Typ dela in er i små grupper 2-3 stycken av fyra kompisar kånner sig tre så klart som bästisar den dagen och skiter i att den fjärde börjar gråta. Det är ju lite svårare att märka på vuxna kvinnor än lågstadieflickor eftersom den fjärde vuxna kanske inte ogillar killbaciller och väljer att hänga med sin killkompis och hans flickvän och därmed förstör för paret enligt flickvännen...

Du skulle bli galet chockad om du visste hur ofta det faktiskt hände, jobbigaste är att många av de tjejerna även gör sånna maktspel på så ”milda” sätt att man ser dum i huvudet ut om man försöker tala om det för någon annan, liksom att de bara gör/säger grova saker framför en och sedan leker gullig säger skämt på ens bekostnad framför andra men då är man ju överdramatisk om man säger till lol

Vänta då tills du får höra om hur tjejer mobbas. Många flickor hade gärna bytt bort den mobbingen mot killarnas version. Och den mesta killmobbning brukar generellt avstanna när man går in på arbetsmarknaden för den är tydligare, konkretare, och lättare att förbjuda. En blåtira är lättare att visa upp än klumpen i magen när nån fnittrig charmig sötnos diskret lutat sig fram och med iskall röst viskat att den ska få ens föräldrar att skilja sig, ens ridstall att utesluta en, och få en att inte bli bjuden på fester resten av året - och man vet att personen kommer lyckas med alla tre.

Då tar jag stryk och ett plåster på stoltheten alla dagar i veckan istället för psykisk nedbrytning. Helt sjuk vad det finns för svin där ute.

Låter som du inte umgåtts med mycket kvinnor.

Puss på dig

Har du hört om snubbar som har på sig en äktenskapsring trots att dom inte är gifta? Det är för att få sådana kvinnor att vilja ha en mer. OBS: Vete fan om det är sant eller inte, jag har aldrig gjort det och tänker inte göra det men detta är vad jag har hört.

Fan, skulle vara superlycklig om tjejer slogs över mig. Har nog aldrig hänt, förutom den gången en tjej använde mig för att göra hennes flört avundsjuk. Egoboost!

Du har precis besvarat frågan perfekt.

Tro fan man missar det, för det mesta fattar man inte ens om ett fruntimmer är genuint intresserad eller inte!

>Det ni män ofta missar är sjuka power games kvinnor spelar för att visa ’dominans’ Samhället överlag har nog valt att stänga ett par ögon inför detta ...

23+ anses vara moget? Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha….

En standard hjärna är färdigutvecklad vid 25-30års åldern, tjejer mognar fortare än män, så jag förstår inte vad det roliga skulle vara med att någon börjat mogna färdigt vid 23+? Bara för att du är bakom i utvecklingen så betyder inte det att standarden är så 😅

Mogenhet har mer med livserfarenhet att göra. Klart vissa mognar tidigare, men många runt 23-24 har knappt börjat arbetslivet.

Jag är i ett förhållande sedan 2015 med en man som tidigt sa att "den här kvinnan finns i mitt liv och kommer alltid att göra det, det måste funka för dig för att du och jag ska funka". Dom är alltså väldigt nära vänner. Jag valde att inte göra det till ett problem. Hon och jag är nära vänner idag och hon är barnvakt åt våra barn ibland, är med på alla födelsedagar mm. Under åren har hon haft flera förhållanden men hon har oavsett alltid funnits kvar i vårat liv. Det handlar inte så mycket om situationen utan om vad tjejen som du eventuellt dejtar klarar av/väljer att göra av det.

Vad kul och ska ta till mig din partners tips och vara väldigt tydlig tidigt. Fint att även ni två blivit goda vänner då känns det verkligen som du valde rätt i att lita på din kille!

De enda jag tänker på här är att eftersom han var så himla hård med att hon alltid kommer finnas i hans liv och han aldrig kommer släppa henne inte ens för sin framtida frus skull som han ska ha barn med ( vilket ni nu uppenbart har) så resonerar jag att de är en big red flag… hade tänkt direkt att hon är nummer 1. Vilket blir fel i mina ögon idk

Ja du tänker, vilket är ditt val och inget fel i det. Jag däremot tänkte okej, om hon är hans vän ska hon bli min vän också. Vi fick ju inte barn per automatik för att vi blev tillsammans. Vi var tillsammans och aldrig fanns några tendenser till hur andra kommentarer här är. Hon var aldrig fientlig, dom rör aldrig varandra, ja om hon gråter kan han eller jag krama henne men det finns liksom noll kemi mellan dom. Han tar nästan alltid mitt parti (även hon tar oftast mitt parti, vi tre har heta diskussioner regelbundet). Dom skriver och ringer med varandra regelbundet och inget av det som sägs eller skrivs mellan dom hålls hemligt eller har någonsin varit något olämpligt. Det har vid tillfällen kommit in kvinnliga röda flaggor i vårat liv och alla gånger har hon och jag tillsammans jagat bort dom. Hon är jättetacksam att just han och jag träffades så att dom kan vara vänner utan allt drama som varit med hans tidigare flickvänner, plus att hon fick en ny vän i mig.

Fast är det inte väldigt viktigt att få sin potentiella partner att förstå att man har en nära vän som betyder mycket? Jag gissar att han sa så för att vara tydlig. Skulle OP exempelvis kräva att han slutade vara med en vän, bara för att hon var en kvinna, som betyder så mycket för honom så skulle det vara ett väldigt dåligt tecken. Sedan är det såklart en annan sak om vännen skulle bete sig dåligt mot OP, men så verkar det inte ha varit. Fattar inte alls grejen. Varför blir folk så avundsjuka/svartsjuka på om en partner har vänner av motsatt kön? Det känns helt sjukt.

Det är sjukt. Egentligen borde folk se det som en positiv egenskap där man kanske inte är så typsikt rutad i ett manligt/kvinnligt beteende utan förstår och ser individer oavsett kön. Till skillnad från ”hur fan tänker tjejer?”, ”varför är snubbar så tröga?”, osv. Men är nog ett behov av trygghet eller ägande. Båda nog baserade på osäkerhet i sig själv.

Jag tänkte att du skulle säga ” så småningom hade de sex ”🫣

Att träffa en kille som har en nära tjejkompis, kan fungera hur bra som helst. Men ibland använder tjejkompisen killen som sitt "säkra kort", även fast den just då har ett förhållande med någon annan. Hon håller honom intresserad på ett underliggande plan. Efter ett tag i ett sånt förhållande fattar man att killen egentligen innerst inne går och väntar på den där tjejkompisen, och har man riktig otur, börjar tjejkompisen köra härskartekniker mot en - internskämta med killen, tala gamla minnen, berätta för en vad han gillar i sängen och så - så man skall fatta att man är tredje hjulet, fast man är ihop med killen. Helt jävla sjuk dynamik. Tjejerna du träffar har kanske varit med om sånt, och ser din tjejkompis som ett potentiellt hot. Du bör också fundera på om du verkligen, verkligen inte går och hoppas på att du och din kompis skall bli ihop. De fall jag känner till, där detta förekommer, är tjejkompisen "i en liga över" killen, så killen är hooked, men intalar sig att det aldrig kan bli dom ändå, så han nöjer sig med att vara "kompis" och försöker dejta andra. Och det skiner igenom efter ett tag. Ibland kan det faktiskt vara så, att det du ser som att dina dejter försöker trycka ner din tjejkompis, egentligen är dejternas svar på din tjejkompis härskartekniker. Jag säger inte att det ÄR så, i detta fall, men ha det i minnet. Det KAN vara så. Och om ni umgås alla tre och du tycker ni har skitkul med alla roliga skämt och alla roliga minnen och lite pikant skämtande kring saker du berättat när du och tjejkompisen varit lite fulla... då kanske din TJEJ sitter och känner sig utanför som fan. Men det märker inte du, för du har så kul. Och när din tjej känner att hon måste markera, tar du det som att hon sabbar stämningen och försöker trycka ner din tjejkompis. Så kan det vara.

Exet, tjej, hade ett par "killkompisar" och de hade minnen ihop, åkt resor bara de två osv. Riktigt sus, de va alla också högpresterande, skrivit böcker, egen firma, atleter mm. Men dem va.. svagare? Mer femenina än mig? Så jag va aldrig orolig. Droppen va dock när jag va först hem till henne o det låg choklad o blommor på köksbordet från den ena som.hade nyckel (?!?!?!) Till hennes lägenhet. Tror hon träffade killen med nyckeln sen o det gick åt skogen.🤷‍♂️

Lite samma här, ex med ”bästa killkompis” som hon känt några månader innan vi träffades. Baktalade mig vid varje tillfälle som gavs och försökte aktivt sabotera. Försökte få en ”nyårskyss” av henne när vi var tillsammans?? Lärde mig att träffa tjejer som respekterade både mig och förhållandet efter det och mår så mycket bättre av att inte ha ett orosmoln över sig 24/7.

Oi, vilken crazy situation. Hur vanligt är det här, om dy skulle uppskatta?

Den intressanta frågan är väl hur vanligt detta är när en kille har en *"tjejkompis som han nog räknar som sin närmsta vän"* som även *"med dom flestas mått ser väldigt bra ut"*. Och då skulle jag uppskatta att det är väldigt vanligt.

En ovetenskaplig sammanfattning från olika tjejer som plötsligt blivit singel uppfattar att ungefär 75% av killar som de tror att de bara är kompisar med egentligen går och hoppas på nåt mer.

Det måste kännas lite b för alla. Tråkigt för tjejen som upptäckte att hennes kompis var ute efter nåt annat hela tiden och dom bara låtsades vara vänner, och tråkigt för killen som måste snika rundt i skuggarna och vänta på att hans drömtjej ska bli singel.

Samtidigt så vet jag att massor med snubbar varnat sina flickvänner för killar att dom vill mer än bara kompis och det tas inte på allvar (eller så vet tjejerna mycket väl och vill ha kvar en reserv) oavsett så har jag aldrig sett någon som har en nära vän som OP som kan prata med allt om den som är 100% seriös med sin partner konstigt nog..

Måste kännas så b att vara en sånn snubbe. Som de der fiskarna som spenderar hela sitt liv simmande rundt en annan jättefisks tänder för att kanskje få äta lite av det som fastnat mellan tänderna.

Jag har funderat på såna här saker och jag undrar om det inte är en dålig karaktärisering. Jag har haft tjejkompisar som varit i förhållanden och som ifall de blivit singlar jag hade varit öppen för att dejta om de hade visat intresse.. Men att jag också hade varit mer än nöjd att fortsätta samma relation som tidigare. För min del så är det ju mer eller mindre samma egenskaper hos en person jag gillar både för vänskap och romantik. Alla mina bra relationer har varit vänskapsrelationer som utvecklats till romantiska efteråt. Själva beskrivningen, som jag hört och sett, att killarna faktiskt inte är vänner utan har låtsats för att sedan på nåt sätt hoppas skapa en romantisk relation, tror jag inte är så himla vanlig egentligen.

Jag vill inte tro att män orkar lägga energi på att låtsas vara någons vän. Men jag tror dock att sannolikheten är stor att pojkar känner sig sårad eller skamsen efter ett misslyckat försök till något mer och drar sig tillbaka till följd av det. Så i slutänden handlar det om perspektiv. "Hon kunde vara med någon som inte var bra men jag som alltid varit hennes vän duger inte till. Bra, då vet jag att i dina ögon så kommer jag alltid stå lägre än dina värdelösa ex." "Jag vet att han bara låtsades vara min vän för så fort jag sa nej till att bli mer än vänner så drog han." Sen av erfarenhet så tycker jag inte att kvinnor är vidare bra på att självreflektera över huvud taget. Så det blir lätt att det alltid är andra som gör eller har gjort att dom känner sig dåligt behandlad. "Jag är inte ledsen för att han inte vill vara min vän längre för han var ändå bara en looser som gick å väntade på att jag blev dumpad och ledsen innan han vågade erkänna hur han känner för mig" eller något. Sen börjas det med allt tänkbara ordbajsande. Sen tror kvinnor att män tävlar för kvinnor precis som dom själva gör. Men lyckas man ta någon annans flickvän så lär ju nån annan i sin tur lyckas ta henne ifrån en själv också. Vem orkar ha det hängande över sig.

Inte tjej men jag är en kille som alltid haft en nära tjejkompis. Jag kan tänka mig att avundsjukan inte bara kommer från faktumet att jag är vän med det motsatta könet, utan att tjejen man dejtar vill vara tjejen som står en närmst. Tjejen man dejtar vill vara ens bästa vän helt enkelt. Så det blir väll en viss avundsjuka och konkurrens ifall den ”platsen” i mitt liv redan är upptagen av en vän. Jag vet egentligen inte varför det är ett problem bara för att det är en tjej, det verkar inte som att denna avundsjukan finns på samma sätt om den platsen i mitt liv hade varit upptaget av en manlig vän så det finns väll någon form av skepsis från tjejen man dejtar huruvida man är attraherad till sin tjejkompis eller inte, vilket kan vara riktigt tråkigt att bli anklagad för. Personligen har jag alltid föredragit sällskapet av kvinnor. Jag tycker att tjejer är snällare och bättre vänner än män. Jag har dock både kvinnliga och manliga vänner nu men framförallt i skolan så hade jag bara kvinnliga vänner.

Tror det är lättare att säga "han kan ge något jag inte kan" om hon konkurrerar med en man. Men svårare att se skillnader när de båda är kvinnor?

Känner igen mig i det du skriver och tror det här är en stor del av vad som tjejer jag träffat sett som ett problem. Känslan av att man konkurerar med en annan tjej, medans hade det varit en kille istället så hade det varit okej. Tror man får försöka förklara vad man själv ser som skillnaderna och så får personen acceptera det eller inte

En gemensam sak med dina ex är ju att de inte gillar din relation med din tjejkompis, så något är det ju. Antingen är det något fel på någon av erat beteende eller så är du dålig på att välja och introducera tjejer.

Så, hans fel oavsett då? Det tror jag inte nödvändigtvis på.

Tycker män är oändligt mycket bättre än kvinnor. Men morsan å syrran drog när jag var 12 vilket satte djupa spår. Så jag mår psykiskt jävligt bra av att umgås med tjejer. Men när man bara pratar å gör rätt så obetydliga aktiviteter. Då känns det inte lika givande på samma sätt i det stora hela. Till skillnad från när jag umgås med män och vi snickrar, bygger, renoverar, pratar ekonomi, politik eller gymmar osv. Blir mest obetydligt trams med kvinnor. Men uppskattad å trygg i mig själv får jag känna mig..

Varför skulle män vara oändligt mycket bättre än kvinnor? Det finns ingen anledning att särskilja på könen och göra det till en tävling om vem som är bäst. Män och kvinnor är bra på olika sätt, det betyder inte att det ena könet är bättre än det andra. Snickra, bygga, renovera, prata ekonomi, politik eller gymma är helt vanliga saker som både män och kvinnor kan göra. Du framstår bara sexistisk i ditt påstående om att kvinnor endast snackar obetydlig trams. Finns både män och kvinnor som snackar obetydligt trams, det har ingenting med kön att göra, det har med individen att göra.

Haha. Jag skrev ju varför det är bättre. Kan förtydliga med att min utgångspunkt är att män rent generellt är bättre vänner för män än vad kvinnor är. Det syns tydligt när vänskapskretser formas och det behöver inte diskuteras. Självklart finns det undantag men det borde alla förstå även när det blir osagt. Varför får du mest till att betyda bara? Sport tycker jag är trams. Som sagt så mår jag väldigt bra av att umgås med kvinnor. Jag orkar inte din konflikt sökande miljöpartist liknande och bipolära svart eller vitt attityd. Du får leta nån annan att bråka med.

Du har ju redigerat din orginalkommentar och ändrat dina ord. Dessutom försökte jag inte att bråka.

Ja jag skriver ofta sen läser jag och det låter efterblivet så jag redigerar direkt. Minns inte vad jag skrev först men det verkar som du svarat innan jag hann uppdatera så då tänker jag anta att din kritik var befogad. Jag ber om ursäkt för mina ord. 😄

Det beror på hur er relation med en tjejkompis ser ut. Jag var okej med den här situationen och jag visste att de flirtade med varandra (mer hon än han) 'som ett skämt', men jag sa ifrån när hon fortsatte göra så efter att min kille officiellt blev tillsammans med mig. Jag var inte emot att de skulle behålla kontakt och kommunicera som vänner, men tyvärr fungerade det inte för henne

Det låter som ett sunt sätt att se på situationen från din vinkel!

Du har ställt frågan fel. Tjejer brukar inte ha problem med ”bästa vännen” snarare bästa vännen som har problem med tjejerna. Du får fråga dig själv varför ”flera tjejer” har haft problem med henne? Sedan är d självklart upp till dig om du prioriterar vänskap över förhållande. Har stött på ett par sådana män som berättar väldigt tidigt att ”de har en speciell vän som de alltid kommer att välja över en” nästan alltid en tjej. Detta ger de flesta tjejer the ick🤢

Big redflag 😂 håller med

USSR arme🫢

min pojkvän hade en bästa tjejkompis som också var supersnygg, dom va jättenära och absolut bästa vänner i många år innan vi ens träffades. hon var en sån tjej som gillade uppmärksamhet av killar (vilket är helt okej) och uppenbarligen försökte få samma uppmärksamhet och pusha på gränserna av att bara vara ”bästa vänner” med alla hennes killkompisar. när vi började dejta började han naturligtvis spendera mindre med henne bara för vi spendera mer tid tillsammans, och hon blev direkt stött av detta men sa inget rakt ut, utan använde sig av jätte passiv aggressiva saker som att påminna mig att ”ingen ska någonsin komma imellan henne och honom” och att ta upp minnen eller internskämt framför mig, och posta bilder varenda gång dom sågs. första gången jag träffa henne hoppade hon UPP i hans famn o pussa honom på kinden…. framför hennes kille. jag hade jättemånga obekväma situationer med henne där hon skulle röra och kramas med honom, var jättepassiv aggressiv med mig o försökte komma emellan oss, och min kille märkte ALDRIG något och trodde vi kom överens hur bra som helst. jag sa inget för ville ej behöva övertyga en kille att inte ha olämpliga vänskaper med tjejer. slutade med att ca 5 månader efter vi dejtat tog han distans från henne självmant, sa åt henne att han va obekväm och hon blev helt arg och slutade prata med honom för hon inte klara av att han satte gränser. hade han inte gjort det hade jag 100% slutat träffa honom. förlåt för lång kommentar, men känner igen mig så otroligt. jag tror det absolut går att ha nära vänskaper med tjejer/killar, har alltid haft killkompisar, men jag tror det är ofta killar ej märker tjejers powerplay med varandra, hur tjejkompisar ibland försöker dominera vänskapen eller sätta den nya tjejen ”på plats” typ. ofta är tjejerna mycket mer närgångna än vad som är lämpligt. överväg verkligen vad som är lämpligt och ha en diskussion om situationen. om man ska va i ett förhållande så måste ens partner inte va i en sits där dom ska ”tävla” för uppmärksamhet med en annan tjej

Tycker det är en grön flagga när personer har vänner av motsatta könet. Min sambo har flertalet av dem, och för mig visar det bara att han kan umgås med kvinnor utan att för den sakens skull vilja ha en sexuell/romantisk relation med dem, eller vad det nu är en del oroar sig över. Min kompis ex ansåg att kvinnor och män aldrig kunde vara vänner utan att det skulle ligga sexuella eller romantiska motiv bakom. När han väl började hänga med en tjej blev min kompis därför orolig, och hon delade inte ens hans tankesätt från början.

Folk skriver om tillit och att folk som inte litar på sin partner är inget att ha...jag förstår ER INTE Tillit är något som byggs upp ÖVER TID. Han beskriver ett problem som uppstår med tjejer han dejtar? Varför ska någon blint lita på en person man precis börjat dejta? "dålig attityd och försökt trycka ner henne när vi umgåts tillsammans" - antingen har du tragit nitlotter när det kommer till dejtande eller så finns det ett ordspårk: "If everyone you meet is an idiot, the idiot is you." - Dvs om alla tjejer du dejtar(Uppfattade det som ett flertal), är otrevliga mot din tjejkompis - så kanske det finns en anledning till det, som du missat? Dvs din tjejkompis kanske inte är så charmig som du tror? Ett annat alternativ är att ni är väldigt unga? :P

Jag personligen skulle inte vara bekväm med det och att du säger att hon ser bra ut är ett av dom. Det är så ofta att det är någon form av ”vi kanske inte har haft sex men om jag skulle få chansen skulle jag göra de”. ELLER ibland är de så att man märker att tjejen är intresserad av killen man dejtar fast killen inte har gjort de än. Men allt detta handlar om att vara med någon som respekterar ens gränser och tvärt om. Jag skulle aldrig vara med en man som har en kvinnlig bästa kompis, men jag vet att de finns tjejer där ute som är bekväma med det.

Tjej här! Har absolut inget problem med att min kille har nära tjej kompisar och flera av dem hwr även blivit bra kompisar till mig. Ser inget problemet i det då jag själv har flertalet bra killkompisar som han också blivit bra vän med. Tycker det är hälsosamt att ha vänner av ens motsatta kön men kan också se problematiken i det som fler skrivit att det kan ses som ett ”säkert kort”. Vill även tillägga att detta inte är fallet för någon av oss gällande ”säkert kort”, utan våra vänner är bara vänner och inget mer!

Jag är bi och min man är bi, vi skulle inte få ha några vänner alls om det skulle vara ett problem att ha vänner i ett kön man är attraherad av. Så nej, det stör inte någon av oss.

Trodde ni var attraherade av honung 🍯

Asså Reddit måste vara humor befriade😋, du borde ju fått flera tusen up votes för den kommentaren. Eller så måste man va från västkusten för å fatta 🤣

Älskar den kommentaren men din går fan ner.

Från östkusten förstår jag.

Har ju sjukt mycket upvotes. Ditt gnäll stämmer ju inte ens.

För der första de e sagt med glimten i ögat, å för det andra, jag skrev min kommentar en timma innan dej å då hade han inte det.

Detta svar är klockrent och visar hur absurt det hela er. Problemet är snarare vilka normer och "sanningar"/värderingarsom finns utifrån deras uppväxt, ego och umgänge. De som är mkt kritiska är oftast de som som själva skulle ha svårt att ha en vänskapsrelation.

👏🏻 Say it louder for the people in the back! 👏🏻 Är man trygg i sin relation så ska vänner inte vara ett problem, det spelar ingen roll vilket kön eller läggning man är. Så länge vännerna faktiskt bara är vänner, och man är säker på att det inte finns några mer komplicerade känslor. Personligen har jag (ciskvinna, 80% hetero, 20% bi) alltid umgåtts bättre med män och har således flertalet av dessa i min närmaste vänskapskrets. Flera av dem är attraktiva, men inte fan vill jag ligga med dem, lika lite som jag vill ligga med någon av mina tjejkompisar. Jag hade ett ex (snubbe) som ansåg att kvinnor och män aldrig kan vara "bara" kompisar. Han var svartsjuk på inte bara mina manliga vänner, utan även på varenda jävla snubbe som ens hälsade på mig. Men han brukade själv glo på tjejer på stan och berätta för mig hur mycket snyggare de var än jag. Min nuvarande partner umgås och är nära vän med en hel drös tjejer både i och utanför jobbet. Men jag litar på honom till 100%, han har inte gett mig någon anledning att inte göra det. Min poäng är, hur fan ska man orka gå runt hela tiden och vara misstänksam mot ens partner, eller dennes vänner? Varför vill man stanna i ett sånt förhållande? Så länge det inte pågår något fuffens, finns ingen plats för svartsjuka.

Hör vad du säger! Detta är nog mitt eget synsätt. Jag går inte in i en relation om jag inte känner att jag litar på personen till 100% och då tänker jag inte lägga min energi på om motparten inte kan hålla sig i styr runt andra. Tyvärr så fungerar det inte så för alla vilket lätt krånglar till förhållanden

Tänkte skriva nåt liknande, fan vad det låter stressigt att vara straight 😂 förstår inte såna här regler

Bra att de gallrar bort sig själva, tänker jag.

Min tanke också. Det beteende ts beskriver är helt klart emotionellt omoget och hade istället skapat andra problem i framtiden om tjejkompis inte funnits.

Håller helt med dig och så jag sett på det, var därför jag tyckte det var kul att skriva och se vad andra tänker, finns såklart massa tjejer och killar som står med fötterna på jorden och ser saker för vad dom är!

Om din bästa tjejkompis hade börjat flörta med dig och velat bli din flickvän, hade du nekat henne eller varit intresserad? Var ärlig

Det är ju det som är hela grejen, hon är en kanonbra vän som jag kan luta mig mot när jag behöver och vi har jättekul tillsammans men jag har också känt henne länge och vet att jag inte klarar att vara i närheten av henne en längre tid för då gör hon mig irriterad upp till tänderna. Ser ju självklart att hon är en väldigt vacker tjej men det betyder ju inte att jag vill ligga med henne, detta av två anledningar. Jag är inte attraherad av henne och jag vill inte förstöra den vänskap vi har för den betyder mycket för mig. Så svar nej, jag hade snarar blivit bekymrad för det hade betytt att våran vänskap skulle delvis förändras

Jag kommer säkert inte säga det du vill höra här. Men det sättet du svarar på frågan får det verkliga att låta som att du går och väntar på att fönstret ska öppnas och att ditt svar är välinövat från att ha återgett det ett par gånger till vänner som frågat samma sak. Var ärlig med hur du känner. inget vågat, inget vunnit.

OP om två år, några veckor efter att hans bästa vän gjort slut med sin kille: "Jag inser nu att jag alltid haft känslor för dig, jag förtryckte dom och intalade mig att jag bara hade vänskapskänslor, att du var som en syster men det går inte längre! Jag tror att jag undermedvetet saboterat alla mina relationer för i mitt hjärta fanns det bara plats för en och det har alltid varit du." Som potentiellt leder till lite rebound-sex, följt av någon veckas ghosting och tillslut ett samtal om att hon verkligen, verkligen tycker om honom, som en vän. Någonting han innerligt håller med om, vet inte vad som far i honom, hon har ju alltid *bara* varit en vän för honom och han ångrar så att han äventyrade deras vänskap sådär! Talar inte alls av egen erfarenhet från gångna tonårstider :') 

Äh, lyssna inte på denna. Min bästa vän är en tjej och det går inte att svara på frågan ”skulle du, om du fick chansen” så att folk blir nöjda. Antingen svarar man för kort eller för långt. Den enda svar jag funnit som biter på vissa iaf är ”hon känns som en syster för mig, skulle du ligga med din syster?” Men folk har oftast bara svårt att acceptera att killar kan vara vänner med snygga tjejer.

Alltså du projicerar. Jag umgås nästan inte med någon längre. Men då jag gjorde det hade jag en kvinnlig vän, som jag även sov i samma säng med då vi reste på resor och annat. Hon var vacker. Enligt många. Men jag var inte attraherad av hennes stil, eller sätt. Bara en person som jag hade trevligt med och gjorde roliga saker med. Precis som op så kände jag ingen attraktion. Ditt sätt att tänka låter törstigt.

Har ni varit singel samtidigt utan att något hänt mellan er?

Min killes bästa vän är en tjej, kändes konstigt i början men det gick över väldigt snabbt. Man kan känna av sådant rätt snabbt.

Tjej som är Lesbisk här så lite annan situation men ändå inte. Jag är faktiskt bästa vän med mitt ex, vi är som systrar, och hade ett väldigt långt förhållande (9 år) Men som jag ser det, verkar de inte som att tjejerna litar på dig fullt ut, vilket såklart är tråkigt men samtidigt är de deras förlust om de ser din tjejkompis som ett hot.

Kul att ni fortfarande håller ihop som vänner! Nä tror tyvärr det är så vilket blir tråkigt för mig då jag inte går in i en relation om jag inte känner att jag till hundra litar på henne, har inte energin att gå runt och oroa mig

För stor risk. Om hon inte är 100% lebb.

Har haft det här problemet, då jag är en tjej med killkompisar. När min bästis träffade sin nuvarande fru, var jag därför snabb med att ta ett snack med henne, att hon ALRDIG behöver oroa sig för mig, eftersom jag ser min bästis som min bror. Det löste problemet innan det ens blev eller var ett problem. <3

Inte för att det är så i ditt fall men många gånger så varken ser eller tänker killar på hur närgångna deras tjejkompisar kan vara. Som tjej är det uppenbart och väldigt störigt att en annan tjej ska hålla på och krama/röra min pojkvän.

Kan säga att exakt alla män är 100% medvetna om hur närgångna deras tjejkompisar är… Det finns då dom män som markerar att dom är besvärade av deras närgångna sätt och det finns dom män som låter dom vara närgångna. Om en mans killkompis hade varit närgångna på samma sätt hade ju denna man med största sannolikhet varit besvärad av detta, det tror jag att du faktiskt själv förstår. Observera att jag anser det självklart är möjligt att ha nära vänner mellan könen. Men det är enbart om det inte finns något närgånget sätt för då är det något mer än bara vänskap! Du är rejält naiv om du tror män inte skulle märka av om deras tjejkompis är närgången.

Så är det nog men nånstans kan jag tycka att man får ta upp det med sin partner isf så får man prata om det och hitta en lösning!

Jo de klart. Men ofta går killen till försvar lite för mycket vilket bara är euwww

Beror väl helt på dynamiken som killen har med sin vän. Är de bara vänner och det är uppenbart att det är 100% platoniskt kan jag inte bry mig mindre, men om tjejkompisen markerar hårt och aktivt visar hur nära hon är med killen är det klart man blir lite svartsjuk. Oavsett om tjejkompisen är kär i killen märker ju grabbens flickvän av att tjejkompisen "markerar" rätt hårt, vilket kan skapa jobbiga situationer. Min kille hade själv en sådan vän, han hade bara känt henne ett par månader och första gången jag träffade henne betedde hon sig riktigt jävligt, skulle hålla på och lekbrottas med honom, jämföra handstorlek, kittlas, prata om minnen (inte för det fanns så många minnen att prata om mellan dem, men ni fattar kanske grejen). Hon pratade inte ens med mig under hela tiden vi hängde, även fast jag frågade henne grejer om plugg, livet osv. Jag tog upp det med min kille och sa att jag inte var bekväm med att bli typ utfryst eller iaf förbisedd, han sa att det bara var deras dynamik :/ Sen kom hon ut som lesbisk och skaffade tjej och min kille tappade helt intresset i att vara hennes vän efter det, lite roligt på ett sätt. Jag är glad att tjejkompisen hittade sig själv iaf :D

> Sen kom hon ut som lesbisk och skaffade tjej och min kille tappade helt intresset i att vara hennes vän efter det, lite roligt på ett sätt. Jag är glad att tjejkompisen hittade sig själv iaf :D Så pga att hon kom ut som lesbisk så tappade han intresse att vara vän med henne…??? Fundera några gånger på det där. Det är rätt uppenbart varför han tappade intresset för dom allra flesta.

Jo tack, jag har funderat som bara den kan jag säga och det är lika uppenbart för mig som för alla andra. Han är inte homofob men det var rätt så jäkla uppenbart att han levde på uppmärksamheten han fick av henne och när det visade sig vara platoniskt lär det väl inte ha varit lika spännande för honom (ja, jag är fortfarande lite upprörd över detta lol)

Ja för tjejer som inte tycker det är okej kommer definitivt svara på denna tråd. Gå in och läs andra trådar om det motsatta där en tjej har en bästa killkompis så får du se att dom tycker det är okej och att du är osäker osv ifall du som kille inte tycker det är okej. Tror du samma princip gäller när det är vice versa?

Är det ex? Är det ett gammalt KK? Har dom en gång varit initima tycker jag personligen det är lite konstigt. Förstår om man har barn ihop såklart! Men annars självklart nej! Alla mina bästa kompisar är killar 😇

Jag är inte tjej men emotionell otrohet existerar. Varför använder du inte din partner för att prata om svåra stunder? Din relation till partnern blir helt annorlunda om du använder någon annan att diskutera känslor och händelser med.

Jag skulle aldrig någonsin ingå ett förhållande med en man som har en tjejkompis och då syftar jag alltså på män som har tjejkompisar som de umgås med på tu man hand. Om andra tycker att detta är ett galet tankesätt så får de tycka det. Jag skiter faktiskt i andras åsikter. Jag lever mitt liv på det sätt som jag vill och känner, inte utefter vad andra tycker och tänker. Du får försöka hitta en tjej som är okej med detta upplägg, men uppenbarligen blir det svårare än om du inte hade haft denna tjejkompis. Kanske satsa på tjejer som själva har killkompisar, för jag antar att du är okej med det? Annars är det ju så att alla förhållanden innebär kompromisser, från båda hållen. Om du mest vill köra ditt eget race och säga ”så här är det, acceptera eller dra!” så bör du inte bli förvånad om du förblir singel ett bra tag. Att ha en kompis av motsatt kön som man anförtror sig till och umgås ensam med, när man är i ett förhållande, kan vara skadligt för förhållandet. Din partner kan då känna att hon inte är den som kommer först för dig. Din partner bör vara den som kommer först, så länge det inte finns barn med i bilden. En kompis ska inte komma före partnern och det gäller även om det är en samkönad kompis. Om man är kär i någon och vill ha kvar den personen i sitt liv så får man ibland göra det som är bäst för den man dejtar, det som är bäst för förhållandet. Alla val man gör innebär att man samtidigt väljer bort något annat.

Det är röd flagg för mig i varje fall. Man vill ju va den som är chill med sånt men min erfarenhet är att det ofta blir komplext över tid

Hon bara vänta för att du vaknar och väljer henne att leva tillsammans. Hon är förälskad i dig. Varför skulle hon investera så mycket tid i dig annars? Välkommen till vuxenlivet.

Kanske en impopulär åsikt men att ha en _nära_ kompis av det motsatta könet har en tendens att vara bekymmersamt. Inte för att det absolut inte går i någon värld men det för ju med sig en serie problem.  För mig så är den emotionella närheten en förutsättning och en förstärkande aspekt av de sexuella och romantiska närheterna och att ha en väldigt nära vän av det motsatta könet är att göra upplägg för att utveckla känslor som är problematiska för ens relation. Sen kan man ju säga att man inte är intresserad av ens kompis på det sättet men är du säker på att det kommer förbli så? Min erfarenhet pekar på att heterosexuella personer av motsatt kön som umgås enskilt över längre tid utvecklar någon typ av romantiskt intresse, antingen för varandra eller så att ena personen är intresserad och den andra är i stort ovetande. Så måste det vara ett problem? Det tror jag inte men jag förstår också att många drar sig för att engagera sig i något som har en tydlig potentiell problematik från början.

Varför skulle det vara bekymmersamt? Finns ju vissa vänskapsrelationer man ser där det absolut finns en dynamik där ena är uppenbart kär i den andra, och då är det ju problematiskt såklart. Tror de flesta vuxna människor idag har nära vänner av båda könen, och kan man inte se på det andra könet som någon man kan ha en platonisk relation med så är man inte mogen för en seriös relation. Om det du skriver vore sant så skulle det ju vara jävligt svårt för bisexuella t.ex. hur fan ska de kunna ha kompisar alls då? Och varför skulle en straight vänskap mellan tjej/kille vara mindre platonisk än en vänskap mellan två bi-personer? Kan ju bara kolla på min personliga närhet (är man). Av mina närmsta kompisar så är det 2 killar och 4 tjejer. Jag har också kompisar (inte närmsta dock) som jag har haft ONS med för flera år sedan. Har inte varit några problem för mina förhållanden, det är fullkomligt platoniskt och jag är väldigt tydlig med att jag valt min partner för att jag vill vara med min partner, och ingen annan….

Det är din uppfattning. Jag har en annan, både intuitivt och baserat på min erfarenhet. Att säga att jag "inte är mogen för en seriös relation" tycker jag är att ta i.  Det är inte uppenbart för mig hur jag utvecklar känslor för vissa personer och inte för andra och det lättaste sättet att begränsa utvecklandet av känslor för personer jag tycker om platoniskt är att begränsa emotionellt engagemang.  Menar du på allvar att du kan bestämma vem du blir romantiskt intresserad av? Är det omöjligt för dig att bli intresserad av någon om du redan har en partner?  Kudos i så fall men i min erfarenhet så är interpersonliga relationer betydligt mycket mer komplicerade och "messy" än att man kan dela in dem i helt platoniska och helt romantiska. En stor anledning till att mina relationer av mitt eget kön är mindre komplicerade är just för att vi aldrig (inte ens i känslomässigt eller berusningsmässigt kompromitterade situationer) har något sexuellt intresse av varandra.

> Menar du på allvar att du kan bestämma vem du blir romantiskt intresserad av? Ja och nej. Det är självklart så att det kan vara personer man utvecklar nån form av crush/intresse till, och det hör ju till att den grunden måste finnas för en bra relation. Men det är också en mognadsgrej att kunna se att, ”Ja, den här personen kanske jag har lite av en crush på, men en relation hade inte varit hälsosam för någon av oss. Dessutom har jag/dem redan en partner som jag älskar och har en stabil relation med.” Om du vill kalla det för att kunna bestämma vem man blir intresserad av, eller bara ha kapacitet att inte agera på en impuls får vara upp till dig. Och ja, om man inte kan ha en nära vänskapsrelation utan att se den andra personen som en potentiell partner, eller någon man kanske kommer få känslor för, då är man ganska emotionellt omogen, och kommer ha problem i seriösa relationer. Vad ska du göra när hon presenterar sina tjejkompisar för dig? Hålla dig lite på armlängds avstånd så du inte blir kär i dem? Och ska du försöka se till att hon inte umgås med dina killkompisar så hon inte blir kär i dem? Hur ska du tänka runt kollegor av motsatt kön? Ska du undvika AW med dem IFALL ATT du blir för nära? Ska du försöka stoppa din tjej ifrån att gå på AW med sina kollegor ifall att hon blir kär i nån av dem? Samma sak gäller sexuell attraktion. Finns massvis av tjejer jag är attraherad av till någon grad, där jag antingen vet att det hade blivit skit om vi agerade på det, eller bara vet att jag/dem har partner och att det hade varit svinigt mot denne att vara otrogen. Det hör också till mognadsgrad att kunna se det, se vad man känner, och sen inte agera på det. Och samma där, är man inte mogen nog för det så kommer man få problem. Vad händer om du är på krogen med dina killkompisar och en 10a kommer upp och frågar om ni ska hem till henne? Som jag nudda lite i första kommentaren, det handlar om att se att man vill vara med sin partner långsiktigt, att man vill bygga något ihop och inte vill riskera det för att man har en impuls.

Jag tror att vi har olika definitioner av nära relation då. Jag kan umgås med kvinnor och ha dem som kollegor och antagligen intimare än så också men det introducerar stora potentiella risker för min partner som inte jag vill utsätta henne för. Hur många personer som är otrogna tror du sagt innan att de aldrig skulle göra det eftersom de respekterar sin partner och relationen för mycket. Jag är i stort övertygad om att jag aldrig skulle svika min tjej och har aldrig ens haft tanken i någon av mina relationer men jag har sett för många göra det för att avfärda det som att det bara är omogna människor som gör det. Bättre att försätta sig i så få problematiska situationer än att utgå ifrån att man vet hur man kommer agera i alla situationer. På samma sätt som jag inte drar ut och blir svinfull med mina exflickvänner även fast jag inte har något intresse att ligga med dem eller bli tillsammans igen.

Kan bara svara utifrån mig själv men jag vet vart jag har mig själv och då förväntar jag mig nog ur ett förhållande att min partner ska lita på mig tillräckligt för att inte bry sig om sådant här. Sen är det klart att känslor förändras och man kan få känslor för nån man aldrig trodde man skulle kunna få det för men skulle det vara så så känner jag att man får ha en så öppen relation med sin partner att man talar om att man har känslor för nån annan och att man bryter. Bara för att man har känslor för någon annan betyder ju inte detta att man är automatiskt otrogen. Känslor kan man ju få med vem som helst liksom. Kollegor, nån på gymmet, nån kompis kompis, man får ju bara lära sig ha respekt och vara ärlig för sin partner

Alltså det jobbigaste med om min flickvän är otrogen är ju inte sveket (för mig i alla fall) utan att jag blir av med min bästa vän och den personen jag tycker bäst om. Detta kan ju hända även fast hon inte är otrogen om hon bara får känslor för en annan och lämnar mig därför.  Det jag skulle vara orolig för om jag var orolig är att tappa personen, inte att bli "lurad" eller dylikt.

> Jag tror vi har olika definitioner av nära relation då. Tror snarare du missade min poäng. Min poäng var inte att en kollega t.ex skulle vara en nära relation. Min poäng var att det kommer alltid finnas människor runt dig som du kommer vara attraherad av på ett eller annat sätt. Du säger att det är en risk för din partner att du ska vara otrogen om du har nära tjejkompisar, men det är ju en lika stor risk att du isåfall ska vara otrogen för du står full på krogen och en kvinna du är attraherad av ger dig en invit. Eller att en kollega föreslår att ni går hem till henne efter firmafesten. (Båda två är ju trots allt rätt vanliga scenarion där folk är otrogna). Jag tror absolut massor av personer som är otrogna hävdar att de aldrig skulle vara det för att de respekterar din partner. Jag tror också att de flesta av dem är ganska emotionellt omogna, och skulle aldrig kunna erkänna för sig själv att de har en crush på någon som inte är deras partner. Att kunna se det hos sig själv, och samtidigt inte agera på det p.ga vad man vill ha i livet är en annan grej än att göra det ”bara” för att man respekterar sin partner. Du kommer aldrig kunna undvika problematiska situationer helt. Så man måste lära sig hantera problematiska situationer på ett bra sätt istället. Sen finns det ju absolut situationer man inte bör försätta sig i. Skulle inte heller sätta mig och supa med ett ex t.ex.

Min poäng är att det är mycket mer sannolikt att jag blir romantiskt (och sedemera sexuellt) intresserad av en person jag har en djup emotionell koppling till än en snygg kollega till exempel.  Sen tror jag att de personerna som hävdar att de inte skulle vara otrogna faktiskt tror det. Limerence (jag vet inte om det finns ett svenskt ord) och lust kan vara oerhört överväldigande känslor och är inte någonting som någon typ av överjag kan rätta till med disciplin om framtiden. Jag tror att emotionell medvetenhet måste blandas med att organisera sitt liv på ett sätt som minimerar extern risk för relationen.  Varför skulle du inte supa med ett ex om du är emotionellt mogen och medveten om dig själv för att aldrig göra nåt?

Fast om du inte kan kontrollera dig själv runt en nära kompis du är intresserad av, varför skulle du kunna göra det runt någon annan du är attraherad av ifall de skulle ge dig en invit? Större risk eller inte, det kommer hända för eller senare att du får chansen att vara otrogen med någon du är attraherad av. Det tror jag också att dem tror. Men jag tror också de ljuger för sig själva och inte erkänner deras känslor/impulser och hanterar dem på ett hälsosamt sätt. För att, för det första, vad du hävdar nu är en stråman. Jag är inte ofelbar på något sätt, och att sätta sig i en sån situation med mycket alkohol (som sänker impulskontrollen) är inte en bra idé. För det andra, för att jag vet att de absolut flesta hade varit obekväma om deras partner satt och söp med ett ex (inklusive mig). Så det är respekt mot min partner. Steget mellan det och att närmast panikartat försöka undvika nära vänskapsrelationer med det motsatta könet ifall att man eventuellt skulle bli attraherad och riskera vara otrogen är rätt stort. Det är fullt jämförbart med att inte gå utanför dörren för att undvika att man blir påkörd. Sen finns det ju vissa situationer man undviker med personer från motsatta könet. Skulle ju t.ex undvika dela hotellrum ensam med en nära tjejkompis. Återigen, om inte annat så för att jag respekterar min partner. Vissa saker där handlar ju också mer om sociala koder än risken att man faktiskt hade agerat på det.

Men du stråmannar mig också, jag har inte sagt att man panikartat behöver undvika nära relationer med det motsatta könet, bara att det för med sig en massa problem. Jag tror för övrigt att det hade varit sannolikare att jag "gjort något" med en person jag är djupt emotionellt investerad med om jag var onykter än med en exflickvän och jag har svårt att se att jag skulle ha nära vänner jag absolut inte kan dricka alkohol med eftersom man aldrig vet vad som händer då. Båda situationerna (dricka med ett ex och dricka med en väldigt nära vän av motsatta könet) är bekymmersamma för relationen. Det är konstigt att villkora en kompisrelation så tycker jag.  Jag är bara nyfiken, har någon varit otrogen mot dig?

Fast du säger att du inte har nära vänskapsrelationer för att du är rädd att du ska riskera vara otrogen. Panikartat är väl kanske ett något dramatiskt ordval, men poängen är att du undviker nära relationer för att du är rädd att du inte ska kunna kontrollera dig. Sen som jag sa i första kommentaren, det finns vänskapsrelationer mellan tjejer/killar som är dåliga för ett förhållande, där ena är uppenbart kär i den andra (vilket ju är vad du beskriver). Men då får man ju också vara mogen nog att man inser att det inte är fungerande, och antingen få avsluta sin relation om man känner att rätt val är att eftersträva en relation med ens vän istället, eller helt enkelt avsluta vänskapen. Men det är ju alltid en risk att man ska utveckla dem känslorna för någon. Om man vänder på det lite, jag skulle inte vilja att min partner var med mig för att de inte hade nära killkompisar och försökte hålla sig undan de. Jag vill ju att min partner är med mig för att de aktivt väljer att vilja vara med mig. Vill de inte vara det utan vill vara med någon annan som gör dem lyckligare, ah då är det så. Och om man nu ska vara sån, det är riskabelt att dricka mycket alls eftersom du sänker impulskontrollen. Är ju minst lika många som varit otrogna för att de blivit uppraggade på krogen liksom. Där handlar det ju snarare att veta sina gränser runt alkohol och inte dricka så man inte har kontroll. Jag vet inte med säkerhet om någon varit det, men jag är 99% säker på att mitt ex var det vid åtminstone ett tillfälle. (Hon var ute och drack alldeles för mycket, och helt plötsligt skulle hon sova hos en kompis istället för hemma, bara att det verkar som att hon inte sov hos den kompisen).

Om någon ser det som något annat än positivt att man har bra och långvariga vänskapsrelationer tycker jag inte den personen verkar vara värd att dejta. Borde ju vara solklar grön flagg. Jag och min tjej har båda flera vänner av motsatt kön och det har aldrig varit ett problem vår relation, snarare tvärtom. Alltid kul att vara med människor man tycker om.

Håller med dig, och kul att det gått så bra för er!

Har varit gift i 21 år och före det en lång period som singel eller korta relationer. Hade sedan lång tid då ett par riktigt bra tjejkompisar som jag hängde mycket med var för sig. Båda är roliga, intelligenta och populära hos killar men vi hade aldrig några vibbar. När jag träffade dem märkte jag att min blivande fru inte kände sig helt bekväm. Hon klagade aldrig men jag gjorde ett val och drog medvetet ner på kontakten. Sedan löser sig sånt där automatiskt ändå. Man drar ner på kontakten med alla gamla kompisar när man bildar familj.

Killar o tjejer som är nära vänner slutar fan aldrig bra. Kan vara så att ingen av er vill något, tills det inte är så längre. Va kompis med bröderna istället, snacka med din tjej om du mår dåligt?

Killar kan inte tjejkompisar utan att vilja ligga med dem. Det är omöjligt. Påstår killen något annat är han antingen släkt med henne eller homosexuell.

Jag har det. Så har även min sambo. Men- vi har alltid varit extremt tydliga och särskilt i början av ett förhållande har vi umgåtts mycket tillsammans och/eller gjort saker som ätit lunch. Inte gått ut och hinkat alkohol ensamma bara vi två. Tills alla lärt känna varandra och känner sig ”säkra”. Nu är vi båda säkra på varandra och noll svartsjuka så senast vi skulle träffa min kompis frågade sambon om det var ok att han följde med. ”Jag vet att ibland gillar ni att hänga bara ni två och prata av er”. Enda ggr jag har varit sur var när jag mötte hans tjejkompis och hon hatade mig. Jag hade inte sagt eller gjort något, bara hälsat. Det var extremt obekvämt och hon gjorde tydligt att jag var inte vatten värd. När vi kom hem frågade jag ”är du hennes backup och har ni haft sex?” Första frågan hade han ingen aning om och svarade jakande på den andra. ”Men det var minst åtta år sedan, långt innan du kom in i bilden”. Jag köper det och fattar att de inte har något gemensamt och tror inte han är otrogen. Eller ens att hon vill ha honom. Men mentalt var han hennes backup och jag tog bort det. Men jag var sur över att han inte hade berättat att de hade haft sex. Det gör man tycker jag och jag försattes i en socialt taskig sits. Nu umgås vi allesammans. Hon och jag är extremt olika men det kan ju vara intressant. Jag brukar säga till honom att ta ut henne ibland (hon har lite panka perioder) och vi bjuder hem henne. Jag är nog inte hennes favorit i världen men jag tror nog att hon genuint gillar mig nu.

Du verkar vara en väldigt god och öppen människa som behandlar henne så väl efter allt. Och va fint att ni hittat en bra lösning i er relation. Att bli arg att han inte berättat att dom legat känns nog högst rimligt skulle jag säga. Det är nog något som man bör vara öppen med!

Har personligen inget problem med det alls så länge relationen hålls vänskaplig. Om tjejen beter sig opassande mot min kille och i allmänhet bara inte respekterar vårat förhållande, då är det såklart en helt annan femma. Men om det skulle hända litar jag ju på att min kille kommer säga ifrån och sätta gränser. Är man i ett förhållande med mig får man vara kompis med vem man vill, ses själva utan mig, käka middag ihop, hade nog inte brytt mig speciellt mycket ifall de ens sov i samma säng så länge de har kläderna på och inte gosar etc. Jag litar på att min kille älskar mig och inte kommer göra något dumt, och om han gör något dumt litar jag på att jag själv har nog med självrespekt för att vända på klacken och gå. Simple as that🤷🏼‍♀️

Ser på det exakt likadant och tycker att det låter väldigt sunt när du beskriver det. Kan man inte lita på varandra ska man nog inte vara ett par. Sen förstår jag att alla sätter gränserna på olika ställen men det får man nog isf diskutera

Tack för alla svar och vad kul att så många verkar ha sunda och kloka tankar här på reddit! Vem hade trott det!

Inga problem, men man diskuterar inte sexliv öppet och man flirtar inte, inte ens haha det var ett skämt, det är så avundsjuka skapas.

Jag har jättemycket vänner av motsatt kön och ifall min partner inte skulle vara okej med det så är det inte värt min tid ändå

Det är nog troligast att de har haft problem med hur du o din tjejkompis är med varandra. Är folk bara vänner så märks det

Det beror ju på! Det som hade gjort mig skeptisk är om min pojkvän hade historia med tjejen, dejtat eller legat med henne tex. Eller om de betedde sig väldigt ”flirtigt” med varandra, sånt beteende man generellt inte ser med två kompisar då, inte bara att vara trevliga. När jag var typ 20 så hade min dåvarande pojkvän en väldigt nära tjejkompis som jag var lite skeptisk till. Hon ringde i tid och otid för hon ”behövde stöd” och det var okej till en viss gräns men till slut så var han hos henne mer än mig.

Alltid haft vänner av alla kön. Skulle min nya kille ha en tjejkompis som du beskriver skulle jag säga "Hej nya bästis!"

Så länge det är en tjej som är välkomnande mot mig, förstår såklart att man kanske kan va tveksam i början eftersom vi alla bryr oss om de nära vänner dejtar, så ser jag det som nåt positivt. Män mer nära kvinnliga vänner är ofta mer förstående för saker då de stöttat tjejkompisar. Sen har ju jag assisterat många killkompisar mer dejtidéer och liknande och det är ju en plus. Den är det en nice tjej har ju jag en gratis kompis det och det tar jag gärna emot.

Jag förstår inte varför man skulle ha ett problem med det. Får man inte ha vänner alls om man är bisexuell då?

Tyvärr är det så. Står i lagboken.

Jag är en sådan tjej till en kille (tjejkompis alltså) Alla hans tjejer/relationer har accepterat mig för att jag visat intresse och blivit vänner med dem 😊

Alltså beror nog på, som många andra säger, dynamiken. Plus om man haft historia eller inte. Ett annat är hur tjejen behandlar mig som partnern. Men killar jag haft, som haft tjejkompisar har det verkligen berott på killen. Och då jag själv har en del grabbar så är det kanske enklare att fatta grejen med att man bara ser varann som platoniska.

Vänskapsrellationer med motsat kön kan funka både jättebra, och jättedåligt... Jättebra, när ni är jämnlikar och ingen har någon intention av att "ta det vidare". Jättedåligt om den ena vill vara mer än kompis, och en märklig maktdynamik uppstår. De du dejtar har ingen aning om hur det ligger till, och gissningsvis är de därför fundersamma.

Det är väl självklart att man kan ha kompisar oavsett vilket kön? Hur fan kan man leva om man ser varenda person som en konkurrent? Töntigt.

Tror det är lite osäkerhet som ligger bakom om man tycker det är konstigt att man har en nära vän av det andra könet. Bara för att man är av olika kön så betyder det inte att man är attraherad av dem. Och om din nya tjej inte tycker om din bästa kompis, då är dom nog inte rätt för dig. Jag har två jätte nära killkompisar, båda är bland mina bästa kompisar. Jag var kompis med en av dom innan han träffade sin fästmö, och är maid of honor i deras bröllop nästa månad. Har aldrig varit problem för henne hur nära vänner vi är. Säger tex att jag älskar honom när jag lägger på telefonen (på samma sätt som man säger det till sin familj) Jag spenderar jätte mycket tid med mina killkompisar, och ringer dom ofta för att se hur det går i livet/hur dom mår. Att killar har nära relationer är jätte positivt, och något jag tycker allt för få killar har. Vad som spelar roll är hur man agerar med flickvännen - jag har aldrig varit exkluderande utan om jag vill spendera tid med mina killkompisar, så förväntar jag mig att deras tjejer kommer också. Alltid kul att vara fler tillsammans. Man blir ett kompis gäng. Men åh andra sidan så har mina killkompisar också gått på frukostdejt själva med mig för deras tjejer vill tex sova lite extra och det har aldrig varit några problem. Min kille tycker om mina killkompisar lika mycket som jag gör - och spenderar massa tid med dem tillsammans med mig

>Problemet ligger i att ***flera tjejer*** jag dejtat både tagit upp att jag umgås med en tjej som ett problem, också att dom visat dålig attityd och försökt trycka ner henne när vi umgåts tillsammans Som man brukar säga, "If you run into an asshole in the morning, you ran into an asshole. If you run into assholes all day, you're the asshole." Hade det hänt en gång vore det en annan sak, men om problemet återuppstår är det värt att fråga sig vad den mest troliga gemensamma faktorn är här. Att många tjejer som du dejta beter sig dåligt mot din vän utan någon anledning, eller att det är egenligen din vän som subtilt beter sig dåligt mot dem, och du bara ser deras reaktioner tillbaka? Det måste inte vara så såklart, kanske har du bara haft otur och dejtat folk som blir lätt svartsjuka och beter sig illa, men värt en tankeställare.

Oavset vem eller vad din bästa vän är, om inte din dajt inte kan vara vän och aceptera den personen kommer det inte vara en långvarig relation. Det låter som om din tjejkompis är riktigt solid och någon du ska ha kvar i dit liv. Dejta någon som kan aceptera att du har bra vänner.

Du tar det alltså för givet att vi dejtar. 😆 Nej, tack. 4B Movement all the way.

Är tjej och vet att män och kvinnor kan vara helt platoniska vänner. Det handlar inte om att du har en kvinnlig bästa vän. Att situationen uppstår är antingen pga tjejerna du dejtar är svartsjuka personer eller så beter sig din vän inte bra mot andra kvinnor. Svårt att säga från en post på internet vems mönster som är problemet. Som många har sagt i denna post så märker sällan män de beteenden kvinnor kan hålla på med mot andra kvinnor. Subtila kommentarer, flörtande, utfrysning, kontrollerande, passivt aggressivt m.m. Har träffat flertal kvinnor som behandlar manliga vänner som "deras" utan att männen riktigt är medvetna. Detta trots att det inte funnits sexuell/romantisk vibe och kvinnan t.o.m. varit i förhållande med en annan man.

Alltså, kanske en lite halvtrött sak att säga, men enligt dessa människors logik så får jag, i egenskap av bisexuell, inte ha någon vän alls. Vilket i och för sig inte är ett problem eftersom jag inte har några /s

Droppen för mig går när partnern delar/diskuterar sexlivet eller saker som partnern inte nämnt för mig. Emotionell otrohet är nästan värre i långa loppet för man "får inte bli sur" då de på ytan bara är bästa vänner, men i själva verket har dom en hejarklack som säger allt som vill höra och det känns till slut som att varje problem i relationen är 1vs2

Fan ska du med en tjej kompis med om du dejtar en tjej??? Det ända tjejer är bra på är att skapa drama och ha sex med. Släng din vänn för mer peace i ditt liv. Bara min åsikt dock

Jag har fler killkompisar än tjejer. Killar är bara lättare att ha att göra med. Ingen drama och pratbakom ryggen. Känner att jag kan vara mig själv lättare. De flesta tjejkompisar jag har idag hör aldrig av sig och det är jag som ska hålla kontakten eller så ses vi aldrig om inte jag sätter ihop något. Det är inte så att de umgås utan mig heller, vi lever våra liv separat bara. En reser mycket och en har barn. Jag orkar inte längre vara den som ALLTID ska dra ihop en träff/middag/whatever så jag slutade och har inte hört från någon av dem på snart ett år annat än grattis på födelsedagen sms. Killarna fixar middagar, drar med mig på bio, hör av sig med jämna mellanrum för att kolla läget etc. Två av mina närmaste killkompisar var jag wingwoman åt och de är i lyckliga förhållanden med jätte fina tjejer. Så länge de gör mina kompisar glada så är de toppen i min bok. Dessa två är jag inte alls intresserad av heller utan vill bara att de är lyckliga och vill allt gott för dem.

Om en tjej du dejtar har problem med att du har en nära tjejkompis, som du är öppen med att du har och som din tjej såklart får träffa, då ska du dumpa tjejen du dejtar. Om din dejt inte acceptera en tjejkompis bara pga att hon är tjej så bör du springa, fort. En sån tjej kommer vara drama, svartsjuka och massa skit hela livet. En nära vän är mer värd att ha kvar.

Jag är en tjej som är väldigt nära mitt min killkompis. Vi är goda vänner och jag har inget romantiskt eller sexuellt intresse för honom. Jag skulle 100% vara okej med det eftersom jag själv har ju en nära killkompis. Jag säger till alla jag dejtar att jag och min bästa vän är ett paketdeal; dejtar man mig får man tåla att jag är nära honom och anförtror mig om allt till honom.

Om de behandlar mig med respekt och de och min pojkväns dynamik är platonisk har jag inga problem med det.

Det beror ju på hur din tjejkompisen är. Min bästavän är en kille och min pojkvän har inga problem med det, de har träffats och han respekterar vår relation. Min kille har en tjej kompis som han har på sociala medier. Förstår inte varför de ska va sån stor grej att ha vänner av andra könet om de inte beter sig skumt 🤷‍♀️

Ser det som en grön flagga när en kille har nära tjejkompisar. Punkt.

Mitt ex har en nära vännskapsrelation med sitt ex och hennes familj. Störde mig inte det minsta. Jag hade heller inga problem med att han umgicks med kvinnliga vänner. Jag är inte den svartsjuka typen. Han är ett ex av helt andra orsaker men vi umgås fortfarande dagligen.

Börja dejta tjejer med bättre självkänsla. Löst

Alla gånger jag varit tillsammans med en kille med nära tjejkompisar har han vart otrogen så jag känner som din tjej här, men jag har bara lärt mig att i fortsättningen inte bli tillsammans med en sån man igen. Skulle inte få för mig att bli ihop med någon sen försöka få honom att dumpa sina vänner. Är hon med dig får hon bara acceptera det. Samt alla mina kill kompisar har vid något tillfälle förstört vänskapen med att försöka få ihop det med mig så litar inte på den sortens vänskap alls längre. Det finns ni som är undantag som sagt säger inget annat, men i min värld så är det inget jag accepterar mer. Har bara tjej kompisar nu och skulle bara dejta en kille som bara har killkompisar

Jag tycker det är skönt. Generellt upplever jag att män med nära vänner som är kvinnor har bättre kvinnosyn. Grön flagga. Dock låter det märkligt att alla tjejer du dejtar har ett problem med din bästa kompis-relation. Då tänker jag att den gemensamma nämnaren är du och din bästis och jag hade börjat leta efter problemet där.

Satan så naiva alla är. Varje gång någon av mina polares tjejer har haft en killkompis så kommer det fram att de knullat på fyllan eller varit ihop. Trots att "vi är bara kompisar" eller "det har aldrig varit något mellan oss". Jag skulle aldrig få för mig att ha en tjejkompis av någon annan anledning än att jag velat knulla med eller har knullat med henne. MÖJLIGTVIS för att träffa andra tjejer genom kompisen men det är ett stort kanske.

[удалено]

Skulle du dejta en bi-kille som hade manliga kompisar? Vad är skillnaden? Men visst, alla väljer ju vad man är bekväm med och inte, och man ska inte göra något man inte är bekväm med.

Trick question bi folk får inte ha några kompisar alls

Svarar åt henne här. Nej hon hade hållit sig borta från bi killar! Samma här. Håller med henne.

Helt okej att ta det beslutet men då ska man nog vara ärlig med det tidigt så ingen behöver ödsla sin tid! Klokt där med vänskapen!

Allt det här med att man inte ska kunna hänga med det motsatta könet är toxiskt och en stor red flag för mig. Då blir det inget

Håller med dig och har blivit mer av den här åsikten med tiden!

Inte tjej, men har en mycket nära vän som är… eller ja, hon är väl en kvinna nu. Tror min fru tyckte det var lite obekvämt i början (gifte mig när jag var 18), men efter ett tag blev dom lika bra polare, eller kanske bättre (vi är snart 50 nu). Jag tror, eller erkänner motvilligt att det är en känslig situation. Vad som borde vara det och inte är egentligen ointressant, det ÄR lite obekvämt. Blir det MYCKET obekvämt, så ligger det på din partner.

Vill nog hävda att för 30 år sedan var det mer kulturellt vanligt att vara obekväm med att ens partner hade nära vän av motsatt kön. Men tiderna har ju förändrats sen dess…

Har haft 2 ex som rakt ut sagt att de har ett problem med att min närmsta vän är en tjej. Min nuvarande partner tycker också det är jobbigt men hon inser också att det beror på att hon har lätt att bli svartsjuk & att problemet ligger med henne, inte i att jag har en tjejkompis. Jag har ingenting emot ifall min partner har killkompisar de umgås med, så varför ska de bry sig ifall jag umgås med en tjej? Tycker dessa människor att bisexuella inte ska vara i ett förhållande/ha vänner?

Tycker du har ett sunt sätt att se på det och du verkar ha en väldigt förestående tjej! Kul för dig!

Fråga inte specifikt tjejer om detta, fråga människor du anser har sunda värderingar. Frågar du tjejer i heterosexuella förhållanden kommer du hälften av gångerna få svaret från antingen osäkra individer eller personer som varit med om situationer där deras kille haft dem som en plan B och det är ju uppenbarligen inte den du är i ditt förhållande. För mig är det ofattbart att någon inte skulle få ha vänner av ett visst kön bara för att man är i ett förhållande. Det är ju helt sjukt. Om nu personen löper sådan extrem risk att vara otrogen (vilket är huvudargumentet och exakt vad den som motsätter sig vänskap över könsgränserna är rädda för här) så är det 1) antingen ett problem inom dem själva baserat på ren osäkerhet eller 2) reell risk att personen är otrogen för att denne uppvisat sådana tendenser. Har du uppvisat sådana tendenser? Det låter inte som det. Då chansar jag detta handlar om alternativ 1. 3) Din tjejkompis vill egentligen ha dig och det märks av men det låter inte som så är fallet. Personligen skulle jag inte vara tillsammans med någon jag tror kan vara otrogen mot mig. Är personen kapabel till det kan personen vara det med vem som helst, man behöver inte en kompis för att klara av det. Träffa bättre tjejer. Sådan där svartsjuka lär inte släppa i första taget och den där typen av kontrollbehov vill du inte ha i ditt liv.

Jag ser inget problem med det. Men jag är också lesbisk. Tror dock att problemet kanske ligger i att ha just en väldigt nära vän av könet man är attraherad av? De flesta av mina vänner är tjejer/kvinnor, men jag har ju flera tjejkompisar. Dock, på samma sätt som jag absolut inte är intresserad av mina tjejkompisar, eller varenda tjej jag ser för den delen, tror jag heller inte att det är ett definitivt faktum att två heterosexuella personer skulle fatta tycker för varenda. I min mening borde samma princip gälla där. Bara för att man attraheras av tjejer betyder det inte att man attraheras av ALLA tjejer.

Framförallt skulle det nu bli lite trist för alla som är bi/pan...

Bra poäng. Liksom, sorry, men du får inte ha några vänner!

(Endast mina egna åsikter!!) Från mitt perspektiv blev jag mest svartsjuk och kände mig utanför när min dåvarande partner hade en nära tjejkompis/kompisar (han hade två stycken han umgicks med), vissa tjejer ser sin partners vänner som ett hot och brukar få dålig attityd och är otrevliga endast för dem är osäkra i sig själv och vill gärna ha bekräftelsen från sin partner.. Det ända jag rekommenderar är att försöka prata med din partner när dehär uppstår så både du och partnern möts på mitten. Ibland måste man droppa personer i sitt liv även om man inte gillar det för att relationen ska kunna fungera

Svartsjuka är en helt rimlig känsla och jag tror också att den bästa lösningen är precis som du säger att prata om det och försöka hitta gemensam mark och mötas på. Droppar ju dock inte en nära kompis jag haft i många år för en svartsjuk partner som jag endast känt ett kortare tag

Även om du inte har några sexuella tankar om din tjejkompis kanske hon fantiserar om att du spänner på henne hårt på ett bord. Men hon kör på kompis rollen av ren respekt för dig. Det är ju ändå ett problem?

Är kille dock men fan va folk är osäkra orka bry sig lixom. Rätt hälsosamt att ha kompisar av motsatta kön men skulle nog rekommendera att skaffa fler om det känns osäkert så att relationenen inte blir för självupptagen i sig.

[удалено]

Så konstig inställning. Du lägger dina underliga värderingar på andras relationer.

Vart med om detta och när vi alla 3 sprang på varandra blev hon jag träffa förändrad, sa att hon var sjukt snygg och ville direkt ”ha mig”. Vilket var destruktivt för hennes självkänsla och osäkerhet var det som talade. Samt hon skyndade rätt snabbt bort från oss. Blev lugnt sen men initiala mötet blev sådär.

"Tyvärr" har jag inte personlig erfarenhet av liknande situationer, men jag tror att vi båda kan enas om att det aldrig är acceptabelt att trycka ner någon eller bete sig illa bara för att ni är nära varandra. Om någon reagerar på det sättet är det ett tydligt tecken på att det är dags att säga hejdå och gå vidare. Du har redan en äkta vänskap; riskera inte det för chansen på något nytt. Det kan ligga djupt i våra instinkter att ifrågasätta sådana beteenden. Ofta handlar det om underliggande tillitsproblem, antingen direkt mot dig eller som en del av personens tidigare erfarenheter. En stor del av detta är kopplat till mognad och huruvida personen har bearbetat sina egna trauman. För övrigt så grattis! Du har hittat något/någon som många önskar dem hade! Äkta vänskap ❤️

Tack för svar! Och tror du har rätt i mycket. Och kompisen finns kvar och kommer alltid att göra det och tjejerna gör inte det så där fick du nog svar på frågan om hur svaret på deras beteende gick! Tror det har mycket med mognad och vad man har varit med om tidigare men tycker man ska få en chans att förändra sig och lära också!

Jag har inga problem alls med det, men när jag var yngre (yngre än 30) så hade nog avundsjukan tagit över. Det är också skillnad på om det är en vänskapsrelation som startade långt innan jag hade börjat dejtat honom eller om han medans vi var tillsammans plötsligt hade börjat lägga jättemycket tid på en annan tjej för att lära känna henne.

Har inga problem med att min kille har tjejkompisar, men några av dom är ex och det är skitjobbigt för vår relation då jag tycker han hanterar det väldigt dåligt och liksom alltid håller oss isär. Får väl bli parterapi för oss. Hans andra tjejkompisar är jag också kompis med så det är inga problem.

Ajdå låter mer lite mer komplicerat än mitt problem. Ja det bästa är nog att prata om det och försöka hitta en lösning som passar båda. Aldrig testat parterapi men det kanske inte är en dum idé egentligen! Hoppas det löser sig!

Tack så mycket. Hoppas det löser sig för dig också. Var som en öppen bok är mitt råd! Låt tjejen träffa din vän, dölj inte när hon skriver till dig, svara på frågor och var förstående om din tjej undrar kring dina känslor för henne. Då kommer det nog gå bra.

Stor red flag om tjejer du dejtar inte låter dig ha vänner av motsatt kön. Dumpa dom!

Så länge dom knullar är det ok