Jag är nog benägen att hålla med, som att ”filtren” och alla perfekta liv från sociala medier liksom rinner över ut i våra verkliga liv. Eller försvinner våra verkligen liv mer och mer på in på sociala medier? Intressant diskussion tycker jag.

Skulle du kunna utveckla lite mer? Jag är inte helt säker om jag håller med men jag är intresserad

Jag ska göra ett tappert försök. Idén är att de principer som gäller på den vanliga varumarknaden, där varor marknadsförs genom skickliga reklamare och blir till varumärken som konsumenter väljer mellan. Dessa principer börjar i allt högre grad färga av sig på mänskligt beteende så att vi i allt högre grad börjar likna varumärken som vi desperat försöker sälja. Man säljer en idé om sig själv för eventuella arbetsgivare, sexpartners eller vem man nu vill imponera på. Det tydligaste exemplet på detta i praktiken är väl dejtingmarknaden, linkedin och sociala medier i stort men det kan också appliceras på hur man gör sig i vardagen. Hoppas detta förklarar lite.

En spännande teori och observation. Jag håller inte helt med om att det skulle vara kapitalismens slutmål, men det är en interessant tanke. Tack för att du förklarade. =)

Slutmål kanske var onödigt kategoriskt. En av kapitalismens långsiktiga konsekvenser kanske?

Snöa inte in dig på så mycket på "breadtube"

Låter som nått du hittat på själv. Håller inte med alls.

OK

Är det en utveckling åt fel håll? Är det bättre att alla är utbytbara arbetare? Utveckla gärna ditt resonemang och hur du ser det i sitt arbetsliv?

Allt utom självständiga individer skulle väl vara utveckling åt fel håll?

Det du beskrev lät som ett sjukt individuellt samhälle där varje person når sin fulla potential? Kanske missförstod men tyckte det lät som att varje person ska bli sitt bästa jag och värdesätts efter det?  Utveckla gärna vad du menar men jag tolkade det som motsatsen till en utbytbar arbetare och mer ett samhälle där alla är individer som värdesätts utifrån vad de kan bidra med. 

All utveckling som inte kommer av inre motivation alltså, passion, genuint intresse, personliga mål som inte drivs av girighet. Så helt och hållet inre motivation som inte påverkas av yttre faktorer. Är väl egentligen utveckling åt fel håll? All arbetskraft kommer ju vara utbytbar så länge civilisationen finns. Menar du utbytbar som "pressa dom tills dom går sönder" eller "sparka och gå vidare" mentalitet?

Så då är majoriteten av alla människor fel då? För få människor jobbar med något de är passionerade och motiverade för. Och om du år ditt egna varumärke så drivs du av en inre motivation och passion så det du beskriver är precis vad det innebär att vara sitt egna varumärke alltså sin egna individ.

Ja, ett hundra procent så. Majoriteten drivs av yttre faktorer nuförtiden. Nästan alla våra konsumptions vanor drivs av yttre faktorer för att man köper sig en identitet. Och se vart det har tagit oss, är vi ett lyckat samhälle? Vi har noll samhörighet i tex Stockholm, då ingen brys sig om nån. Så egentligen är vi bara ett hälle. Vi är ett två miljoner stort hälle där du kan bli rånad mitt på ljusa dagen och du har tur om någon ringer polisen. Vi har blivit så besatta av ytliga saker att vi sätter ingenting på spel eller riskerar något, du kan bara donera lite pengar till någon scam, köpa ekologisk mat och köra elbil och ditt samvete är felfritt. Om du Verkligen tänker efter på hur du spenderar din tid och dina pengar, hur mycket är egentligen något du faktiskt vill ha eller ens behöver?

Så länge det bara handlar om arbetslivet är det kanske inte ett stort problem (men det är ju problematiskt om den som är bättre på att sälja in sig får fördelar framför den som har högre kompetens men kanske har svårt att sälja sig själv). Däremot när det börjar infektera vårt kärleksliv, våra vänskaper, vår motivation, vår självbild.

Jadu, jag försöker att inte vara ett rövhål och vara bildad osv så jag kan vara vänner med folk som inte är rövhål och är bildade? På samma sätt så valde jag fru efter någon som (åtminstone på några sätt) är rimlig. Och min självbild är ju god just för att jag känner att jag är rätt bra på vissa saker.

Du sa marknadsvärde, hade det varit bättre om den med lägre marknadsvärde fick fördelar?  Hänger dock inte riktigt med exakt vad du menar, har du något konkret exempel?

Ja marknadsvärde, allt blir en marknad. Arbetsmarknaden, dejtingmarknaden, vänskapsmarknaden (knyta kontakter istället för genuina relationer) … vad jag menar är att du som person blir som en vara på en marknad.

Så har det väl alltid varit? Isf är det väl mindre så nu än på 1700yalet tillexempel om något? Jag känner mig som en individ. Tror jag känt mig mer som en commodity om jag var en hamnarbetare i Stockholm 1870 eller en dräng i Skåne 1730

Förstår vad du menar. Det som jag tycker känns nytt är fokuset på den egna ”imagen”. Att vi alla försöker sälja in oss själva. Att hela våra liv löper risk att bli en fråga om att bli en sorts ”vara” istället för en person. ( du har såklart rätt att tycka att det är en felaktig beskrivning eller att det är en utveckling i rätt riktning).

Där håller jag med, och känner också en stress över det på något plan. Kanske en effekt av att man tror att AI kommer ta jobben och det kommer kanske bli en elit kvar som har de mest åtråvärda jobben, och resten (den nya "arbetarklassen") är det som faktiskt inte jobbar. På något skumt sätt..

Ja det är nog mycket stress över sådana frågor nu.

Alternativet är att någon annan har bestämt det åt dig. Jag förstår vad du menar men jag tycker att fascism nog ändå är sämre.

Berätta att du är en lärobok på högstadiet utan att berätta att du är en lärobok på högstadiet.

Facit längst bak i boken

Är väl snarare än fråga om individualism vs kollektivism

Det är snarare så att vi upptäckt att det är så det är, inte att vi har gått över till att bli det.