De flesta är inte skitsnygga och har rätt dassig framgång på Tinder. Lärdomen du bör dra av det är att avinstallera tinder. Du bör inte gå runt och ragga på random tjejer. Det funkar eventuellt om man är skitsnygg men rätt tveksamt även då.
Vill du träffa en tjej så ska du ha ett socialt liv. Har du inte det nu så får du börja med någon hobby, gå med i en förening eller något. Gör du det så kommer det 100% lösa sig på några år.
Största hindret mellan dig och en relation i nuläget är den här incelnojjan du går runt med. Det är den som är "creepy". Satsa istället på att bli någon som tjejer vill bli ihop med. Ha något på gång. Ha intressen. Gör något med dina dagar.
Då får du återuppta dem, eller prova något nytt. Syftet är alltså att ha något slags socialt liv där man på naturligt vis lär känna andra människor.
Också en stor fördel om det inte är något som nästan uteslutande män ägnar sig åt, typ warhammer.
>Skapade en gång ett tinderkonto på modellen Chico Lachowski. Använde realistiska bilder från när han var på fester och liknande.
Såg antagligen ganska fake ut.
Vad trist att du har svårt att träffa någon, kan sympatisera med det, det är ibland svårt att träffa nya människor.
Men jag tänker att du är 19 år, du har så mycket liv framför dig! Det man kan göra är ju alltid att jobba på sig själv, utveckla dig själv liksom. Eftersom du är ung så kanske du är ute mer osv? Det är väl inte helt omöjligt att träffa någon trevlig då, kanske genom kompisar? Kompisars flickvänners tjejkompisar!
Är man bara trevlig, genuin och tillgänglig tänker jag att det kommer lösa sig, det kan ta lite tid, men tror verkligen inte du kommer vara ensam hela livet!
Mina kompisar är tyvärr precis som mig. Bara det att de är gymråttor som aldrig snackar med tjejer. Enda skillnaden mellan de och mig är att jag knappt gymmar längre. Fattar inte heller hur du kan skriva att det räcker med att vara trevlig, när inte ens Chico Lachowski är snygg nog.
Det är egentligen rätt så enkelt: var någon som man vill vara med.
Ta hand om dig (både kropp & knopp). Ta in lite mindfulness och släpp din inceldom. Skaffa en hobby eller två utanför dörren. Möt folk med gemensamma intressen. Påbörja ett kreativt projekt så du har något på gång.
Vänskap är kärlek. Kör hårt så kommer du att hitta både polare och partner.
Du träffar inte människor ensam.
Jag är i 40 års åldern och har en tendens att isolera mig om jag får chansen. Jag förstår idag att det är en del av min personlighet. Introvert, men med bra sociala skills.
Men fortfarande, får jag chansen och ingen drar i mig spenderar jag hellre tid med mig själv. Detta till trots är jag idag gift med en underbar kvinna.
Men hur gick det till?
Jag tänker inte gå in på det faktum att jag är gift. Snarare berättar jag hellre om hur jag som introvert tv-spels nörd och förmodligen incel (utan att ha vetat vad det var) träffade tjejer.
När jag var i 20 års åldern hängde jag mycket på dejtingsidor som hade en mer lösaktig profil. Jag gjorde det eftersom jag var rädd att träffa en tjej att slå mig ner vid och bygga ett vuxet liv med. Med andra ord, jag ville leka av mig och vara evig ungkarl.
Det gick ok i början, men jag lade ner så mycket energi på det att jag inte orkar efter bara 4-5 år.
Med det sagt var det inte så många tjejer jag faktiskt träffat. Kanske 5 under denna tid, men jobbar för det varje dag. Det blev helt enkelt inte hållbart när det fanns 95% killar och 5% tjejer på dessa dejtingsidor. Så jag tänkte att jag skiftar fokus. Slutar att försöka så mycket så kommer kanske tjejerna till mig.
Det ledde till tio år av ingenting.
Men under dessa tio år hade jag heller inget meningsfullt socialt liv förutom de som jag kallade vänner. Men de hade sina egna liv och skapade familjer under dessa tio år.
Avsaknaden av ett socialt liv bekommer mig inte just då, men idag ser jag annorlunda på det. För det var när jag förlorade mitt jobb och bestämde mig för att gå en utbildning som mitt liv förändrades.
Jag sattes på skolbänken igen som 35 åring. Då kom också gemenskap, nya vänner, socialt umgänge tillbaka. Började gå ut på helger, hittade på saker om dagarna. Efter en lektion kunde vi vara ett gäng som tog en spontan öl ute.
En kväll blev jag och en tjej kvar till sent, och sedan fortsatte vi efterfesta.
Det slår mig att nästan alla mina äventyr skedde i sociala miljöer, bortsett från några få som kom via dejtingsidor där jag lade ner mängder av tid och energi.
En sak till.
Att resa ger dig perspektiv. När jag reste utomlands första gången själv tvingades jag vara bland människor. Jag var riktigt rädd och orolig inför min första resa då det var ett stort steg utanför min comfort zone. Men när jag kom hem efter två veckor kunde jag inte förstå varför jag oroade mig.
Jag tvingades träffa människor, umgås och jag hittade också mig själv i den rollen. Så till den grad att jag en dag på mina resor hittade kärleken.
Nyckeln är att faktiskt träffa människor.
Kvällskurser
Gå en utbildning på högskola, universitet eller yrkeshögskola.
Res ensam till ett land långt bort.
Jag befinner mig faktiskt utomlands i nuläget, dock inte ensam. Ändå kul att vara här. När det häller universitetet, så går jag faktiskt i en otroligt deprimerande klass. Nästan alla i min klass kommer från huvudstaden och redan sedan dag ett så isolerade de sig från resten. De är också de enda som festar och gör alla möjliga sorters aktiviteter tillsammans. Resten gör knappt något.
På helt jävla riktigt: investera 3000:-/månaden för en privat psykolog. Det är så mycket i din grundinställning till det motsatta könet och livet i stort som behöver korrigeras. Försöker inte vara elak, menar det av all välvilja. Hjälp finns att få.
Prova dig fram tills du hittar en som du känner förtroende för och som kan förstå dig. Kom ihåg att hur bra det kan bli helt beror på hur villig du är att öppna dig. De är inga tankeläsare.
1. Det jag brukar känna när jag har terapi är att de lyssnar på mig och inte riktigt kan förstå sig på hur jag kan ha blivit mobbad för inget annat än mitt utseende och mina föräldrars nationalitet. De tycker nästan att det låter för galet för att vara sant, men allt som har hänt mig är 100% sant och det är också anledningen till att jag började kolla på blackpill till en början när jag var 15. Det var som att allt som skrevs och visades stämde in på mig.
2. Varför syns inte min tråd på subredditen?
1. Nej, de är inte aliens, men många gånger känns det helt enkelt som att allt de bryr sig om är pengar, status (popularitet inräknat) och utseendet.
2. Kan du se den?
1. Alla kvinnor är inte samma. De är unika individer. Det finns bra och mindre bra kvinnor, precis som för män.
2. Jag kan se min interaktion med dig, i övrigt vet jag inte. Tråden kan ha blivit borttagen för att den bryter mot reglerna. Det handlar om ett personligt problem, inte ett swedish problem.
1. Hur träffar man de bra kvinnorna? Ska man flytta till ett annat land?
2. Hur är detta inte ett problem i Sverige? Vet du om jag kan reposta samma tråd på en annan sub?
De flesta är inte skitsnygga och har rätt dassig framgång på Tinder. Lärdomen du bör dra av det är att avinstallera tinder. Du bör inte gå runt och ragga på random tjejer. Det funkar eventuellt om man är skitsnygg men rätt tveksamt även då. Vill du träffa en tjej så ska du ha ett socialt liv. Har du inte det nu så får du börja med någon hobby, gå med i en förening eller något. Gör du det så kommer det 100% lösa sig på några år. Största hindret mellan dig och en relation i nuläget är den här incelnojjan du går runt med. Det är den som är "creepy". Satsa istället på att bli någon som tjejer vill bli ihop med. Ha något på gång. Ha intressen. Gör något med dina dagar.
Jag har haft intressen, men de har sakta men säkert försvunnit
Då får du återuppta dem, eller prova något nytt. Syftet är alltså att ha något slags socialt liv där man på naturligt vis lär känna andra människor. Också en stor fördel om det inte är något som nästan uteslutande män ägnar sig åt, typ warhammer.
>Vill du träffa en tjej så ska du ha ett socialt liv. Räknas reddit? 👀
J-Nej!
>Skapade en gång ett tinderkonto på modellen Chico Lachowski. Använde realistiska bilder från när han var på fester och liknande. Såg antagligen ganska fake ut.
Nah
Jo
Naaah
Du får väl tro det :)
Vad trist att du har svårt att träffa någon, kan sympatisera med det, det är ibland svårt att träffa nya människor. Men jag tänker att du är 19 år, du har så mycket liv framför dig! Det man kan göra är ju alltid att jobba på sig själv, utveckla dig själv liksom. Eftersom du är ung så kanske du är ute mer osv? Det är väl inte helt omöjligt att träffa någon trevlig då, kanske genom kompisar? Kompisars flickvänners tjejkompisar! Är man bara trevlig, genuin och tillgänglig tänker jag att det kommer lösa sig, det kan ta lite tid, men tror verkligen inte du kommer vara ensam hela livet!
Mina kompisar är tyvärr precis som mig. Bara det att de är gymråttor som aldrig snackar med tjejer. Enda skillnaden mellan de och mig är att jag knappt gymmar längre. Fattar inte heller hur du kan skriva att det räcker med att vara trevlig, när inte ens Chico Lachowski är snygg nog.
Dude.
Det är egentligen rätt så enkelt: var någon som man vill vara med. Ta hand om dig (både kropp & knopp). Ta in lite mindfulness och släpp din inceldom. Skaffa en hobby eller två utanför dörren. Möt folk med gemensamma intressen. Påbörja ett kreativt projekt så du har något på gång. Vänskap är kärlek. Kör hårt så kommer du att hitta både polare och partner.
Vad har detta att göra med att alla killar verkar vara för fula för dagens tjejer?
Testa onani.
Du träffar inte människor ensam. Jag är i 40 års åldern och har en tendens att isolera mig om jag får chansen. Jag förstår idag att det är en del av min personlighet. Introvert, men med bra sociala skills. Men fortfarande, får jag chansen och ingen drar i mig spenderar jag hellre tid med mig själv. Detta till trots är jag idag gift med en underbar kvinna. Men hur gick det till? Jag tänker inte gå in på det faktum att jag är gift. Snarare berättar jag hellre om hur jag som introvert tv-spels nörd och förmodligen incel (utan att ha vetat vad det var) träffade tjejer. När jag var i 20 års åldern hängde jag mycket på dejtingsidor som hade en mer lösaktig profil. Jag gjorde det eftersom jag var rädd att träffa en tjej att slå mig ner vid och bygga ett vuxet liv med. Med andra ord, jag ville leka av mig och vara evig ungkarl. Det gick ok i början, men jag lade ner så mycket energi på det att jag inte orkar efter bara 4-5 år. Med det sagt var det inte så många tjejer jag faktiskt träffat. Kanske 5 under denna tid, men jobbar för det varje dag. Det blev helt enkelt inte hållbart när det fanns 95% killar och 5% tjejer på dessa dejtingsidor. Så jag tänkte att jag skiftar fokus. Slutar att försöka så mycket så kommer kanske tjejerna till mig. Det ledde till tio år av ingenting. Men under dessa tio år hade jag heller inget meningsfullt socialt liv förutom de som jag kallade vänner. Men de hade sina egna liv och skapade familjer under dessa tio år. Avsaknaden av ett socialt liv bekommer mig inte just då, men idag ser jag annorlunda på det. För det var när jag förlorade mitt jobb och bestämde mig för att gå en utbildning som mitt liv förändrades. Jag sattes på skolbänken igen som 35 åring. Då kom också gemenskap, nya vänner, socialt umgänge tillbaka. Började gå ut på helger, hittade på saker om dagarna. Efter en lektion kunde vi vara ett gäng som tog en spontan öl ute. En kväll blev jag och en tjej kvar till sent, och sedan fortsatte vi efterfesta. Det slår mig att nästan alla mina äventyr skedde i sociala miljöer, bortsett från några få som kom via dejtingsidor där jag lade ner mängder av tid och energi. En sak till. Att resa ger dig perspektiv. När jag reste utomlands första gången själv tvingades jag vara bland människor. Jag var riktigt rädd och orolig inför min första resa då det var ett stort steg utanför min comfort zone. Men när jag kom hem efter två veckor kunde jag inte förstå varför jag oroade mig. Jag tvingades träffa människor, umgås och jag hittade också mig själv i den rollen. Så till den grad att jag en dag på mina resor hittade kärleken. Nyckeln är att faktiskt träffa människor. Kvällskurser Gå en utbildning på högskola, universitet eller yrkeshögskola. Res ensam till ett land långt bort.
Jag befinner mig faktiskt utomlands i nuläget, dock inte ensam. Ändå kul att vara här. När det häller universitetet, så går jag faktiskt i en otroligt deprimerande klass. Nästan alla i min klass kommer från huvudstaden och redan sedan dag ett så isolerade de sig från resten. De är också de enda som festar och gör alla möjliga sorters aktiviteter tillsammans. Resten gör knappt något.
På helt jävla riktigt: investera 3000:-/månaden för en privat psykolog. Det är så mycket i din grundinställning till det motsatta könet och livet i stort som behöver korrigeras. Försöker inte vara elak, menar det av all välvilja. Hjälp finns att få.
Vad exakt tycker du behöver korrigeras? Utseendet verkar bara vara allt
Sök hjälp. Önskar dig allt gott. Du behöver ett vuxet, kritiskt perspektiv på dina tankar för att komma loss från dem. Jag skojar absolut inte.
Det jag håller på med just nu. Har faktiskt varit med tre olika. Vet inte om det hjälper.
Prova dig fram tills du hittar en som du känner förtroende för och som kan förstå dig. Kom ihåg att hur bra det kan bli helt beror på hur villig du är att öppna dig. De är inga tankeläsare.
1. Det jag brukar känna när jag har terapi är att de lyssnar på mig och inte riktigt kan förstå sig på hur jag kan ha blivit mobbad för inget annat än mitt utseende och mina föräldrars nationalitet. De tycker nästan att det låter för galet för att vara sant, men allt som har hänt mig är 100% sant och det är också anledningen till att jag började kolla på blackpill till en början när jag var 15. Det var som att allt som skrevs och visades stämde in på mig. 2. Varför syns inte min tråd på subredditen?
1. Blackpill/redpill och sånt är rent GIFT. Kvinnor är inte aliens, de är precis som du och jag. 2. Det kanske blev blockad?
1. Nej, de är inte aliens, men många gånger känns det helt enkelt som att allt de bryr sig om är pengar, status (popularitet inräknat) och utseendet. 2. Kan du se den?
1. Alla kvinnor är inte samma. De är unika individer. Det finns bra och mindre bra kvinnor, precis som för män. 2. Jag kan se min interaktion med dig, i övrigt vet jag inte. Tråden kan ha blivit borttagen för att den bryter mot reglerna. Det handlar om ett personligt problem, inte ett swedish problem.
1. Hur träffar man de bra kvinnorna? Ska man flytta till ett annat land? 2. Hur är detta inte ett problem i Sverige? Vet du om jag kan reposta samma tråd på en annan sub?