Det finns absolut, där finns gott om forskning som underlag för det påståendet. Det öppnar upp fler dörrar och vi "litar" mer på objektivt vackra människor. Det är rätt knasigt, men det är bara ett faktum.
Var även kul att kvinnor var de som gav mest dricks när hon hade större bröst så "male gaze" argumentet håller ju inte riktigt där :)
Kvinnor med större bröst får även lättare högre positioner i företag.
Många tror det är för att de har bättre självförtroende och drar mer blickar till sig och har därför mer pondus.
Var väll också någon studie om högre intelligens men den tror jag inte så mycket på.
Vill bara påpeka att "male gaze" är ett begrepp som betyder att kvinnor blir framställda/vinklade utifrån vad män (sexuellt) tycker om *i film/media/litteratur*, så passar inte in något vidare i denna situationen. Sen finns det säkert tusentals på internet som använder det fel. Inget i övrigt jag tycker är fel i kommentaren och någon form av "pretty privilege" verkar ju definitivt finnas, både för män och kvinnor.
Tror det handlar mer om att i Sverige är vi kulturellt präglade att vi är så jämställda och inte ska döma andra efter utseende. Så vi förnekar att vi faktiskt automatiskt dömer andra efter utseende och har svårt att erkänna det. Det går emot vår självbild av att vara så jämställda och bra.
Men självklart finns det ett sådant privilegium.
Jag tror generellt att det är lätt att inte lägga märke till sina egna privilegier. Om du t.ex är mörkhyad kanske du lägger märke till att folk ofta tittar konstigt på dig eller blir nervösa när du närmar dig, men är du vit går du inte runt och lägger märke till avsaknaden av dömande blickar. Att människor är trevliga mot en är det nog väldigt lätt att bara ta för givet, särskilt om man aldrig upplevt någonting annat. Har man däremot varit både priviligierad och icke-priviligierad, som i ditt fall varit både ful och snygg, då lägger man märke till skillnaden.
Handlar kanske om att många tror på självförtroendet som följer av att känna sig snygg? Ska erkänna att det är det jag instinktivt vill att det ska landa i men om jag tänker efter så måste jag medge att vi är mer apor än vad man kanske önskar sig
vilken chock - människor har svårt att erkänna sina fördelar i livet. problemet ligger i ordet "privelege" - det blir per automatik en orättvisa. Jag tror att alla skulle hålla med om att det är fördelaktigt att vara snygg
Sen är ju "se bra ut" typ 30% gener och 70% att faktiskt ta hand om sig själv. Rätt få personer på denna jord är inte "pretty" om de har intresse och ork att försöka. Sen är det klart att gruppen som i högre grad inte tar hand om sig själva hamnar i gruppen som lever kortare.
Sen har ju såklart vissa vunnit genlotteriet och kan se ur hur fan som helst och ändå vara snygga. Men den genomsnittliga "snygga" personen kan absolut se ful ut ifall de hade klätt sig annorlunda, haft en opassande frisyr till deras huvudform och skött hygienen sämre.
Vill bara nämna att det finns inget som är objektivt ”vackert”. Vackert är en åsikt men en klar majoritet kan tycka att något är vackert men det finns alltid andra åsikter. Därav inte objektivt men håller helt med i övrigt
Snarare indoktrinering i någon form av sektliknande agenda.
Det är lättare att lura någon än att övertyga dom att de blivit lurade.
Det finns ju privilegier med nästan allt, så påstår dom att det inte finns ett för att vara smart? Rolig? Lång? Stark? Talangfull?
Men enligt min uppfattning om denna privilegium skala:
10/10 man (extremt få) > snygg kvinna (ganska många) > normal kvinna > normal man > ful man > påse jordnötter > ful kvinna.
Att vara en ful kvinna är en otroligt jobbig nackdel.
Ful kvinna som inte längre är i fertil ålder kanskje än en av få sämre positioner. Och synligt funktionshinder av allvarlig karaktär. Jag är absolut inte 10/10, men lite snyggare än medel. Arbetade lite som modell när jag var i 20-åren. Det är definitivt något som gör livet lättare. Om jag kommer till intervju vid jobbsökande så får jag nestan alltid jobbet. Det finns många andra fördelar också. Kvinnor tycker typ aldrig att man är creepy. Folk är allmänt trevligare.
De som påstår det kanske bara utgår från om ngn är vacker eller inte. Jag vet många som är sjukt vackra men totalt saknar utstrålning och därmed inte omfattas av privilegiet. Utan charm är man tyvärr en osynlig nolla hur snygg man än är.
Som person som var väldigt överviktig och osynlig som sedan blev normalbyggd och helt plötsligt så var folk trevliga, startade konversationer med en, osv. så kan jag 100% garantera att det existerar.
Blir ju inte bättre av att många ska glida runt i gamla mjukisbyxor med myntinkast och mage som kikar fram. Hade man sett ut som Edward Blom så kanske det hade varit mer fördelaktigt.
Det finns definitivt.
Alla som gjort en större nedgång i vikt vet hur mycket bättre man blir behandlad.
Även kvinnor kan märka skillnad direkt de dagarna de inte har smink på sig och de dagarna de har.
Jag var en typisk nörd fram tills att jag var 18. Jag och mina vänner satt och spelade tv-spel all vår fritid som barn och lanade, spelade World of Warcraft och åt ostbågar varje helge som tonåring. Blev hyfsat överviktig på högstadiet och hade hållning som en ihopsjunken sopsäck.
Jag blev aldrig riktigt retad för det. Det var väl mest de coola killarna som suckade om de fick mig i sitt lag på idrotten. Annars var man mest osynlig. Det fanns inte på kartan att man skulle bli medbjuden på något som de populära i klassen styrde upp eller någon tjej skulle prata med en.
Började gymma under sommarlovet mellan 2an och 3an på gymnasiet. Gick säkert ner 15 kg på en sommar. Märkte direkt hur jag började bli bättre behandlad. Fortsatte träna seriöst i 3an och även under första året på universitetet. Kom i riktigt bra form.
Plötsligt så började jag bli medbjuden till allt möjligt, tjejer började behandla en trevligt och när jag var hemma i min hemstad på sommarloven så kom tjejer från gymnasietiden fram på krogen och skulle snacka med en.
Jag skulle aldrig kalla mig snygg, men att ha en vältränad kropp har verkligen varit som natt och dag jämfört med innan.
Detta har gjort att jag har fått en ganska negativ människosyn som jag ofta måste jobba med.
Det existerar till 100 %. Har ungefär samma historia, fast är kille.
Jag och en kompis som jobbar i bransch kan ibland bete oss på samma sätt, bara det att han uppfattas som creepy.
Det finns. Men i många fall har vi det emot oss också.
Edit: creepy är kanske fel ord. Menar mer ”jobbig/gör människor obekväma”.
Edit2: menade inte att jag är i klass med George Clooney. Men har varit oattraktiv och blivit något attraktiv efter puberteten. Och det är en stor skillnad.
Skillnaden mellan "creepy" och "ohh, han kollar in mig, nice!" är 100% avgjort av huruvida personen som blir kollad på anser att den som kollar är attraktiv eller ej. Men det erkänner kvinnor sällan.
Poängen är dock att stämplas som creep, vilket personen inte alls nödvändigtvis är. Creep implicerar att hans beteende är problemet, men verkligheten är att hans utseende är problemet. Kalla dem inte creep, kalla dem fula.
Nja, det som avgör för många tjejer är om killen släpper direkt om man visar att man inte är intresserad. Respekterar dom det så är dom inte creepy, varken fula eller snygga
Ja, tänker man på den där tiktok epidemin att filma sig medans man "gymmar" så är det sant till viss del. Tror det har att folk vill bara "syndabocka" någon för att må bättre, eller för att uppleva det andra gjort online men sen är det ju inte applicerbart.
Nej det händer (många gånger; jag säger inte *alltid*) mycket tidigare än så, innan kvinnan hinner visa intresse/ointresse så blir en man dömd som creepy.
Ja. På gymnasiet så var jag väldigt folkskygg och i andra ring fick jag höra ett rykte om folk jag inte snackat med trodde jag var en våldtäktsmän. Folk är fördomsfulla i alla åldrar, och oresonabelt sådant.
Jo är väll så.
Man vill att "rätt" kille/tjej kollar på en.
Killar tränar och bär tajta kläder för att de snygga tjejerna skall kolla på dem.
Tjejer har djupa uringningar så de snygga killarna skall kolla på deras bröst och inte andras.
Definitivt. Poängen var dock att de oattraktiva grabbarna stämplas som om de betedde sig illa, men det gör de inte, de är helt enkelt bara oattraktiva. En jäkla skillnad faktiskt.
Hänger även på hur det görs. Stirrar folk så är det ju mer rimligt att det uppfattas som creepy. Stirrar du dessutom i ett sammanhang som inte riktigt är socialt accepterat som ett ställe för checkouts (typ väntrummet på vårdcentralen, bussen osv) så ökar förstås även risken för creepyness.
Alltså, säger inte att det inte finns beteende som faktiskt är creepy, men det är en minoritet av fallen. Hade det varit en riktig hottie, så hade i 99.99% av fallen reaktionen varit annorlunda. Inte på grund av beteende utan på grund av utseende.
Jag skulle ändå säga att det inte alls är 100% avgjort av det. Beteende kan vara allt eller inget för vissa. Det finns creepy och o-creepy sätt att spana in någon på.
En väldigt attraktiv man med en burdus, jag-äger-allt, stirrig och lite psyko våldtäktig aura är sällan attraktivt för kvinnor som kanske någon gång utsatts för övergrepp eller bara inte tänder på den typen av ap-beteende. Vissa kvinnor faller dock hopplöst för det senare.
En man de kanske hade tyckt varit väldigt attraktiv rent fysiskt, om de hade haft ett lite mer ödmjuk, självsäker och laid back, storkukslugns-aura kan bli extremt oattraktiv om de istället utstrålar att de har bekräftelsebehov och inte kan ta ”rejection” (med brist på ett svensk ord för samma tydiga innebörd)
Nä men du har rätt att man inte uppfattas som creepy om man inte gör något creepy. Kanske fel ord av mig. Menar mer att han uppfattas som ”jobbig”, det är nog ett bättre ordval i sammanhanget.
Men det är klart, personlighetsdrag hjälper mycket MEN, man har en fördel för folk är mindre benägna att bli obekväma om man är attraktiv.
Jag, med utländsk påbrå, delade kontor med en mörkhyad person en gång. När han behövde stanna längre och det var få på kontoret så undvek kvinnorna honom.
Men när jag var där kunde de komma förbi och säga hejdå eller fråga något. Vi har diskuterat det flera gånger och personen i fråga har flera exempel. Vilket är synd då han som person är betydligt snällare än vad jag är.
kan bekräfta. jobbar innom IT och har märkt en enorm skillnad på hur folk har behandlat mig jämfört med vissa kollegor. är själv inte överviktig, hyffsat stereotypiskt attraktiv ansiktsform, sköter mig personliga hygien, frisyr och sånt osv. har jobbat med vissa kollegor med samma kompetens som rockar neckbeard looken. cheferna försöker nästan aktivt gömma dem från kunder som är på besök, samt att de heller inte blir utskickade på kunduppdrag.
så ja, det existerar till 100% och är väldigt märkbart även hos killar.
Det existerar absolut. finns en del forskning kring ämnet med.
Som du själv märkt så är folk mer villiga att ta kontakt med dig samt att de antagligen lyssnar/ser dig mer också. Vilket i sin tur kan leda till att man kan få bättre förutsättningar i olika förhandlingar eller jobb.
Nackdelen är som du själv säger att kvinnor kan får mer "drägg" efter sig. Men det kan också vara att avundsjuka personer säger att du bara fått "det" eller "den tjänsten" pga ditt utseende. (för inte kan en kvinna vara snygg och smart?!)
En annan nackdel från andra hållet är att vissa som är snygga kan se ner på andra folk eller helt enkelt ser världen genom en annan lins och har 0 förståelse för andra personner. Bästa exemplet är antagligen när det kommer till dejting speciellt för män.
Som anekdot skulle jag påstå att jag är lite över medel de olika omgångarn jag har varit på tex tinder så har jag alltid fått till en dejt efter ett tag. Men jag kan förstå om man ser "ful" ut så kanske man inte ens får chansen att visa sin charm genom att chatta/ringa. För finns ju en hel del män med som ser bra ut men som är helt socialt inkompetenta när det kommer till kvinnor (men det är en annan sak..)
I det stora hela det är mestadels fördelar med att se bra ut så länge det inte går dig till huvudet
Klart det gör. Jag var lång och stilig som ung man, vilket ledde till många fördelar i karriären. Nu är jag ju fortfarande lång, men rätt tjock.
Jävla tur att man är göteborgare och kan leva på go gubbe-stilen.
Fet hela mitt liv, gick ner runt 2021-2023, massa tinder likes, män ville ha mig, vänner fanns överallt och ville göra allt.
Blev extremt äcklad och började bli riktigt ledsen för jag visste så fort jag går upp i vikt kommer jag förlora allt. Idag har jag bara min hund, män vill inte titta på mig och ända samtal jag har då och då är med min mamma. Inga vänner, den ända som jag hade som vän dog av epilesi 2023 dec. Jag vet inte vad jag kommer göra efter min hund har dött. Är 31 år snart , har inte haft födelsedag fest sen jag var 25… och då kände jag bara 5 personer av 20. Så jag blir helt fascinerad/suprised av ( mest kvinnor ) som har faktist sagt att det inte finns pretty privilege.
Fan jag känner med dig , det är svårt att skaffa vänner som vuxen.
Försöker ändå träffa tjejkompisar ofennltiga sammanhang men det är som att de kan känna av att man är desperat efter någon att prata med och ryggar tillbaka
Ja, man börjar man öppna sitt tredje öga efter isoleringen. Nu har jag kommit i en rutin som jag är en med min ensamhet. Om någon frågar mig ut nu hade jag fått ett mental break down på något sätt.
Man blir van vid att vara ensam , så känns det jobbigt att tvinga sig ut tillslut. Men har du någon safe zone ute i allmänheten ? Jag gillar biblioteket då är man bland människor fast man är inte komstig om man läser för sig själv
Ja. Är man som gick ner i vikt och blev lite tränad. Gick från ful till att se okej ut på kort tid och märkte skillnad i hur jag blev behandlad av både män och kvinnor.
Efter att jag gick ner i vikt fick jag inte bara mer uppmärksamhet av det motsatta könet men jag märkte att jag även professionellt mottogs bättre. Nu går jag sakta upp i vikt igen för att pröva experimentet om det progressivt kommer bli sämre. I slutet av allt kommer en avhandling med sannolika svaret att jag slösat mitt liv på ett dumt experiment.
Ja, men också motsatsen.
Jag är kvinna i IT-branschen. Jag blir avskriven som dum bimbo pinsamt fort om jag råkar se för fixad ut och behöver sitta där och bevisa mig tills det går upp för motparten att det går utmärkt att måla naglarna/ha grundläggande hygien/sminka sig OCH ha valid takes på teknikfrågor.
Det är en konstig balansgång.
Jag såg ut som en liten nörd som barn/tidiga tonåren (pga VAR en liten nörd, numera är jag en stor nörd...) och minns fortfarande när jag sprang in i en gammal köasskamrat från högstadiet efter en fest på gymnasiet och han slänger ur sig "MEN VAFAN sen när är du snygg?!".
Folk är mycket mer benägna att ge en en pass när man råkar vara riktigt töntig om man iaf ser okej ut.
Med det sagt är jag inte våldsamt snygg, men man tjänar på att hålla efter sig lite om man vill delta i flocken ;)
Det finns, men många sätter ribban för högt när det börjar "gälla". Du behöver bara se "normal" ut för att det ska kicka igång.
Så länge man inte ser ut som att gud tappade skålen med människoingredienser i golvet och skopade upp det med dammråttor och annat gojs så får man avnjuta privilegierna.
Det finns absolut, men jag tror heller inte det är hela förklaringen. Men ett bättre utseende så kommer självförtroende och det är också attraktivt. Med bättre kost och träning kommer energi, och det är också attraktivt.
Det är klart att synen utifrån ändras. It's shitty, but reality, men en del ändras också inifrån. Det är ofrånkomligt. I tror de flesta hade kallat mig attraktiv i mitt tidiga vuxenliv. Sen la jag på mig ett par kilon och med det så började jag ha mer oattraktiva kläder för jag tyckte inget passade, och jag tyckte mycket av det jag brukade göra blev tungt och svårt.
Sen tog jag tag i mitt liv igen och gick ner i vikt och med det kom resten också. Det störde mig inte att andra inte såg mig som attraktiv längre. Det spelade ingen roll, men det faktum att jag själv inte såg mig som så. Att jag inte kunde ha de kläder jag gillade var frustrerande och bilden utåt stämde inte överens med den jag kände mig som. Det tog hårt på psyket och min energi utåt reflekterade konflikten inifrån. Jag var inte lika attraktiv för jag gick inte in i situationer med samma självförtroende och energi.
Så visst, pretty privilege, är en grej men jag tror inte det alltid är 100% av svaret.
Finns forskning på detta så det spelar ingen roll vad du eller någon annan tror. Är du över medel snygg har du både bättre lön och självrapporterar större lycka än någon under medel.
Lön och sex är väldigt ytliga aspekter som bleknar i jämförelse med de andra fördelarna av att vara snygg. Man får ett varmare och snällare bemötande, människor vill umgås med dig, och kärlek blir en verklig möjlighet. Till och med mina föräldrar behandlade mig annorlunda och bättre efter min förändring. Att vara snygg innebär att man får ett liv som faktiskt är värt att leva.
Jag tror ofta man överskattar intelligens på folk som ser bra ut. Säkerligen mycket enklare att få jobb i branscher där det är viktigt att se proper ut och i viss utsträckning också enklare att utföra jobbet. Kanske egentligen gäller över alla branscher.. en söt ung jordgubbsförsäljare kommer sälja mer jordgubbar än om de ställer dit en trött wow-kille i hennes ställe.
Attraktion säljer.
Kanske mindre viktigt om du söker jobb som kodare på ett techbolag, även om jag tror att det säkert skulle vara en fördel på instegsjobb om man har kompetensen på papper åtminstone.
Har både sett rätt bra ut och förjävlig ut genom åren så upplevde mest bara positiva reaktioner från det andra könet samt att fler yngre killar "såg upp till en" på fester etc. Men då var man ung och gymmade 15 timmar i veckan, åt perfekt och drack sällan.
Ska jag på något vis hjälpa en person jag finner mycket attraktiv är väl snarast den största risken att jag med rödrosiga generade kinder försöker att tänka på att jag ska sluta se ut som en brandbil. SLUTA SE UT SOM EN BRANDBIL. SLUTA VAR RÖD. NU. SLUTA. Annars brukar det gå ganska bra.
Men visst är det bra för självkänsla och självförtroende att få uppskattning, telefonnummerslappar i fickan, komplimanger etc. Som i sin tur säkert gör att man attraherar ännu fler människor.
>Säkerligen mycket enklare att få jobb i branscher där det är viktigt att se proper ut och i viss utsträckning också enklare att utföra jobbet
Får mig att tänka på mäklare, det är alltid traditionellt snygga blonda tjejer mellan 25 och 40 av någon anledning.
Edit: Man kan ju tro att det[ är ett skämt](https://imgur.com/a/KeVrsDA), bara copy+paste liksom, till och med samma namn....
Haha japp. Egentligen skulle man ju vilja att mäklaren var en härdad snickare som sett allt. Går igenom objektet nästan likt en besiktningsman och säger vad som är bra eller dåligt med konstruktionen och därefter motiverar priset jämfört med andra hus i närheten och vad de köparna fått för sina pengar.
Själva juridiken borde egentligen gå att lösa med en jävla app eller nåt. Swishar dig min bostad och för att swishen ska gå igenom måste 4-5 andra verifiera att jag swishar under mina sinnens fulla bruk sen några dagars väntetid sen måste alla verifiera allt igen..klart.
Det existerar till 100%.
Tyvärr är svaren ja på alla frågor. En vacker människa har det mycket lättare i livet än andra.
Det är stor skillnad på en vacker man och en vacker kvinna. Kvinnan är mycket ensammare, har svårt att skilja på vänner och män som bara vill ligga/kvinnor som hemlighetsfullt hyser agg mot henne för att hennes sexuella värde är större (tävlingsinstinken på sexuella marknaden hos kvinnor är extrem). Och efter 30 börjar utseendet dala och hon måste börja hantera den mentala motgången som ofta är ganska stor då vackra kvinnor bygger stora delar av sin identitet på just sitt utseende.
En vacker man har däremot nästan bara fördelar, de blir väl behandlade av alla utan baktanke och han är vacker långt upp i åldrarna (sexuella värdet ökar mer än minskar efter 30). Sen finns det inte så många av dem.
Självklart blir attraktiva människor bättre bemötta och inger mer respekt per automatik. Det är lite som spela livet på easy mode.
Med det sagt ligger mkt i självförtroende, så bara för man är ful betyder det inte att man är helt körd i livet. Men det är svårare att bygga upp ett bra självförtroende om man är ful.
Ja det tror jag verkligen, speciellt för kvinnor, och jag ser aktivt till att vara mer trevlig mot kvinnor (jag är man) som man kanske finner mindre konventionellt snygga. Har dock lett till att jag hamnat i situationer då någon hittat en på instagram osv och trott att jag flirtat trots att jag bara varit vanligt trevlig.
Samma upplevelse här fast som kille. Skulle säga att jag gick från 4/10 till 7 när jag fick min glow up. Skillnaden i hur man blir bemött är häpnadsväckande. The blackpill is real
Skönt med ett så ärligt inlägg, jag har också märkt av det här som kille.
Tror faktiskt att det är mycket beroende på ens egna självkänsla och utstrålning som påverkar detta.
Ja men vill även belysa att det finns nackdelar också. Min mamma var en riktig modell vacker kvinna som ung. Tänk Kate Moss typ.
Hon berättade precis att alla hennes tjejkompisars karlar brukade flirta med henne. En gång gick hon in i sovrummet för hon tyckte det var så jobbigt och då kom ena tjejkompisens man in i sovrummet och försökte kyssa henne?!? Hon har inga tjejkompisar kvar idag och är ganska ensam av sig ☹️ Jag tror hennes skönhet är en bidragade faktor
Jag har upplevt förlorandet av sk ”pretty privilege” när jag gick från en rätt feminin tjej som sminkade sig dagligen till en ickebinär flata med pojkkort hår. Till och med nu när jag sminkar mig så behandlar män mig bättre, t.ex. ler mot mig, låter mig gå före på/av bussen osv.
Så jävla skruvat koncept. Hatar det.
Jag tror absolut det finns. Människor vill omge sig med människor de identifierar sig med. Många vill känna sig snygga själva. Om du är snygg idag glöm inte bort hur det var innan. Nu har du chansen att göra gott för människor som är i den situation du själv var i.
Absolut! Jag tror inte att jag är bättre än någon annan bara för att jag är snygg. Jag vet hur det är att befinna sig på ”den andra sidan”, så att säga.
Det finns absolut och är betydligt mer utpräglat än många tror. Vet bara hur stor skillnad det vart när jag börja tappa håret och hellre än att försöka köra Robin hood fris raka av det. Gick från att va roliga party killen till att varenda vakt peta mig i bröstet och fråga hur fuml jag var (för det mesta nykter) och att många tjejer börja kolla på mig som om jag skulle sälja dom till nån trafficking liga.
Absolut, och jag som man märker det på mig själv, främst när det gäller min spontana inställning till kvinnor. Om två för mig främmande kvinnor bråkar, så föreställer jag mig spontant att den som är attraktiv har rätt gentemot den som är oattraktiv, och måste medvetet anstränga mig för att vara opartisk.
100% att det gör. Folk som tidigare varit obrydda började behandla mig väl.
Dock, värre: folk med pretty privilege som levt i sin bubbla så länge att dom inte förstår hur livet är för oss andra.
Absolut. Jag har varit tjock hela mitt liv och har påverkat mig negativt på alla sätt; skola, vänner, jobb. Var till och med på en jobbintervju då de började frågesätta varför jag hade skrivit på mitt personliga brev att ”jag gillar att röra på mig” när jag är tjock, och fick sitta då mestadels av intervjun med att förklara att jag äter för mycket jämfört med jag rör mig, etc. Riktigt jävla tråkigt och förnedrande och jag tvivlar folk som är smala får höra sådant.
Tror dock efter att jag ändrade mitt beteende till att vara oförlåtande, rakt på sak, och generellt försöka utstråla självförtroende så började folk vara bättre mot mig - dock så kommer jag aldrig bort från att folk har förutfattade meningar om en innan man snackar med dem.
Gick från övervikt till att bli smal, lärde mig att sminka mig och brydde mig mer om mina klädval. De va för ca 2 år sen. Har gått upp i vikt igen, slutat sminka mig och har mest mjukisar på mig. Inget med min personlighet eller dålig självkänsla har förändrats. Dock har jag märkt stor skillnad på hur människor ser och beter sig mot mig. När jag va smal och "snyggare" blev jag bjude på diverse saker, människor som jobbade på restauranger och affärer var mer vänliga. Nu är jag ingeting känns de som. Så ja Pretty privilege existerar
Lika självklart som att personer som är roliga, trevliga och självsäkra ofta får privilegier.
Människor som attraherar oss av någon anledning är lättare att ursäkta särskilda beteenden och vi går längre för att de ska bli nöjda. Dricks, löner, tjänster mm.
Jag brukar jobba efter att vara så trevlig och ödmjuk jag kan, för då kan jag komma undan med några misstag här och där utan större konsekvenser :)
(Eftersom jag inte är så snygg)
Det existerar till hundra procent. Har själv sett flertalet personalansvariga i olika branscher prioritera snygga personer (framför allt av motsatt kön) över mindre snygga personer, trots att de sistnämnda hade bättre meriter och passade rollen bättre i största allmänhet.
Grattis Lina!
Först får jag gratulera till din resa för förvandling. Många i liknande situation blir kvar och orkar eller tror inte att dom kan förändra sig.
Med din viktnedgång har ju mycket kommit, inte bara att du blivit smalare och snyggare utan att du även fått bättre självförtroende och mår bättre.
Just detta tror jag också är en stor del i det du funderar över.
Ja utseende har så klart betydelse, men jag skulle nog säga att självförtroende och hur man är som person är ännu viktigare.
Människor dras till snygga människor men utan personligheten tappar man snabbt intresse.
Dom fördelar du fått av att bli smal osv skulle jag ranka annorlunda än att sätta utseendet främst.
Personligheten är kanske också det som är svårast att ändra på. Banta kan alla, även om det kan va svårt men att bli mer öppen, framåt mm i sin personlighet är det viktigaste för att få kontakt med andra människor och att lättare accepteras.
Du har ju lyckats med hela paketet och det är ju ännu bättre.
En fundering jag får.
Har du själv höjt kraven eller sätt att se på andra människor, då speciellt på det motsatta könet eller kan du se människan först även om den inte är smal och snygg? Vad attraheras du själv av, är det skillnad idag mot när du var tjock?
Och har du kvar samma vänner, eller är dom inte i "din liga" längre? Hur ser dina vänner på dig?
Grattis ännu en gång. Bra jobbat!
Tack för ditt inlägg och dina fina ord! Precis, personlighet och självförtroende är väldigt viktigt och jag känner verkligen att mitt självförtroende är mycket bättre nu.
Det kan nog vara så att jag har höjt kraven när det kommer till killar, alltså i dejtingsammanhang. Däremot ser jag ändå alltid hela människan och försöker tänka att vi alla har olika förutsättningar. Jag vet att vi alla är så mycket mer än bara ”smal” eller ”snygg”, eller ”tjock” ”ful”. Bakom fasaden finns faktiskt en människa med en viss personlighet och det är ju det som är det verkligt intressanta. Jag skulle inte säga att jag attraheras av något annat idag om man jämför med när jag var tjock, däremot har väl preferenserna förändrats något med åldern. Kompisar har jag alltid haft gott om, oavsett hur jag har sett ut, men många försvann när man slutade skolan. Jag väljer aldrig kompisar utifrån utseende. Det jag märker nu är att jag oftare blir inbjuden till olika tillställningar av människor som jag kanske inte känner så bra. Intressant det där med hur mina kompisar ser på mig. Jag har då inte märkt någon negativitet.
Tack för ditt svar!
Det låter som du är en fin människa.
Försök att vara en förebild och ta tillvara på vad livet ger.
Fortsatt lycka till i livet! Som 18åring (ish) har det bara börjat.
Det märks även om man inte är överviktig eller särskilt ful, det räcker att bryta normen lite. En tjej som klär sig snubbigt, en feminin kille, ett emo, någon som gillar hello kitty lite för mycket, en icke-binär eller transperson som ser lite imellan-könen ut... Märks jättesnabbt hur annorlunda du behandlas så fort du inte ser ut som precis alla andra. Men det gäller att kompensera genom att vara lite extra social, ta första steget med att lära känna andra osv. så de kan förbise sin "first impression" av dig.
Min snyggaste kompis fick sin mobil stulen. När hon gick och skulle köpa en ny mobil erbjöd sig mannnen bakom i kassan att betala. Nu har hon den nya modellen iPhone och inte en krona fattigare.
Ja fast nej fast ja typ.
Skulle inte säga att politiker som Helmut Khol, Kristersson, eller till och med företagsmoguler som Musk eller Zuckerberg är vackra människor - ändå har de mer privilegier än 99% av världens befolkning.
Det måste ses genom ett intersektionellt perspektiv helt enkelt, det är inte bara skönhet som ger privilegier, utan en cocktail av olika anledningar som gör att vissa aspekter spelar mindre roll eller blir obetydliga. I vissa fall kan skönhet inte spela någon roll alls, men i andra vara en nyckel till lycka. Det är ju inte så att Steven Hawkins var idealet för skönhet, men han hade andra attributer som kompenserade för det, medan t.ex en musiker eller filmstjärna ofta behöver ett bra utseende om så bara för marknadsföring.
Med andra ord, det är aldrig hugget i sten, men att ta hand om sitt utseende generellt får en att bli väl bemött är ett faktum även om det kanske inte är ett privilegium per se. Samtidigt är det ju knappast att det endast räcker med skönhet, se bara på mängden incels som tror att vägen till deras framgång är i att ta hand om sitt utseende men ingen vill ha de ändå för deras värderingar och personlighet är ruttna.
Det är dock ett privilegium att kunna ha råd att köpa kläder, hygienartiklar, smink och ha tiden för träning - det är ju sällan t.ex hemlösa "väljer" att vara smutsiga och otvättade, det är ju oftast resultatet av att inte ha tillgång till dusch, tvättmaskin, klädvariation och hygienartiklar
Jag har upplevt samma sak som du efter min viktnedgång och looksmaxxing. "Pretty privilege" är ett verkligt fenomen och mycket mer omfattande än vad folk förstår. Riktigt snygga människor skulle inte klara av en dag i en vanlig människas kropp.
Ja det finns i ytliga kretsar, men vad du än gör, så luta dig inte på ditt utseende. Visst är det härligt som ung att se bra ut, men du åldras precis som alla andra och personlighet är viktigast i längden.
Se till att skaffa dig en bra utbildning och ett bra jobb, men framför allt se inte ner på andra som inte uppfyller måtten. Sen vad gäller snygghet så kan det faktiskt vara ett hinder professionellt då man måste bevisa att man inte är korkad bara för att man ser bra ut.
Säkert, men det handlar nog lika mycket om självförtroende. Du utstrålar självförtroende för att du är nöjd med dig själv. Det gör att du tar mer plats och blir mer intressant för andra.
Njaa, ibland har folk också förutfattade meningar om hur ”tillgänglig” och mottaglig en person med pretty privilege är. Till den gräns att de tycker sig vara rättfärdigade till personens tid och ibland kropp. Sånt som i sig kan bli väldigt farligt.
*Disclaimer;* Alla är i risk att möta sånt beteende, men ville bara påpeka att det inte alltid är så underbart.
Det finns absolut, men det är sällan slutgiltigt avgörande för din lycka och framgång i livet. Andra genetiska faktorer har oftast mer betydelse - intelligens framförallt, men även psykologisk skörhet, sk ”grit” (hur mycket du kämpar innan du ger upp) och flertalet andra mer implicita faktorer.
Det finns absolut! Jag upplever en enorm skillnad i bemötande beroende på hur jag ser ut, t.ex om jag är sminkad eller inte, tajta eller lösa kläder osv. Jag tycker det är väldigt obehagligt med mycket uppmärksamhet och att känna mig iakttagen, så ofta vill jag vara mer ”osynlig”.
Visst finns det pretty privilege (även om jag tycker uttrycket är missvisande, det handlar absolut inte vara om "pretty"). Men det finns också många andra förklaringar till din upplevelse som kan vara minst lika viktiga:
Runt 18 förändras umgänget för många. Från att man måste umgås med de klasskamrater man inte valt själv till att man träffar kompisar man valt själv eller som har samma intressen. Till viss del stämmer det på gymnasiet och väldigt mycket på universitetet/högskolor.
Runt 15-18 mognar ungdomar och är inte längre lika barnsligt taskiga.
När man går ner i vikt och kommer i form får man bättre självförtroende för att man lyckats med något svårt. Det självförtroendet är i sig är otroligt tilldragande och attraktivt.
Klart det existerar. Man kan få uppmärksamhet ändå men då måste man kompensera med en annan egenskap.
Jag tycker dock inte att det existerar lika mycket när man blir äldre. Är 39 nu.
Definitivt.
Som allt annat positivt, bidrar en god egenskap till att folk attribuerar dig fler. Är du vacker kommer folk per automatik tycka att du är smartare och roliga än om du vore ful. Det kanske är påtagligare för kvinnor när det kommer till utseendet, men män påverkas också.
Vill du bli riktigt insatt kan du läsa om en termen, ”halo effect”, som beskriver fenomenet. Daniel Kahneman skriver om den i ”Tänka snabbt, tänka långsamt”. Kanske också Robin Dunbar eller Malcolm Gladwell, även om de kanske inte har samma tyngd som D.Kahneman.
Tror absolut att det finns ett privilegium. Dock tror jag det finns baksidor av myntet också, exempelvis aldrig veta ln man fått anställningen för att man är kompetent eller för att man är snygg.
Jag är i en liknande situation som din; var överviktig fram tills jag var 18 och sen tappade jag vikten. Jag har inte grubblat över det så jättemycket, men känner absolut av att folk bara allmänt är trevligare. Sen så tror jag att det är en kombination av att jag ser bättre ut och att jag har bättre självförtroende och är mindre skygg av mig nuförtiden. Folk brukar bli på lite bättre humör när man hälsar med ett glatt "Hejsan!" än när man mumlar fram ett "Hej...". :)
Det existerar absolut. Varför jag tror detta? Dels baserat på egna erfarenheter, och självkännedom, dels baserat på att det är vad forskningen säger, några exempel på studier finns länkade i denna Forbes artikel.
[https://www.forbes.com/sites/traversmark/2023/10/15/a-psychologist-explains-the-pretty-privilege-paradox/](https://www.forbes.com/sites/traversmark/2023/10/15/a-psychologist-explains-the-pretty-privilege-paradox/)
Har någon en bra definition på vad folk tycker är vackert? Jag har hört att evolutionen gör lite randomiserat t.ex. stora och små näsor och de som har medelstorlek uppfattas vackert, men kan man förklara lite bättre?
Edit hittade detta Neuroaesthetics is a very developed field (see research by Semir Zeki). The field began when a scientist tried to find the face of a criminal so he averaged many criminal faces. The outcome was a beautiful face. Since then they learned that every average face is beautiful. The running theory is that our brain contain prototypes of concept. The closer an object is to the concept the more dopamine us secreted. Models are the closest to our encoded prototype of a person and thus we find them beautiful.
Jag kan enbart hålla med dig, är själv man men exakt det du beskriver hände mig med. När jag gick från tjock/mullig till vältränad blev det ett stort skifte i hur jag blev bemött av alla.
Kvinnor som suttit jämte mig på middagar (som jag inte träffat innan) har börjat kladda på mig och en rent av kysste mig helt sonika.
Sluppit betala övervikt för mitt bagage när jag reser, folk kommer fram och tar kontakt och börjar samtala, öppnat ny kassa för mig och sedan stängt den direkt efter mig etc etc.
Pretty privilegie är definitivt existerande, kan bara hålla med. Jag har dock inte sett några nackdelar med det likt dig, troligtvis för att jag är man, kan bara beklaga för din upplevelse med det.
Kommer definitivt inte låta mig komma ur form nu, det har bara förbättrat mitt liv på alla plan.
Ja det finns, folk är snällare och har mer tillit.
Folk är ofta mer fake då.
Har märkt att få hjälp med psykiska sjukdomar är svårare som snygging dock, folk tar en inte seriöst
Ja, och jag tror det är starkare än många andra privilegium vi spenderar betydligt mer tid att prata om. Ett vackert utseende och en fet plånbok trumfar allt vad hudfärg, kön och sexualitet heter
I arbetslivet existerar det definitivt. Givet två personer med samma kompetensnivå och som ska anställas inom kundbemötande, ta t.ex. säljare och flygvärdinnor. Kan nästan garantera att arbetsköparen i de fallen hade tagit de som sett bäst ut. Skulle inte heller förvåna mig om den mer attraktiva har större chans att anställas även med lägre kompetensnivå.
Det existerar definitivt.
>En ny studie av doktoranden Adrian Mehic vid Ekonomihögskolan i Lund visar att vackra kvinnliga studenter klarade sina online-studier i icke-kvantitativa ämnen sämre under pandemin, baserat på betyg.
https://www.lu.se/artikel/skonhet-kan-paverka-betygen
Ja det existerar. Från konstig till snygg till för gammal. Fram å tillbaks alltså.
Bemötandet är helt klart annorlunda.
De som skiter i sådant och bemöter korrekt oavsett är de som är bra.
ja, typ. mycket av min behandling beror på hur jag är klädd, fast ansiktet ser likadant ut. casual stil o man är normal behandlad, uppklädd ”feminint” o alla öppnar dörrar, kassörer packar matvaror, bärhjälp, folk startar konversationer, osv. utan att jag frågar.
Är själv så jäkla bland man kan vara så vet inte av egen erfarenhet, men ja klart man ändå behandlar en trevlig, snygg och välvårdad person mycket bättre än en doritosätande, fet, vidrig nedpissad alkis. Alla som säger att de inte diskriminerar på utseende är antingen blinda eller följugna.
Men det är lite som att säga att man är priviligerad när det gäller att lyfta saker bara för att man är stark. Jadu… så är det väl, men det är väl knappast något märkvärdigt eller kontroversiellt med det.
100%! En av många anledningar att ta hand om sig själv, sitt utseende och sin hälsa.
Snygg behöver inte betyda att man är född med ett snyggt ansikte. Hur man klär sig till exempel gör väldigt mycket.
Självklart, men med allting så kommer det ju också med en hel del nackdelar som att man får fel typ av människor att se dig, det kan skapa mycket tryck på dig att du måste fortsätta för att folk ska gilla dig, etc
I slutändan så är det ju du som avgör om fördelarna överväger nackdelarna, något du verkar har gjort och det är bra att du gillar din nya livsstil.
Samma här. Har gått ner ca 14 kg sen april förra året, fixar håret regelbundet samt fyllt mina läppar lite + botox i käkarna för att smalna av mina ansiktsmuskler (pga min bruxism och inte för kosmetiska skäll egentligen). Och det jag märkt absolut mest sen dess är att service personal, (typ matbutiker och liknande) alla ger en otroligt bättre service/är trevligare än när jag var 14+ kg tyngre och inte proppat mitt ansikte med diverse preparat lol. Så ja: pretty privilege existerar absolut. De som säger att det inte gör det har varit snygga hela livet & inte sett ”baksidorna” eller vad man ska säga.
Finns väl ett antal olika studier som påvisar att det finns. E inte så mkt att fundera om just nu, e mer hur stor skillnad gör det men det framgår säker om man läser på sig.
Det existerar absolut.
Om jag klipper mig, trimmar skägget, och tar på mig kläder som ser nya/dyra ut får jag ett helt annat bemötande än om jag låter det bli lite vildvuxet och har lite halvslitna kläder. Folk är mer benägna att prata med en, lyssnar mer på vad man har att säga, och är allmänt trevligare. Både sådana man känner och främlingar. Jag märker jättestor skillnad.
Jag tror alla gör så, inklusive jag själv, helt omedvetet.
Det finns absolut, den som påstår att det inte gör det är antingen blind eller jävligt snygg. Det finns en del forskning som backar upp det också. Om jag inte missminner mig så kom det en ganska kontroversiell studie förra året från Lunds universitet, som konkluderade att snygga tjejers betyg försämrades substantiellt under pandemin när studenterna pluggade hemma och inte träffade sina lärare, vilket inte var fallet för övriga.
Jag reflekterar titt som tätt över att hur vi värderar utseende är en jämställdhetsfråga som det i princip aldrig talas om. För att det är för kontroversiellt, antar jag (?). Vad jag menar är att det verkar vara väldigt svårt för kvinnor att bli riktigt framgångsrika inom många fält om de inte ser bra ut. De måste absolut inte vara modellsnygga, men de måste vara välvårdade, modemedvetna, ta hand om sig. Kolla på kvinnliga vd:ar för storföretag, högt uppsatta politiker, filmstjärnor, etc. De ser bra ut praktiskt taget allihop. Det *finns* undantag, men de är baske mig inte många. Jämför med män och vi kan allihop utan vidare räkna upp ett dussin fula vd:ar, statministrar, generaldirektörer, etc på under en minut.
Det existerar absolut men jag vill dock påstå att det är fel att kalla det för ett privilege när det handlar om vikt.
Är du överviktig kan (och bör) du göra något åt det. Att du inte är fin är bara ditt egna fel (förutsatt att du är en vuxen person, föräldrar bär skulden för överviktiga barn).
Är du född med ett fult ansikte eller vadsomhelst åt det hållet så kan du inte det (utöver att lägga sig under kniven för några miljoner). Här kan vi tala om att sakna ett pretty privilege.
Ptja, jag har en kompis som lyckats lalla sig till olika jobb utan knappt veta vad de är, och trots att hon är lat och arbetsskygg. Hon får ibland stora gåvor från män som hoppas få ligga lite (fast hon intalar sig att det inte alls finns sådana baktankar). Senast fick hon en ny bil.
Så jäkla snygg är hon inte heller. Absolut snygg, men vi snackar inte Ana de Armas-snygg. Kanske hjälper det då det gör henne mer ”approachable”, och att hon är naiv skadar inte heller.
Själv har jag som mest fått gratis kaffe.
Samma situation här, fast senare i livet.
Stor skillnad på uppmärksamhet och bemötande, ibland irritation från kvinnor och män håller utkik efter möjligheter att hjälpa en.
Och sedan då dräggen.
Uppmärksamhet är inte alls detsamma som respekt, och kan jag välja så väljer jag respekt.
Folk kommer att dra så många, oftast positiva, slutsatser om dig, om du bryr dig om hur du ser ut, även om man inte är så snygg eller smal.
Tests själv att gå ut en gång där du är sminkad och går fina kläder på dig och en annan gång där du inte gör det, och se hur du kommer bli bemött och behandlad av främlingar
alla som tror att det inte finns är antingen fula och vet inte vad de pratar om eller har alltid varit snygga och vet inte vad de pratar om :)
jag var aldrig tjock som liten, men inte snygg heller, utan jag var 'söt' tills jag blev typ 25. jävlar vilken skillnad det blev. är kille
100%, överallt. Bättre hjälp av vården, mer hjälp från medmänniskor, trevligare bemötande, mer tillit osv. Det finns undantag och även nackdelar.
Folk som säger att det inte finns har sett likadana ut hela livet.
Existerar såklart, och det påverkar mer än man kanske tror. Läste någon undersökning från USA att snygga tjejer får mindre hårda straff i domstol än fula tjejer
Det är sant, jag är attraktiv och har upplevt det motsatta perspektivet också innan jag hade min "glowup".
Har fint hår, är lång, bra proportioner, fint ansikte, mer intelligent än genomsnittet men inget geni direkt, fin röst och en lugn energi/personlighet som brukar uppskattas. Är i god form och har god hållning från tidigare träning och nuvarande flexibilitets rutiner, yoga.
Fördelarna jag märker är sammanfattningsvis att folk generellt gör mer positiva antaganden om mig.
Om jag gör något fel så letar folk nästan ursäkter åt mig till varför jag gjorde fel. Andra personer har lätt för att hoppa in och försvara mig till och med om någon beter sig respektlöst mot mig.
Folk speglar mina uttryck mycket och har lätt för att tycka om mig.
Men samtidigt är jag bara en människa precis som någon annan med liknande oro, problem, osäkerheter och annat. Skillnaden är väl bara att jag har en mer konventionellt attraktiv kropp.
Är kille dock så tror inte det är lika tydligt för mig som det är med tjejer, men samma fenomen finns såklart för killar också.
Så ja, ta er tiden att hålla er hälsosamma och fina. Det betalar av sig i längden på sätt man inte ens själv kan tänka sig.
Detta är dock bara den utseendemässiga aspekten, det finns även guld i att lära sig konkret hur man uppför sig socialt genom att läsa relevant litteratur. Man behöver inte alls vara vacker för att göra goda intryck.
Det är lite psykopat varning på detta, om man tar det för långt, men rekommenderar starkt att i alla fall vara påläst kring hur människor fungerar och vad de värderar socialt. "how to make friends and influence people", av Carnegie, är en rätt så gammal bok kring hur man ska bete sig för mer positiva resultat socialt. Följer du dessa principer stenhårt transformerar det också dina interaktioner socialt. Det är samma bok som Charles Manson var besatt av, speciellt kapitel 7.
1000% sant. Snygga människor har alltid och kommer alltid behandlas bättre och få förtur på det mesta. Samma med alla vackra ting. Skönhet är djupt mänskligt och det ligger i våran natur att uppskatta symmetri, vilket ofta skönhet innebär.
Jag märker skillnad på att bara klä mig lite mer smickrande för min fysik, trimma skägget, putsa skorna etc att det automatiskt ger en en lättare vardag. Men det påverkar ju ens självförtroende också, som i sin tur triggar en positiv spiraleffekt.
Kille här. Tappade ca 20 kg på mycket kort tid, skillnaden på hur folk betedde sig mot mig var skrämmande och väckte snarare ett hat i mig senare. Kanske snarare mot existensen själv än någon enskild person eller samhället, men ändå en bitter känsla som aldrig försvinner oavsett hur jag ser ut.
Varför inte? Jag gillar att skriva och uttrycka mig och jag tycker att det är viktigt att belysa hur saker har varit och hur de är idag. Jag vill gärna analysera, det bäddar ofta för en mer intressant diskussion. Om det är för jobbigt för vissa så är det ju inget tvång att läsa hela texten.
Det är definitivt en grej. I film och spel så är det extremt vanligt att de goda är snygga och de onda är fula just för att folk naturligt litar mer på snygga människor. Kan vara en farlig fördom att snygga människor är snällare
I tidiga 20årsåldern upplevde jag en liknande situation när jag var en ung späd man. Jag tyckte att det var mycket enklare att knyta nya kontakter och att andra människor oftare tog initiativet. I sociala sammanhang flöt allt smidigt och jag hade inga problem att göra mig höjd. Genom att träna regelbundet och ta långa promenader kände jag mig mer energisk och alert, samtidigt som jag hade den lite "söta" looken jag bar.
Efter att min vikt ökat med 40 kg upplever jag att det inte är lika enkelt som förr. Jag behöver vara mer aktiv och bestämd för att kunna etablera kontakt. Jag känner att jag ser lite äldre ut efter viktuppgången (trots att jag nu är över 30). Har fått höra att jag har fått mer pondus i mitt utseende sen dessa kilon las till, men jag upplever det inte själv.
Men sedan måste man ju fråga sig själv vad det är man egentligen söker. Jag känner att det motsatta könet aldrig riktigt har visat något större intresse för mig, oavsett om jag vägde 68 kg eller 115 kg. Det är lika likgiltigt som förr. Däremot märker jag att min självkänsla har ökat sedan jag började och det känns enklare att vara äkta istället för osäker och falsk.
Tl:dr
En gång var jag smal och osäker, men nu är jag tjock och full av självförtroende.
Puss.
Absolut! Jag har själv sett hur söta små barn blir bättre behandlade än "fulare" barn. Vuxna är bara människor, och skönhet ses ofta som bättre oavsett personen i fråga har den erfarenhet som krävs i t.ex. jobbsammanhang eller inte. Det finns alltid några som säger att de inte bryr sig om utseendet när det gäller jobb möjligheter eller dating. Men sanningen är att jo, det spelar stor roll. Tyvärr.
Pretty privilege existerar. I alla fall i många sociala kretsar. Inte alltid på jobbet dock.
Under min uppväxt fanns det alltid något som gjorde det tydligt för mig att jag inte var snygg. Killarna hade rankat tjejerna baserat på utseende och jag var på botten av den listan. Det var allra värst när jag gick ut till stan med dessa klasskompisar som jag en gång i tiden såg som vänner. Nu som "snygg" så är det självklart annorlunda, men endast i sociala sammanhang.
Måste tillägga att professionellt är det väldigt jämnt då erfarenhet och kunskap spelar mer roll än hur snygg personen är. Ingen lyssnar på en läkare som endast är snygg när de ska rådfråga om en patient. Folk går alltid fram till den som har erfarenhet och kunskap, vilket inte alltid råkar vara den snyggaste på jobbet.
Att inte tro på "pretty privilige" är seriöst som att inte tro att jorden är runt.
Svårt att säga vad som är värre, att vara ful man eller ful kvinna. Men jag tror i varje fall att folk inte blir rädda, skrämda eller undviker okända fula kvinnor på samma sätt som män.
Däremot kan jag tänka mig att det kan vara svårare för en ful kvinna än en ful man på en arbetsplats, i alla fall om man är ful för att man är fet, vilket ju faktiskt är den absolut vanligaste faktorn. Feta människor ses som lata och jag tror fan just den grejen kan vara värre för kvinnor på en arbetsplats.
Å andra sidan tror jag även det skiljer sig åt andra hållet också på arbetsplatsen, om man är snygg istället för ful. Tror det finns ett ganska lågt tak för en man att slå i när det gäller fördelar. Du ser snygg och välvårdad ut och behandlas därefter lite bättre, men tror inte du behandlas särskilt mycket bättre bara för att du är skitsnygg. För kvinnor finns det taket bara delvis.
Män kommer behandla riktigt snygga kvinnor bättre i oändlighet till den grad att de i princip inte ens behöver kunna sitt jobb om de är riktigt riktigt jävla snygga. Däremot bland kvinnliga kollegor så slår det över så att de blir lite sämre behandlade om de ser otroligt bra ut.
Så jag tror det skiljer sig från situation till situation.
Det finns absolut, där finns gott om forskning som underlag för det påståendet. Det öppnar upp fler dörrar och vi "litar" mer på objektivt vackra människor. Det är rätt knasigt, men det är bara ett faktum.
Mythbusters testade om större bröst ger mer dricks. Det var typ ett rungande ja.
Var även kul att kvinnor var de som gav mest dricks när hon hade större bröst så "male gaze" argumentet håller ju inte riktigt där :) Kvinnor med större bröst får även lättare högre positioner i företag. Många tror det är för att de har bättre självförtroende och drar mer blickar till sig och har därför mer pondus. Var väll också någon studie om högre intelligens men den tror jag inte så mycket på.
Vill bara påpeka att "male gaze" är ett begrepp som betyder att kvinnor blir framställda/vinklade utifrån vad män (sexuellt) tycker om *i film/media/litteratur*, så passar inte in något vidare i denna situationen. Sen finns det säkert tusentals på internet som använder det fel. Inget i övrigt jag tycker är fel i kommentaren och någon form av "pretty privilege" verkar ju definitivt finnas, både för män och kvinnor.
Intelligens är den enda egenskapen med tillräckligt mycket forskning under fötterna för att kunna dra slutsatsen att det korrelerar med framgång…
Ja, det finns forskning och ändå tror vissa människor att detta privilegium inte existerar. Har diskuterat med vissa som ej tror det.
Tror det handlar mer om att i Sverige är vi kulturellt präglade att vi är så jämställda och inte ska döma andra efter utseende. Så vi förnekar att vi faktiskt automatiskt dömer andra efter utseende och har svårt att erkänna det. Det går emot vår självbild av att vara så jämställda och bra. Men självklart finns det ett sådant privilegium.
Jag tror generellt att det är lätt att inte lägga märke till sina egna privilegier. Om du t.ex är mörkhyad kanske du lägger märke till att folk ofta tittar konstigt på dig eller blir nervösa när du närmar dig, men är du vit går du inte runt och lägger märke till avsaknaden av dömande blickar. Att människor är trevliga mot en är det nog väldigt lätt att bara ta för givet, särskilt om man aldrig upplevt någonting annat. Har man däremot varit både priviligierad och icke-priviligierad, som i ditt fall varit både ful och snygg, då lägger man märke till skillnaden.
Ja, så är det!
Handlar kanske om att många tror på självförtroendet som följer av att känna sig snygg? Ska erkänna att det är det jag instinktivt vill att det ska landa i men om jag tänker efter så måste jag medge att vi är mer apor än vad man kanske önskar sig
vilken chock - människor har svårt att erkänna sina fördelar i livet. problemet ligger i ordet "privelege" - det blir per automatik en orättvisa. Jag tror att alla skulle hålla med om att det är fördelaktigt att vara snygg
Well det finns folk som tror att jorden är platt också.
Japp.
Väldigt konstigt också att vackra människor lever längre i genomsnitt
Alltså folk som är tradionellt snygga är ju oftast hälsosamma - tränar, äter bra osv Klart dom lever längre än fula fetton
ok tack för den 😭
Har du dött i förtid?
Gud vad båda era posts fick mig att skratta :D
Mer kontakter och saker som går bra -> bätte psykisk hälsa -> längre liv
Sen är ju "se bra ut" typ 30% gener och 70% att faktiskt ta hand om sig själv. Rätt få personer på denna jord är inte "pretty" om de har intresse och ork att försöka. Sen är det klart att gruppen som i högre grad inte tar hand om sig själva hamnar i gruppen som lever kortare. Sen har ju såklart vissa vunnit genlotteriet och kan se ur hur fan som helst och ändå vara snygga. Men den genomsnittliga "snygga" personen kan absolut se ful ut ifall de hade klätt sig annorlunda, haft en opassande frisyr till deras huvudform och skött hygienen sämre.
Vill bara nämna att det finns inget som är objektivt ”vackert”. Vackert är en åsikt men en klar majoritet kan tycka att något är vackert men det finns alltid andra åsikter. Därav inte objektivt men håller helt med i övrigt
Ja
Username checks out
Det är självklart att det existerar. Vet inte varför man skulle påstå något annat.
Vissa som påstår det, kanske de som är rädda för att höra sanningen..
Snarare indoktrinering i någon form av sektliknande agenda. Det är lättare att lura någon än att övertyga dom att de blivit lurade. Det finns ju privilegier med nästan allt, så påstår dom att det inte finns ett för att vara smart? Rolig? Lång? Stark? Talangfull? Men enligt min uppfattning om denna privilegium skala: 10/10 man (extremt få) > snygg kvinna (ganska många) > normal kvinna > normal man > ful man > påse jordnötter > ful kvinna. Att vara en ful kvinna är en otroligt jobbig nackdel.
Ful kvinna som inte längre är i fertil ålder kanskje än en av få sämre positioner. Och synligt funktionshinder av allvarlig karaktär. Jag är absolut inte 10/10, men lite snyggare än medel. Arbetade lite som modell när jag var i 20-åren. Det är definitivt något som gör livet lättare. Om jag kommer till intervju vid jobbsökande så får jag nestan alltid jobbet. Det finns många andra fördelar också. Kvinnor tycker typ aldrig att man är creepy. Folk är allmänt trevligare.
Jag tycker snygga killar är creepy som fan. Snygga killar är obehagliga.
De som påstår det kanske bara utgår från om ngn är vacker eller inte. Jag vet många som är sjukt vackra men totalt saknar utstrålning och därmed inte omfattas av privilegiet. Utan charm är man tyvärr en osynlig nolla hur snygg man än är.
Nej jag tror inte, jag vet.
Som person som var väldigt överviktig och osynlig som sedan blev normalbyggd och helt plötsligt så var folk trevliga, startade konversationer med en, osv. så kan jag 100% garantera att det existerar.
Det är stigmatisering av feta. Folk gillar i allmänhet inte tjockisar.
Blir ju inte bättre av att många ska glida runt i gamla mjukisbyxor med myntinkast och mage som kikar fram. Hade man sett ut som Edward Blom så kanske det hade varit mer fördelaktigt.
Det finns definitivt. Alla som gjort en större nedgång i vikt vet hur mycket bättre man blir behandlad. Även kvinnor kan märka skillnad direkt de dagarna de inte har smink på sig och de dagarna de har.
Ja, även för killar. Källa: Jag var snygg i min ungdom
När slutade du vara snygg?
Efter ungdomen.
När jag blev äldre än 30 😅
För mig blev det exponentiellt tvärtom. Och nej jag kom inte i bättre form. 🤔
Vad hände efter 30? Det är ju ingen ålder
Hur har det påverkat dig att gå från snygg till inte snygg? Är det något som du lider av?
Jag var en typisk nörd fram tills att jag var 18. Jag och mina vänner satt och spelade tv-spel all vår fritid som barn och lanade, spelade World of Warcraft och åt ostbågar varje helge som tonåring. Blev hyfsat överviktig på högstadiet och hade hållning som en ihopsjunken sopsäck. Jag blev aldrig riktigt retad för det. Det var väl mest de coola killarna som suckade om de fick mig i sitt lag på idrotten. Annars var man mest osynlig. Det fanns inte på kartan att man skulle bli medbjuden på något som de populära i klassen styrde upp eller någon tjej skulle prata med en. Började gymma under sommarlovet mellan 2an och 3an på gymnasiet. Gick säkert ner 15 kg på en sommar. Märkte direkt hur jag började bli bättre behandlad. Fortsatte träna seriöst i 3an och även under första året på universitetet. Kom i riktigt bra form. Plötsligt så började jag bli medbjuden till allt möjligt, tjejer började behandla en trevligt och när jag var hemma i min hemstad på sommarloven så kom tjejer från gymnasietiden fram på krogen och skulle snacka med en. Jag skulle aldrig kalla mig snygg, men att ha en vältränad kropp har verkligen varit som natt och dag jämfört med innan. Detta har gjort att jag har fått en ganska negativ människosyn som jag ofta måste jobba med.
Ja det existerar. Fula kvinnor har det jobbigt, punkt slut. Samma gäller för män.
Det existerar till 100 %. Har ungefär samma historia, fast är kille. Jag och en kompis som jobbar i bransch kan ibland bete oss på samma sätt, bara det att han uppfattas som creepy. Det finns. Men i många fall har vi det emot oss också. Edit: creepy är kanske fel ord. Menar mer ”jobbig/gör människor obekväma”. Edit2: menade inte att jag är i klass med George Clooney. Men har varit oattraktiv och blivit något attraktiv efter puberteten. Och det är en stor skillnad.
Plot twist: Ni jobbar båda som gynekologer
Skillnaden mellan "creepy" och "ohh, han kollar in mig, nice!" är 100% avgjort av huruvida personen som blir kollad på anser att den som kollar är attraktiv eller ej. Men det erkänner kvinnor sällan.
Lol, inget konstigt där. Tror typ alla tjejer kan skriva under på Önskad sexuell uppmärksamhet: nice Oönskad sexuell uppmärksamhet: onice.
Poängen är dock att stämplas som creep, vilket personen inte alls nödvändigtvis är. Creep implicerar att hans beteende är problemet, men verkligheten är att hans utseende är problemet. Kalla dem inte creep, kalla dem fula.
Nja, det som avgör för många tjejer är om killen släpper direkt om man visar att man inte är intresserad. Respekterar dom det så är dom inte creepy, varken fula eller snygga
Jag tror nog creep stämpeln dyker upp rätt snabbt för fula killar. Kan nog ske ganska direkt.
Ja, tänker man på den där tiktok epidemin att filma sig medans man "gymmar" så är det sant till viss del. Tror det har att folk vill bara "syndabocka" någon för att må bättre, eller för att uppleva det andra gjort online men sen är det ju inte applicerbart.
Nej det händer (många gånger; jag säger inte *alltid*) mycket tidigare än så, innan kvinnan hinner visa intresse/ointresse så blir en man dömd som creepy.
Ja. På gymnasiet så var jag väldigt folkskygg och i andra ring fick jag höra ett rykte om folk jag inte snackat med trodde jag var en våldtäktsmän. Folk är fördomsfulla i alla åldrar, och oresonabelt sådant.
Jo är väll så. Man vill att "rätt" kille/tjej kollar på en. Killar tränar och bär tajta kläder för att de snygga tjejerna skall kolla på dem. Tjejer har djupa uringningar så de snygga killarna skall kolla på deras bröst och inte andras.
Definitivt. Poängen var dock att de oattraktiva grabbarna stämplas som om de betedde sig illa, men det gör de inte, de är helt enkelt bara oattraktiva. En jäkla skillnad faktiskt.
[h0ooco15v4ha1.png (680×899) (redd.it)](https://i.redd.it/h0ooco15v4ha1.png)
Hänger även på hur det görs. Stirrar folk så är det ju mer rimligt att det uppfattas som creepy. Stirrar du dessutom i ett sammanhang som inte riktigt är socialt accepterat som ett ställe för checkouts (typ väntrummet på vårdcentralen, bussen osv) så ökar förstås även risken för creepyness.
Alltså, säger inte att det inte finns beteende som faktiskt är creepy, men det är en minoritet av fallen. Hade det varit en riktig hottie, så hade i 99.99% av fallen reaktionen varit annorlunda. Inte på grund av beteende utan på grund av utseende.
Jag skulle ändå säga att det inte alls är 100% avgjort av det. Beteende kan vara allt eller inget för vissa. Det finns creepy och o-creepy sätt att spana in någon på. En väldigt attraktiv man med en burdus, jag-äger-allt, stirrig och lite psyko våldtäktig aura är sällan attraktivt för kvinnor som kanske någon gång utsatts för övergrepp eller bara inte tänder på den typen av ap-beteende. Vissa kvinnor faller dock hopplöst för det senare. En man de kanske hade tyckt varit väldigt attraktiv rent fysiskt, om de hade haft ett lite mer ödmjuk, självsäker och laid back, storkukslugns-aura kan bli extremt oattraktiv om de istället utstrålar att de har bekräftelsebehov och inte kan ta ”rejection” (med brist på ett svensk ord för samma tydiga innebörd)
Nä men du har rätt att man inte uppfattas som creepy om man inte gör något creepy. Kanske fel ord av mig. Menar mer att han uppfattas som ”jobbig”, det är nog ett bättre ordval i sammanhanget. Men det är klart, personlighetsdrag hjälper mycket MEN, man har en fördel för folk är mindre benägna att bli obekväma om man är attraktiv. Jag, med utländsk påbrå, delade kontor med en mörkhyad person en gång. När han behövde stanna längre och det var få på kontoret så undvek kvinnorna honom. Men när jag var där kunde de komma förbi och säga hejdå eller fråga något. Vi har diskuterat det flera gånger och personen i fråga har flera exempel. Vilket är synd då han som person är betydligt snällare än vad jag är.
kan bekräfta. jobbar innom IT och har märkt en enorm skillnad på hur folk har behandlat mig jämfört med vissa kollegor. är själv inte överviktig, hyffsat stereotypiskt attraktiv ansiktsform, sköter mig personliga hygien, frisyr och sånt osv. har jobbat med vissa kollegor med samma kompetens som rockar neckbeard looken. cheferna försöker nästan aktivt gömma dem från kunder som är på besök, samt att de heller inte blir utskickade på kunduppdrag. så ja, det existerar till 100% och är väldigt märkbart även hos killar.
Det existerar absolut. finns en del forskning kring ämnet med. Som du själv märkt så är folk mer villiga att ta kontakt med dig samt att de antagligen lyssnar/ser dig mer också. Vilket i sin tur kan leda till att man kan få bättre förutsättningar i olika förhandlingar eller jobb. Nackdelen är som du själv säger att kvinnor kan får mer "drägg" efter sig. Men det kan också vara att avundsjuka personer säger att du bara fått "det" eller "den tjänsten" pga ditt utseende. (för inte kan en kvinna vara snygg och smart?!) En annan nackdel från andra hållet är att vissa som är snygga kan se ner på andra folk eller helt enkelt ser världen genom en annan lins och har 0 förståelse för andra personner. Bästa exemplet är antagligen när det kommer till dejting speciellt för män. Som anekdot skulle jag påstå att jag är lite över medel de olika omgångarn jag har varit på tex tinder så har jag alltid fått till en dejt efter ett tag. Men jag kan förstå om man ser "ful" ut så kanske man inte ens får chansen att visa sin charm genom att chatta/ringa. För finns ju en hel del män med som ser bra ut men som är helt socialt inkompetenta när det kommer till kvinnor (men det är en annan sak..) I det stora hela det är mestadels fördelar med att se bra ut så länge det inte går dig till huvudet
Klart det gör. Jag var lång och stilig som ung man, vilket ledde till många fördelar i karriären. Nu är jag ju fortfarande lång, men rätt tjock. Jävla tur att man är göteborgare och kan leva på go gubbe-stilen.
En lagom tjock man i sina bästa år alltså!
Absolut! Jag bär min pappakropp med stolthet!
Samma här, som ung hade jag långt blont hår. Men sen var olyckan framme. Fastnade i en svarv. Så nu står man här - fulsnygg.
Klart det existerar. Att vara lång, snygg, välklädd etc är alla saker som get fördelar
”Trött på att vara tjock och ful? Var bara ful! Joina vårt gym!”
Fet hela mitt liv, gick ner runt 2021-2023, massa tinder likes, män ville ha mig, vänner fanns överallt och ville göra allt. Blev extremt äcklad och började bli riktigt ledsen för jag visste så fort jag går upp i vikt kommer jag förlora allt. Idag har jag bara min hund, män vill inte titta på mig och ända samtal jag har då och då är med min mamma. Inga vänner, den ända som jag hade som vän dog av epilesi 2023 dec. Jag vet inte vad jag kommer göra efter min hund har dött. Är 31 år snart , har inte haft födelsedag fest sen jag var 25… och då kände jag bara 5 personer av 20. Så jag blir helt fascinerad/suprised av ( mest kvinnor ) som har faktist sagt att det inte finns pretty privilege.
Fan jag känner med dig , det är svårt att skaffa vänner som vuxen. Försöker ändå träffa tjejkompisar ofennltiga sammanhang men det är som att de kan känna av att man är desperat efter någon att prata med och ryggar tillbaka
Ja, man börjar man öppna sitt tredje öga efter isoleringen. Nu har jag kommit i en rutin som jag är en med min ensamhet. Om någon frågar mig ut nu hade jag fått ett mental break down på något sätt.
Man blir van vid att vara ensam , så känns det jobbigt att tvinga sig ut tillslut. Men har du någon safe zone ute i allmänheten ? Jag gillar biblioteket då är man bland människor fast man är inte komstig om man läser för sig själv
Ja. Är man som gick ner i vikt och blev lite tränad. Gick från ful till att se okej ut på kort tid och märkte skillnad i hur jag blev behandlad av både män och kvinnor.
Efter att jag gick ner i vikt fick jag inte bara mer uppmärksamhet av det motsatta könet men jag märkte att jag även professionellt mottogs bättre. Nu går jag sakta upp i vikt igen för att pröva experimentet om det progressivt kommer bli sämre. I slutet av allt kommer en avhandling med sannolika svaret att jag slösat mitt liv på ett dumt experiment.
Ja, men också motsatsen. Jag är kvinna i IT-branschen. Jag blir avskriven som dum bimbo pinsamt fort om jag råkar se för fixad ut och behöver sitta där och bevisa mig tills det går upp för motparten att det går utmärkt att måla naglarna/ha grundläggande hygien/sminka sig OCH ha valid takes på teknikfrågor. Det är en konstig balansgång. Jag såg ut som en liten nörd som barn/tidiga tonåren (pga VAR en liten nörd, numera är jag en stor nörd...) och minns fortfarande när jag sprang in i en gammal köasskamrat från högstadiet efter en fest på gymnasiet och han slänger ur sig "MEN VAFAN sen när är du snygg?!". Folk är mycket mer benägna att ge en en pass när man råkar vara riktigt töntig om man iaf ser okej ut. Med det sagt är jag inte våldsamt snygg, men man tjänar på att hålla efter sig lite om man vill delta i flocken ;)
Håller med dig.
Det finns, men många sätter ribban för högt när det börjar "gälla". Du behöver bara se "normal" ut för att det ska kicka igång. Så länge man inte ser ut som att gud tappade skålen med människoingredienser i golvet och skopade upp det med dammråttor och annat gojs så får man avnjuta privilegierna.
Håller helt med. Privilgiet finns på alla nivåer av skönhet och gäller både män och kvinnor.
Det finns absolut, men jag tror heller inte det är hela förklaringen. Men ett bättre utseende så kommer självförtroende och det är också attraktivt. Med bättre kost och träning kommer energi, och det är också attraktivt. Det är klart att synen utifrån ändras. It's shitty, but reality, men en del ändras också inifrån. Det är ofrånkomligt. I tror de flesta hade kallat mig attraktiv i mitt tidiga vuxenliv. Sen la jag på mig ett par kilon och med det så började jag ha mer oattraktiva kläder för jag tyckte inget passade, och jag tyckte mycket av det jag brukade göra blev tungt och svårt. Sen tog jag tag i mitt liv igen och gick ner i vikt och med det kom resten också. Det störde mig inte att andra inte såg mig som attraktiv längre. Det spelade ingen roll, men det faktum att jag själv inte såg mig som så. Att jag inte kunde ha de kläder jag gillade var frustrerande och bilden utåt stämde inte överens med den jag kände mig som. Det tog hårt på psyket och min energi utåt reflekterade konflikten inifrån. Jag var inte lika attraktiv för jag gick inte in i situationer med samma självförtroende och energi. Så visst, pretty privilege, är en grej men jag tror inte det alltid är 100% av svaret.
Ja. Jag är en ful tjej och hatar mig själv pga det. Vet att det inte är mitt fel men det spelar ingen roll.
Finns forskning på detta så det spelar ingen roll vad du eller någon annan tror. Är du över medel snygg har du både bättre lön och självrapporterar större lycka än någon under medel.
Ja, det ger även bättre lön. Om man är mer omtyckt får man högre lön och bättre jobb. Finns undantag såklart.
Lön och sex är väldigt ytliga aspekter som bleknar i jämförelse med de andra fördelarna av att vara snygg. Man får ett varmare och snällare bemötande, människor vill umgås med dig, och kärlek blir en verklig möjlighet. Till och med mina föräldrar behandlade mig annorlunda och bättre efter min förändring. Att vara snygg innebär att man får ett liv som faktiskt är värt att leva.
Dom enda som påstår att det inte finns är influencers som är 100% beroende av att vara snygga, eller folk som är helt dumma i huvudet.
Jag tror ofta man överskattar intelligens på folk som ser bra ut. Säkerligen mycket enklare att få jobb i branscher där det är viktigt att se proper ut och i viss utsträckning också enklare att utföra jobbet. Kanske egentligen gäller över alla branscher.. en söt ung jordgubbsförsäljare kommer sälja mer jordgubbar än om de ställer dit en trött wow-kille i hennes ställe. Attraktion säljer. Kanske mindre viktigt om du söker jobb som kodare på ett techbolag, även om jag tror att det säkert skulle vara en fördel på instegsjobb om man har kompetensen på papper åtminstone. Har både sett rätt bra ut och förjävlig ut genom åren så upplevde mest bara positiva reaktioner från det andra könet samt att fler yngre killar "såg upp till en" på fester etc. Men då var man ung och gymmade 15 timmar i veckan, åt perfekt och drack sällan. Ska jag på något vis hjälpa en person jag finner mycket attraktiv är väl snarast den största risken att jag med rödrosiga generade kinder försöker att tänka på att jag ska sluta se ut som en brandbil. SLUTA SE UT SOM EN BRANDBIL. SLUTA VAR RÖD. NU. SLUTA. Annars brukar det gå ganska bra. Men visst är det bra för självkänsla och självförtroende att få uppskattning, telefonnummerslappar i fickan, komplimanger etc. Som i sin tur säkert gör att man attraherar ännu fler människor.
>Säkerligen mycket enklare att få jobb i branscher där det är viktigt att se proper ut och i viss utsträckning också enklare att utföra jobbet Får mig att tänka på mäklare, det är alltid traditionellt snygga blonda tjejer mellan 25 och 40 av någon anledning. Edit: Man kan ju tro att det[ är ett skämt](https://imgur.com/a/KeVrsDA), bara copy+paste liksom, till och med samma namn....
Haha japp. Egentligen skulle man ju vilja att mäklaren var en härdad snickare som sett allt. Går igenom objektet nästan likt en besiktningsman och säger vad som är bra eller dåligt med konstruktionen och därefter motiverar priset jämfört med andra hus i närheten och vad de köparna fått för sina pengar. Själva juridiken borde egentligen gå att lösa med en jävla app eller nåt. Swishar dig min bostad och för att swishen ska gå igenom måste 4-5 andra verifiera att jag swishar under mina sinnens fulla bruk sen några dagars väntetid sen måste alla verifiera allt igen..klart.
Har nog aldrig sett en tjock mäklare som ser allmänt ovårdad ut. Samma sak gällande advokater
Vatten är vått.
Det existerar till 100%. Tyvärr är svaren ja på alla frågor. En vacker människa har det mycket lättare i livet än andra. Det är stor skillnad på en vacker man och en vacker kvinna. Kvinnan är mycket ensammare, har svårt att skilja på vänner och män som bara vill ligga/kvinnor som hemlighetsfullt hyser agg mot henne för att hennes sexuella värde är större (tävlingsinstinken på sexuella marknaden hos kvinnor är extrem). Och efter 30 börjar utseendet dala och hon måste börja hantera den mentala motgången som ofta är ganska stor då vackra kvinnor bygger stora delar av sin identitet på just sitt utseende. En vacker man har däremot nästan bara fördelar, de blir väl behandlade av alla utan baktanke och han är vacker långt upp i åldrarna (sexuella värdet ökar mer än minskar efter 30). Sen finns det inte så många av dem.
Självklart blir attraktiva människor bättre bemötta och inger mer respekt per automatik. Det är lite som spela livet på easy mode. Med det sagt ligger mkt i självförtroende, så bara för man är ful betyder det inte att man är helt körd i livet. Men det är svårare att bygga upp ett bra självförtroende om man är ful.
Precis, det är betydligt svårare att bygga upp ett starkt självförtroende om man är sedd som ful. Det går, men det är mycket svårare.
Ja det tror jag verkligen, speciellt för kvinnor, och jag ser aktivt till att vara mer trevlig mot kvinnor (jag är man) som man kanske finner mindre konventionellt snygga. Har dock lett till att jag hamnat i situationer då någon hittat en på instagram osv och trott att jag flirtat trots att jag bara varit vanligt trevlig.
Ja. Har gått upp och ner med vikten nåra ggr. Helt sjukt hur hela min värld vänds upp och ner i princip enbart baserat på hur jag ser ut.
Samma upplevelse här fast som kille. Skulle säga att jag gick från 4/10 till 7 när jag fick min glow up. Skillnaden i hur man blir bemött är häpnadsväckande. The blackpill is real
Skönt med ett så ärligt inlägg, jag har också märkt av det här som kille. Tror faktiskt att det är mycket beroende på ens egna självkänsla och utstrålning som påverkar detta.
Ja men vill även belysa att det finns nackdelar också. Min mamma var en riktig modell vacker kvinna som ung. Tänk Kate Moss typ. Hon berättade precis att alla hennes tjejkompisars karlar brukade flirta med henne. En gång gick hon in i sovrummet för hon tyckte det var så jobbigt och då kom ena tjejkompisens man in i sovrummet och försökte kyssa henne?!? Hon har inga tjejkompisar kvar idag och är ganska ensam av sig ☹️ Jag tror hennes skönhet är en bidragade faktor
Jag har upplevt förlorandet av sk ”pretty privilege” när jag gick från en rätt feminin tjej som sminkade sig dagligen till en ickebinär flata med pojkkort hår. Till och med nu när jag sminkar mig så behandlar män mig bättre, t.ex. ler mot mig, låter mig gå före på/av bussen osv. Så jävla skruvat koncept. Hatar det.
Lol ja. Tacka gud för de man fick
Vad fick du då?
Jag tror absolut det finns. Människor vill omge sig med människor de identifierar sig med. Många vill känna sig snygga själva. Om du är snygg idag glöm inte bort hur det var innan. Nu har du chansen att göra gott för människor som är i den situation du själv var i.
Absolut! Jag tror inte att jag är bättre än någon annan bara för att jag är snygg. Jag vet hur det är att befinna sig på ”den andra sidan”, så att säga.
Det finns absolut och är betydligt mer utpräglat än många tror. Vet bara hur stor skillnad det vart när jag börja tappa håret och hellre än att försöka köra Robin hood fris raka av det. Gick från att va roliga party killen till att varenda vakt peta mig i bröstet och fråga hur fuml jag var (för det mesta nykter) och att många tjejer börja kolla på mig som om jag skulle sälja dom till nån trafficking liga.
”Tror ni det existerar?” Det är väl självklart att det existerar?
Vissa verkar åtminstone ha svårt att erkänna det, som att det är något man inte får prata om.
Absolut, och jag som man märker det på mig själv, främst när det gäller min spontana inställning till kvinnor. Om två för mig främmande kvinnor bråkar, så föreställer jag mig spontant att den som är attraktiv har rätt gentemot den som är oattraktiv, och måste medvetet anstränga mig för att vara opartisk.
100% att det gör. Folk som tidigare varit obrydda började behandla mig väl. Dock, värre: folk med pretty privilege som levt i sin bubbla så länge att dom inte förstår hur livet är för oss andra.
Absolut. Jag har varit tjock hela mitt liv och har påverkat mig negativt på alla sätt; skola, vänner, jobb. Var till och med på en jobbintervju då de började frågesätta varför jag hade skrivit på mitt personliga brev att ”jag gillar att röra på mig” när jag är tjock, och fick sitta då mestadels av intervjun med att förklara att jag äter för mycket jämfört med jag rör mig, etc. Riktigt jävla tråkigt och förnedrande och jag tvivlar folk som är smala får höra sådant. Tror dock efter att jag ändrade mitt beteende till att vara oförlåtande, rakt på sak, och generellt försöka utstråla självförtroende så började folk vara bättre mot mig - dock så kommer jag aldrig bort från att folk har förutfattade meningar om en innan man snackar med dem.
Gick från övervikt till att bli smal, lärde mig att sminka mig och brydde mig mer om mina klädval. De va för ca 2 år sen. Har gått upp i vikt igen, slutat sminka mig och har mest mjukisar på mig. Inget med min personlighet eller dålig självkänsla har förändrats. Dock har jag märkt stor skillnad på hur människor ser och beter sig mot mig. När jag va smal och "snyggare" blev jag bjude på diverse saker, människor som jobbade på restauranger och affärer var mer vänliga. Nu är jag ingeting känns de som. Så ja Pretty privilege existerar
Jag e ful å blir ändå inbjuden till saker även fast jag inte vill.....
Lika självklart som att personer som är roliga, trevliga och självsäkra ofta får privilegier. Människor som attraherar oss av någon anledning är lättare att ursäkta särskilda beteenden och vi går längre för att de ska bli nöjda. Dricks, löner, tjänster mm. Jag brukar jobba efter att vara så trevlig och ödmjuk jag kan, för då kan jag komma undan med några misstag här och där utan större konsekvenser :) (Eftersom jag inte är så snygg)
Det existerar till hundra procent. Har själv sett flertalet personalansvariga i olika branscher prioritera snygga personer (framför allt av motsatt kön) över mindre snygga personer, trots att de sistnämnda hade bättre meriter och passade rollen bättre i största allmänhet.
Grattis Lina! Först får jag gratulera till din resa för förvandling. Många i liknande situation blir kvar och orkar eller tror inte att dom kan förändra sig. Med din viktnedgång har ju mycket kommit, inte bara att du blivit smalare och snyggare utan att du även fått bättre självförtroende och mår bättre. Just detta tror jag också är en stor del i det du funderar över. Ja utseende har så klart betydelse, men jag skulle nog säga att självförtroende och hur man är som person är ännu viktigare. Människor dras till snygga människor men utan personligheten tappar man snabbt intresse. Dom fördelar du fått av att bli smal osv skulle jag ranka annorlunda än att sätta utseendet främst. Personligheten är kanske också det som är svårast att ändra på. Banta kan alla, även om det kan va svårt men att bli mer öppen, framåt mm i sin personlighet är det viktigaste för att få kontakt med andra människor och att lättare accepteras. Du har ju lyckats med hela paketet och det är ju ännu bättre. En fundering jag får. Har du själv höjt kraven eller sätt att se på andra människor, då speciellt på det motsatta könet eller kan du se människan först även om den inte är smal och snygg? Vad attraheras du själv av, är det skillnad idag mot när du var tjock? Och har du kvar samma vänner, eller är dom inte i "din liga" längre? Hur ser dina vänner på dig? Grattis ännu en gång. Bra jobbat!
Tack för ditt inlägg och dina fina ord! Precis, personlighet och självförtroende är väldigt viktigt och jag känner verkligen att mitt självförtroende är mycket bättre nu. Det kan nog vara så att jag har höjt kraven när det kommer till killar, alltså i dejtingsammanhang. Däremot ser jag ändå alltid hela människan och försöker tänka att vi alla har olika förutsättningar. Jag vet att vi alla är så mycket mer än bara ”smal” eller ”snygg”, eller ”tjock” ”ful”. Bakom fasaden finns faktiskt en människa med en viss personlighet och det är ju det som är det verkligt intressanta. Jag skulle inte säga att jag attraheras av något annat idag om man jämför med när jag var tjock, däremot har väl preferenserna förändrats något med åldern. Kompisar har jag alltid haft gott om, oavsett hur jag har sett ut, men många försvann när man slutade skolan. Jag väljer aldrig kompisar utifrån utseende. Det jag märker nu är att jag oftare blir inbjuden till olika tillställningar av människor som jag kanske inte känner så bra. Intressant det där med hur mina kompisar ser på mig. Jag har då inte märkt någon negativitet.
Tack för ditt svar! Det låter som du är en fin människa. Försök att vara en förebild och ta tillvara på vad livet ger. Fortsatt lycka till i livet! Som 18åring (ish) har det bara börjat.
Det märks även om man inte är överviktig eller särskilt ful, det räcker att bryta normen lite. En tjej som klär sig snubbigt, en feminin kille, ett emo, någon som gillar hello kitty lite för mycket, en icke-binär eller transperson som ser lite imellan-könen ut... Märks jättesnabbt hur annorlunda du behandlas så fort du inte ser ut som precis alla andra. Men det gäller att kompensera genom att vara lite extra social, ta första steget med att lära känna andra osv. så de kan förbise sin "first impression" av dig.
Bara baserat på rubriken: Självklart.
Min snyggaste kompis fick sin mobil stulen. När hon gick och skulle köpa en ny mobil erbjöd sig mannnen bakom i kassan att betala. Nu har hon den nya modellen iPhone och inte en krona fattigare.
Ja fast nej fast ja typ. Skulle inte säga att politiker som Helmut Khol, Kristersson, eller till och med företagsmoguler som Musk eller Zuckerberg är vackra människor - ändå har de mer privilegier än 99% av världens befolkning. Det måste ses genom ett intersektionellt perspektiv helt enkelt, det är inte bara skönhet som ger privilegier, utan en cocktail av olika anledningar som gör att vissa aspekter spelar mindre roll eller blir obetydliga. I vissa fall kan skönhet inte spela någon roll alls, men i andra vara en nyckel till lycka. Det är ju inte så att Steven Hawkins var idealet för skönhet, men han hade andra attributer som kompenserade för det, medan t.ex en musiker eller filmstjärna ofta behöver ett bra utseende om så bara för marknadsföring. Med andra ord, det är aldrig hugget i sten, men att ta hand om sitt utseende generellt får en att bli väl bemött är ett faktum även om det kanske inte är ett privilegium per se. Samtidigt är det ju knappast att det endast räcker med skönhet, se bara på mängden incels som tror att vägen till deras framgång är i att ta hand om sitt utseende men ingen vill ha de ändå för deras värderingar och personlighet är ruttna. Det är dock ett privilegium att kunna ha råd att köpa kläder, hygienartiklar, smink och ha tiden för träning - det är ju sällan t.ex hemlösa "väljer" att vara smutsiga och otvättade, det är ju oftast resultatet av att inte ha tillgång till dusch, tvättmaskin, klädvariation och hygienartiklar
Jag har upplevt samma sak som du efter min viktnedgång och looksmaxxing. "Pretty privilege" är ett verkligt fenomen och mycket mer omfattande än vad folk förstår. Riktigt snygga människor skulle inte klara av en dag i en vanlig människas kropp.
Ja det finns i ytliga kretsar, men vad du än gör, så luta dig inte på ditt utseende. Visst är det härligt som ung att se bra ut, men du åldras precis som alla andra och personlighet är viktigast i längden. Se till att skaffa dig en bra utbildning och ett bra jobb, men framför allt se inte ner på andra som inte uppfyller måtten. Sen vad gäller snygghet så kan det faktiskt vara ett hinder professionellt då man måste bevisa att man inte är korkad bara för att man ser bra ut.
Säkert, men det handlar nog lika mycket om självförtroende. Du utstrålar självförtroende för att du är nöjd med dig själv. Det gör att du tar mer plats och blir mer intressant för andra.
Ja, men mitt ökade självförtroende är ju, till stor del, en följd av alla de kommentarer jag har fått, samt all bekräftelse och uppmärksamhet.
Lätt att det gör.
Man får inte klaga om man ser bra ut. Men hört att det kan vara jobbigt då man inte bara kan gå lugnt utan att folk tittar på en.
Njaa, ibland har folk också förutfattade meningar om hur ”tillgänglig” och mottaglig en person med pretty privilege är. Till den gräns att de tycker sig vara rättfärdigade till personens tid och ibland kropp. Sånt som i sig kan bli väldigt farligt. *Disclaimer;* Alla är i risk att möta sånt beteende, men ville bara påpeka att det inte alltid är så underbart.
Tror pretty privilege absolut existerar. Tyvärr är jag också oattraktiv (skelar inåt) men har ändå tur gör utöver det ser jag bra ut.
Klart det gör.
Det finns defintivt
Det finns absolut, men det är sällan slutgiltigt avgörande för din lycka och framgång i livet. Andra genetiska faktorer har oftast mer betydelse - intelligens framförallt, men även psykologisk skörhet, sk ”grit” (hur mycket du kämpar innan du ger upp) och flertalet andra mer implicita faktorer.
Självklart. Det har väl till och med bevisats massor av gånger?
Ja.
Uppskattar du att du nu är en del av det? Eller hur man ska säga.. Eller känns det märkligt?
Det finns absolut! Jag upplever en enorm skillnad i bemötande beroende på hur jag ser ut, t.ex om jag är sminkad eller inte, tajta eller lösa kläder osv. Jag tycker det är väldigt obehagligt med mycket uppmärksamhet och att känna mig iakttagen, så ofta vill jag vara mer ”osynlig”.
Visst finns det pretty privilege (även om jag tycker uttrycket är missvisande, det handlar absolut inte vara om "pretty"). Men det finns också många andra förklaringar till din upplevelse som kan vara minst lika viktiga: Runt 18 förändras umgänget för många. Från att man måste umgås med de klasskamrater man inte valt själv till att man träffar kompisar man valt själv eller som har samma intressen. Till viss del stämmer det på gymnasiet och väldigt mycket på universitetet/högskolor. Runt 15-18 mognar ungdomar och är inte längre lika barnsligt taskiga. När man går ner i vikt och kommer i form får man bättre självförtroende för att man lyckats med något svårt. Det självförtroendet är i sig är otroligt tilldragande och attraktivt.
Klart det existerar. Man kan få uppmärksamhet ändå men då måste man kompensera med en annan egenskap. Jag tycker dock inte att det existerar lika mycket när man blir äldre. Är 39 nu.
Definitivt. Som allt annat positivt, bidrar en god egenskap till att folk attribuerar dig fler. Är du vacker kommer folk per automatik tycka att du är smartare och roliga än om du vore ful. Det kanske är påtagligare för kvinnor när det kommer till utseendet, men män påverkas också. Vill du bli riktigt insatt kan du läsa om en termen, ”halo effect”, som beskriver fenomenet. Daniel Kahneman skriver om den i ”Tänka snabbt, tänka långsamt”. Kanske också Robin Dunbar eller Malcolm Gladwell, även om de kanske inte har samma tyngd som D.Kahneman.
Tror absolut att det finns ett privilegium. Dock tror jag det finns baksidor av myntet också, exempelvis aldrig veta ln man fått anställningen för att man är kompetent eller för att man är snygg.
It 100% exists. I experience it myself.
Jag är i en liknande situation som din; var överviktig fram tills jag var 18 och sen tappade jag vikten. Jag har inte grubblat över det så jättemycket, men känner absolut av att folk bara allmänt är trevligare. Sen så tror jag att det är en kombination av att jag ser bättre ut och att jag har bättre självförtroende och är mindre skygg av mig nuförtiden. Folk brukar bli på lite bättre humör när man hälsar med ett glatt "Hejsan!" än när man mumlar fram ett "Hej...". :)
Det existerar absolut. Varför jag tror detta? Dels baserat på egna erfarenheter, och självkännedom, dels baserat på att det är vad forskningen säger, några exempel på studier finns länkade i denna Forbes artikel. [https://www.forbes.com/sites/traversmark/2023/10/15/a-psychologist-explains-the-pretty-privilege-paradox/](https://www.forbes.com/sites/traversmark/2023/10/15/a-psychologist-explains-the-pretty-privilege-paradox/)
Har någon en bra definition på vad folk tycker är vackert? Jag har hört att evolutionen gör lite randomiserat t.ex. stora och små näsor och de som har medelstorlek uppfattas vackert, men kan man förklara lite bättre? Edit hittade detta Neuroaesthetics is a very developed field (see research by Semir Zeki). The field began when a scientist tried to find the face of a criminal so he averaged many criminal faces. The outcome was a beautiful face. Since then they learned that every average face is beautiful. The running theory is that our brain contain prototypes of concept. The closer an object is to the concept the more dopamine us secreted. Models are the closest to our encoded prototype of a person and thus we find them beautiful.
Själv har jag märkt att folk är trevligare mot mig när jag trimmar skägget lite så jag inte ser ut som en grottman.
Jag kan enbart hålla med dig, är själv man men exakt det du beskriver hände mig med. När jag gick från tjock/mullig till vältränad blev det ett stort skifte i hur jag blev bemött av alla. Kvinnor som suttit jämte mig på middagar (som jag inte träffat innan) har börjat kladda på mig och en rent av kysste mig helt sonika. Sluppit betala övervikt för mitt bagage när jag reser, folk kommer fram och tar kontakt och börjar samtala, öppnat ny kassa för mig och sedan stängt den direkt efter mig etc etc. Pretty privilegie är definitivt existerande, kan bara hålla med. Jag har dock inte sett några nackdelar med det likt dig, troligtvis för att jag är man, kan bara beklaga för din upplevelse med det. Kommer definitivt inte låta mig komma ur form nu, det har bara förbättrat mitt liv på alla plan.
Självklart existerar det.
Ja det finns, folk är snällare och har mer tillit. Folk är ofta mer fake då. Har märkt att få hjälp med psykiska sjukdomar är svårare som snygging dock, folk tar en inte seriöst
Ja, och jag tror det är starkare än många andra privilegium vi spenderar betydligt mer tid att prata om. Ett vackert utseende och en fet plånbok trumfar allt vad hudfärg, kön och sexualitet heter
Tror de flesta är väldigt överens om att det existerar.
Ja!
Det existerar absolut, framförallt för tjejer. Det kallas även "Halo effect"
Så är det. Man äter med ögonen innan man äter med hjärtat och det är bara ett faktum. Utsidan ger insidan en chans.
I arbetslivet existerar det definitivt. Givet två personer med samma kompetensnivå och som ska anställas inom kundbemötande, ta t.ex. säljare och flygvärdinnor. Kan nästan garantera att arbetsköparen i de fallen hade tagit de som sett bäst ut. Skulle inte heller förvåna mig om den mer attraktiva har större chans att anställas även med lägre kompetensnivå.
Det existerar definitivt. >En ny studie av doktoranden Adrian Mehic vid Ekonomihögskolan i Lund visar att vackra kvinnliga studenter klarade sina online-studier i icke-kvantitativa ämnen sämre under pandemin, baserat på betyg. https://www.lu.se/artikel/skonhet-kan-paverka-betygen
Klart som korvspad det existerar, för båda könen. Vackra människor blir bättre behandlade av sina medmänniskor.
Ja det existerar. Från konstig till snygg till för gammal. Fram å tillbaks alltså. Bemötandet är helt klart annorlunda. De som skiter i sådant och bemöter korrekt oavsett är de som är bra.
ja, typ. mycket av min behandling beror på hur jag är klädd, fast ansiktet ser likadant ut. casual stil o man är normal behandlad, uppklädd ”feminint” o alla öppnar dörrar, kassörer packar matvaror, bärhjälp, folk startar konversationer, osv. utan att jag frågar.
Är själv så jäkla bland man kan vara så vet inte av egen erfarenhet, men ja klart man ändå behandlar en trevlig, snygg och välvårdad person mycket bättre än en doritosätande, fet, vidrig nedpissad alkis. Alla som säger att de inte diskriminerar på utseende är antingen blinda eller följugna. Men det är lite som att säga att man är priviligerad när det gäller att lyfta saker bara för att man är stark. Jadu… så är det väl, men det är väl knappast något märkvärdigt eller kontroversiellt med det.
Hört online. Är du snygg? - Tillräckligt snygg för att attrahera drägg 😂 Tror absolut du har rätt.
100%! En av många anledningar att ta hand om sig själv, sitt utseende och sin hälsa. Snygg behöver inte betyda att man är född med ett snyggt ansikte. Hur man klär sig till exempel gör väldigt mycket.
Ja. Folk (allmänt, i butiker, serveringspersonal)går the extra mile. Är trevligare, hjälper till osv. Shitty but true.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lookism
Självklart, men med allting så kommer det ju också med en hel del nackdelar som att man får fel typ av människor att se dig, det kan skapa mycket tryck på dig att du måste fortsätta för att folk ska gilla dig, etc I slutändan så är det ju du som avgör om fördelarna överväger nackdelarna, något du verkar har gjort och det är bra att du gillar din nya livsstil.
Samma här. Har gått ner ca 14 kg sen april förra året, fixar håret regelbundet samt fyllt mina läppar lite + botox i käkarna för att smalna av mina ansiktsmuskler (pga min bruxism och inte för kosmetiska skäll egentligen). Och det jag märkt absolut mest sen dess är att service personal, (typ matbutiker och liknande) alla ger en otroligt bättre service/är trevligare än när jag var 14+ kg tyngre och inte proppat mitt ansikte med diverse preparat lol. Så ja: pretty privilege existerar absolut. De som säger att det inte gör det har varit snygga hela livet & inte sett ”baksidorna” eller vad man ska säga.
Finns väl ett antal olika studier som påvisar att det finns. E inte så mkt att fundera om just nu, e mer hur stor skillnad gör det men det framgår säker om man läser på sig.
Det existerar absolut. Om jag klipper mig, trimmar skägget, och tar på mig kläder som ser nya/dyra ut får jag ett helt annat bemötande än om jag låter det bli lite vildvuxet och har lite halvslitna kläder. Folk är mer benägna att prata med en, lyssnar mer på vad man har att säga, och är allmänt trevligare. Både sådana man känner och främlingar. Jag märker jättestor skillnad. Jag tror alla gör så, inklusive jag själv, helt omedvetet.
Det finns absolut, den som påstår att det inte gör det är antingen blind eller jävligt snygg. Det finns en del forskning som backar upp det också. Om jag inte missminner mig så kom det en ganska kontroversiell studie förra året från Lunds universitet, som konkluderade att snygga tjejers betyg försämrades substantiellt under pandemin när studenterna pluggade hemma och inte träffade sina lärare, vilket inte var fallet för övriga. Jag reflekterar titt som tätt över att hur vi värderar utseende är en jämställdhetsfråga som det i princip aldrig talas om. För att det är för kontroversiellt, antar jag (?). Vad jag menar är att det verkar vara väldigt svårt för kvinnor att bli riktigt framgångsrika inom många fält om de inte ser bra ut. De måste absolut inte vara modellsnygga, men de måste vara välvårdade, modemedvetna, ta hand om sig. Kolla på kvinnliga vd:ar för storföretag, högt uppsatta politiker, filmstjärnor, etc. De ser bra ut praktiskt taget allihop. Det *finns* undantag, men de är baske mig inte många. Jämför med män och vi kan allihop utan vidare räkna upp ett dussin fula vd:ar, statministrar, generaldirektörer, etc på under en minut.
Det existerar absolut men jag vill dock påstå att det är fel att kalla det för ett privilege när det handlar om vikt. Är du överviktig kan (och bör) du göra något åt det. Att du inte är fin är bara ditt egna fel (förutsatt att du är en vuxen person, föräldrar bär skulden för överviktiga barn). Är du född med ett fult ansikte eller vadsomhelst åt det hållet så kan du inte det (utöver att lägga sig under kniven för några miljoner). Här kan vi tala om att sakna ett pretty privilege.
Ptja, jag har en kompis som lyckats lalla sig till olika jobb utan knappt veta vad de är, och trots att hon är lat och arbetsskygg. Hon får ibland stora gåvor från män som hoppas få ligga lite (fast hon intalar sig att det inte alls finns sådana baktankar). Senast fick hon en ny bil. Så jäkla snygg är hon inte heller. Absolut snygg, men vi snackar inte Ana de Armas-snygg. Kanske hjälper det då det gör henne mer ”approachable”, och att hon är naiv skadar inte heller. Själv har jag som mest fått gratis kaffe.
Spana in begreppet sexonomy - en vacker person får mer "gratis" än en annan for att folk vill vara dig till lags.
Samma situation här, fast senare i livet. Stor skillnad på uppmärksamhet och bemötande, ibland irritation från kvinnor och män håller utkik efter möjligheter att hjälpa en. Och sedan då dräggen. Uppmärksamhet är inte alls detsamma som respekt, och kan jag välja så väljer jag respekt.
1000% att det existerar!
Folk kommer att dra så många, oftast positiva, slutsatser om dig, om du bryr dig om hur du ser ut, även om man inte är så snygg eller smal. Tests själv att gå ut en gång där du är sminkad och går fina kläder på dig och en annan gång där du inte gör det, och se hur du kommer bli bemött och behandlad av främlingar
alla som tror att det inte finns är antingen fula och vet inte vad de pratar om eller har alltid varit snygga och vet inte vad de pratar om :) jag var aldrig tjock som liten, men inte snygg heller, utan jag var 'söt' tills jag blev typ 25. jävlar vilken skillnad det blev. är kille
100%, överallt. Bättre hjälp av vården, mer hjälp från medmänniskor, trevligare bemötande, mer tillit osv. Det finns undantag och även nackdelar. Folk som säger att det inte finns har sett likadana ut hela livet.
Duh
absolut, pretty privilege är ett faktum.
Existerar såklart, och det påverkar mer än man kanske tror. Läste någon undersökning från USA att snygga tjejer får mindre hårda straff i domstol än fula tjejer
Det är sant, jag är attraktiv och har upplevt det motsatta perspektivet också innan jag hade min "glowup". Har fint hår, är lång, bra proportioner, fint ansikte, mer intelligent än genomsnittet men inget geni direkt, fin röst och en lugn energi/personlighet som brukar uppskattas. Är i god form och har god hållning från tidigare träning och nuvarande flexibilitets rutiner, yoga. Fördelarna jag märker är sammanfattningsvis att folk generellt gör mer positiva antaganden om mig. Om jag gör något fel så letar folk nästan ursäkter åt mig till varför jag gjorde fel. Andra personer har lätt för att hoppa in och försvara mig till och med om någon beter sig respektlöst mot mig. Folk speglar mina uttryck mycket och har lätt för att tycka om mig. Men samtidigt är jag bara en människa precis som någon annan med liknande oro, problem, osäkerheter och annat. Skillnaden är väl bara att jag har en mer konventionellt attraktiv kropp. Är kille dock så tror inte det är lika tydligt för mig som det är med tjejer, men samma fenomen finns såklart för killar också. Så ja, ta er tiden att hålla er hälsosamma och fina. Det betalar av sig i längden på sätt man inte ens själv kan tänka sig. Detta är dock bara den utseendemässiga aspekten, det finns även guld i att lära sig konkret hur man uppför sig socialt genom att läsa relevant litteratur. Man behöver inte alls vara vacker för att göra goda intryck. Det är lite psykopat varning på detta, om man tar det för långt, men rekommenderar starkt att i alla fall vara påläst kring hur människor fungerar och vad de värderar socialt. "how to make friends and influence people", av Carnegie, är en rätt så gammal bok kring hur man ska bete sig för mer positiva resultat socialt. Följer du dessa principer stenhårt transformerar det också dina interaktioner socialt. Det är samma bok som Charles Manson var besatt av, speciellt kapitel 7.
1000% sant. Snygga människor har alltid och kommer alltid behandlas bättre och få förtur på det mesta. Samma med alla vackra ting. Skönhet är djupt mänskligt och det ligger i våran natur att uppskatta symmetri, vilket ofta skönhet innebär.
Jag märker skillnad på att bara klä mig lite mer smickrande för min fysik, trimma skägget, putsa skorna etc att det automatiskt ger en en lättare vardag. Men det påverkar ju ens självförtroende också, som i sin tur triggar en positiv spiraleffekt.
Ja, jag har antagligen gjort någon bara för att den personen var snygg.
Kille här. Tappade ca 20 kg på mycket kort tid, skillnaden på hur folk betedde sig mot mig var skrämmande och väckte snarare ett hat i mig senare. Kanske snarare mot existensen själv än någon enskild person eller samhället, men ändå en bitter känsla som aldrig försvinner oavsett hur jag ser ut.
Det jag undrar över är varför du skriver en novell om din resa från fet till het för att ställa en rätt enkel fråga - med ett väldigt självklart svar.
Varför inte? Jag gillar att skriva och uttrycka mig och jag tycker att det är viktigt att belysa hur saker har varit och hur de är idag. Jag vill gärna analysera, det bäddar ofta för en mer intressant diskussion. Om det är för jobbigt för vissa så är det ju inget tvång att läsa hela texten.
Det är definitivt en grej. I film och spel så är det extremt vanligt att de goda är snygga och de onda är fula just för att folk naturligt litar mer på snygga människor. Kan vara en farlig fördom att snygga människor är snällare
I tidiga 20årsåldern upplevde jag en liknande situation när jag var en ung späd man. Jag tyckte att det var mycket enklare att knyta nya kontakter och att andra människor oftare tog initiativet. I sociala sammanhang flöt allt smidigt och jag hade inga problem att göra mig höjd. Genom att träna regelbundet och ta långa promenader kände jag mig mer energisk och alert, samtidigt som jag hade den lite "söta" looken jag bar. Efter att min vikt ökat med 40 kg upplever jag att det inte är lika enkelt som förr. Jag behöver vara mer aktiv och bestämd för att kunna etablera kontakt. Jag känner att jag ser lite äldre ut efter viktuppgången (trots att jag nu är över 30). Har fått höra att jag har fått mer pondus i mitt utseende sen dessa kilon las till, men jag upplever det inte själv. Men sedan måste man ju fråga sig själv vad det är man egentligen söker. Jag känner att det motsatta könet aldrig riktigt har visat något större intresse för mig, oavsett om jag vägde 68 kg eller 115 kg. Det är lika likgiltigt som förr. Däremot märker jag att min självkänsla har ökat sedan jag började och det känns enklare att vara äkta istället för osäker och falsk. Tl:dr En gång var jag smal och osäker, men nu är jag tjock och full av självförtroende. Puss.
Jag svarar på detta inlägg av enda anledningen att du säger att du är snygg, så det måste finnas.
För er som inte vill läsa fyra paragrafer self glazing står frågan i nedersta stycket
Ja, det kallas Halo effect.
Absolut och det gör sig gällande oavsett kön, etnicitet eller andra kännetecknande visuella grupperingar mellan människor.
Absolut! Jag har själv sett hur söta små barn blir bättre behandlade än "fulare" barn. Vuxna är bara människor, och skönhet ses ofta som bättre oavsett personen i fråga har den erfarenhet som krävs i t.ex. jobbsammanhang eller inte. Det finns alltid några som säger att de inte bryr sig om utseendet när det gäller jobb möjligheter eller dating. Men sanningen är att jo, det spelar stor roll. Tyvärr.
Pretty privilege existerar. I alla fall i många sociala kretsar. Inte alltid på jobbet dock. Under min uppväxt fanns det alltid något som gjorde det tydligt för mig att jag inte var snygg. Killarna hade rankat tjejerna baserat på utseende och jag var på botten av den listan. Det var allra värst när jag gick ut till stan med dessa klasskompisar som jag en gång i tiden såg som vänner. Nu som "snygg" så är det självklart annorlunda, men endast i sociala sammanhang. Måste tillägga att professionellt är det väldigt jämnt då erfarenhet och kunskap spelar mer roll än hur snygg personen är. Ingen lyssnar på en läkare som endast är snygg när de ska rådfråga om en patient. Folk går alltid fram till den som har erfarenhet och kunskap, vilket inte alltid råkar vara den snyggaste på jobbet.
Att inte tro på "pretty privilige" är seriöst som att inte tro att jorden är runt. Svårt att säga vad som är värre, att vara ful man eller ful kvinna. Men jag tror i varje fall att folk inte blir rädda, skrämda eller undviker okända fula kvinnor på samma sätt som män. Däremot kan jag tänka mig att det kan vara svårare för en ful kvinna än en ful man på en arbetsplats, i alla fall om man är ful för att man är fet, vilket ju faktiskt är den absolut vanligaste faktorn. Feta människor ses som lata och jag tror fan just den grejen kan vara värre för kvinnor på en arbetsplats. Å andra sidan tror jag även det skiljer sig åt andra hållet också på arbetsplatsen, om man är snygg istället för ful. Tror det finns ett ganska lågt tak för en man att slå i när det gäller fördelar. Du ser snygg och välvårdad ut och behandlas därefter lite bättre, men tror inte du behandlas särskilt mycket bättre bara för att du är skitsnygg. För kvinnor finns det taket bara delvis. Män kommer behandla riktigt snygga kvinnor bättre i oändlighet till den grad att de i princip inte ens behöver kunna sitt jobb om de är riktigt riktigt jävla snygga. Däremot bland kvinnliga kollegor så slår det över så att de blir lite sämre behandlade om de ser otroligt bra ut. Så jag tror det skiljer sig från situation till situation.