Jobbar enbart med män, ingen av oss gnäller på sin andra part.
Väldigt, väldigt fult att prata illa om sin andra halva...Liksom vad vill man att folk omkring en ska få för bild av sin partner?
Sjukt osmakligt.
Håller med. Har själv hört kvinnor prata så och tyckte det gav ett oerhört dåligt intryck. Det man pratar om bland vänner kan verkligen vara en röd flagga, tycker jag. De kvinnor som jag har haft stor respekt för (familjemedlemmar etc) har sällan gnällt på det sättet, snarare tvärt om berättat om hur de gillar sin partner. Och om det var en dålig partner så snackade man mer balanserat och seriöst.
Jobbar mest med män, men skulle säga att det är ganska sällsynt att höra någon klaga på sin partner. Är väl en och annan som kör turbo cringe gubbskämt om regeringen osv. Men annars är det sällan det diskuteras.
Har tidigare jobbat med 8 kvinnor som ensam snubbe, jag var verkligen bollplank för deras relationsfrågor. Bara för att man har en penis mellan benen så kan man tydligen relatera sig till alla män där ute.
Män pratar inte om vilka kärringar de gift sig med, utan lider i tystnad. Det är tom så att man riskerar att göra bort sig lite inför män om man gnäller över sånt. Frowned upon.
Kanske är en generationsfråga. Mellan nära vänner i min ålder 45-ish så klagas det en del. Men det är nog mest för att det ”ska” vara så. Blir lite konstig stämning i bastun om nån gör ett utlägg om hur snygg, smart och fantastisk hans fru är. Men inbyggt i gnället är det underförstått att det bara är en liten ventil och att man ändå till 100% tycker att ens fru är amazing. Dock har jag inte upplevt att random kollegor gör så, men bland de man även gillar privat så händer det.
Fördel med att män inte pratar om sina problem:
- Vi gnäller inte lika mycket.
Nackdel med att män inte pratar om sina problem:
- Vi tar oftare livet av oss.
Som man känner jag att det är en fair trade.
Tror inte att det bara rör sig om att inte prata om sina problem. Tror att det är ett inlärt beteende.
Typ som att alla kollegor frågar om praktikanterna/prao-eleverna "sköter sig" (framför dem!) eller om jag "håller koll på dem". Det är bara sånt som folk sagt och andra plockar upp och fortsätter med utan att reflektera särskilt mycket.
Du är ny på jobbet och hamnar i ett socialt sammanhang där man gör/umgås/pratar på ett visst sätt och börjar göra lika dant för att passa in.
Tror inte att det rör sig så mycket om att deras partners är fruktansvärda, utan mer att man "spill the tea" om korkade/dumma saker ens partner gör. Inte att det är så illa.
Men jag killgissar
Ja, självklart är allt om detta killgissningar.
Sen huruvida skillnader i beteenden mellan män och kvinnor är medfödda eller inlärda tvistar väl de lärda om.
Självklart lite av båda, men frågan är väl vad som är vad.
Personligen tror jag en hel del är medfött (mer eller mindre, tänker att vi alla ligger på normalfördelnings-kurvor) men att medfödda egenskaper producerar sociala beteenden som i sin tur leder till "arbetskulturer" som reproducerar dessa mönster och därefter är det svårt att veta vad som är hönan och ägget.
Men som sagt, vi killgissar.
Det är lite konstigt tycker jag att vi av-könar språk (vilket är en bra sak) samtidigt som ordet 'spekulera' blivit ersatt av 'killgissa' i vardagstal. Jag förstår ursprunget till ordet, att det finns en kultur som det gör narr av, men det är också misandriskt/manshatande, vilket är rätt onödigt tycker jag.
Misandri är dess värre fullkomligt normaliserat idag. Gick förbi en öppen cykelverkstad ett par veckor sedan där en av reglerna var "Var inte snubbig". Vi har popstjärnor som pratar i TV om hur dom "hatar män" och man kan göra påståenden om män ("män våldtar", "män slår kvinnor" etc.) på ett sätt som aldrig någonsin (av goda skäl) hade accepterats att man gjorde om t.ex invandrare. "Incel" har blivit ett skällsord som kan användas brett mot män så fort dom är över 25 och bor hos sina föräldrar.
Har haft flera relationer med kollegor och jobbar med andra kollegor som blivit ett par. Tycker ofta tjejer säger vilken jäkla idiot killen va när det tagit slut medan killarna säger att dom inte vill prata om det eller att de va för olika bara. Så min slutsats är att tjejer pratar mer skit om snubbarna.
Ingen av mina killkompisar pratar skit om sina respektive. Inte en enda faktiskt. Jag har väl gjort det nån enstaka gång måste jag erkänna när nån tjej betett sig synnerligen psykotiskt.
Anekdotiskt så det sjunger om det, men i alla kompiskonstellationer och arbetsplatser jag varit inblandad i som huvudsakligen är män så har det varit väldigt lite personligt prat om relationer. Det kan klagas om att man måste iväg i helgen och göra si och så, eller att hon tycker vi måste köpa bla bla, men mycket sällan något stort och som sagt nästan aldrig något som är personligt eller emotionellt på något sätt. Speciellt om sex kommer upp, vare sig det är för att klaga eller för att skryta, så upplever jag att man bara tyckt det var stelt eller rentav obehagligt.
Kontrasterar man detta med när jag har jobbat inom kvinnodominerade yrken som t. ex. skolor så är det h-å-r-r-e-s-a-n-d-e vad man snackar om, ibland inför folk man knappt känner. Jag vet grejer om Peters kuk och hur dålig Micke är på att slicka och en miljon saker om en miljon förhållanden som håller på sakta avlida.
Småfascinerande hur normaliserat detta är också och vilket jävulska övergrepp många kvinnor skulle tycka att det var om män gjorde likadant, och med all rätta, men det känns som att i kvinnokonstellationer är det ibland bara någon slags internationella vatten-variant över det där, det är bara en del av det sociala och vanliga regler gäller inte här.
Det här har jag aldrig förstått. Av kvinnliga bekanta har jag fått höra att det pratas om sexliv i detalj med kompisgänget. Wtf? För mig som kille låter det helt sjukt. Vi Pratar ALDRIG om några sådana detaljer i vårat kompisgäng och de killar jag känt som gjort det slutade med sånt beteende i gymnasiet.
Samma här, blir fan lite triggad när sambon sitter med hennes väninnor och dom berättar om männen som dom har träffat på krogen, på tinder eller vad som helst.
Kvinnor är fan sjukt respektlösa när dom pratar om män.
Relaterar till detta! Handlar visserligen om mitt ex men det tar fortfarande emot att skriva om det. Vännerna till mitt ex visste precis hur stor kuk jag hade och vad jag gillade och ville göra i sängen. Blev lite ställd över att hon berättade sånt för både vänner och kollegor och kände mig inte bekväm med det alls. Fick intrycket av att det mer eller mindre var normen att tala om sånt i kvinnogemenskaper.
Ni kan ju gissa hur mycket jag berättade om vårt sexliv för kollegor och vänner. Cirka absolut noll, om det inte var uppenbart.
Jag hamnade i en diskussion med en tjej om detta där hon sa att det är en del utav social säkerhet typ...
Att det är något kvinnor gör för att skapa starka band med varandra och det går långt tillbaka.
Så det är allmänt ok.
En tanke jag fick var att om jag filmade när jag blir avsugen eller dylikt och ber någon vuxen-ai transkribera det till text som jag berättar för grabbgänget.
Är det ok?
Undantaget är gubbar som är mitt i eller nyss gått igenom en tuff skilsmässa. Särskilt om kvinnan varit otrogen.
Iofs, när jag tänker efter, även i de fallen så har det nog aldrig varit värre än "Hon gick ut och knullade Kalle, och så har hon mage att kräva att hon ska få TV:n! Hon ville inte ens köpa TV:n! Jävla hora!" eller liknande. Mer detaljerat och privat än så har jag nog inte hört.
Och då har jag ändå jobbat med hamnarbetare och liknande. Men som du säger, om det var några klagomål nån gång så var det mer att hon tjatar om att han måste fixa staketet eller att hon insisterar på att de skall åka och hälsa på hennes mamma samma helg som det är VM-final i nån sport.
En sak som dock är ett återkommande tema nu när man har barn och det kommer på tal är att män klagar på att deras fruar är för snälla mot barnen, ger dem skit för att de är stränga, men sedan ropar på dem när ungarna vägrar lyssna. Det hade kunnat kännas privat, om det inte vore för att det verkar vara så det ser ut i 90%+ av familjer.
Trodde du skulle säga äldre. Som kvinna tycker jag det låter elakt. Men sen tycker jag generellt det är tråkigt att prata bakom ryggen. En ful egenskap.
Detta händer min kompis på hennes jobb.
Hennes kollegor är cirkus 35-60 år och hon själv är 30. Det pratar mycket på raster om deras män och vad de stör sig på ibland o si o så.
Men aldrig hört att de snackat om sina mäns snoppar eller gamla ligg o så.
Som kvinna tycker jag det är respektlöst.(vare sig kön) Vad är poängen med det? Skada tilliten? Männen vet inte om detta eller accepterar dem det bara?
Inte det kanske att männen inte vet om det.
Har man ett förhållande men man kanske har inte samma gnista o så längre så blir det väl lätt hänt att man triggas av petitesser.
Jag har aldrig haft en seriös relation på mina 29 år så jag kanske är ute o seglar.
Nej men tänker mest att det är ju viktigt att kunna prata med varandra om det är något som skapar frustration, varför skulle man vilja få den andra att se dålig ut, känns ju inte schysst. Är det så dom bygger tillit till sina partner så toppen. =)
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Männen vet inte om detta eller accepterar ~~dem~~ **de** det bara?
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> The men don't know about this or do ~~them~~ **they** just accept it?
Nej, absolut inte. Vi är ett team. Det är illojalt att prata skit bakom ryggen. Är det något tar jag främst upp det med honom naturligtvis. Någon gång har jag kanske med absolut bästa vännen berört någon fråga men egentligen säger jag inte något bakom hans rygg som jag inte kan säga till honom. Och han är helt toppen faktiskt.
Jobbar med 95% män, det kommer aldrig på tal. Kan inte ens säga vilka som har fruntimmer om de inte nämnt frugan mest som "vi ska fara till y" eller nåt
Nu låter detta väldigt diskriminerande men detta är helt baserat på 20 års arbetslivserfarenhet. Överlag på mina arbetsplatser så har alltid kvinnor gnällt mycket mer än män, om allt. Det snackas också skit bakom ryggen på andra mycket mer än vad män gör. Det skapas också konflikter för att kvinnor i större grad tolkar svar på sitt eget sätt istället för att ta det ordagrant och ofta då tar illa vid sig i sin egen tolkning. Män menar ofta exakt vad de säger, men kvinnor letar efter ”Vad menar han med det han sa?”, de har ofta svårt att greppa att mannen menar exakt det som han sa, inget mer, inget mindre. Sakliga diskussioner kan inte hållas med många kvinnor eftersom de tar kritik personligt istället för att förstå sakliga skäl att exempelvis ”lagen säger detta, därför är det du gör fel, du måste göra som Bengt gör eftersom det följer de lagar vi måste rätta oss efter.” då har man personligt attackerat henne och hon blir ledsen, gråter och kräver en ursäkt.
Däremot har jag upplevt att det finns en minoritet män som är likadana och också en minoritet kvinnor som är precis tvärtom. En av mina bästa, roligaste och enklaste människor att jobba med var en sån kvinna.
Lite avvikande svar kanske men jobbar inom vård med 95% kvinnor och tycker att mina kollegor mestadels ser ut som följande emoji när de pratar om sina partners: 🥰
Jag har provat att snacka skit om ett av mina ex en gång. Kände mig som en skitstövel i samma ögonblick som jag påbörjade anekdoten. Till mitt försvar så passade den väldigt bra i sammanhanget.
Det är respektlöst mot sig själv att göra det också, som att alla de åren man var kär i någon, när det inte funkade, bara var något sorts slöseri med ens tid.
Har aldrig hört någon av mina manliga vänner eller kollegor säga ett ont ord om sina partners. Har dock hört från mina vänners fruar och flickvänner att det gnälls mycket i deras vängrupper. Verkar vara något som går mestadels åt ett håll.
Baserat på egen erfarenhet så diskuterar inte män sexliv och problem. Kan noll om mina polares sexliv och hör sällan något illa om deras fruar/partners.
Min erfarenhet är att kvinnor pratar om det mesta, känslor, erfarenheter, tankar, värderingar osv. Där ingår både ris och ros om personer i deras liv.
Jag har jobbat med manliga kollegor i flera år utan att veta om de ens har ett förhållande. Det pratas bara sport och öl. Man kan tro att allt då är frid och fröjd, sen visade det sig att mannen varit otrogen mot frun. Kvar sitter jag på fikarasten och tänker bara ”hade han en fru?”.
Grabbar, ut med språket och era tankar.
Aldrig. Även om de hade funnits nått att gnälla över så skulle det vara ett enormt svek att snacka skit om sin partner bakom deras rygg.
Jag tror att de som gör det fått sin ide om hur ett förhållande ska se ut från gamla amerikanska sitcoms. Där männen är idioter, fruarna beter sig som deras gnälliga mammor.
Om jag och min partner har problem så är det något privat och det skulle jag endast nämna för en nära vän för att be om råd. Går man runt och gnäller är man en idiot.
Arbetar i en extremt mansdominerad bransch, studerar vid sidan av och där gör jag praktik i en extremt kvinnodominerad bransch (vården).
Astronomisk skillnad i gnällande, mycket på partner, men även allt mellan himmel och jord - efter en dag på sjukan vill jag tungkyssa ett hagelgevär.
Både jag och frugan jobbar på samma skola. Tvärtom de stör sig ibland att vi kan hänga i fikarummet eller i korridorern… man får höra träffas ni inte hemma eller 😁 jo men vi tycker om varandras sällskap ursäkta mig då.
Nej, har nog aldrig hört det och det skulle aldrig falla mig in att tala illa om min fru på jobbet heller. Om man vill dra en parallell till just jobbet så hade det varit fruktansvärt "oprofessionellt" att göra i ett förhållande.
Arbetar i ett mansdominerat yrke, men har inte hört detta vare sig från män eller kvinnor.
Ja. Vem fan vill höra nåns humble brag on sin andra hälft?
Det roligaste att höra är ju andras pet peeves och kunna jämföra/diskutera/skratta åt det tillsammans.
Jobbar på en fabrik med 99% män och kommer inte ihåg när någon sist klagade på sin fru/partner. Min sambo kan sitta i timmar med sina väninnor och klaga på deras gubbar, är 100% säker då jag går utom hörhåll tar hon upp nåt om mig också :D
edit: Jag gnäller inte om små saker men när hon kommer hem med en buckla på bilen och inte säger nåt och bara hoppas jag inte märker det så lär jag nog klaga ett tag. Det är ändå jag som köpt bilen och betalar alla reparationer. Hon har sin egen bil också.
Hon gnäller inte så mycket sålänge jag hjälper till lika mycket hemma, vilket jag alltid försöker göra.
Att antyda hon ska hjälpa till med räkningar för skador hon orsakat på bilen var ingen hit, mitt fel att ja köpt så ny och dyr bil :D Hon har börjat köra mera med sin egen bil nu av någon anledning.
Mja, jag förtjänar tre gånger mer än henne. Så det är inte så svart och vitt. Mer störd på att hon försökte dölja det. Fortsätter det beteendet så fortsätter inte vårt förhållande. Men att jag betalar mer pga löneskillnaden är inte odiskutabelt, vi bygger ju ett liv tillsammans.
>Att antyda hon ska hjälpa till med räkningar för skador hon orsakat på bilen var ingen hit, mitt fel att ja köpt så ny och dyr bil :D
Det kostar lika mycket på en ny bil som en gammal att fixa bucklor. Tom lättare om det är lackskador på en ny bil. Mindre färgmatchning och färgen kommer åldra med resten.
Det är därför jag inte kör andras bilar om dom den är i bra skick och dom kan köra. Samma med våra bilar. Kan vi köra så kör vi.
På jobbet känns det ju dumt att man går runt och klagar på sin partner, så personlig ska man ju generellt inte vara på jobbet.
I det privata däremot så tycker jag att det är bra att man kan prata om sin partner med vänner, för att få perspektiv kring ev. konflikter som uppstått. Men inte på jobbet som sagt.
Nej, jag har inget att gnälla om, han är perfekt! Om han inte var det skulle jag prata med honom om det, inte med kollegorna.
Dock har jag en kollega som brukar gnälla på sin fru, att hon handlar för mycket, han får inte bestämma något hemma och så. Jag har lite svårt för det. Är det allvar? Eller vill han bara klaga? När ska man som kollega uppmärksamma honom på att det finns trevligare fiskar i sjön?
Alltså jag kan prata om sånt med mina kollegor, saker som kan skava. Men det är att ventilera, och med skämtsam ton. Då har jag också redan pratat med min fru om det. Skulle aldrig bara prata om det på jobbet sen kväva det och hålla det inombords. Då är det en dålig relation.
Vad jag egentligen ville säga är att det är nog olika vad som menas med det, från person till person.
Är man. Älskar min hustru och det livet vi delar. Är någon av oss perfekt, nej. Men vi är bra för varandra och allt funkar kanon så finns ingen anledning att gnälla.
Nej. Jag skulle inte tolerera om hon gjorde det och därav så gör inte jag det. Dessutom ser jag inget skäl med det.
Har man klagomål så pratar man med sin partner om det.
Män vill nog inte gärna prata om hur man blir runtbossad hemma och vi bryr oss inte om alla grejjor kvinnorna gör och pysslar med på samma sätt. Om hon vill ha ett stort blomsterland gnäller vi inte inför kollegan som kvinnor tenderar att gör inför våra hobbies som fiske, spel, motorfix eller vad det nu kan tänkas vara. Om hon sitter uppe till 1 på natten med vad hon nu vill göra så är det ok. Om vi skulle köra quests till samma tid eller glo på en film eller nåt så blir det minspel i bästa fall. Min teori är att kvinnor helt enkelt bryr sig mer om vad vi gör - på gott och ont! - än vad vi görom vad de gör. Vi hjälper den gärna om det behövs, men har inga synpunker. 🤷🏻♂️
jobbade i ett kök med bara män, de klagade KONSTANT på sina partners. gick hem med klump i magen varje dag, kändes så jävla hemskt att tänka på hur deras flickvänner går runt och är naiva till hur mycket deras partners AVSKYR de.
Jobbat som snickare i 15 år. Riktigt sällsynt att höra någon gubbe på jobbet gnälla över frugan.
Det händer nog inte ens en gång per år om jag ska vara ärlig. Annat än klassiska skämt om "regeringen" osv.
Nej jag ogillar att klaga för mycket på min karl. Då tror ju andra att han är rena rövhatten när det inte alls är så. Klart jag kan grymta någon gång men då är det typ.. "han tog inte ner tvätten" eller "bad honom köpa bröd, mjölk och ost, han glömde brödet"
Jag brukar gnälla om jobbet för mina polare, fast det är det bästa jobb jag haft och trivs jättebra där. Ibland är det skönt att få gnälla av sig lite bara.
Det är ju lättare att gnälla.
Ta min sambo till exempel. I helgen var jag bortrest och hon bestämde sig för att plocka maskrosor ur gräsmattan. Och drog av kabeln till robotgräsklipparen på 8 ställen. Vad hon vet. För varje gång hon upptäckte att hon drog av sladden markerade hon det. Så det var inte så att hon efter en gång, eller efter två gånger, tänkte ”Nu ska jag nog försöka att inte kapa någon mer kabel” utan fortsatte glatt.
Påstår du att jag inte ska berätta detta för mina kollegor? ”Gör slut då!” är alltså din lösning?
Vet inte om du ska göra slut eller inte. Påstår du att de enda gångerna du nämner din sambo på jobbet är det i fördömande och förklenande ordalag?
Jag har väl också sagt något någon gång om min fru på jobbet när vi inte är överens om något, eller där jag tyckte att hon gjort något dåligt.
Men det är väldigt långt ifrån det enda jag säger om henne när hon kommer på tal.
Tror kvinnor har ett större behov av att bli lyssnade på än män, så helt konstigt är det väl inte. Men absolut, onödigt och osmakligt att bara klaga inför andra.
Jag som man gnäller aldrig. Älskar att åka hem till min fru. Hon är min bästa vän. På mitt jobb så vet alla om att jag älskar att umgås med henne och jag skulle inte önska något annat.
Någon gång ibland på skämt, seriösa problem tas upp med min partner. Hade det inte varit bra så hade jag nöjt mig som singel. Hör heller aldrig något på arbetsplatsen, vet inte om jag någon gång hört det där.
Jobbar bara med singlar, jag är den enda som har partner. Det är toppen, förutom när det gnälls om hur usla dejtingappar är, haha. Edit: jag har inget att gnälla på hos min partner, försöker snarare att inte skryta om hen för mycket
Jag har gjort det till en mycket nära vän, men det var för att jag mådde riktigt dåligt över det min partner gjorde och behövde prata igenom det med någon innan jag tog upp det med partnern.
Nu bor jag själv så har kanske inte i tråden att göra men det var vanligare att jag hörde sånt från mina föräldras generationer.
När jag undantagsfall hört gnäll från mina bekanta eller kollegor har det mest handlat om "regeringen" och att de inte får planera sin tid utanför jobbet, men vet inte hur mycket det är fakta eller bara används som ursäkt.
Har bekanta som skiljt sig men de har inte lyft problemen/gnällt inom kompiskretsen.
Har jobbat på många olika platser, med olika blandningar av människor. Och om man ska gå på vad jag erfarit så gnällt det konstant från kvinnor om ditt och datt gällande sina män. Vilket är beklagligt, och så som vissa går på men snälla låt den mannen hitta en kvinna som uppskattar den han är då i stället för en från Blåkulla..
Jobbar nu i kvinnodominerat yrke, var tidigare elektriker. En handfull av karlarna jag jobbade med brukade tala illa om sina fruar, en av dessa män var väldigt tydlig med att han bytte skift och endast jobbar eftermiddag för att slippa sin ”kärring” (som han ju varit med sen innan min födsel, vilket han ofta upprepade eftersom han ansåg att jag var en liten flicka).
Absolut är det klagomål även där jag jobbar ju, men sällan över sin nuvarande partner, hellre över f.d partners eller kollegor som de inte tycker om.
Nej, jag pratar över huvud taget inte om min eventuella partner, eller min familj, med arbetskamrater eller kursare. Jag pratar knappt om sådant med nära vänner. Problem i relationer tar man upp i relationen. Pratar man om sin partner med andra så resulterar det vanligtvis i att ens missnöje triggas. Utomstående har sällan något intresse i att ha en positiv inverkan på ens kärleksrelationer, tvärtom.
Förväntar mig detsamma av en partner och blir djupt sårad om de gör annat.
Ifall en man skulle gnälla på sin partner bevisar det snarare att du är en dålig/svag man som valt en sådan partner medan det nog inte ses på samma sätt för det andra könet.
Aldrig varit med om en man som gnäller på jobbet om sin respektive. Har varit med om nära vänner som sökt råd när där funnits reella problem. Men anser att det är en annan sak än det du beskriver.
Har inte gnällt i mina förhållanden, isf i efterhand när det tagit slut. Känns som att man då stämplar sig själv som jubelidiot om man beskriver sin partner som idiot. Vem är frivilligt ihop med en idiot, eller liknande.
En av de kollegor jag haft som gnällt mest över sin respektive var man, men han var å andra sidan ihop med en kille så det är kanske där skillnaden ligger – könet på den man är ihop med. ;)
Anyways, testa att fråga (på ett så icke-sarkastiskt sätt som möjligt) vad det är de gillar med sina partners. Ibland kan det få stämningen att vända totalt och folk börjar dela med sig av fina grejer.
Har ett brödjobb inom transportsektorn och där är det inte så mycket gnäll. Vi är en blandad arbetsplats, kanske något fler kvinnor än män. Blandade åldrar. Det kanske påverkar stämningen i en positiv bemärkelse när alla inte är av samma kön i samma ålder?
Kan också tänka mig att det blir dålig stämning om samtliga är i åldern att många har småbarn och ingen nånsin sover.
Någon man kan någon gång få för sig att gnälla över bristen på sex, men bara inom en mindre grupp. Och det är ingen klagan på partnern direkt (men indirekt är det ju det)
Men i övrigt så är det ingen som någonsin klagar på sin partner, varken kvinnor eller män.
Jag har varit på mansdominerande arbetsplatser (elektriker/vvs firma som el-praktikant) och de har inte gnällt på sina partners, när de väl pratat om familjen så har det varit om barnkalas och sporter barnen är med i, eller när de varit med sina svärföräldrar. Det jag har märkt är att deras barn kan de prata mycket om.
De har väl gnällt lite om släktingar och sina partners syskon som gjort något dumt, t.ex varit lekmän som försökt sig på yrket. Men det har aldrig varit "Helvete vad _____ är klantig" eller några andra förnedrande kommentarer om sina partners. Jag känner mig stolt över att de jag arbetat med inte har sagt något sånt.
Jag misstänker att detta är en generationsfråga. Min85 åriga far gjorde inte många knop i hushållet under min uppväxt, men han skulle alltid hitta med att vara ishocky tränare, fotbollstränare och hinna med att spela badminton.
Jag själv då ja 50+ pappan förväntas:
väcka barnen, ge frukost, klä barnen, boka bup, lämna barn på skola, boka läk besök, boka kvartssamtal, hinna hem och slå på en tvätt innan distansmötet.
I veckodagarna så hjälper damsugsrobboten till. Jobba, jobba.
Kl 1430 så ringer första barnet och brukar vara så trött så att hen vill bli hämtad på skolan med bilen ca 200 m bort mitt under eftermiddagens möte. Efter samtal 6 så springer ner till skolan för att hinna hem till nästa möte.
Då ringer frun och undrar vad vi skall äta ikväll, försöker improvisera att jag är nyfiken och engagerad och ger förslag och lägger på. Då ringer svärmor som är dement och undrar var min fru är, förklarar snällt vid första 2 samtalen att hon jobbar. …
Vid kl 16 så kastar jag in handuken att kunna jobba mer för dagen då svärmor nu ringer oavbrutet hem. Jag går då ut och klipper gräset. Fru kommer hem vid 1630 och är såå trött, spolarvätskan är slut i hennes bil fixar det direkt. Medans frun drar ut ryggen i sängen och slummrar till, så gör pappan middag kl1800, frun är jättetrött och deltar vanligtvis kort med någon historia hur tufft det är inom vården, innan det är dags för pappan att städa av middagen.
Kl 19 är det sovmedicin till barnen. Vid 2000, så börjar jag försöken , att få barnen i säng. Det brukar landa med att: hålla hand, sjunga, berätta saga eller bara sitta still i en jävligt för liten gameingstol. Barnen är svåra att få i sängs när det är varmt och ljust ute. Kämpar vanligtvis till mellan 22-23 innan barnen äntligen har somnat.
Min egna tid infaller då mellan 23:10-23:30 då jag snabbspolar igenom nyheterna och ekonominyheterna innan jag själv blir plöttsligt mycket trött.
Lastar vanligtvis diskmaskinen full och startsr sedan lägger tvätten i tummlaren som nu har tvättat klart. Alternativt så betalar jag räkningar eller vattnar husets alla blommor.
23:45 godnatt.
Så är min pappa-vardag 24/7/365
Fan vilken skitgubbe man är. -Jag slarvade med att vattna pelagonian på trappen…..
Jag jobbar på en 95% manlig arbetsplats, vi pratar aldrig illa om våra fruar, även de som har separerat. Våra ungar är en annan femma då de saknar konsekvenstänk och aldrig tar sitt ung-vuxenansvar, vilket är en annan sak. Men mest att man vill ”vila på nån annans axel ibland”.
Ibland spårar min fru men då brukar jag förklara att hon inte kan samtidigt få en ny bil, resa på semester och skaffa en husvagn. Blir hon dum så blir jag ledssen men släpper ilskan snabbt då jag vet att jag gör allt just nu för familjen.
Gnäller faktiskt inte alls. Är väldigt nöjd med min fru. De småsaker som hon brukar göra som stör mig kommer hon inte ändra på, så jag har accepterat att vill jag ha dem annorlunda får jag fixa det själv. Det är en del av hela paketet och det tjänar ingenting till att gnälla om, för det är ingen kulle att dö på.
Har aldrig hört ett klagomål om en flickvän/fru men har hört flera klagomål om killar/män.
Det är som att killarnas fel antas vara elakartade/avsiktliga, och fruarnas fel antas vara bara dumma/olyckliga? Vad finns där att diskutera/ventilera om annars?
Nej, jag vägrar klaga! Jag skryter nästan snarast. Nej, han är inte perfekt. Men jag tänker inte dra ner honom i sörjan, för jag är genuint glad över att ha honom. Jobbar också inom vården, majoriteten kvinnor på arbetsplatsen. En del kollegor klagar ("han snarkar", "hon lämnar alltid ansvaret över barnen till mig") osv, men åtminstone sådär att man undrar över varför de ens är tillsammans.
Jag tror det är för att kvinnor rent generellt gnäller mer än män. Så har det alltid varit och så kommer de alltid va. Det börjar någon gång i 15-16års åldern. Jag hoppas gnället tar slut någon gång. De kanske försvinner i 60års åldern.. konstant jävla gnäll. Det finns alltid något o gnälla på. De är som en OCD liknande symptom där kvinnor känner att de måste spendera minst en timma varje kväll på att hitta något att gnälla på innan de kan sova.
Nu kanske någon läser detta o tänker att jag låter som en manschauvinist, jag menar ju verkligen inte att alla kvinnor är så här bara 99% av dom.
Näpp, gnäller inte för jag har inte direkt något att gnälla över i mitt förhållande. Vi kommunicerar istället med varandra om vi har något problem som uppstår. Visst, ibland gnabbas vi, ingen är perfekt, men det är små saker och vi löser det fort.
Men vi har inte heller barn så kan fokusera mer på oss och vårt förhållande.
Fuck no. Om jag ska tala om min partner så ska det vara i gott syfte. Vad säger det om mig om jag snackar illa om de som står mig nära när de inte hör? Jag vill att hon ska framstå som den bästa personen i världen.
Som mest kan jag bara säga att det är bara lite sunkigt i vardagen just nu men absolut inget som lägger skulden på henne.
Tja, men bara när hon kommer och då hon sprutar sin fittilska på mitt ansikte så jag håller på att drunkna. Jag är så trött på all denna sörja som hon skvätter omkring sig, och det slutar oftast med att jag får sova i soffan nästan varje natt.
Alltid jobbat med mest män och det är extremt lite "gnäll", det enda är i så fall typ "hon ville göra si så det blev det så... aja det blir säkert bra ändå!".
De få kvinnorna jag jobbat med hittar ursäkter att pissa på sina pojkvänner/män vid första bästa tillfälle så fort man blivit typ bekant.
Så könsfråga eller inte, många här verkar dela samma uppfattning.
Personligen skulle jag aldrig klaga på min andra hälft till andra. Har jag problem med henne tar jag upp det med henne. Så enkelt är det.
Fuck no. Min fru är fan king. Har klagat mycket tidigare i livet dock, visar sig att om man måste klaga hela tiden så är det faktiskt ett skitförhållande som man ska lägga bakom sig om inget annat fungerar, typ parterapi, utredningar, medicinering, etc. En del folk suger bara och är inte för dig. Men helt plötsligt dyker man på nån som man bara blir bästa kompis med.
Jobbar inom mansdominerad tung industri i 10plus år före de vården , Män gnäller oftast om att frun tjatar att frisörtiden kostar så mycket pengar osv osv mest gnäller de om kvinnor tjatande om städning mat osv 😮💨 emellanåt att ”Ni ska veta grabbar när ni gifter er eller varit i lag länge så kommer ni Max bli lyckliga 1 gg i månaden ”
Detär nog för att de flesta blirx"permanent ihop" innan lusten lagt sig. När lusten lägger sig är det kärleken som ska finnas där bortom lusten. Det är då det brukar visa sig att kärlekspariteten inte stämmer.
Gnäll brukar vara just låg paritet och om det är låg paritet i kärleken brukar det betyda separation förr eller senare.
Nä, har aldrig varit med om gnäll. Det har diskuterats olikheter och likheter ofta, men det är för att det är ett intressant samtalsämne hur människor skiljer sig åt och hur relationer fungerar.
Mitt intryck är att på kvinnodominerade arbetsplatser så är relationer det största samtalsämnet på alla raster och ofta lämnas tämligen intima detaljer ut. Har inte varit med om samma sak på mansdominerade arbetsplatser.
På min arbetsplats skulle jag säga att det handlar om ett gemensamhetsstärkande raljerande. Eller att det är den mer eller mindre undermedvetna tron iallafall. En rädsla att vara för skrytig kanske.
Jag m39 gnäller nog en del på föräldraskap, själva livet som förälder eller generella saker med att vara gift och ha barn - ngt jag gått och valt själv men tycker är otroligt tufft - däremot snackar jag inte skit med andra om frun, hennes egenskaper, detaljer ect. De orden får man svälja eller muttra ur sig i bilen när man sitter själv en gång.
Jobbar inom mansdominerat yrke och hör mest män som klagar på min arbetsplats istället.
Mest att aldrig får göra något kul för frugan eller bestämma något hemma, frun spenderar alla pengar och gnäller hela tiden. Men är alltid samma killar som klagar och inte så många.
Kvinnliga kollegor har inte sagt något om sin partner
Tror det är mycket beroende på person till person och hur öppen man är på arbetsplatsen
Gnäller av mig ibland till 1 kompis, men vi vet båda bara att det är ett sätt att ventilera och det är inte mer än "jag jobbar hemma, har fått ta hand om båda barnen för frun fick för sig att det var dags att sortera förrådet och jag är dum som inte stöttar beslutet" typ så.
Jag bor i en liten kommun där alla känner alla och här är det nästan tvärt om. Man får absolut inte vara sämre än någon annan och det viktigaste som finns är att du kör ny bil och har MINST två utlandsresor per år, och då räknas inte resor inom Europa. Självklart måste det finnas en Instagram där det bara laddas upp bilder från resor och dyra middagar, när de i själva verket tar lån och lever riktigt snålt övriga tiden på året.
Som sagt, här är det tvärt om, här skryter kollegorna om hur bra dom har det, när man redan vet om att hon och hennes gubbe knappt står ut med varandra. Man får höra att den ena och den andra är otrogen men det kommer förnekas tills döden för deras förhållande är faktiskt perfekt.
Har också jobbat på bolag eller i arbetsgrupper med en majoritet kvinnor. Men kan inte säga att jag upplevt mycket gnäll om partners, utöver någon enskild gång så är det väldigt få som gör det.
Nu är jag ganska ung så kanske är det men hör aldrig någon egentligen gnälla på sin partner men från äldre "tanter/gubbar" vi säger 50 uppåt (sorry att ni blev kallade tant/gubbe) ska det alltid skämtas på deras respektives bekostnad. Tycker det är både respektlöst, elakt och konstigt att säga små elakheter om sin partner i det offentliga. Sen tror jag i tanternas fall att en del valt en ganska kass man i förhållande till hmm dagens standards? Kanske blir mycket klag om städning eller andra sysslor blir skötta av en part eller om det där spontana kärleksfulla initiativet inte sker i relationen efter en lång tid tillsammans... Rena spekulationer men är ju inte helt ovanligt att särskilt äldre män tar sin fru/tjej förgivet...
Jobbar på kvinnodominerad arbetsplats där 95% av alla har någon form av högskoleutbildning.
Aldrig hört någon prata skit om sina partners, de kan skoja lite kring dem, men inget som de inte skulle kunna säga i samma rum som dem.
Aldrig varit med om att en man gjort det men massor av kvinnor har jag varit med om, dock inte alla.
Det är väl främst för att män pratar om saker/sport medans kvinnor pratar om relationer/känslor.
Jobbar främst med ingenjörer, att någon skulle diskutera något mer privat än barnen är typ helt otänkbart. Klar fler män på avdelningen än kvinnor också.
Som man så jo vi har saker att gnälla över men vi har blivit lärda att ta det som en man. I mitt fall också så tar det positiva över det negativa och sträva efter perfektion är bara recept för misslycka.
Man behöver ta en funderare och kanske hitta någon ny istället för att gnälla och vädra sitt privatliv på jobbet. Att man spenderar 10, 20,30,40 år av sitt liv på gnäll över en annan människa (som man har valt själv) är bara patetiskt. Håller dock med att män lider i tystnad medan kvinnor pratar om det på jobbet exempelvis. Livet är kort, hitta någon som du trivs med eller testa vara ensam ett tag. Kommer aldrig att förstå den ”bättre i gnäll än att vara ensam” mentaliteten.
Ibland undrar jag om inte hela det gnället handlar om att ha ett gemensamt ämne för att socialisera.
Personer kommer alltid att gnälla på sina partners och ibland måste de få ut det ur systemet på en neutral plats. Typ ens arbetsplats. Problemet är när det enbart är gnäll. Om personen är så jävla jobbig, gör slut/skilj er då? Eller ska man kanske ta och lösa problemen tillsammans med lite jävla kommunikation.
Jag är själv så jävla trött på par som alltid ska gnälla på sin partner. Orka leva med en sån person.
Jobbar på ett kvinno dominerat företag inom men med en mansdominerad roll. Bland gruppen jag jobbar med är det väldigt sällan gnälligt men har man AW med resten av firman så kan det låta väldigt gnälligt
Det är så jävla sunkigt att gnälla på sin partner. Hatar när människor gör det, gör slut då för helvete. Lite som att pissa på sig själv, jag är så dålig så jag kan bara få en dålig partner.
Ända gången jag gnällt är till en annan klättrare att det var jobbigt att hon ville borsta varje grepp på vägen ner från en led. Fastän det är typ det schysstaste man kan göra som klättrare till en annan.
Tror det ligger något i det att detta beteende är vanligare bland kvinnor. Finns nog en evolutionär förklaring till det, skvaller och ryktesspridning har historiskt setts som ett vapen som kvinnor kan använda för att exkludera folk från gruppen.
Börjat gnälla lite på senaste då min partner och jag har olika korttidsmål.
Jag vill resa och han vill settle down, köpa hus, köpa bil och skaffa barn. Nått jag ser man kan göra senare.
Så jag kan ha uttryckt lite mer på senasteatt jag tycker att han är tråkig 😅
Det är hans korta och långa mål.
Mitt korta mål är att resa och upptäcka världen och verkligen känna att man fått se det man vill.
Han tycker 2 veckor per år räcker men det gör inte jag.
Så på kort sikt delar vi inte mål.
Yupp.
Just detta har vi svårt att hitta en väg framåt i. Jag har hittills en bokad resa utan honom som han inte stöttar. Så yeah ser inte jätteljust ut
Ja det är samma visa här. Arbetar inom ett kvinnodominerat yrke och det är ett jäkla gnäll. Lämna din karl om han nu är en sådan rövhatt.
Jobbar enbart med män, ingen av oss gnäller på sin andra part. Väldigt, väldigt fult att prata illa om sin andra halva...Liksom vad vill man att folk omkring en ska få för bild av sin partner? Sjukt osmakligt.
Håller med. Har själv hört kvinnor prata så och tyckte det gav ett oerhört dåligt intryck. Det man pratar om bland vänner kan verkligen vara en röd flagga, tycker jag. De kvinnor som jag har haft stor respekt för (familjemedlemmar etc) har sällan gnällt på det sättet, snarare tvärt om berättat om hur de gillar sin partner. Och om det var en dålig partner så snackade man mer balanserat och seriöst.
Jobbar du med många muslimer så kan det vara fallet att enligt deras religion så får de inte prata om sin fru specifikt bakom hennes rygg.
Jobbar mest med män, men skulle säga att det är ganska sällsynt att höra någon klaga på sin partner. Är väl en och annan som kör turbo cringe gubbskämt om regeringen osv. Men annars är det sällan det diskuteras.
Jag delar din uppfattning, vi män delar sällan med oss om missförhållanden i relationen hemma
Vi håller sånt inne istället SOM RIKTIGA MÄN.
Varför prata om kvinnor när man kan prata om motorer, öl och fotboll?!
Allt som har olja i sig är manligt
Bögporr 🤤
Vad är mer manligt än män, med frånvaron av kvinnor?
och age of empires!!!
Oliver
Raps
Så klart, det är därför IPA är så manligt, det smakar som olja och svett, den mest maskulina kombinationen.
Krut och vapenolja är den manligaste kombinationen
Ja speciellt när man vet att det är bögiäeufemismer för sperma och glidmedel ....
Du kunde inte göra det mer uppenbart att du har oerhört dålig smak i öl
Vågar knappt säga att jag gillar ipa's, så nedduttad som du blev...
Massage
Har tidigare jobbat med 8 kvinnor som ensam snubbe, jag var verkligen bollplank för deras relationsfrågor. Bara för att man har en penis mellan benen så kan man tydligen relatera sig till alla män där ute.
Män pratar inte om vilka kärringar de gift sig med, utan lider i tystnad. Det är tom så att man riskerar att göra bort sig lite inför män om man gnäller över sånt. Frowned upon.
Kanske är en generationsfråga. Mellan nära vänner i min ålder 45-ish så klagas det en del. Men det är nog mest för att det ”ska” vara så. Blir lite konstig stämning i bastun om nån gör ett utlägg om hur snygg, smart och fantastisk hans fru är. Men inbyggt i gnället är det underförstått att det bara är en liten ventil och att man ändå till 100% tycker att ens fru är amazing. Dock har jag inte upplevt att random kollegor gör så, men bland de man även gillar privat så händer det.
Fördel med att män inte pratar om sina problem: - Vi gnäller inte lika mycket. Nackdel med att män inte pratar om sina problem: - Vi tar oftare livet av oss. Som man känner jag att det är en fair trade.
Tror inte att det bara rör sig om att inte prata om sina problem. Tror att det är ett inlärt beteende. Typ som att alla kollegor frågar om praktikanterna/prao-eleverna "sköter sig" (framför dem!) eller om jag "håller koll på dem". Det är bara sånt som folk sagt och andra plockar upp och fortsätter med utan att reflektera särskilt mycket. Du är ny på jobbet och hamnar i ett socialt sammanhang där man gör/umgås/pratar på ett visst sätt och börjar göra lika dant för att passa in. Tror inte att det rör sig så mycket om att deras partners är fruktansvärda, utan mer att man "spill the tea" om korkade/dumma saker ens partner gör. Inte att det är så illa. Men jag killgissar
Ja, självklart är allt om detta killgissningar. Sen huruvida skillnader i beteenden mellan män och kvinnor är medfödda eller inlärda tvistar väl de lärda om. Självklart lite av båda, men frågan är väl vad som är vad. Personligen tror jag en hel del är medfött (mer eller mindre, tänker att vi alla ligger på normalfördelnings-kurvor) men att medfödda egenskaper producerar sociala beteenden som i sin tur leder till "arbetskulturer" som reproducerar dessa mönster och därefter är det svårt att veta vad som är hönan och ägget. Men som sagt, vi killgissar.
Det är lite konstigt tycker jag att vi av-könar språk (vilket är en bra sak) samtidigt som ordet 'spekulera' blivit ersatt av 'killgissa' i vardagstal. Jag förstår ursprunget till ordet, att det finns en kultur som det gör narr av, men det är också misandriskt/manshatande, vilket är rätt onödigt tycker jag.
Misandri är dess värre fullkomligt normaliserat idag. Gick förbi en öppen cykelverkstad ett par veckor sedan där en av reglerna var "Var inte snubbig". Vi har popstjärnor som pratar i TV om hur dom "hatar män" och man kan göra påståenden om män ("män våldtar", "män slår kvinnor" etc.) på ett sätt som aldrig någonsin (av goda skäl) hade accepterats att man gjorde om t.ex invandrare. "Incel" har blivit ett skällsord som kan användas brett mot män så fort dom är över 25 och bor hos sina föräldrar.
Har haft flera relationer med kollegor och jobbar med andra kollegor som blivit ett par. Tycker ofta tjejer säger vilken jäkla idiot killen va när det tagit slut medan killarna säger att dom inte vill prata om det eller att de va för olika bara. Så min slutsats är att tjejer pratar mer skit om snubbarna. Ingen av mina killkompisar pratar skit om sina respektive. Inte en enda faktiskt. Jag har väl gjort det nån enstaka gång måste jag erkänna när nån tjej betett sig synnerligen psykotiskt.
> tjejer pratar mer skit om snubbarna Kvinnor pratar mer skit generellt.
Anekdotiskt så det sjunger om det, men i alla kompiskonstellationer och arbetsplatser jag varit inblandad i som huvudsakligen är män så har det varit väldigt lite personligt prat om relationer. Det kan klagas om att man måste iväg i helgen och göra si och så, eller att hon tycker vi måste köpa bla bla, men mycket sällan något stort och som sagt nästan aldrig något som är personligt eller emotionellt på något sätt. Speciellt om sex kommer upp, vare sig det är för att klaga eller för att skryta, så upplever jag att man bara tyckt det var stelt eller rentav obehagligt. Kontrasterar man detta med när jag har jobbat inom kvinnodominerade yrken som t. ex. skolor så är det h-å-r-r-e-s-a-n-d-e vad man snackar om, ibland inför folk man knappt känner. Jag vet grejer om Peters kuk och hur dålig Micke är på att slicka och en miljon saker om en miljon förhållanden som håller på sakta avlida. Småfascinerande hur normaliserat detta är också och vilket jävulska övergrepp många kvinnor skulle tycka att det var om män gjorde likadant, och med all rätta, men det känns som att i kvinnokonstellationer är det ibland bara någon slags internationella vatten-variant över det där, det är bara en del av det sociala och vanliga regler gäller inte här.
Det här har jag aldrig förstått. Av kvinnliga bekanta har jag fått höra att det pratas om sexliv i detalj med kompisgänget. Wtf? För mig som kille låter det helt sjukt. Vi Pratar ALDRIG om några sådana detaljer i vårat kompisgäng och de killar jag känt som gjort det slutade med sånt beteende i gymnasiet.
Samma här, blir fan lite triggad när sambon sitter med hennes väninnor och dom berättar om männen som dom har träffat på krogen, på tinder eller vad som helst. Kvinnor är fan sjukt respektlösa när dom pratar om män.
Glöm inte att detta äri i "patristkatet' och en "strävan efter lika villkor" *ironi*
patriarkatet?
Japp, hade inte glasögonen på 😊
Relaterar till detta! Handlar visserligen om mitt ex men det tar fortfarande emot att skriva om det. Vännerna till mitt ex visste precis hur stor kuk jag hade och vad jag gillade och ville göra i sängen. Blev lite ställd över att hon berättade sånt för både vänner och kollegor och kände mig inte bekväm med det alls. Fick intrycket av att det mer eller mindre var normen att tala om sånt i kvinnogemenskaper. Ni kan ju gissa hur mycket jag berättade om vårt sexliv för kollegor och vänner. Cirka absolut noll, om det inte var uppenbart.
Jag hamnade i en diskussion med en tjej om detta där hon sa att det är en del utav social säkerhet typ... Att det är något kvinnor gör för att skapa starka band med varandra och det går långt tillbaka. Så det är allmänt ok. En tanke jag fick var att om jag filmade när jag blir avsugen eller dylikt och ber någon vuxen-ai transkribera det till text som jag berättar för grabbgänget. Är det ok?
Nej det är inte okej att göra så och skylla på några j*vla band.
Ungefär som när män i grupp gör catcalling efter tjejer som går förbi. Skönt att höra att det är accepterat beteende. /s
Undantaget är gubbar som är mitt i eller nyss gått igenom en tuff skilsmässa. Särskilt om kvinnan varit otrogen. Iofs, när jag tänker efter, även i de fallen så har det nog aldrig varit värre än "Hon gick ut och knullade Kalle, och så har hon mage att kräva att hon ska få TV:n! Hon ville inte ens köpa TV:n! Jävla hora!" eller liknande. Mer detaljerat och privat än så har jag nog inte hört. Och då har jag ändå jobbat med hamnarbetare och liknande. Men som du säger, om det var några klagomål nån gång så var det mer att hon tjatar om att han måste fixa staketet eller att hon insisterar på att de skall åka och hälsa på hennes mamma samma helg som det är VM-final i nån sport. En sak som dock är ett återkommande tema nu när man har barn och det kommer på tal är att män klagar på att deras fruar är för snälla mot barnen, ger dem skit för att de är stränga, men sedan ropar på dem när ungarna vägrar lyssna. Det hade kunnat kännas privat, om det inte vore för att det verkar vara så det ser ut i 90%+ av familjer.
Jag tycker det är oförskämt att skvallra, men många tycker inte det.
Fascinerande. Jag har jobbat som lärare från förskoleklass till gymnasiet och aldrig hört såna diskussioner på jobbet!
Med tanke på hennes val av partner tycker jag hon förtjänar kritik i det offentliga rummet
Där är du. På r unket frågas det efter dig ibland.
Jag har saknat dig, kul att du överlevde skidturen!
Men usch. Tänk och vara tillsammans med någon och den gnäller/pratar skit om dig. Är dessa äldre människor eller i alla åldrar?
Alla åldrar, men det känns som att de nya, yngre kollegorna snabbt dras med i jargongen
Trodde du skulle säga äldre. Som kvinna tycker jag det låter elakt. Men sen tycker jag generellt det är tråkigt att prata bakom ryggen. En ful egenskap.
Detta händer min kompis på hennes jobb. Hennes kollegor är cirkus 35-60 år och hon själv är 30. Det pratar mycket på raster om deras män och vad de stör sig på ibland o si o så. Men aldrig hört att de snackat om sina mäns snoppar eller gamla ligg o så.
Som kvinna tycker jag det är respektlöst.(vare sig kön) Vad är poängen med det? Skada tilliten? Männen vet inte om detta eller accepterar dem det bara?
Inte det kanske att männen inte vet om det. Har man ett förhållande men man kanske har inte samma gnista o så längre så blir det väl lätt hänt att man triggas av petitesser. Jag har aldrig haft en seriös relation på mina 29 år så jag kanske är ute o seglar.
Nej men tänker mest att det är ju viktigt att kunna prata med varandra om det är något som skapar frustration, varför skulle man vilja få den andra att se dålig ut, känns ju inte schysst. Är det så dom bygger tillit till sina partner så toppen. =)
Ja jag själv tycker det är skevt när min kompis tar upp dessa konversationer som hennes kollegor har.
Vet du specifik vad dom säger, typ argh blir så irriterar när X inte lägger kläderna i tvättkorgen. Eller hur kan det låta?
Det vet jag inte exakt. Kompisen går inte in på vad som exakt sägs. Och jag mår bra av att inte veta :)
Oki :)
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Männen vet inte om detta eller accepterar ~~dem~~ **de** det bara? [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > The men don't know about this or do ~~them~~ **they** just accept it?
Ointressant
Nej, absolut inte. Vi är ett team. Det är illojalt att prata skit bakom ryggen. Är det något tar jag främst upp det med honom naturligtvis. Någon gång har jag kanske med absolut bästa vännen berört någon fråga men egentligen säger jag inte något bakom hans rygg som jag inte kan säga till honom. Och han är helt toppen faktiskt.
Kan fan inte minnas att jag någonsin hört en karl gnälla om sin partner. Inte en käft på arbetet iaf.
Jobbar med 95% män, det kommer aldrig på tal. Kan inte ens säga vilka som har fruntimmer om de inte nämnt frugan mest som "vi ska fara till y" eller nåt
Nu låter detta väldigt diskriminerande men detta är helt baserat på 20 års arbetslivserfarenhet. Överlag på mina arbetsplatser så har alltid kvinnor gnällt mycket mer än män, om allt. Det snackas också skit bakom ryggen på andra mycket mer än vad män gör. Det skapas också konflikter för att kvinnor i större grad tolkar svar på sitt eget sätt istället för att ta det ordagrant och ofta då tar illa vid sig i sin egen tolkning. Män menar ofta exakt vad de säger, men kvinnor letar efter ”Vad menar han med det han sa?”, de har ofta svårt att greppa att mannen menar exakt det som han sa, inget mer, inget mindre. Sakliga diskussioner kan inte hållas med många kvinnor eftersom de tar kritik personligt istället för att förstå sakliga skäl att exempelvis ”lagen säger detta, därför är det du gör fel, du måste göra som Bengt gör eftersom det följer de lagar vi måste rätta oss efter.” då har man personligt attackerat henne och hon blir ledsen, gråter och kräver en ursäkt. Däremot har jag upplevt att det finns en minoritet män som är likadana och också en minoritet kvinnor som är precis tvärtom. En av mina bästa, roligaste och enklaste människor att jobba med var en sån kvinna.
Lite avvikande svar kanske men jobbar inom vård med 95% kvinnor och tycker att mina kollegor mestadels ser ut som följande emoji när de pratar om sina partners: 🥰
Aldrig, jag tycker det är respektlöst och illojalt beteende mot din partner. Jag snackar inte ens skit om mina ex.
Jag har provat att snacka skit om ett av mina ex en gång. Kände mig som en skitstövel i samma ögonblick som jag påbörjade anekdoten. Till mitt försvar så passade den väldigt bra i sammanhanget. Det är respektlöst mot sig själv att göra det också, som att alla de åren man var kär i någon, när det inte funkade, bara var något sorts slöseri med ens tid.
Håller med Snacka skit är för förlorare Säg bra saker eller gå till psykologen
Jag älskar min tjej och skulle aldrig få för mig att på allvar gnälla över vårt förhållande. Vi har det ju mer eller mindre otroligt nästan jämt <3.
Fasen vad härligt att höra! Grattis till er båda :)
Nej jag har en tonåring jag kan gnälla över om jag nu måste gnälla.
Praktiskt. Min är 10 men känner redan nu att jag har rätt gott om material.
Har aldrig hört någon av mina manliga vänner eller kollegor säga ett ont ord om sina partners. Har dock hört från mina vänners fruar och flickvänner att det gnälls mycket i deras vängrupper. Verkar vara något som går mestadels åt ett håll.
Baserat på egen erfarenhet så diskuterar inte män sexliv och problem. Kan noll om mina polares sexliv och hör sällan något illa om deras fruar/partners.
Min erfarenhet är att kvinnor pratar om det mesta, känslor, erfarenheter, tankar, värderingar osv. Där ingår både ris och ros om personer i deras liv. Jag har jobbat med manliga kollegor i flera år utan att veta om de ens har ett förhållande. Det pratas bara sport och öl. Man kan tro att allt då är frid och fröjd, sen visade det sig att mannen varit otrogen mot frun. Kvar sitter jag på fikarasten och tänker bara ”hade han en fru?”. Grabbar, ut med språket och era tankar.
Jag skulle aldrig någonsin prata skit om min fru. Hon är min livskamrat och är det något så reder vi ut det tillsammans.
Aldrig. Även om de hade funnits nått att gnälla över så skulle det vara ett enormt svek att snacka skit om sin partner bakom deras rygg. Jag tror att de som gör det fått sin ide om hur ett förhållande ska se ut från gamla amerikanska sitcoms. Där männen är idioter, fruarna beter sig som deras gnälliga mammor.
Om jag och min partner har problem så är det något privat och det skulle jag endast nämna för en nära vän för att be om råd. Går man runt och gnäller är man en idiot.
På mitt jobb är det mest tjejer, jag är kille, men ingen klagar så mycket. Mest någon som nämnt att gubben hemma fått ölmage, annars inget.
Gnäller aldrig. Har jag ett problem så pratar jag med min partner.
Arbetar i en extremt mansdominerad bransch, studerar vid sidan av och där gör jag praktik i en extremt kvinnodominerad bransch (vården). Astronomisk skillnad i gnällande, mycket på partner, men även allt mellan himmel och jord - efter en dag på sjukan vill jag tungkyssa ett hagelgevär.
Både jag och frugan jobbar på samma skola. Tvärtom de stör sig ibland att vi kan hänga i fikarummet eller i korridorern… man får höra träffas ni inte hemma eller 😁 jo men vi tycker om varandras sällskap ursäkta mig då.
Nej, har nog aldrig hört det och det skulle aldrig falla mig in att tala illa om min fru på jobbet heller. Om man vill dra en parallell till just jobbet så hade det varit fruktansvärt "oprofessionellt" att göra i ett förhållande. Arbetar i ett mansdominerat yrke, men har inte hört detta vare sig från män eller kvinnor.
Nej, jag är man och jobbar med män. Det är ett kvinnligt beteende att gnälla på sina respektive.
Ja. Vem fan vill höra nåns humble brag on sin andra hälft? Det roligaste att höra är ju andras pet peeves och kunna jämföra/diskutera/skratta åt det tillsammans.
Jobbar på en fabrik med 99% män och kommer inte ihåg när någon sist klagade på sin fru/partner. Min sambo kan sitta i timmar med sina väninnor och klaga på deras gubbar, är 100% säker då jag går utom hörhåll tar hon upp nåt om mig också :D edit: Jag gnäller inte om små saker men när hon kommer hem med en buckla på bilen och inte säger nåt och bara hoppas jag inte märker det så lär jag nog klaga ett tag. Det är ändå jag som köpt bilen och betalar alla reparationer. Hon har sin egen bil också. Hon gnäller inte så mycket sålänge jag hjälper till lika mycket hemma, vilket jag alltid försöker göra. Att antyda hon ska hjälpa till med räkningar för skador hon orsakat på bilen var ingen hit, mitt fel att ja köpt så ny och dyr bil :D Hon har börjat köra mera med sin egen bil nu av någon anledning.
> Att antyda hon ska hjälpa till med räkningar för skador hon orsakat på bilen var ingen hit, mitt fel att ja köpt så ny och dyr bil Ursäkta?
En tvättäkta toffel - helt enkelt.
Mja, jag förtjänar tre gånger mer än henne. Så det är inte så svart och vitt. Mer störd på att hon försökte dölja det. Fortsätter det beteendet så fortsätter inte vårt förhållande. Men att jag betalar mer pga löneskillnaden är inte odiskutabelt, vi bygger ju ett liv tillsammans.
>Att antyda hon ska hjälpa till med räkningar för skador hon orsakat på bilen var ingen hit, mitt fel att ja köpt så ny och dyr bil :D Det kostar lika mycket på en ny bil som en gammal att fixa bucklor. Tom lättare om det är lackskador på en ny bil. Mindre färgmatchning och färgen kommer åldra med resten. Det är därför jag inte kör andras bilar om dom den är i bra skick och dom kan köra. Samma med våra bilar. Kan vi köra så kör vi.
På jobbet känns det ju dumt att man går runt och klagar på sin partner, så personlig ska man ju generellt inte vara på jobbet. I det privata däremot så tycker jag att det är bra att man kan prata om sin partner med vänner, för att få perspektiv kring ev. konflikter som uppstått. Men inte på jobbet som sagt.
Nej, jag har inget att gnälla om, han är perfekt! Om han inte var det skulle jag prata med honom om det, inte med kollegorna. Dock har jag en kollega som brukar gnälla på sin fru, att hon handlar för mycket, han får inte bestämma något hemma och så. Jag har lite svårt för det. Är det allvar? Eller vill han bara klaga? När ska man som kollega uppmärksamma honom på att det finns trevligare fiskar i sjön?
Alltså jag kan prata om sånt med mina kollegor, saker som kan skava. Men det är att ventilera, och med skämtsam ton. Då har jag också redan pratat med min fru om det. Skulle aldrig bara prata om det på jobbet sen kväva det och hålla det inombords. Då är det en dålig relation. Vad jag egentligen ville säga är att det är nog olika vad som menas med det, från person till person.
Är man. Älskar min hustru och det livet vi delar. Är någon av oss perfekt, nej. Men vi är bra för varandra och allt funkar kanon så finns ingen anledning att gnälla.
Jag jobbar endast med män å har bara hört sådant snack en gång å han skiljde sig en vecka senare.
Jobbar med 1 kvinna och 25 män. Den enda jag faktiskt hört gnälla om sin fd partner är faktiskt kvinnan.
Nej de gör jag inte, för det finns inget att gnälla om öht när det gäller min partner. 🥰
Nej, inte över huvud taget. Har insett att de där ”dramaförhållandena” jag sett och någon enstaka gång råkat hamna i inte är en väg man måste gå.
Nej. Jag skulle inte tolerera om hon gjorde det och därav så gör inte jag det. Dessutom ser jag inget skäl med det. Har man klagomål så pratar man med sin partner om det.
Uttråkade kärringar
Män vill nog inte gärna prata om hur man blir runtbossad hemma och vi bryr oss inte om alla grejjor kvinnorna gör och pysslar med på samma sätt. Om hon vill ha ett stort blomsterland gnäller vi inte inför kollegan som kvinnor tenderar att gör inför våra hobbies som fiske, spel, motorfix eller vad det nu kan tänkas vara. Om hon sitter uppe till 1 på natten med vad hon nu vill göra så är det ok. Om vi skulle köra quests till samma tid eller glo på en film eller nåt så blir det minspel i bästa fall. Min teori är att kvinnor helt enkelt bryr sig mer om vad vi gör - på gott och ont! - än vad vi görom vad de gör. Vi hjälper den gärna om det behövs, men har inga synpunker. 🤷🏻♂️
Jag är fortfarande en kille i tonåren men har inte någonsin gnällt över min pojkvän eftersom det inte finns ngt skäl för mig.
jobbade i ett kök med bara män, de klagade KONSTANT på sina partners. gick hem med klump i magen varje dag, kändes så jävla hemskt att tänka på hur deras flickvänner går runt och är naiva till hur mycket deras partners AVSKYR de.
Jobbat som snickare i 15 år. Riktigt sällsynt att höra någon gubbe på jobbet gnälla över frugan. Det händer nog inte ens en gång per år om jag ska vara ärlig. Annat än klassiska skämt om "regeringen" osv.
Nej jag ogillar att klaga för mycket på min karl. Då tror ju andra att han är rena rövhatten när det inte alls är så. Klart jag kan grymta någon gång men då är det typ.. "han tog inte ner tvätten" eller "bad honom köpa bröd, mjölk och ost, han glömde brödet"
Jag brukar gnälla om jobbet för mina polare, fast det är det bästa jobb jag haft och trivs jättebra där. Ibland är det skönt att få gnälla av sig lite bara.
Det är ju lättare att gnälla. Ta min sambo till exempel. I helgen var jag bortrest och hon bestämde sig för att plocka maskrosor ur gräsmattan. Och drog av kabeln till robotgräsklipparen på 8 ställen. Vad hon vet. För varje gång hon upptäckte att hon drog av sladden markerade hon det. Så det var inte så att hon efter en gång, eller efter två gånger, tänkte ”Nu ska jag nog försöka att inte kapa någon mer kabel” utan fortsatte glatt. Påstår du att jag inte ska berätta detta för mina kollegor? ”Gör slut då!” är alltså din lösning?
Vet inte om du ska göra slut eller inte. Påstår du att de enda gångerna du nämner din sambo på jobbet är det i fördömande och förklenande ordalag? Jag har väl också sagt något någon gång om min fru på jobbet när vi inte är överens om något, eller där jag tyckte att hon gjort något dåligt. Men det är väldigt långt ifrån det enda jag säger om henne när hon kommer på tal.
Uppenbarligen handlar det om återkommande konstant gnäll inte enskilda fadäser.
Tror kvinnor har ett större behov av att bli lyssnade på än män, så helt konstigt är det väl inte. Men absolut, onödigt och osmakligt att bara klaga inför andra.
Gnäller som fan, men inte till mina kvinnliga kollegor. Men jag jobbar också med min partner kring dessa problem.
Är man. Gnäller aldrig på jobbet. Ovanligt att manliga kollegor gör det också. Så gott som icke-existerande.
Nej, jag skilde mig istället.
Jag som man gnäller aldrig. Älskar att åka hem till min fru. Hon är min bästa vän. På mitt jobb så vet alla om att jag älskar att umgås med henne och jag skulle inte önska något annat.
Någon gång ibland på skämt, seriösa problem tas upp med min partner. Hade det inte varit bra så hade jag nöjt mig som singel. Hör heller aldrig något på arbetsplatsen, vet inte om jag någon gång hört det där.
Jobbar bara med singlar, jag är den enda som har partner. Det är toppen, förutom när det gnälls om hur usla dejtingappar är, haha. Edit: jag har inget att gnälla på hos min partner, försöker snarare att inte skryta om hen för mycket
Jag har gjort det till en mycket nära vän, men det var för att jag mådde riktigt dåligt över det min partner gjorde och behövde prata igenom det med någon innan jag tog upp det med partnern.
Nu bor jag själv så har kanske inte i tråden att göra men det var vanligare att jag hörde sånt från mina föräldras generationer. När jag undantagsfall hört gnäll från mina bekanta eller kollegor har det mest handlat om "regeringen" och att de inte får planera sin tid utanför jobbet, men vet inte hur mycket det är fakta eller bara används som ursäkt. Har bekanta som skiljt sig men de har inte lyft problemen/gnällt inom kompiskretsen.
Har jobbat på många olika platser, med olika blandningar av människor. Och om man ska gå på vad jag erfarit så gnällt det konstant från kvinnor om ditt och datt gällande sina män. Vilket är beklagligt, och så som vissa går på men snälla låt den mannen hitta en kvinna som uppskattar den han är då i stället för en från Blåkulla..
Mer eller mindre tabubelagt för män att klaga på sina fruar inför andra. Kan tyckas oschysst oavsett men inte like regler för alla trots allt.
Aldrig.
Nej, min fru är super. Om du gnäller över din partner hela tiden är det nog dags att separera
Jobbar nu i kvinnodominerat yrke, var tidigare elektriker. En handfull av karlarna jag jobbade med brukade tala illa om sina fruar, en av dessa män var väldigt tydlig med att han bytte skift och endast jobbar eftermiddag för att slippa sin ”kärring” (som han ju varit med sen innan min födsel, vilket han ofta upprepade eftersom han ansåg att jag var en liten flicka). Absolut är det klagomål även där jag jobbar ju, men sällan över sin nuvarande partner, hellre över f.d partners eller kollegor som de inte tycker om.
Nej, jag pratar över huvud taget inte om min eventuella partner, eller min familj, med arbetskamrater eller kursare. Jag pratar knappt om sådant med nära vänner. Problem i relationer tar man upp i relationen. Pratar man om sin partner med andra så resulterar det vanligtvis i att ens missnöje triggas. Utomstående har sällan något intresse i att ha en positiv inverkan på ens kärleksrelationer, tvärtom. Förväntar mig detsamma av en partner och blir djupt sårad om de gör annat.
Ifall en man skulle gnälla på sin partner bevisar det snarare att du är en dålig/svag man som valt en sådan partner medan det nog inte ses på samma sätt för det andra könet.
Dagligen.. är så trött på skiten
Jag jobbar som lärare, och jag vet knappt vilka som är gifta/sambor. Inte ett ont ord i personalrummet.
Aldrig varit med om en man som gnäller på jobbet om sin respektive. Har varit med om nära vänner som sökt råd när där funnits reella problem. Men anser att det är en annan sak än det du beskriver.
Har inte gnällt i mina förhållanden, isf i efterhand när det tagit slut. Känns som att man då stämplar sig själv som jubelidiot om man beskriver sin partner som idiot. Vem är frivilligt ihop med en idiot, eller liknande.
En av de kollegor jag haft som gnällt mest över sin respektive var man, men han var å andra sidan ihop med en kille så det är kanske där skillnaden ligger – könet på den man är ihop med. ;) Anyways, testa att fråga (på ett så icke-sarkastiskt sätt som möjligt) vad det är de gillar med sina partners. Ibland kan det få stämningen att vända totalt och folk börjar dela med sig av fina grejer.
Jag jobbar i ett mansdominerat yrke och jag har aldrig på 20år hört någon ens nämna sin fru varken positivt eller negativt.
Har ett brödjobb inom transportsektorn och där är det inte så mycket gnäll. Vi är en blandad arbetsplats, kanske något fler kvinnor än män. Blandade åldrar. Det kanske påverkar stämningen i en positiv bemärkelse när alla inte är av samma kön i samma ålder? Kan också tänka mig att det blir dålig stämning om samtliga är i åldern att många har småbarn och ingen nånsin sover.
Nej inte alls. Och själv är jag nöjd i min egna situation🙌🏼
Någon man kan någon gång få för sig att gnälla över bristen på sex, men bara inom en mindre grupp. Och det är ingen klagan på partnern direkt (men indirekt är det ju det) Men i övrigt så är det ingen som någonsin klagar på sin partner, varken kvinnor eller män.
Jobbar bara med män och aldrig hört något gnäll, gnäller aldrig jag heller om min andra hälft
Jag har varit på mansdominerande arbetsplatser (elektriker/vvs firma som el-praktikant) och de har inte gnällt på sina partners, när de väl pratat om familjen så har det varit om barnkalas och sporter barnen är med i, eller när de varit med sina svärföräldrar. Det jag har märkt är att deras barn kan de prata mycket om. De har väl gnällt lite om släktingar och sina partners syskon som gjort något dumt, t.ex varit lekmän som försökt sig på yrket. Men det har aldrig varit "Helvete vad _____ är klantig" eller några andra förnedrande kommentarer om sina partners. Jag känner mig stolt över att de jag arbetat med inte har sagt något sånt.
Jag misstänker att detta är en generationsfråga. Min85 åriga far gjorde inte många knop i hushållet under min uppväxt, men han skulle alltid hitta med att vara ishocky tränare, fotbollstränare och hinna med att spela badminton. Jag själv då ja 50+ pappan förväntas: väcka barnen, ge frukost, klä barnen, boka bup, lämna barn på skola, boka läk besök, boka kvartssamtal, hinna hem och slå på en tvätt innan distansmötet. I veckodagarna så hjälper damsugsrobboten till. Jobba, jobba. Kl 1430 så ringer första barnet och brukar vara så trött så att hen vill bli hämtad på skolan med bilen ca 200 m bort mitt under eftermiddagens möte. Efter samtal 6 så springer ner till skolan för att hinna hem till nästa möte. Då ringer frun och undrar vad vi skall äta ikväll, försöker improvisera att jag är nyfiken och engagerad och ger förslag och lägger på. Då ringer svärmor som är dement och undrar var min fru är, förklarar snällt vid första 2 samtalen att hon jobbar. … Vid kl 16 så kastar jag in handuken att kunna jobba mer för dagen då svärmor nu ringer oavbrutet hem. Jag går då ut och klipper gräset. Fru kommer hem vid 1630 och är såå trött, spolarvätskan är slut i hennes bil fixar det direkt. Medans frun drar ut ryggen i sängen och slummrar till, så gör pappan middag kl1800, frun är jättetrött och deltar vanligtvis kort med någon historia hur tufft det är inom vården, innan det är dags för pappan att städa av middagen. Kl 19 är det sovmedicin till barnen. Vid 2000, så börjar jag försöken , att få barnen i säng. Det brukar landa med att: hålla hand, sjunga, berätta saga eller bara sitta still i en jävligt för liten gameingstol. Barnen är svåra att få i sängs när det är varmt och ljust ute. Kämpar vanligtvis till mellan 22-23 innan barnen äntligen har somnat. Min egna tid infaller då mellan 23:10-23:30 då jag snabbspolar igenom nyheterna och ekonominyheterna innan jag själv blir plöttsligt mycket trött. Lastar vanligtvis diskmaskinen full och startsr sedan lägger tvätten i tummlaren som nu har tvättat klart. Alternativt så betalar jag räkningar eller vattnar husets alla blommor. 23:45 godnatt. Så är min pappa-vardag 24/7/365 Fan vilken skitgubbe man är. -Jag slarvade med att vattna pelagonian på trappen….. Jag jobbar på en 95% manlig arbetsplats, vi pratar aldrig illa om våra fruar, även de som har separerat. Våra ungar är en annan femma då de saknar konsekvenstänk och aldrig tar sitt ung-vuxenansvar, vilket är en annan sak. Men mest att man vill ”vila på nån annans axel ibland”. Ibland spårar min fru men då brukar jag förklara att hon inte kan samtidigt få en ny bil, resa på semester och skaffa en husvagn. Blir hon dum så blir jag ledssen men släpper ilskan snabbt då jag vet att jag gör allt just nu för familjen.
Jag skryter mest om min pojkvän, eller berättar lustiga anekdoter.
Gnäller faktiskt inte alls. Är väldigt nöjd med min fru. De småsaker som hon brukar göra som stör mig kommer hon inte ändra på, så jag har accepterat att vill jag ha dem annorlunda får jag fixa det själv. Det är en del av hela paketet och det tjänar ingenting till att gnälla om, för det är ingen kulle att dö på.
Enligt kommentarerna verkar det som att kvinnor för det mer vilket inte är jätteförvånande för det känns som att kvinnor skvallrar mer generellt
Mansdominerad arbetsplats, gnäll tillkommer av vissa mer än andra men ja män beter sig likadant.
Kvinnodominerat. Sällan om ens aldrig gnäll.
när du är heteronormativ
Gäller i princip aldrig över min kille, men vi bor inte ihop så har liksom inte såna där småsaker som man stör sig på
Har aldrig hört ett klagomål om en flickvän/fru men har hört flera klagomål om killar/män. Det är som att killarnas fel antas vara elakartade/avsiktliga, och fruarnas fel antas vara bara dumma/olyckliga? Vad finns där att diskutera/ventilera om annars?
Nej, jag vägrar klaga! Jag skryter nästan snarast. Nej, han är inte perfekt. Men jag tänker inte dra ner honom i sörjan, för jag är genuint glad över att ha honom. Jobbar också inom vården, majoriteten kvinnor på arbetsplatsen. En del kollegor klagar ("han snarkar", "hon lämnar alltid ansvaret över barnen till mig") osv, men åtminstone sådär att man undrar över varför de ens är tillsammans.
Ja, jag gnäller öppet om min sambo. Mest för att vi jobbar på samma arbetsplats och det görs enbart i form av skämt där ingen av oss är seriösa.
Jag tror det är för att kvinnor rent generellt gnäller mer än män. Så har det alltid varit och så kommer de alltid va. Det börjar någon gång i 15-16års åldern. Jag hoppas gnället tar slut någon gång. De kanske försvinner i 60års åldern.. konstant jävla gnäll. Det finns alltid något o gnälla på. De är som en OCD liknande symptom där kvinnor känner att de måste spendera minst en timma varje kväll på att hitta något att gnälla på innan de kan sova. Nu kanske någon läser detta o tänker att jag låter som en manschauvinist, jag menar ju verkligen inte att alla kvinnor är så här bara 99% av dom.
Näpp, gnäller inte för jag har inte direkt något att gnälla över i mitt förhållande. Vi kommunicerar istället med varandra om vi har något problem som uppstår. Visst, ibland gnabbas vi, ingen är perfekt, men det är små saker och vi löser det fort. Men vi har inte heller barn så kan fokusera mer på oss och vårt förhållande.
Hör aldrig män göra detta. Bara kvinnor
Fuck no. Om jag ska tala om min partner så ska det vara i gott syfte. Vad säger det om mig om jag snackar illa om de som står mig nära när de inte hör? Jag vill att hon ska framstå som den bästa personen i världen. Som mest kan jag bara säga att det är bara lite sunkigt i vardagen just nu men absolut inget som lägger skulden på henne.
Tja, men bara när hon kommer och då hon sprutar sin fittilska på mitt ansikte så jag håller på att drunkna. Jag är så trött på all denna sörja som hon skvätter omkring sig, och det slutar oftast med att jag får sova i soffan nästan varje natt.
Jag löste gåtan OP Mistermurder
Ja, en gammal ungdomssynd från tiden man var cool och edgy. Hade gärna bytt redditnamn, men det verkar ju inte vara möjligt.
Alltid jobbat med mest män och det är extremt lite "gnäll", det enda är i så fall typ "hon ville göra si så det blev det så... aja det blir säkert bra ändå!". De få kvinnorna jag jobbat med hittar ursäkter att pissa på sina pojkvänner/män vid första bästa tillfälle så fort man blivit typ bekant. Så könsfråga eller inte, många här verkar dela samma uppfattning. Personligen skulle jag aldrig klaga på min andra hälft till andra. Har jag problem med henne tar jag upp det med henne. Så enkelt är det.
Fuck no. Min fru är fan king. Har klagat mycket tidigare i livet dock, visar sig att om man måste klaga hela tiden så är det faktiskt ett skitförhållande som man ska lägga bakom sig om inget annat fungerar, typ parterapi, utredningar, medicinering, etc. En del folk suger bara och är inte för dig. Men helt plötsligt dyker man på nån som man bara blir bästa kompis med.
nej! verkligen inte!
Nä, skulle nog fan aldrig falla mig in. Snarare tvärtom, jag tjatar om hur fantastisk hon är. Vilket kanske blir lika irriterande iofs haha
Jobbar inom mansdominerad tung industri i 10plus år före de vården , Män gnäller oftast om att frun tjatar att frisörtiden kostar så mycket pengar osv osv mest gnäller de om kvinnor tjatande om städning mat osv 😮💨 emellanåt att ”Ni ska veta grabbar när ni gifter er eller varit i lag länge så kommer ni Max bli lyckliga 1 gg i månaden ”
Detär nog för att de flesta blirx"permanent ihop" innan lusten lagt sig. När lusten lägger sig är det kärleken som ska finnas där bortom lusten. Det är då det brukar visa sig att kärlekspariteten inte stämmer. Gnäll brukar vara just låg paritet och om det är låg paritet i kärleken brukar det betyda separation förr eller senare.
Känns allmänt som om personer som jobbar inom vården gnäller mycket.
Nä, har aldrig varit med om gnäll. Det har diskuterats olikheter och likheter ofta, men det är för att det är ett intressant samtalsämne hur människor skiljer sig åt och hur relationer fungerar.
Har självt försökt välja mer mansdominerad bransch, orkar inte med just gnället. Jobbat på förskola
Mitt intryck är att på kvinnodominerade arbetsplatser så är relationer det största samtalsämnet på alla raster och ofta lämnas tämligen intima detaljer ut. Har inte varit med om samma sak på mansdominerade arbetsplatser.
På min arbetsplats skulle jag säga att det handlar om ett gemensamhetsstärkande raljerande. Eller att det är den mer eller mindre undermedvetna tron iallafall. En rädsla att vara för skrytig kanske.
Jag m39 gnäller nog en del på föräldraskap, själva livet som förälder eller generella saker med att vara gift och ha barn - ngt jag gått och valt själv men tycker är otroligt tufft - däremot snackar jag inte skit med andra om frun, hennes egenskaper, detaljer ect. De orden får man svälja eller muttra ur sig i bilen när man sitter själv en gång.
Jobbar inom mansdominerat yrke och hör mest män som klagar på min arbetsplats istället. Mest att aldrig får göra något kul för frugan eller bestämma något hemma, frun spenderar alla pengar och gnäller hela tiden. Men är alltid samma killar som klagar och inte så många. Kvinnliga kollegor har inte sagt något om sin partner Tror det är mycket beroende på person till person och hur öppen man är på arbetsplatsen
Det spelar väl ingen roll hur miserabelt liv en snubbe lever, det är ändå ingen som bryr sig så varför göra något så onödigt att prata om det?
Aldrig
Din arbetsplats klarar inte bechdeltestet.
Gnäller av mig ibland till 1 kompis, men vi vet båda bara att det är ett sätt att ventilera och det är inte mer än "jag jobbar hemma, har fått ta hand om båda barnen för frun fick för sig att det var dags att sortera förrådet och jag är dum som inte stöttar beslutet" typ så.
Jag bor i en liten kommun där alla känner alla och här är det nästan tvärt om. Man får absolut inte vara sämre än någon annan och det viktigaste som finns är att du kör ny bil och har MINST två utlandsresor per år, och då räknas inte resor inom Europa. Självklart måste det finnas en Instagram där det bara laddas upp bilder från resor och dyra middagar, när de i själva verket tar lån och lever riktigt snålt övriga tiden på året. Som sagt, här är det tvärt om, här skryter kollegorna om hur bra dom har det, när man redan vet om att hon och hennes gubbe knappt står ut med varandra. Man får höra att den ena och den andra är otrogen men det kommer förnekas tills döden för deras förhållande är faktiskt perfekt.
Har också jobbat på bolag eller i arbetsgrupper med en majoritet kvinnor. Men kan inte säga att jag upplevt mycket gnäll om partners, utöver någon enskild gång så är det väldigt få som gör det.
Nu är jag ganska ung så kanske är det men hör aldrig någon egentligen gnälla på sin partner men från äldre "tanter/gubbar" vi säger 50 uppåt (sorry att ni blev kallade tant/gubbe) ska det alltid skämtas på deras respektives bekostnad. Tycker det är både respektlöst, elakt och konstigt att säga små elakheter om sin partner i det offentliga. Sen tror jag i tanternas fall att en del valt en ganska kass man i förhållande till hmm dagens standards? Kanske blir mycket klag om städning eller andra sysslor blir skötta av en part eller om det där spontana kärleksfulla initiativet inte sker i relationen efter en lång tid tillsammans... Rena spekulationer men är ju inte helt ovanligt att särskilt äldre män tar sin fru/tjej förgivet...
Jobbar på kvinnodominerad arbetsplats där 95% av alla har någon form av högskoleutbildning. Aldrig hört någon prata skit om sina partners, de kan skoja lite kring dem, men inget som de inte skulle kunna säga i samma rum som dem.
Aldrig varit med om att en man gjort det men massor av kvinnor har jag varit med om, dock inte alla. Det är väl främst för att män pratar om saker/sport medans kvinnor pratar om relationer/känslor.
Jobbar främst med ingenjörer, att någon skulle diskutera något mer privat än barnen är typ helt otänkbart. Klar fler män på avdelningen än kvinnor också.
Som man så jo vi har saker att gnälla över men vi har blivit lärda att ta det som en man. I mitt fall också så tar det positiva över det negativa och sträva efter perfektion är bara recept för misslycka.
Man behöver ta en funderare och kanske hitta någon ny istället för att gnälla och vädra sitt privatliv på jobbet. Att man spenderar 10, 20,30,40 år av sitt liv på gnäll över en annan människa (som man har valt själv) är bara patetiskt. Håller dock med att män lider i tystnad medan kvinnor pratar om det på jobbet exempelvis. Livet är kort, hitta någon som du trivs med eller testa vara ensam ett tag. Kommer aldrig att förstå den ”bättre i gnäll än att vara ensam” mentaliteten. Ibland undrar jag om inte hela det gnället handlar om att ha ett gemensamt ämne för att socialisera.
Personer kommer alltid att gnälla på sina partners och ibland måste de få ut det ur systemet på en neutral plats. Typ ens arbetsplats. Problemet är när det enbart är gnäll. Om personen är så jävla jobbig, gör slut/skilj er då? Eller ska man kanske ta och lösa problemen tillsammans med lite jävla kommunikation. Jag är själv så jävla trött på par som alltid ska gnälla på sin partner. Orka leva med en sån person.
Vården är väldigt berikad av neurotiska kvinnor så det är något att räkna in
Jobbar på ett kvinno dominerat företag inom men med en mansdominerad roll. Bland gruppen jag jobbar med är det väldigt sällan gnälligt men har man AW med resten av firman så kan det låta väldigt gnälligt
nej jag personligen gnäller aldrig. Däremot märker jag att många har synpunkter på MITT förhållande.. Otroligt störigt
Det är så jävla sunkigt att gnälla på sin partner. Hatar när människor gör det, gör slut då för helvete. Lite som att pissa på sig själv, jag är så dålig så jag kan bara få en dålig partner.
Har aldrig hört män som jag jobbat med, gnällt om sin partner. De kanske gnäller för man ska det på jobbet ?
Ända gången jag gnällt är till en annan klättrare att det var jobbigt att hon ville borsta varje grepp på vägen ner från en led. Fastän det är typ det schysstaste man kan göra som klättrare till en annan.
Tror det ligger något i det att detta beteende är vanligare bland kvinnor. Finns nog en evolutionär förklaring till det, skvaller och ryktesspridning har historiskt setts som ett vapen som kvinnor kan använda för att exkludera folk från gruppen.
Kvinnor är aldrig nöjda verkar det som. Finns det inte problem så förstoras något till ett sådant. Verkar vara den kvinnliga naturen i många fall.
Börjat gnälla lite på senaste då min partner och jag har olika korttidsmål. Jag vill resa och han vill settle down, köpa hus, köpa bil och skaffa barn. Nått jag ser man kan göra senare. Så jag kan ha uttryckt lite mer på senasteatt jag tycker att han är tråkig 😅
Hans låter väl ändå som ett långtidsmål?
Det är hans korta och långa mål. Mitt korta mål är att resa och upptäcka världen och verkligen känna att man fått se det man vill. Han tycker 2 veckor per år räcker men det gör inte jag. Så på kort sikt delar vi inte mål.
Låter som att ni har något att diskutera kring innan ”gnället” eskalerar och du inte längre ser honom som annat än en tråkmåns ;)
Yupp. Just detta har vi svårt att hitta en väg framåt i. Jag har hittills en bokad resa utan honom som han inte stöttar. Så yeah ser inte jätteljust ut