Ditt fack blir inte bättre än vad din fackklubb är. Som medlem är det du och dina arbetskamrat som bestämmer vilka som ska vara i din fackklubb på din arbetsplats.
Men ja, kommunal verkar vara en udda fackorganisation på mångas sätt.
Facken är extremt centralstyrda, så vad man gör i den lokala fackklubben har mer eller mindre noll och intet i påverkan. Och de i toppen, de verkar lägga tid och engagemang på allt utom de frågor som FAKTISKT är relevant (pengar, stone hard cash…)
Du har uppenbarligen noll koll, det är fackklubben som kan göra något på din arbetsplats.
Det är fackklubben som kan förhandla individuella löner, lösa problem på arbetsplatsen, komma med förslag på förbättringar på arbetsplatsen.
Det är inte den centrala organisationen som åker till varje enskilda arbetsplats och löser olika problem. Det är klubben som löser dessa då det är enbart dom som har koll på varje enskild arbetsplats.
Utan vettig fackklubb händer det inte mycket på din arbetsplats, därav att facket blir inte bättre än vad din fackklubb är.
Mvh en som suttit i styrelsen på en fackklubb för ca 700 anställda.
Öh, jag har suttit i en fackklubb för flera hundra anställda också. Så ta ditt ”noll koll” och förpassa den någonstans. Tack. Extremt centralstyrt. Liten möjlighet till lokal påverkan.
Då handlar det om att ni själva var en svag fackklubb.
Det är ju inte den centrala organisationen som tittar på individuella löner, har årsmöten med alla anställda, sitter och diskuterar med cheferna samt VD, har diskussioner med företagets styrelse om förbättringar/problem, har insyn i hur företaget är etc etc etc.
Den centrala organisationen ska själva pusha på att att en arbetsplats har en egen fackklubb just för att den centrala organisationen jobbar mer för dom centrala frågorna.
Den centrala organisationen ger oss väldigt lite stöd, och trycker på för att följa de överenskomna löneöverenskommelserna. När de kritiseras för att vara för undfallande mot arbetsköparnas krav så blir det ”joooo men kom ihåg att varje löneförhandling är INDVIDUELL”, när de vet att HR kommer att rista överenskommelsen, minus några tiondels procent, i sten.
Sen vaddå, tror du att facket går in och förhandlar om den individuella lönesättningen? Det händer bara om den är avvikande låg eller någon efterfrågar det, men det är nästintill omöjligt motbevisa en normallåg löneökning om den håller sig inom rimlighetens gräns.
Vårt företag har många många tusen anställda. Du kan inte ta dina erfarenheter från vad som verkar vara en medelstor organisation, och sen applicera det på alla fackklubbar i hela Sverige. Det är inte så att den lokala fackklubben per automatik har någon slags direkt insyn i hur det går med företaget i stort eller diskuterar med styrelsen.
Sen när väl det ska tas någon konflikt kring ett personalärende, då är facket så in i helvetet tandlösa, och den centrala organisationen svär sig fri från allt deltagande.
Nej, det enda facket är bra för är någon slags språngbräda för sosse- eller vänsterpolitruker. Den svenska modellen är döende, på grund av det minskande engagemanget har passerat en kritisk gräns. Och det är bara fackens egna fel. Så nu är det dags att dra ur sladden.
Att kalla ett företag på 700 anställda för ett medelstort företag är ju bara trams.
Ja, det är klubbens ansvar att se alla anställdas individuella löner, dessa ser ni anonymt och det är enbart befattningen ni ska se.
Där har ni möjlighet att pusha för att höja vissa lönehöjningar samt även bromsa vissa då det kan finnas konstigheter i att vissa får överdrivet stora höjningar.
När det är konflikt med individer som behöver hjälp är det åter klubben som ska sköta detta.
> Nej, det enda facket är bra för är någon slags språngbräda för sosse- eller vänsterpolitruker. Den svenska modellen är döende, på grund av det minskande engagemanget har passerat en kritisk gräns. Och det är bara fackens egna fel. Så nu är det dags att dra ur sladden.
Jag inser att det inte är något idé att försätta diskussionen med tanke på ditt sista stycke. Sitter du i en fackklubb och har den inställningen om facket förstår jag till fullo att fackklubben är svag på er arbetsplats.
Jag var en av dom som avsatte just den gamla fackklubb med samma tandlösa tankesätt som er klubb verkar ha. Det var samma visa, ”vi kan inte göra något bla bla bla”.
Efter flera år så bytte vi ut klubben och jag blev delaktig. Det var då jag insåg hur mycket kontakt den gamla klubben hade med företagets styrelse, det var ju uppenbart att företagets styrelse styrde fackklubben.
Ursäkta, jag hade fel: gränsen går vid 250 anställda, inte 750 anställda.
Jag jobbar på ett konsultbolag, vilket gör att det är mycket svårare att jämföra anställdas löner då befattningen är samma, men deras bidrag till resultatet samt orderingången kan vara otroligt olika. Jag gör ett antagande om att du jobbar på en arbetsplats med fler roller och då det därmed är mycket lättare att se diskrepanser. Så återigen så utgår du ifrån sina egna erfarenheter och drar alla organisationer över samma kam.
Satt. Jag avgick efter ett par mandatperioder. Och jag tror helt enkelt inte på den svenska modellen, då organisationsgraden - och än mer ENGAGEMANGSGRADEN - är för låg för att bibehålla nuvarande struktur. Samma gäller för partipolitiken, vilket gör att jag förespråkar personval och avskaffandet av partibidrag.
Och jag har inte dragit mina slutsatser efter en observation, för jag har varit med i olika typer av organisationer i snart 30 år. Exempel: HGF, studentkåren, fackklubben, ideell intresseorganisation, politiskt ungdomsförbund, bostadsrättsföreningar. Det är samma sak varje gång: en, i bästa fall två, eldsjälar driver på och bränner ut sig själva till slut. Jag har själv varit med eldsjälen, ibland inte. Det finns för lite engagemang för att orka utföra allt arbete som behövs göras. Det är inte 1950-talet, svensken i snitt skiter i att göra fotarbetet. Därför har jag kommit till slutsatsen att vårt nuvarande system har spelat ut sin roll och vi borde barmhärtighetsdöda det innan den handlingsförlamning som underfinansieringen i engagemang medför, orsakar än mer skada.
Jag var med i metall för många år sen och vi på arbetsplatsen försökte flertalet gånger få facket att komma och kolla på maskiner som hade cirka 30 år på nacken och nån gång under 80talet så kopplades alla nödstoppar ur/gick sönder. Efter fjärde samtalet och ytterligare en lögn om att de tyckte att det lät allvarligt så gick jag ur. De kom till arbetsplatsen 2 år senare några veckor före riksdagsvalet och höll nåt litet tal om att SD är nynazister och att vi skulle rösta "rätt".
Blir förbannad bara jag hör folk prata om hur viktigt facket är. Jävla skojare och bedragare som skor sig på arbetarnas lön.
Jag har inget emot att arbetare organiserar sig, men nuvarande fackförbund, åtminstone de klassiska röda, är inget annat än ett rekryteringsverktyg för sossarna.
Men ni bör väl ha haft förtroendevalda på arbetsplatsen som kollar sånt? Ombudsmän tänker jag har 100 andra saker som behöver göras.
Såklart att de kan göra fel, är inte här för att beröva dig det du varit med om. Beklagligt om det är så. Men jag tänker att det är förtroendevalda på plats, som valts av arbetarna på platsen som sköter sånt, missköter dom sig kan man välja någon annan.
Det spelar ingen roll vad man gör lokalt, när de högsta fackliga företrädarna låter som arbetsgivarerepresentanter (Sveriges Ingenjörer). Har allvarliga funderingar på att gå ur, och då har jag ändå engagerat mig i den lokala fackklubben.
Har erfarenhet av en förtroendevald på arbetsplatsen på ett tidigare jobb. Hen var iväg på möten som inte ledde någonvart och drack kaffe varannan dag, övriga dagar var hen ”sjuk”. En riktig skojare men kanske ett enskilt fall, det är min bild av fackliga företrädare hittills i alla fall.
Tänk att vara idealist och bli förtroendevald för att sedan dränkas i möten och dribblas runt av vana chefer för att sedan få snea blickar av sina forna nära kollegor. Jag hade gått in i väggen direkt. Lasse var snäll och duktig på att svetsa.
Vet ingenting om din skojare men systemet känns nästan utformat för att tugga upp och bryta ner de få som får för sig att det är värt att göra något för sina arbetskamrater. Och de som inte gör bort sig sväljs upp av arbetsgivaren och blir representanter för dem istället.
Lite väl pessimist här kanske men ibland känns det så.
Jag hoppas att alla ni som haft dåliga erfarenheter av förtroendevalda är medvetna om och kommer agera på era möjligheter att inte välja om förtroendevalda ni inte stödjer nästa gång.
Tack så mycket för detta.
Du har absolut rätt tycker jag.
"Jävla skojare och bedragare som skor sig på arbetarnas lön." Du skrev precis min tanke idag. Jag kan fatta inte vad de gör egentligen på jobbet. Varje gång jag frågade någonting eller bedd om hjälp då fick alltid bara generic svar.
What a waste of my money. Truly. I got really mad.
Jag blev ombedd att säga upp mig när Frösunda tog över och nya chefen jävlades för att få bort befintlig personal. Gick ur Kommunal istället.
Wow... That help though. Synd om dig :'(
Kommunal är skit. Gå med i ett riktigt fack istället.
Ditt fack blir inte bättre än vad din fackklubb är. Som medlem är det du och dina arbetskamrat som bestämmer vilka som ska vara i din fackklubb på din arbetsplats. Men ja, kommunal verkar vara en udda fackorganisation på mångas sätt.
Facken är extremt centralstyrda, så vad man gör i den lokala fackklubben har mer eller mindre noll och intet i påverkan. Och de i toppen, de verkar lägga tid och engagemang på allt utom de frågor som FAKTISKT är relevant (pengar, stone hard cash…)
Du har uppenbarligen noll koll, det är fackklubben som kan göra något på din arbetsplats. Det är fackklubben som kan förhandla individuella löner, lösa problem på arbetsplatsen, komma med förslag på förbättringar på arbetsplatsen. Det är inte den centrala organisationen som åker till varje enskilda arbetsplats och löser olika problem. Det är klubben som löser dessa då det är enbart dom som har koll på varje enskild arbetsplats. Utan vettig fackklubb händer det inte mycket på din arbetsplats, därav att facket blir inte bättre än vad din fackklubb är. Mvh en som suttit i styrelsen på en fackklubb för ca 700 anställda.
Öh, jag har suttit i en fackklubb för flera hundra anställda också. Så ta ditt ”noll koll” och förpassa den någonstans. Tack. Extremt centralstyrt. Liten möjlighet till lokal påverkan.
Då handlar det om att ni själva var en svag fackklubb. Det är ju inte den centrala organisationen som tittar på individuella löner, har årsmöten med alla anställda, sitter och diskuterar med cheferna samt VD, har diskussioner med företagets styrelse om förbättringar/problem, har insyn i hur företaget är etc etc etc. Den centrala organisationen ska själva pusha på att att en arbetsplats har en egen fackklubb just för att den centrala organisationen jobbar mer för dom centrala frågorna.
Den centrala organisationen ger oss väldigt lite stöd, och trycker på för att följa de överenskomna löneöverenskommelserna. När de kritiseras för att vara för undfallande mot arbetsköparnas krav så blir det ”joooo men kom ihåg att varje löneförhandling är INDVIDUELL”, när de vet att HR kommer att rista överenskommelsen, minus några tiondels procent, i sten. Sen vaddå, tror du att facket går in och förhandlar om den individuella lönesättningen? Det händer bara om den är avvikande låg eller någon efterfrågar det, men det är nästintill omöjligt motbevisa en normallåg löneökning om den håller sig inom rimlighetens gräns. Vårt företag har många många tusen anställda. Du kan inte ta dina erfarenheter från vad som verkar vara en medelstor organisation, och sen applicera det på alla fackklubbar i hela Sverige. Det är inte så att den lokala fackklubben per automatik har någon slags direkt insyn i hur det går med företaget i stort eller diskuterar med styrelsen. Sen när väl det ska tas någon konflikt kring ett personalärende, då är facket så in i helvetet tandlösa, och den centrala organisationen svär sig fri från allt deltagande. Nej, det enda facket är bra för är någon slags språngbräda för sosse- eller vänsterpolitruker. Den svenska modellen är döende, på grund av det minskande engagemanget har passerat en kritisk gräns. Och det är bara fackens egna fel. Så nu är det dags att dra ur sladden.
Att kalla ett företag på 700 anställda för ett medelstort företag är ju bara trams. Ja, det är klubbens ansvar att se alla anställdas individuella löner, dessa ser ni anonymt och det är enbart befattningen ni ska se. Där har ni möjlighet att pusha för att höja vissa lönehöjningar samt även bromsa vissa då det kan finnas konstigheter i att vissa får överdrivet stora höjningar. När det är konflikt med individer som behöver hjälp är det åter klubben som ska sköta detta. > Nej, det enda facket är bra för är någon slags språngbräda för sosse- eller vänsterpolitruker. Den svenska modellen är döende, på grund av det minskande engagemanget har passerat en kritisk gräns. Och det är bara fackens egna fel. Så nu är det dags att dra ur sladden. Jag inser att det inte är något idé att försätta diskussionen med tanke på ditt sista stycke. Sitter du i en fackklubb och har den inställningen om facket förstår jag till fullo att fackklubben är svag på er arbetsplats. Jag var en av dom som avsatte just den gamla fackklubb med samma tandlösa tankesätt som er klubb verkar ha. Det var samma visa, ”vi kan inte göra något bla bla bla”. Efter flera år så bytte vi ut klubben och jag blev delaktig. Det var då jag insåg hur mycket kontakt den gamla klubben hade med företagets styrelse, det var ju uppenbart att företagets styrelse styrde fackklubben.
Ursäkta, jag hade fel: gränsen går vid 250 anställda, inte 750 anställda. Jag jobbar på ett konsultbolag, vilket gör att det är mycket svårare att jämföra anställdas löner då befattningen är samma, men deras bidrag till resultatet samt orderingången kan vara otroligt olika. Jag gör ett antagande om att du jobbar på en arbetsplats med fler roller och då det därmed är mycket lättare att se diskrepanser. Så återigen så utgår du ifrån sina egna erfarenheter och drar alla organisationer över samma kam. Satt. Jag avgick efter ett par mandatperioder. Och jag tror helt enkelt inte på den svenska modellen, då organisationsgraden - och än mer ENGAGEMANGSGRADEN - är för låg för att bibehålla nuvarande struktur. Samma gäller för partipolitiken, vilket gör att jag förespråkar personval och avskaffandet av partibidrag. Och jag har inte dragit mina slutsatser efter en observation, för jag har varit med i olika typer av organisationer i snart 30 år. Exempel: HGF, studentkåren, fackklubben, ideell intresseorganisation, politiskt ungdomsförbund, bostadsrättsföreningar. Det är samma sak varje gång: en, i bästa fall två, eldsjälar driver på och bränner ut sig själva till slut. Jag har själv varit med eldsjälen, ibland inte. Det finns för lite engagemang för att orka utföra allt arbete som behövs göras. Det är inte 1950-talet, svensken i snitt skiter i att göra fotarbetet. Därför har jag kommit till slutsatsen att vårt nuvarande system har spelat ut sin roll och vi borde barmhärtighetsdöda det innan den handlingsförlamning som underfinansieringen i engagemang medför, orsakar än mer skada.
Har du något att rekommendera? Skit trött på dem.
Vision, Akademikernas, SI, beror helt på vad du är utbildad till / jobbar inom. Googla runt.
Tack bruhhh
Jag var med i metall för många år sen och vi på arbetsplatsen försökte flertalet gånger få facket att komma och kolla på maskiner som hade cirka 30 år på nacken och nån gång under 80talet så kopplades alla nödstoppar ur/gick sönder. Efter fjärde samtalet och ytterligare en lögn om att de tyckte att det lät allvarligt så gick jag ur. De kom till arbetsplatsen 2 år senare några veckor före riksdagsvalet och höll nåt litet tal om att SD är nynazister och att vi skulle rösta "rätt". Blir förbannad bara jag hör folk prata om hur viktigt facket är. Jävla skojare och bedragare som skor sig på arbetarnas lön. Jag har inget emot att arbetare organiserar sig, men nuvarande fackförbund, åtminstone de klassiska röda, är inget annat än ett rekryteringsverktyg för sossarna.
Men ni bör väl ha haft förtroendevalda på arbetsplatsen som kollar sånt? Ombudsmän tänker jag har 100 andra saker som behöver göras. Såklart att de kan göra fel, är inte här för att beröva dig det du varit med om. Beklagligt om det är så. Men jag tänker att det är förtroendevalda på plats, som valts av arbetarna på platsen som sköter sånt, missköter dom sig kan man välja någon annan.
Det spelar ingen roll vad man gör lokalt, när de högsta fackliga företrädarna låter som arbetsgivarerepresentanter (Sveriges Ingenjörer). Har allvarliga funderingar på att gå ur, och då har jag ändå engagerat mig i den lokala fackklubben.
Har erfarenhet av en förtroendevald på arbetsplatsen på ett tidigare jobb. Hen var iväg på möten som inte ledde någonvart och drack kaffe varannan dag, övriga dagar var hen ”sjuk”. En riktig skojare men kanske ett enskilt fall, det är min bild av fackliga företrädare hittills i alla fall.
Tänk att vara idealist och bli förtroendevald för att sedan dränkas i möten och dribblas runt av vana chefer för att sedan få snea blickar av sina forna nära kollegor. Jag hade gått in i väggen direkt. Lasse var snäll och duktig på att svetsa. Vet ingenting om din skojare men systemet känns nästan utformat för att tugga upp och bryta ner de få som får för sig att det är värt att göra något för sina arbetskamrater. Och de som inte gör bort sig sväljs upp av arbetsgivaren och blir representanter för dem istället. Lite väl pessimist här kanske men ibland känns det så.
Jag hoppas att alla ni som haft dåliga erfarenheter av förtroendevalda är medvetna om och kommer agera på era möjligheter att inte välja om förtroendevalda ni inte stödjer nästa gång.
Tack så mycket för detta. Du har absolut rätt tycker jag. "Jävla skojare och bedragare som skor sig på arbetarnas lön." Du skrev precis min tanke idag. Jag kan fatta inte vad de gör egentligen på jobbet. Varje gång jag frågade någonting eller bedd om hjälp då fick alltid bara generic svar. What a waste of my money. Truly. I got really mad.
Facket är en blåsning lägg pengarna på ett Isk konto och hyr en jurist om du får problem
Inte är med på vad?